Eric ska in till kontoret idag efter att ha fått till en deal där han är där två dagar i veckan och fortsätter med homeoffice resten av dagarna. Det är fint att se honom längre på morgonen när han inte måste köra till Frankfurt och det är även fint att han kan äta både lunch och oftast också middag med oss. Dock är han disciplinerad som sören däremellan, eller måste vara det, för han har att göra, och är inlåst på sitt lilla kontor i gästrummet. Eric har också, efter fem år som familjefar och familjeförsörjare och familjebesatt, skaffat sig en hobby och börjat spela datorspel inne på tidigare nämnda kontor. Det passar rätt bra att han gör det en timme typ när barnen somnat vid 19 för då kan jag läsa, sy, skriva eller kolla svensk tv och så ses vi på soffan sen för att sitta bredvid varandra och prata lite och titta på något tillsammans.

Elsa drömmer om Kolmården, dygnet runt, för tillfället efter att ha fått en karta över Bamses Värld i sin senaste Bamse-tidning. Hon har kommit upp lite ur sin depp sen de öppnade lekplatserna och hon fått leka med andra barn igen på typ två månader. Hon är fortfarande väldigt känslig och bryter ihop lätt, men har ändå mer gnista i ögonen och verkar ha lust att göra grejer igen. Det gör mig glad. Elsa har även börjat läsa böcker själv, eller delar av böcker. Hon skriver små brev hela tiden och har nu börjat öva på de små bokstäverna också. Hoppas det inte blir en nackdel i skolan sen, att hon redan kan läsa och skriva…

Ville träffade en flicka som hette Julia på lekplatsen häromdagen och de pratade och fnissade med varandra och bestämde vad de skulle göra. Det var så märkligt att se den här lilla ungen, som han nyss var, snickelisnacka med ett annat barn sådär. Han är mycket modigare och mer social än Elsa på ett sätt, samtidigt som han typ blänger surt och fräser åt folk om han inte är på humör. Ville har även bestämt sig för att skita i blöjan, vi tröttnade på att tjata på honom hela tiden och att han bara ignorerade oss och följde istället min favorit, barnpsykologen Louise Hallins, råd. Sa till Ville att vi lägger ner gnatandet och att han ska meddela oss när han vill sluta. Tre månader senare säger han plötsligt en dag vid frukostbordet “nu vill jag ha mina kalsonger istället”. Sen dess har han varit blöjfri, till och med nattblöjorna är torra när han vaknar på morgonen. Så. Skönt.

Liva har fyllt sex månader och börjat käka mat som ett proffs. Hon slukar numera allt man stoppar i munnen på henne, vilket Ville tycker är väldigt spännande att testa… Hon rullar fram över golven här hemma och undersöker det hon kommer över. Hon har två tänder och sittdelen på vagnen och storlek 74 i kläder och ett skratt som vi andra fyra i familjen lever för att locka fram. Liva har även börjat ställa lite krav på sin tillvaro, med all rätt och är inte längre nöjd med samma sked i handen i tjugo minuter utan vill ha action och uppmärksamhet och sång. Det får hon oftast också.

Jag tycker det är kul att laga mat igen, letar recept inför veckohandlingen och sådär. Sen Corona handlar vi bara en gång i veckan och det har gjort under för våra matkostnader att inte snabbt sticka iväg och köpa det vi plötsligt blev sugna på till middag. Jag har läst lite bra böcker, tittat på Normal People och blivit besviken, samt sytt en regnbågsbonad till barnrummet som fortfarande är i makeover-fas. Jag längtar hem till mina syskonbarn och mina bästisar och övrig familj och jag går fortfarande och håller tummarna för att vi ska kunna ta emot besök här hemma i mitten av juli, som planerat. Då kommer de isåfall från Hamburg och Berlin och kanske, kanske är det möjligt då. Om Merkel låter oss.