Tiden går här hemma på landet. Idag har vi haft superfint väder så Elsa och jag tog dalmatinern med oss på promenad i förmiddags. Solen sken, det var ganska kallt, men det funkade bra att plocka ekollon och titta efter kråkor. Elsa trivs så bra här. Jag vet att jag tjatade om det hela sommaren, men det måste sägas igen. Förhoppningsvis kan vi också ge Elsa en trädgård någongång i livet. Att slippa göra en utflykt av det så fort man vill gå ut en sväng. Att kunna öppna dörren till utomhuset och bara kasta ut barnet för en runda grässpring innan middagen. Lyx.
Efter promenaden i höstluften gick vi in och åt nyponsoppa och kanelknäcke till lunch. Sen sov Elsa i 2,5 timmar. Det händer inte så ofta längre så det gjorde mig väldigt förvånad och lite sömnig.
Vi har också lekt med dockorna här och jag har jobbat. Massor. Men nu är texterna slut för idag så jag bloggar. Lyssnar på tvättmaskinen och funderar på hur bilresan ska bli imorgon när vi ska till Malmö för att hälsa på Molly. Det ska nog gå bra. Jag tänker att Elsa får lite spännande nya böcker från sin mormors bibliotek och en shot åksjukemedicin på det.
På TVn är Anne Lundberg på resa genom Adelaide och jag tänker igen på mitt halvår där. Det känns som ett helt liv sen. En erfarenhet som gjorde mig starkare, men det var verkligen inte dans på rosor, den där terminen vid Flinders.
Ja, lite så ser livet ut just nu. Ganska makligt, men trevligt.
