Vi har varit och kollat på ett hus till idag. Ett stort åbäke som behövde renoveras jättemycket, hade för få sovrum och låg bredvid en hårt trafikerad väg. Men det fanns också möjligheter. En stor trädgård, en grandios ingångshall och ett gott om plats för en stor familj. Men det var alldeles för dyrt så vi SKITER VÄL I DET DÅ.

Ville kräktes en massa i natt så vi befarade det värsta, magsjukeutbrott. Men det blev inte mer efter att han hade kräkt ner hela sin säng och sen kaskadspytt rätt in i min mun. Då somnade han i mitt knä och var en sån fin unge att jag inte ens var särskilt trött imorse.

Elsa har lekt på balkongen hela dagen, det var över 20 grader idag och tvätten torkade på NOLLTID. Så bra. Hon slänger ur sig en massa klokheter hela tiden, den lilla treåringen. Efter husvisningen var vi på en skogskyrkogård där Erics farmor ligger begravd. Hon lyssnade noga när jag i så lättsamma meningar som möjligt försökte förklara hur en begravning går till. Sen satt hon hela vägen hem och ropade att hon tyckte synd om Lilo, som farmorn kallades, för att hon var död. “Det hade varit mysigare om alla var levande.”

Och när vi bestämde att Eric skulle läsa godnattsagan för en gångs skull så grät hon, klamrade sig fast i mig och sa “men du är ju den mamman jag älskar allra mest” och “pappa läser bara tyska böcker, jag behöver en svensk saga idag!”

Underbart jobbigt och underbart underbart att vara förälder. Det måste man säga.