Mys, mest. Nu för tiden betyder det också en chans att se någon bli riktigt förtrollad av julens färger, lukter och smaker. Allt som är tradition har blivit så mycket viktigare sen barnen kom in i bilden. Julen betyder att en umgås med sin familj, på gott och på ont. Jag tror faktiskt också, att jag brukar kunna reflektera och tänka efter lite under julen också. På de som inte har de lika bra, på Gud och Jesus såklart och på hur mitt år har varit. Och hur jag har varit som människa. Julen griper liksom tag i mig litegrann ändå, mellan skinkgriljering, mellandagsrea och väder-gnäll.

Julen är speciell helt enkelt.

Nu avslutar jag Johanna Kajsons julkalender och tackar för uppmärksamheten. God jul allihop, ta hand om er!

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Det här såklart, från Roy Fares, som jag gjort två gånger redan och som jag hoppas hinna göra en gång till idag, så att min familj kan njuta av det imorgon.

Chokladfudge med karamelliserade nötter och havssaltKaramelliserade nötter

85 g strösocker

25 g vatten (2 msk)

200 g rostade nötter

25 g smör

Chokladfudge

500 g mjölkchoklad

50 g smör

390 g sötad kondenserad mjölk (1 burk)

2 g salt (0,25 tsk)

200 g karamelliserade nötter, hackade

Karamelliserade nötter
Smält socker och vatten i en stekpanna tills sockret har fått en fin gyllenbrun färg. Häll i nötterna, rör runt och klicka i smöret. Blanda runt och häll ut allt på ett bakplåtspapper. Låt svalna.

Chokladfudge
Lägg bakplåtspapper i botten och på sidorna av en fyrkantig form 20×20 cm. Hacka mjölkchoklad och lägg i en bunke tillsammans med smör, kondenserad mjölk och salt. Värm på försiktigt i mikron eller över ett vattenbad tills allt har smält. Blanda i hackade nötter och häll över massan i formen. Jämna till och låt stelna i rumstemperatur minst 6 timmar eller till nästa dag.

Njut!

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Jag ringer inte. Gillar inte stt prata i telefon. Men kanske jag tänka mig att slå en signal till en arkitekt? En som är skandinav, duktig på budget och som råkar ha en trevlig liten tomt vi kan få köpa billigt. Vi drömmer stenhårt om det där huset, vi får väl se vad som händer på den fronten under 2018.

Eller så ringer jag Mariko, min housemate i Australien. Hon är hemma i Japan nu, jobbar och pluggar och lever på många sätt ett helt annorlunda liv än jag. Hade varit så fint att höra hennes röst. En dag ska jag dit och hälsa på också. Det är redan bestämt.

Eller så lyfter jag på luren och tar ett snacka med Eric, min käre man som jag hinner/orkar prata alldeles för lite med. Vi däckar skavföttes i soffan på kvällarna. Tittar lite på tv och håller varandra i handen en sväng. Innan nån kallar (Elsa) eller skriker (Ville) eller är törstig (Elsa och Ville) och vi rusar dit i ett halvsovande försök att avvärja katastrofen. På telefon är vi effektiva, lite gulliga och framförallt så kan vi ta det innan dagen dödat all vår energi. Så gör vi.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Hälsa! Nu är de första skälvande månaderna med bebis förbi. Vi sover för det mesta några timmar i sträck på natten och jag är redo att ta mig an min kropp. Jag måste gå ner i vikt. Jag har gjort det förr och vet att det finns olika metoder som funkar. Det kommer att gå igen. Om jag bara slutar med godis. Älskar godis.

Målet är att springa ett millopp med Izabella till hösten. Det orkar inte den kroppen jag har nu. Så jag gör som alla andra och satsar på träning, hälsa, moderation och balanserat matintag i början av året. 2018 här kommer jag.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Min blogg drunknar ju fullständigt i bilder sen den här kalendergrejen drog igång. Tur vi snart är klara och jag kan återgå till att bara blogga en gång i månaden och helt utan bilder…

I somras föddes Ville, vår son, vårt andra barn och Elsas lillebror. Han kom ut med ett planerat kejsarsnitt eftersom de trodde att han var en jättebebis. Sen visade det sig att han inte var så enorm som de trodde. Och att han inte var helt färdigbakad. Hans lungor hängde inte med i svängarna så det blev ilfart till barnkliniken på samma sjukhus. Där fick han sen stanna i åtta långa, stressiga, sorgliga, oroliga dagar. Inte idealt.

Nu för tiden är han en uttrycksfull unge som antingen är skitglad eller svinsur. Han växer så det knakar, har två tänder på gång och älskar sin syster mest på denna jord.

Dagens bild föreställer Ville.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

… mina bästa vänner någonsin. Som jag känt sen jag var liten. Som jag hittat på så mycket skit med. Som är kloka, intelligenta och fantastiskt roliga. Emelie och Malena. Känner er hyllade, älskar er!

Det är svårt att inte skriva det här inlägget ur en hemmamammas perspektiv. Jag älskar mina barn och jag är vansinnigt tacksam för att vi har lyxen att kunna klara oss på bara en inkomst så att jag kan vara hemma med dem. Och jag spenderar väldigt gärna det mesta av min tid med dem. Men balansen i livet är perfekt när jag får gå på toa ensam och sitta där utan stress med dörren stängd. Sen kan vi äta frukost tillsammans, men jag vill gärna dricka mitt te färdigt med Sydsvenskan.se i handen medan barnen leker/sover. Sen kan vi leka och fixa och dona tills kvällen. Då äter vi middag tillsammans och så tar jag kvällen med tomt knä och händerna fria, tackar. För sen så sover jag ju med en bebis 1,8 cm från ansiktet och hans knytnävar i mitt hår. Och hans mun på mitt bröst massa gånger natten genom.

Nån gång i månaden går jag gärna ut och äter mat med Izabella, men det har vi fått svårare att få till sen Ville kom, såklart. Nån gång om året kan jag tänka mig att åka bort med bara Eric, men det återstår ju och se om mamma har tid att barnvakta även nästa år… Hehe.

Mycket god mat blir det, godis och korv och spenat och lussekatter om vartannat. Det räknas väl också som en balans? Fast perfekt är den ju uppenbarligen inte, för jag måste gå ner i vikt.

Det blir också ute och inne och böcker och film och mycket serier. Det är tufft och lätt och svårt och roligt i en sötsalt blandning med extra fluffigt, stentungt strössel på toppen.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Dags att vara ytlig, utan djupare tanke än så. För den perfekta julklappen måste ju vara något som jag vill ha, men inte unnar mig själv. I mitt fall skulle det i år vara till exempel:

• En ny telefon. Min gamla har tydligen åkt i golvet lite för många gånger,för den gör som den själv vill mest hela tiden.
• En klocka. Jag har ingen klassisk, lite dyrare klocka som jag kan ha alltid.
• En tomt att bygga ett hus på.
• En morgonrock från Marimekko. Är det ett tecken på ålderdom att jag älskar alla deras grejer?
• En resväska (eller en stor och en liten) från Rimowas superlätta serie.
• En vigselring. Så pinsamt, men det har vi (läs: jag) fortfarande inte tagit tag i.
• Ett piano. Vi behöver mer musik i det här hemmet. Och jag kan inte spela på ukulelen än.
• 200 PT-timmar. Kommentarer överflödiga.
• Påslakanset från GANT. (För de är fina och förtjänar väl kanske inte att kräkas ner, men ett tag kan vi väl få ha dem.)

Tack på förhand till tomten!

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Hur mycket tid har ni? Alltså jag är småavundsjuk på i princip alla mina vänner. Jag inbillar mig att det bara är smickrande, men vad vet jag. Kanske kommer jag inte ha en vän kvar efter det här inlägget.

Jag är avundsjuk på Emelie för att hon är har ett riktigt jobb och är chef till och med! (Jag är bara chef över min familj…)

Jag är avundsjuk på Malena för att hon fortfarande är aktiv scout. (Jag vill också vara kvar i det sammanhanget som format mig så i barndomen.)

Jag är avundsjuk på Izabella för att hon har en så säker stilkänsla. (Jag kör mer spretigt, fulsnyggt och bjärt…)

Jag är avundsjuk på Jannicke för att hon orkar kämpa på. (Jag orkar inte alltid kämpa på.)

Jag är avundsjuk på Linda för att hon har så bra koll på läget. (Här är det rätt oduschat och stressigt och stökigt.)

Jag är avundsjuk på Molly för att hon sjunger som en jäkla gudinna. (Hade så gärna velat ha en fin röst, men jag får hålla mig till barnvisor och lite radiognol.)

Jag är avundsjuk på Emma för att hon får skriva och journalista sig som jobb. (Jag vill också skriva lite mer professionellt än den här halvtaskiga bloggen.)

Jag är avundsjuk på Ulrika för att hon orkar, och är smart nog, att plugga vidare. (Jag vill också bli någonting.)

Yvonne har sitt bröllop framför sig, Angelica orkar blogga hela tiden, Madde är så hälsosam, Gabriella har en karriär, Jaana har ett hus, Ela är så pysslig, Freda är grym fotograf, mamma orkar allt, mormor kan alla sorters handarbete som finns, Amen ni förstår. Det tar aldrig slut.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Alla bilder där Eric, Elsa eller Ville är med ÄR kärlek för mig. Nästan dagligen slår det mig hur sjukt det är att jag är gift och har två barn. Och dagligen försöker jag göra deras liv så bra som möjligt. När man är förälder måste man orka. Orka kämpa på. Vi går till gympan, fast jag bara sovit fyra timmar och helst vill ligga på soffan. Elsa får byta blöja på sin docka 115 gånger varje dag, fast det innebär att jag måste ta av och på dockpyjamasen lika många gånger. Ville får sova i min famn varje kväll, fast jag har ont i ryggen och helst skulle vilja gå och pyssla något. När Eric lämnar en tom gratängform i ugnen efter att han ätit middag säger jag ingenting, trots att det inte är det smartaste en kan göra.

Det är kanske det som är kärlek? Allt man gör för att andra ska må bra? Att sätta dem man älskar före sig själv? Så otroligt glad och tacksam för att jag har det här gänget.

*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.