Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Det är fredag och igår var det torsdag. En torsdag som var röd här i Tyskland, så Eric var hemma och vi hade kaxigt planerat in en massa bröllopsplanering som sen inte blev av för att vi spenderade morgonen med att prata med olika människor på Skype. Det var i och för sig jättetrevligt, men det bockade ju inte direkt av saker på vår gemensamma att-göra-lista.

Vi åt lunch på en italiensk restaurang där kocken hade gått lös med en chili så att maten tyvärr inte smakade så mycket mer än hetta, men det var trevligt ändå och Elsa skötte sig, som nästan alltid, exemplariskt. När hon sov på eftermiddagen så författade jag konferensguider åt Grebbestad och Tanum och Eric gjorde nyhetsbrev åt en av sina frilanskunder.

Elsa vaknade och Eric somnade. När Elsa steg upp blev Eric akut energilös så Elsa och jag stack till lekplatsen för att fördriva tiden och ge den slitna pappan i huset lugn och ro. Vi kom tillbaks och då var det i princip kvällsmatsdags för lill-hossan. Medan Eric matade henne med gröt och frukt satte jag på mig mitt kvällsansikte och de nya skorna från Marc O’Polo och drog sen hemifrån innan Elsa skulle gå och sova. Jag förklarade att pappa skulle lägga henne och att jag skulle äta mat med Izabella och komma hem senare, när hon redan sov. Hon nickade och slängde igen dörren i ansiktet på mig.

Sen satt jag på en bänk i sommarsolen och målade naglarna och väntade på mitt middagssällskap som kom på cykel och då stack vi till en tapas-restaurang här i närheten och åt räkor, champinjoner i vitlök, kryddiga köttbullar i tomatsås, manchego-ost och vin. Rött vin. Två glas till och med, så efter ett tag var den här småbarnsmamman väldigt glad och avslappnad och det var så skönt att bara prata med Izabella själv, utan att vare sig Elsa eller hennes Noah krävde blöjbyte/mat/bokläsning/kittling/nästorkning/viftande med giraff/gos/uppmärksamhet. Vi pratade och pratade och pratade tills restaurangen var tom och vi trötta.

Då cyklade jag hem igen och allt var lugnt här hemma och Elsa hade somnat så snällt med Eric och jag kröp ner i min säng, lycklig för att jag har ett sammanhang i min stad. Och en familj. Och vänner.

Vintern rasat ut i våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö…

Hela dagen har jag gått runt och sjungit valborgsmusik för Elsa och ikväll fick vi sen äntligen höra samma sånger live i svenska kyrkan. Dagen var produktiv och fin. Jag firade en framgång med att köpa ett nagellack nere i stan och Elsa fick sina fötter mätte så att vi kan köpa skor till henne. Eric hängde tålmodigt med trots att lördagsshopping är något av det värsta han vet.

Sen kom vi hem och åt lunch, räkmacka för mig, har blivit lite besatt av det, Elsa och Eric åt spagetti och köttfärssås från igår. Sen sov Elsa och jag skrev fyra texter om mopedhjälmar, mopeddelar, mopedtrim och mopedmärken. Visst anar ni ett visst mopedtema där?

På eftermiddagen gjorde vi oss redo för en utflykt till det där Valborgsfirandet jag nämnde i början och kastade oss upp för alla backarna till svenska kyrkan. Träffade Izla och hennes son som är född på samma dag som Elsa fast ett år tidigare. Kul sammanträffande. Blev lite tjatad på att börja i kören igen, men jag tror inte att det blir förrän i höst ändå. Sen sjöng den där kören under ledning av Stefan, Torvild pratade lite och så blev det vårtal av nån okänd förmåga. Sen fick vi köpa korv! Och öl! Och vin! Och Josefin och Christian var där med Emil och vi åt på en filt i trädgården och frös, som sig bör.

Jag tänkte på att jag haft några av mina absolut mest berusade stunder på Valborgsmässoaftnar, men att livet förändrats och att jag nu satt och matade min ettåring med korv och avocado istället för att halsa äckliga shottar häxblandning. Tänk att jag till slut fick den där familjen som jag drömt om sen jag började läsa vuxenböcker i åttaårsåldern… Livet alltså. För jäkla fint. Sen cyklade vi hem, tryckte i den där ungen lite gröt också och la ner henne i hennes säng tillsammans med hennes stora kärlek i livet, den gula filten. Nu sover hon och jag har svamlat klart om både mopeder och Valborg och ska titta på tysk tv och klappa min man på benet.

Tack för mig.

Tisdagstidspress

March 15th, 2016 | Posted by Jess in Friends. - (0 Comments)

Jag bloggar i panik eftersom Elsa ligger och vaknar i sin säng inne i sovrummet. Det blev en kort tupplur för henne idag. Allt är lite annorlunda just nu, och vi gillar det. Vi har nämligen en kompis på besök, världens bästa Molly som kommer från Landskrona, men som har bott här innan och känner oss och stan. Dock känner hon inte Elsa som stor tjej så det blev förvånade miner igår när Elsa mötte upp i dörren till kryps.

Efter ett tag kom Izabella och Noah också och då lekte vi lite på golvet i vardagsrummet innan jag la Elsa och dukade bordet fullt med ost. Få saker är så gott som ost till kvällsmat. Med vin till. Och massa massa snack för att ta igen sånt vi missat.

Just nu är Molly nere på stan och tömmer Frankfurts klädaffärer på deras varulager. Vi var med innan Elsa blev kinkig och Noah förutspåddes bli hungrig. Hon kommer nog snart igen, vår gäst och kanske vill hon leka en sväng med Elsa så att jag kan liiite mer jobb gjort innan kvällen drar igång med barnläggning och mer av det där snacket vi inte blev klara med igår. Säger så så länge. Hej!

Långtråkiga dagar och värmebölja

July 18th, 2014 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Solen är så solig och vädret är så vädrigt. Och varmt. Jättevarmt. Klockan är 21.49 och det är fortfarande över 35 grader varmt. Men det är fredag och årets mest långtråkiga vecka på jobbet är över. Det värsta som finns, mycket värre än att vara stressad och drunkna in post-its och deadlines, är att ha ingenting att göra. Ingenting. Varje dag denna vecka hade jag kunnat göra klart alla mina uppgifter på typ två koncentrerade timmar och sen gå hem. Men det kan jag inte, för om det ringer nån stackars sate från Sverige som inte förstår hur man ska knäppa ett armband eller som undrar vilken storlek deras hals har, så måste jag svara i telefon. Så jag sitter där och glor, minut in och minut ut. Retar vansinne på mina kollegor genom att försöka tjata till mig nåt att göra. Dricker massvis med te och vatten. Tömmer diskmaskinen. Fyller diskmaskinen. Sorterar papper som jag redan sorterade två timmar tidigare.

Suck. Alla våra har återförsäljare, det märks. Jag hoppas att nästa  vecka blir bättre, annars tar jag fasiken ut en semesterdag och målar om våra köksstolar istället.

Men som sagt. Helg nu. Eric och jag var på stan en sväng, åt lite middag och svettades. Drog sen till Friedberger Platz som är ett torg där diverse marknadsvagnar och massor av hippa människor samlas på fredagskvällarna efter jobbet för att dricka vin och öl och fira att helgen börjat. Jag hade dock redan fått i mig två glas tristess-vin på jobbet, så jag höll mig till vatten ikväll.

Nu är vi hemma igen. Har duschat svalt. Kollat lite bloggar och försökt komma fram till exakt hur komplicerat det egentligen är att gifta sig med en utlänning. Jag är alltså utlänningen i det här fallet.

Tror vi forskar vidare om det imorgon för nu ska jag lyssna på podcast i vårt hyfsat svala sovrum istället. Hörs!

Sömntutor och sensistprat

July 31st, 2013 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Hej världen!

Dagens blogginlägg levereras till er från de djupaste salarna av en amerikansk skola i Frankfurt. Jag vaktar sovande barn. Två pojkar och tre flickor sover på varsin madrass med ljusblått överdrag. De dreglar och snarkar, men är samtidigt väldigt söta.

Det är onsdag idag och jag har lite ångest. Inte så illa att jag måste gråta bort den, men väl litegrann. Nog för att jag inte ska må hundra procent toppen. Jag skyller den mest på dåliga vanor. Jag slarvar med LCHF som om det inte finns en morgondag och då blir jag sjuk så då kan jag inte springa och när jag inte kan motionera ordentligt så slarvar jag ännu mer med maten. Men imorgon, 1 augusti, är det skärpning som gäller. Slutar äta kolhydrater imorgon och börjar löpträna igen på måndag. Så får det bli.

I måndags var jag ute på en Afterwork med Angelica och Izavella. Det blev bifteki och två glas rödvin. Och en massa prat såklart. Fint så. Det spöregnade dock, så jag fick inte visat upp min cykel som jag älskar så innerligt. Även barnen på skolan tycker att den är fin. Ett av barnens pappa sa att jag såg “europeisk” ut. Fick förklara att jag ju faktiskt är europé.

Ikväll ska Eric och jag på lägenhetsvisning. Det känns redan nu som att det inte är vår framtida bostad vi ska spana in, men det är ändå intressant och nyttigt att se sig omkring på marknaden.

Nu väcker jag ungarna tror jag, sen kör vi fyra timmars jobb till innan denna onsdagens feierabend tar vid. Hej på er!

20130731-133702.jpg

Kortspel och sommarluft

July 14th, 2013 | Posted by Jess in Friends. - (1 Comments)

När staden var lite svalare igår och jag betat av några sidor översättningsjobb tog jag tågen mot Eschersheim och spanade in Josefin och Christians hus. Så mysigt med ett eget hem, där de renoverar och fixar till. Redan nu slår hemtrevligheten emot en när man kliver in och jag tror att de kommer få en haven där när allt är klart. Izabella, Angelica och jag tog oss mot As lägenhet där vi tänkte dricka vin på balkongen och låta sommaren vet att vi uppskattar den. Det gick långsamt, min cykel är inte här än och jag tvingade dem att gå. Sen fick jag skjuts av Izabella en bit och jag satt på hennes pakethållare, tittade på hennes vingtatuering i nacken och tänkte på hur mycket jag tycker om dessa människor och den här staden. Fick ont i insidan av låren och tyckte synd om Iza i en uppförsbacke, men tillslut kom vi fram.

Yvonne var inte hemma, men det är hennes lägenhet också. Så det är utrett. Vi delade på en flaska rosé på balkongen, pratade allvar och skit om vartannat. Det blev inte ens kallt när solen försvann bakom Frankfurts hustak, och vi mös vidare. Vi spelade kort också och trots att jag annonserade i början att jag är mycket dålig på kortspel (blir i princip utskrattad varje jul för att jag är trög och ointresserad av att vinna), så lyckades jag ändå ta hem båda spelomgångar. Go me!

Sen cyklade Izabella hem, Angelica tog ut soporna och jag blev utstirrad och förföljd av en läskig gubbe på tunnelbanan. Jag bytte vagn tillslut, det gjorde han också. Blev av med honom i vimlet på Hauptbahnhof och var egentligen aldrig rädd, men det kändes klart lite obehagligt. Sen kom jag hem. Hem till min Männer-WG där Eric väntade i fönstret. Och efter en ljum sommarkväll i fina vänners sällskap, när jag får somna bredvid honom och vakna bredvid honom och inte känner pressen från en returbiljett som hotar, då mår jag väldigt bra. Då känns livet rätt.

Titta på minifilmen när Izabella skjutsar mig och får panik för att hon är vilse.

Middag med syster på landet.

January 27th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Även om vi inte blev de bästisar som mamma drömde om när vi var små, så kommer jag och min lillasyster riktigt bra överens nuförtiden. Igår var jag på besök hemma hos henne och hunden och hästarna på gården utanför Tomelilla.

Jag blev serverad skaldjurssoppa med saffran som var gudomligt god och lyxig och sen krängde vi en massa ostar till efterrätt. Jag hade med en flaska rött vin och så blev det en väldigt trevligt kväll. Vi pratade dejting och killar och föräldrar och framtid och kom fram till att vi är rätt bra människor. Vi snackade företagsprat eftersom jag är hennes lågavlönade sekreterare och sen, när klockan var tunt 21, gick vi ut i stallen för att nattfodra. 25 krakar stod och tittade på oss när vi öppnade stalldörren. Jag fick order om att hjälpa till och öppnade boxdörrar till höger och vänster för att skyffla in stora högar med hö som hästarna fick att tugga på. Jannicke berättade lite om de stora liven och deras ägare när jag frågade. Jag fick även klappat en kattunge, innan vi av misstag stängde in Jannickes dalmatiner i ett av stallen och gick in igen.

Hon sliter rätt bra, min syster, långa dagar och mycket som ska göras. Men så är hon också grym på det hon gör och jag tror att folk uppskattar henne, oftast iallafall. När vi började gäspa nåt extremt båda två och Jannicke visat fyrtio olika internetsidor så travade (eller snarare skrittade, hö hö) jag mot tåget och var tillbaks i min lägenhet i stan 1.45. Bra kväll.

Photo 2013-01-26 19 44 22

Photo 2013-01-26 19 44 27

Photo 2013-01-26 23 57 38

Älta Australien.

September 27th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Filosoferande. - (0 Comments)

I tre dagar har jag tänkt mer på Australien än jag gjorde hela sommaren. Konstigt det där hur alla minnen och tankar direkt hamnade i en liten byrålåda i bakre delen av mitt huvud så snart jag la armarna runt Eric. Inte bra tror jag.

I tisdags var jag på sista obligatoriska mötet som hörde till min utbytestermin. Det var ett seminarium som handlade om vad som kan hända psykiskt när man kommer hem, vi pratade om våra olika upplevelse, visade foton som betydde något för oss samt diskuterade hur man blivit en bättre och attraktivare potentiell anställd efter det här.

Andreas från Internationella avdelningen vid Malmö Högskola pratade om shoe boxing och jag kände igen mig på pricken. Shoe boxing är när man tar både fysiska minnen (kort, souvenirer och liknande) och psykiska minnen och funderingar och stoppar i en skokartong och ställer undan. Precis som jag gjort.

Ännu mer känner jag nu att jag vill skriva något. Det kommer.

Idag fick jag iallafall prata en massa om Australien, på Malmö Högskolas mässa om utlandsstudier. I två timmar stod jag i Australienståndet och representerade Landet Därnere tillsammans med fem studenter från Australien som pluggar i Sverige nu. Det var skitkul! Massa olika studenter från olika länder och fakulteter som ställde frågor om livet i Oz, ekonomi, kurser, mat, dödliga djur och så vidare. Jag som var enda svensken fick snacka och snacka och snacka. Väldigt roligt.

Sen cyklade jag hem och det var också roligt, jag gillar att cykla. Och nu ska jag snart tillbaks till skolan för vin- och filmkväll. Också roligt.

 

 

 

Helgen är över och som den gamla tant jag har blivit känner jag mig sliten. I fredags hängde jag med mina klassvänner hemma hos Emma, käkade tacos och spelade frågespel.

I lördags var det kräftskiva hos Gabriella och Johan och jag fick äntligen träffa den fina lilla familjen igen. Deras son Theo som bara var två veckor då jag såg honom sist, hade ju såklart växt massor men var fortfarande lika söt. Dessutom verkade han vara helt okej med att hänga hos mig och Emelie medans mamma kokade kaffe till gästerna i ladan. Mys!

Det blev dock lite sent och lite vin och lite kräftor så jag var rätt trött dagen efter. Sov i mamma och pappas nya hus och vacklade ut från gästrummet vid 11-tiden och hittade föräldrarna tapetserandes i köket. Jag hjälpte till litegrann, mest med att hålla en lodstock bredvid tapeten och sen skruvade jag ihop IKEA-skåp, jag är väldigt bra på det. Sen åt vi omelett till lunch och mamma och jag begav oss hem till Jimmie och Sofie på eftermiddagskaffe. Mormor och morfar var också där och dem har jag inte träffat sen januari heller. Så det var trevligt att snacka lite skit där.

Efter det körde vi på konsert i Fränninge Kyrka, Sound of Music-sånger framfördes bland annat av Emelies lillasyster Desirée som var GRYM. Körerna var också duktiga och liite liite bitter blev jag att jag inte fick vara med att sjunga. Så fort sista tonen av extranumret hade klingat ut så rusade mamma och jag mot bilen och hann till Sjöbo i tid för att jag skulle komma med bussen tillbaks till Malmö.

Runt 22.30 var jag tillbaks i hemmets trygga vrå, skypade lite med Eric och sen somnade jag.

Nu är veckan igång igen.

 

Vin och vänner i McClaren Vale

June 10th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Friends. | Mat. - (4 Comments)

Nu ska ni få höra om en av mina bästa dagar sen jag kom hit till Australien. South Australia som delstaten som Adelaide ligger i heter, är känd för sina vinregioner. I ett litet samhälle som heter McClaren Vale som ligger ungefär en halvtimme härifrån, finns en mängd vinproducenter och vineyards. Där var vi idag.

Vi, det var Lindsey som körde oss, Mariko och jag. Fina fina housemates. Vi lämnade hemmet runt 10.30 och efter ett snabbt stopp på macken där jag fyllde Lindsey’s lilla bil för 40 dollar (280 kronor) så susade vi iväg längs motorvägen på väg mot vinet.

 

Lindsey's lilla bil som heter Daisy. Fråga inte.

 

Imorgon fyller drottningen år vilket firas med röd dag här i Australien, så därför passade man på att köra vinfestival just idag, så hela McClaren Vale var fyllt av en massa eleganta och några mindre eleganta människor som bussades runt i stora bussar, hummer-limousiner och bilar till de olika vingårdarna.

Vi hade inte köpt biljetter till de vingårdar som medverkade i dagens festival, men vi stannade på informationscentret och fick en karta med markeringar vid de vingårdar som var öppna för biljettlösa passagerare och sen stannade vi på de som verkade trevliga. Lindsey har varit i McClaren Vale några gånger förr, så hon hade lite koll också.

 

 

Vårt första stopp blev här, hos svarta fåret. Det var här jag kom över min rädsla för att verka bonnig och insåg att de allra flesta som kör runt och provar vin inte är experter. Så vi körde efter samma princip som jag gör när jag är på konstmuseum och inte förstår eller kan så mycket: Jag bestämmer om jag gillar vinet/tavlan eller inte och sen diskuterar jag utifrån det. På första vingården gillade jag ett mousserande vin så mycket att jag köpte två flaskor som ska med till Tyskland och festas på på nån gräsmatta. (Angelica och Yvonne ska få den ena flaskan tror jag!)

Vi åkte sen vidare, provsmakade, smuttade och hällde ut. Lindsey körde. Mariko som var ute och drack igår fick till slut problem att ta sig in i bilen, men piggnade till efter lunchen.

 

 

På ett ställe hade de marknad inne i vinhallarna. Lokalproducerade, ekologiska varor av hög kvalité. Väldigt mysigt och fint. Vi provsmakade smaksatta honungssorter hos en rolig tjej, min favorit var kanelhonungen och vaniljhonungen. Där köpte vi också vars två macaroons, mina var salted caramel och strawberry/chocolate. Så goda! Jag har inte riktigt förstått tjusningen med macaroons innan, men dessa verkligen smalt i munnen. Underbara.

 

 

Sen stack vi iväg till ännu en vingård, drack lite mer vin och satte oss ner för lunch. Det blev stenugnsbakad pizza, min med olivpesto, pancetta, soltorkade tomater, getost och timjan. Smarr.

 

 

Efter det var vi mätta och nöjda och glada och bestämde oss för att besöka en vingård till, en som honungstjejen hade rekommenderat några timmar tidigare. Tyvärr var det redan stängt där när vi kom förbi, så då körde vi hem istället. Sådan fantastisk dag. Vi snackade skit och fnissade i höstsolen hela dagen, tittade på utsikten, drack mer vin och tänkte inte på saknade pojkvänner, livsbekymmer, väntande tentor och pengaproblem. Livet var bara härligt och positivt och bra.