Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Vi har haft besök i dagarna två, här nere i en del av Europa som de flesta kanske inte direkt tänker på när man säger semester. Men min ena bästa kompis Malena kom alltså förbi tillsammans med Tony och två vilda ungar, Miriam och Elliot. Det har alltså varit fullt hus och fullt ös sen de dök upp lite reströtta i onsdags. Vi har tyvärr inte haft så bra väder, vilket gravida jag har uppskattat, men det var svårt att vara ute så mycket med barnen, fast de kanske skulle behövt det. Men vi har iallafall fått pratat massor, ätit mat och lekt. Igår drog alla på sig gummistövlar och regnbyxor och så lekte vi nån timme på en väldigt blöt lekplats. Där bidde högpunkten en trebent katt som kom förbi och strök sig mot våra ben.

Sen kom Eric också hem och grillade åt oss och när barnen hade somnat i husvagn och lägenhet så snackade vi vuxna några timmar i lugn och ro. Det blir trots allt ett lite annorlunda samtal när ingen skadar sig/behöver gå och kissa/bråkar om en legobit samtidigt.

Och sen drog de alltså vidare, efter frukosten på fredagen. Husvagnen kopplades och alla pinaler och ungar lastades in. Slutmålet för dem är Kroatien! Ändå rätt långt kvar, men de stannar på vägen och pausar och rastar ungarna.

Det var himla kul att ha dem på besök. Vi fick visat upp vår nya lya och minnas gamla tider och låtsas som att det funkar hur bra som helst att inte ses mer än några gånger om året.

Heeeej! Hej Sverige! Hej Tyskland! Vi är tillbaks i landet, sen i torsdags. Det var en väldigt fin vecka i Sverige som avslutades med att mamma passade Elsa så att jag kunde gå ut och äta middag på restaurang med mina bästa kompisar. Vi hann snacka bort tre timmar plus bilresa fram och tillbaks till stan, medan de där hemma på landet åt köttfärssås och lekte. Elsa nattades sen utan några större missöde. Dagen efter var det dags att bege sig mot gamla välkända Kastrup Flygplats igen. Tyvärr var det storm i Frankfurt så jag fick tillbringa de sista 20 minuterna med att hålla sovande Elsa med en hand och en spypåse i den andra som snabbt blev fullare. Inte så superkul. Men vi överlevde det också.

Sen var det tillbaks till verkligheten när Eric inte var hemma från jobbet förrän 20.30 och Elsa skrek i en halvtimme för att hon saknade mormor. Och Alba. Som hon pratar om denna hund, mina föräldrars dalmatiner. Vi måste nog sören skaffa en hund en vacker dag. Alternativt skaffa vänner här i landet som har en hund.

Ja, och sen dess har Eric varit ledig. Vi har firat min födelsedag med blommor och flaggor och jordgubbstårta. Vi har cyklat på långtur längs Main i lördags när det var 18 grader varmt ute. Vi har spanat in vårt blivande hem i Bad Homburg och fikat med svärföräldrarna. Och idag har vi handlat, gått på promenad och jobbat (jag). Eric ska vara ledig hela veckan och på torsdag åker vi tåg upp till Berlin för att hälsa på släkten. Det ska bli mysigt.

 

Hej från ett snöigt Skåne. När vi kom i torsdags började det rätt snabbt snöa kraftigt och vi fick några centimeter vitt guld. Som Elsa skulle kallat det. Jag kallar det mest kallt och vått mög. Men jaja, lite härligt är det välle, särskilt när Elsa överlycklig kastar sig ner och gör snöänglar med sin mormor. Ännu en gång är vi här och skapar barndomsminnen för fullt. Vi sover i den lilla stugan i trädgården och vi har redan hunnit med en massa sen vi anlände i torsdags. Igår träffade vi först Jannicke på en frukost och Elsa fick sig en ridtur på en lagom stor häst som hette Humla. Jannicke tog henne med på en lång tur bland alla hästarna som stod ute i sina täcken och tuggade hö. Sen ville Elsa naturligtvis inte åka hem utan fick tvingas in i bilen under skrik och sparkningar.

På kvällen åt vi god mat hos Emelie och Martin och snackade skit med dem, Malena, Tony, Gabriella och Johan. Och så alla barnen såklart! Som busade och sprang omkring och kollade på Pippi Långstrump och hjälpte till att ordan marängsviss till efterrätt. Elsa hade mest sjå med att försöka hitta katten. Och katten hade mest sjå med att undvika alla barnen. Elsa satt tålmodigt vid kattluckan i tvättstugan och sprang exalterat och hämtade mig när katten dök upp. Sen däckade hon i mitt knä vid 22.30 och vi körde hem en timme senare.

Idag har Elsa åkt pulka med sin mormor innan vi åt våfflor till lunch och hon sen däckade på sin lilla dagbädd på golvet inne i sovrummet. Jag har skrivit tråkiga texter om pengar och druckit en stor kopp te. När Elsa vaknar sticker vi hem till Malena för att spana in deras nya hus och samtidigt diskutera genom allt viktigt som inte blivit diskuterat sedan vi bästisar var i Polen i november. Det blir härligt.

Dagarna fram till torsdagens hemfärd är fulla av besök och träffar och planer och sen ska vi också hinna med att handla några plagg svenska barnkläder och god mat som ska med hem till Frankfurt. Det blir nog bra det här.

Vänbesök och solresa

June 3rd, 2014 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Det blev en så jädra härlig helg. Massor av fniss och promenader och lite sightseeing och kolhydrater och en liten Miriam-hand i min. Vi tittade på Frankfurt från ovan, beställde pizza, svalkade oss med glass och röjde på HM. Sötnöten gåtränade som bara den, säkrare och säkrare på de små benen pinnande hon mellan oss och kramades kort innan hon vände sig om för att köra samma sträcka igen. Däremellan sorterade hon om mina böcker, lekte med en kortlek, sov utanför sin hundbädd och var bara ett jädra stort solsken. Älskade att ha dem här alla tre.

Vi drack vin och gick på zoo och åt brunchbuffé och hade middag med mina vänner här i stan. Det kändes viktigt för mig att Izabella och Josefin och Kai fick se de som jag ofta pratar om och att Tony och Malena och Miriam fick se dem som håller mig vid liv i Tyskland.

När vi sagt hejdå vid säkerhetskontrollen på Frankfurts flygplats (detta traumatiska ställe) så trillade bittra, ledsna tårar ner för mina kinder. Jag vet att det är rätt att bo här. Jag ska vara med Eric och på mitt jobb och i denna stan, men det är ju själva sören att inte alla som jag tycker om, från hela världen, också kan vara här.

Dock dröjer inte så länge innan vi ses igen, i den svenska sommaridyllen om nån vecka eller så.

Men först ska jag åka till Mallorca. Redan imorgon. För att vara hälsosam och fräsch och kanske dricka nåt glas vin och ha sol i ögonen och sand mellan tårna. Ett gäng svenska tjejer med Frankfurt-band ska alltså bo hemma hos Ivon i Palma och umgås. Jag kommer hem igen på söndag, får ha en pingstmåndag ledigt med Eric innan jag jobbar i fyra dagar.

Efter det väntar semester och Sverige och midsommar.

Nu ska jag gå och packa, kanske gurgla lite halsbakteriedödare och hoppas att jag blir frisk från denna förkylning snart.

Kram på er!

Tiden rusar iväg som vanligt. Klockan är nu 23.10. Eric jobbar lite framför datorn och jag pysslar runt här hemma. Vi har ätit kvällsmat, städat lägenheten och varit och handlat sen vi kom hem från jobbet. Imorgon får vi fint besök från Sövde-trakten: min bästa vän (av två) kommer tillsammans med sin unge och sin kille. Älskar dem alla tre. Ska bli så härligt att ha dem här tills på söndag. Få visa dem vårat hem och våran stad och bjuda tillbaks så gott det går för alla de gånger som de har hostat oss.

Jag längtar.

Helgen som gick var jag i Sundsvall och i Stockholm och träffade arga återförsäljare tillsammans med min finska kollega. Det gick sådär om jag ska vara helt ärlig, stämningen var inte mycket mer positiv när vi åkte därifrån, men det kändes iallafall skönt att ha försökt. När de som tjänar pengar på våra smycken tycker att de blir orättvist behandlade är det inte lätt att lugna dem.

Jag tänker ofta, när folk står upp och viftar med båda armarna och skriker så att de får hostattacker, att det ju faktiskt bara rör sig om smycken. Vi säljer inte livsnödvändiga mediciner som tagit ihjäl folks gamla mammor. Vi bidrar till kapitalismen med smycken i rostfritt stål som i bästa fall ger lite extra i semesterkassan.

(Fast det är inte sant för det finns folk som får ut över 100 000 kronor i månaden bara i provisioner. Fast de bor inte i Sverige.)

Men ja. Annars så är allt bra. Nästa vecka ska jag till Mallorca, sen jobba några få dagar och sen åker vi till Sverige för två veckors slappande och löprundor på asfalterade Sövde-vägar. Lillebror åker till Tyskland för att köpa ALK till sin storasyster om fem timmar. Bästa bror. Ska bara prata med honom om Sverigedemokraterna också. Min kille är liksom utlänning. Jag är utlänning i Tyskland. Vi kan inte bara gå runt och hata utlänningar bara sådär. Så jävla obehagligt random.

 

Kompiskärlek och missirritation

August 29th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. - (4 Comments)

Sån tisdag jag hade alltså. Inte. Klokt. Fick pratat med både Emelie och Malena på samma dag och sen runt och sjöng som en jädra idiot resten av dagen. De gör mig så glad och energiig. Ahh.

Malena satt och matade sin dotter samtidigt som vi pratade och jag kom fram till att jag fortfarande inte har fattat att hon har en liten unge. Det beror nog på att jag har känt henne utan unge hela mitt liv. Miriam är världens sötaste och hon satt där och skrattade åt katten, och kanske emellanåt också åt den stora nunan på datorskärmen (mig).

Emelie sprang troligtvis runt och packade under samtalet för hon och hennes kille var på väg till Polen på minisemester och jag blev direkt avundsjuk, men unnar dem det eftersom Emelie är gravid och Martin är snäll och de är så jädra bra människor. Tänker att det är väldigt sorgligt att jag får se så lite av mina bästisar och deras barn och pojkvänner och hoppas att någon snart kommer uppfinna nåt som kan frysa tiden i landet jag inte befinner mig i. Jag hatar att missa.

Samtidigt så är jag så förbenat glad att jag har de där två. Emelajnen och Mallis. Två snygga tjejer som förstår och tänker likadant och håller med och stöttar och tramsar och peppar. Freaking kärlek är vad det är.

Här är vi på Gabriella och Johans bröllop.

Här är vi på Gabriella och Johans bröllop.

elephant

Jag har tillbringat lite mer än ett dygn i Sövde, på landet, hemma hos min mamma och pappa. Det är mysigt där. Mysigt och tyst med granar och träd precis utanför fönstret. I fredags körde vi familjekväll. Mina syskon kom på besök och vi åt smarrig smörgåstårta som var garnerad med massa räkor och rökt lax och ägg. Låter LCHF, men det var ju vitt bröd inuti som jag ändå bestämde mig för att äta kontrollerat av. Hade gjort en deal med mig själv och mina SMART-mål om att jag fick äta en 8×8 cm stor bit samt en matsked efterrätt. Det gick hur bra som helst! Efterrätten var en god, varm chokladpudding som serverades med vispgrädde. Yum!

Familjehänget var alltså väldigt trevligt, vi snackade skit om gemensamma bekanta samt uppdaterade varandra om vad som hänt sen sist och sådär. Samt lovade i princip mamsen och papsen att inte glömma att komma och hälsa på dem.

När alla hade åkt hem kokade mamma och jag en massa vatten och körde igång med disken. Ja, ni läste rätt, diskmaskinen har inte kommit till Sövde än. Men det går bra ändå.

Idag körde mamma och jag igång dagen med en powerwalk i det finaste vädret på länge. Solen lyste, det var runt -5 grader och vindstilla. Vi pratade och gick så snabbt vi orkade och jag kände (passopp, nu kommer det en klyschig mening) att det är det bästa jäkla sättet att börja en dag på. Energin bara strömmar rätt in i kroppen. Efter sex kilometer kom vi in med rosiga kinder och stora leenden. Mamma körde på zumbaevent i Höör och jag gjorde eld i öppna spisen, kokade stor kopp te och satte igång med lite pluggande. Underbart tyst. Bara jag och hunden hemma. Varm brasa. Grönt te. Jag mådde så bra.

Sen snörade jag på mig mina kängor igen och gick hem till bästisen Malena, hennes dotter Miriam och hennes kille Tony som passande nog bara bor femton minuters snabb promenad från mina föräldrar. Jag fick kramas en massa med Miriam 1 månad och fyra dagar gammal och hon är ju såå go. Malena är också go och Tony med. Vi fick snackat en massa, Miriam bajsade mig i handen (med blöja på thank the lord) och sen gick jag hem igen. Om möjligt med ännu mer energi i kroppen.

Nu är jag tillbaks i Malmö, har ätit lax och örtagårdssås till kvällsmat och halsat en grön te till. På tvn testar Lasse Kronér om vuxna är smartare än femteklassare och Eric har tagit sig till Sachsenhausen för pizza och skatteredovisningsarbete, alltså blir det inget skypande. Jag sitter här, i sängen, med ömmande knä och lugn i sinnet. Ska snart läsa lite Grain of Wheat och kanske se en film. Det blir bra så.

Jag är bra så.

Låtsasmoster och tankeomställning

February 18th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (2 Comments)

Malena och Tony har blivit mamma och pappa! De har fått en bebis! Jag har blivit låtsasmoster till en liten Miriam som jag ska få hälsa på på onsdag. Längtar ihjäl mig efter att få höra den troligtvis dramatiska historien om hur lilltjejen kom till världen. Jag är så väldigt glad för mina fina vänner, även om det känns skitkonstigt att Malena har en dotter nu. Skitkonstigt.

I övrigt så flyter livet på som det brukar. Det är mycket att göra och tänka på, som jag antagligen tjatat tillräckligt om. Jag försöker ta en dag i taget och lyckades häromdagen göra mig själv lite lugnare med en tanke. Såhär: Innan har jag tänkt att min belöning för att klara kandidatuppsatsen är att få flytta till Eric och Tyskland och köra igång mitt nya liv där. Detta har satt extra mycket press och stress på mig och den ouppnåeliga och läskiga kandidatuppsatsen. Nu har jag dock insett att det kvittar hur det går med uppsatsen, jag får ändå flytta till Eric! Bra va!? (Naturligtvis vill jag ändå få godkänt på skiten och få den ur världen, men skulle det bli så att jag misslyckas så gör det ingenting.)

Jättetyngd har lyft från mitt hjärta och min hjärna och min stressnerv.

Nu i veckan väntar som sagt besökt hos Miriam och hennes föräldrar, sen ska jag jobba på Jannickes ridläger en dag och sen skriva sista uppsatsen för denna kurs i helgen. Det blir inte lätt, men det måste göras.

Nu ska jag dock hälla i mig en kopp tranbärste med kokosfett och kanske slå på tvn en stund. Hejdå!

Helgen var voll ok.

November 18th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Sverige. - (0 Comments)

Helgen är snart över och jag vill lämna över till måndagen med det här lilla budskapet:

Jag mår bra. Jag är inte deprimerad och sådär, men ibland är jag ledsen (som alla andra är ibland gissar jag.)

I fredags satt jag hemma framför datorn hela dagen och skrev och skrev och skrev. I slutet av dagen fanns åtta sidor på mina dator, inte alla ord lika bra, men några är ändå fortfarande okej. Tror jag. För att fira att jag varit så duktig så käkade jag en hemmagjord Ceasarsallad med massa parmesan och kycklinglårfiléer. Skitgott. Sen att jag äter det typ varannan dag. Hmm.

I lördags tog jag en runda i friska luften och försökte lösa in en trisslott. (Men fick inte för att jag inte hade mitt leg med mig. Ganska löjligt ändå, jag är 26, åtta år äldre än minimumgränsen för att få SPELA.) Jaja. Gick hem och packade ihop lite grejer, diskade och åt en kryddig korv.

Efter en timme på två olika bussar var jag hemma hos mamma och pappa i Sövde och fick visa dem fina ritningar av deras nya hus som världens bästa mediadesigner hade gjort i ordning. Sen åkte jag hem till Malena och Tony och hängde med dem, Andreas, Emelie och Martin och Viking hela kvällen. Käkade smarrig LCHF-förrätt: ugnsbakad Brie, beställd huvudrätt: kebabsallad med fetaost och kalorisnål efterrätt: te. Skittrevligt, vi snackade och flamsade och tramsade tills klockan blev nästan ett.

Här är vi med en tårta till den sjunde vännen. Fan vad snygga vänner jag har!

Idag har jag varit på skogspromenad med mamma, en tur till Bo Ohlsson, där man får mest för pengarna, och ett litet stopp på en mysig julmarknad utanför Tomelilla.

Nu är jag tillbaks till Malmö, har ätit (mycket mat nu känner jag) tacosallad till middag och sitter och försöker bestämma om jag ska pallra mig till skolan imorgon eller inte. Lutar åt pallring eftersom jag missade alla lektioner förra veckan. Men ingen av mina vänner ska dit och då är det inte lika roligt.

Aja. Vi säger så för idag, eller?

 

Chokladbollsfest

October 31st, 2012 | Posted by Jess in Mat. - (0 Comments)

Idag festar jag till det med en chokladboll LCHF-style som en av världens bästa vänner gjort till mig, Malena. När vi var på middag hos Emelie serverades det också LCHF-mat för min skull. Känns fint att mina vänner också tycker att jag är för tjock och stöttar mig i kampen mot kilona!

Haha!