Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Längtan efter jul

November 27th, 2017 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Samarbete

Det är mindre än en månad kvar till jul, men jag har redan börjat längta till den. Det finns så mycket med just julen som är så mysigt. Att pynta och sätta upp adventsstakar och stjärnor till första advent. Pyssla med julkalender till barnen. Då är det små paket, ett att öppna varje dag i december. Julkalender är ett trevligt sätt att räkna ner dagarna till jul, både för barn och vuxna. Det finns ju färdiga att köpa, så väl som att det går julkalender på tv: n. Sedan finns det ju julkalendrar för vuxna med, som till exemplen på casinon. Läste att Mr Green brukar ha en (källa). Chokladkalendrar finns ju med, och det blir faktiskt en till mig och en till barnen i år.

Vi kommer ju att åka till Sverige över julen. Det ser jag fram emot, inte minst för all den goda maten. Just julmat är en favorit, skinka, gravad lax och svenska köttbullar. Glögg längtar jag efter med, men det kan man ju unna sig redan till advent! En annan sak jag tänkte passa på att göra när vi är hemma i Sverige är att gå på julmarknad. Det ger verkligen den där härliga känslan av jul, särskilt skånska julmarknader. Det är då man kan hitta fina julklappar till släkten och barnen.

Det ska bli mysigt att även julpynta, ju närmare det kommer till själva julafton. En del börjar ju med allt redan lagom till advent, men jag tycker att först är det adventspyntet, sedan någon vecka innan jul, är det dags för resten. Ta in granen, pynta den, hänga upp glitter och annat. Uppesittarkväll kvällen innan julafton är mysigt med. Ibland har jag spelat bingolotto, ibland har vi pysslat. Undra om det finns uppesittarmys på nätet med? Ibland kan ju casinon ha extra erbjudanden denna dag, då får man kanske leta upp ett som har det, som på denna sajten.  Julgodis är förresten en annan viktig sak. Brukar göra och frysa in. Dock är det inte sällan det får göras flera satser, då det har en förmåga att försvinna innan julafton är här. Förstår inte alls varför.

Ja, julen den är härlig och det finns mycket att längta efter. Hela december är ju fantastiskt. Hoppas på att det blir rejält med snö, så att det verkligen blir en perfekt julstämning när vi är hemma. Sedan är det ju mysigt att bygga snögubbar, göra ljuslyktor och sånt med, som lyser upp i vintermörkret.

Möhippa, krasslighet och julplaner

November 24th, 2017 | Posted by Jess in Kärlek. | Tyskland. - (1 Comments)

I appen på telefonen som beskriver Villes utvecklingssteg visas det just nu ett åskmoln. Under detta oväder befinner vi oss alltså sen två veckor tillbaks och ska vara kvar i några till. Och det märks. Desssutom tror jag han håller på att få nån tand, eller hoppas att det går att skylla på det iallafall, för det gnälls och kinkas och skriks nonstop. Så länge han får hänga på någons axel så är allt okej, men att ligga själv är tortyr enligt Ville. Och han dreglar som en liten vattenspridare på sommaren. Flera små halsdukar om dagen dränks med saliv och måste bytas ut. I helgen var vi på möhippa och då var det highlife hela kvällen på fredagen, tills han skrek luften ur sig under bilresan hem. Det där med bilåkandet har bara blivit värre. Innan kunde han sova bort litegrann av hemskheten, nu vaknar han efter fem minuter i bilen och vrålar tills man tar ut honom. Därför tog vi tåget in på lördagen när möhippan gick vidare med uppdrag på stan och stångdans. Ville skötte sig fint så länge han fick gosa med Izabella eller mig och det var väl okej. Middag och cocktails på kvällen skippade vi dock, den tiden kommer väl igen för mig. Hoppas jag. Och på söndagen avslutades Yvonne-festen med jättedyr hotellfrukost som var en besvikelse, men så fint att träffa dessa tjejer från hela Sverige som jag lärt känna genom Frankfurt.

I övrigt är klockan fem på morgonen och Elsa har tagit över Villes ögoninflammation så hon har vaknat och skrikit i panik fyra gånger sen igårkväll. För att hon inte kan se nåt. Nu ligger hon och försöker somna om inne hos sig medan männen i familjen rosslar ikapp här bredvid mig.

Om tre timmar landar Jannicke, min lillasyster, på flygplatsen och vi ska hänga med henne hela helgen. Ska bli så kul! Vi ska äta god mat också, för det gillar hon med. Och på lördag kan vi hämta upp vår sprillans begagnade bil! Det bidde en Passat som är ett år gammal. Den är inte svart, har inte läderklädsel och ingen automatisk baklucka. Men den är stor och ganska ny och har inbyggd gps och den är vår!! Att använda när vi vill!! Utan att fråga nån först eller planera i veckor innan. Så det ska bli härligt.

Snart är det jul, eller lul som Elsa säger. Då ska vi hem till Sverige hela familjen för att äta gravad lax och skinka och hemmagjord fudge. I början av januari blir det bröllop i Stockholm, Yvonne som möhippades ska gifta sig med sin prälle, så då får Elsa stanna hos mamma och pappa och vi andra tre flyger upp för hotell, huvudstad och kärleksfest. Det blir nog bra det här.

Syskonkärlek del 1

November 14th, 2017 | Posted by Jess in Familjeliv - (0 Comments)

Herregud. Livet alltså. Det finns så mycket jag vill berätta, dokumentera. Och gärna bli påmind om av Facebook om ett år. Elsa har blivit stor och säger så kloka grejer hela tiden, min inställning till TVn, Emelie och Ebbes besök, syskonrelationen som jag får se växa fram här hemma, Villes utveckling och mina drömmar om att en vacker dag ha en trädgård. Men det finns knappt någon tid och ännu mindre ork. Vi sover för jäkla dåligt nu för tiden.

Allt började förra veckan med att barnen utvecklade varsin ordentlig förkylning. Elsa hostar lungorna ur sig på natten och Ville kan bara sova om han sitter i mitt knä, med ena handen i mitt hår och näsan tryckt mot min hals. Jag sover dock mindre bra i den positionen. Så fort jag långsamt och försiktigt försöker lägga mer den lille snörvlaren så vaknar han och börjar skrika. Under de 10-15 minuter i timmen som Ville sover själv mellan oss, vaknar Elsa och vill gosa. Så snart man ligger på plats i hennes säng och får hennes hosta i ansiktet så börjar Ville korva och gny och det är dags att gå tillbaks till honom. Livet som tvåbarnsföräldrar i ett nötskal? Kanske är lösningen ändå att ha Elsa på en madrass på golvet i vårt rum? För att efterapa stugan i Sövde där hon sov så gott. Men när vi föreslog det för Elsa häromdagen blev hon tårögd och sa att hon ville sova i sin säng. Så ja. Vi kämpar väl vidare. Och hoppas att allt blir bättre efter att förkylningarna läkt bort.

Men det är fasiken inte lätt alltid, inte dagarna heller då båda barnen ska ha sitt. När Ville är sjuk vill han gosa ännu mer, sover inte en minut själv och kräver båda mina händer hela tiden. Då är det svårt att bygga Duplotorn och rulla ler-sniglar. Men det får gå ändå. Elsa har tålamod som en ängel. Hämtar leksaker till Ville, “mamma han gråter, kom ta honom!”, klappar honom på pannan och försöker torka bort kräks samtidigt som han fäktar med sina små knubbiga armar. För några dagar sen låg han och magtränade på golvet i hennes rum medan hon ritade huvudfotingar på ett papper framför honom. Hon pratar som jag gör då, med honom. Upprepar saker och kallar honom för Villson och bannar mjukt när han dreglar på hennes gosedjur. Han drar henne i håret ibland och då gråter hon utan att bli arg, säger med klump i halsen att så får man inte göra. Och han i sin tur ler med hela ansiktet när han får syn på sin syrra. När han inte orkar sitta och vänta längre vid matbordet, tar jag honom i knät så att han får hålla mig i tummen och se på Elsa samtidigt. Med hennes glada ögon som iakttas av liten bebis köper jag mig tid att äta upp min mat. På gympan idag hängde han med i sjalen. Tittade intresserat på alla barn som klättrade och ålade omkring. Men lös som en sol när Elsa kom in i hans synfält. Det är lätt att ana vad som komma skall, vilken lillebror som kommer att krypa efter en storasyster genom lägenhetens alla rum. Hoppas hon kommer att stå ut ibland iallafall.

Det är sant som de säger, hjärtat har inga problem med att älska två barn istället för ett. Särskilt inte när de är så fantastiska som mina.

Villes dop

November 7th, 2017 | Posted by Jess in Lillebror - (0 Comments)

Det duggar inte tätt med inlägg här, jag inser det. Men nu var iallafall mina trognaste bloggläsare precis här och fick uppleva stället live. Ville döptes så vi har haft fullt ös sen i onsdags då Erics familj började droppa in. De har visserligen inte sovit här, men ändå hängt här en hel del. Och hjälpt till också såklart, i den mån jag klarat av att delegera. Tidigt på lördagsmorgonen hämtade jag sen mamma, pappa, mormor och morfar på flygplatsen så de fick arbeta hela dagen med att hacka grönsaker, diska och assistera mig så att jag kunde få klart mat till 25 vuxna och 12 barn. Det blev till slut en potatissoppa med tryffelolja, en morotssoppa med kokosmjölk och två morotskakor. Plus tre sorter småkakor som jag hade i frysen. Till soppan serverades det brytbröd, smör och ost, plus ett gäng tillbehör man kunde slänga i själv: parmesan, bacon, vårlök, créme fraîche, majs och krutonger. På kvällen skulle vi gå ut och äta allihop, men då hade restaurangen reserverat ett bord som inte fanns så vi fick snabbt hitta en annan lösning så att 15 pers fick mat. Det bidde asiatiskt, även om det inte är något som alla känner sig bekväma med. Men det blev nog helt okej ändå, särskilt när ätpinnarna las åt sidan och gafflarna plockades fram. Och sen tog jag bilen till flygplatsen igen för att hämta min bästa kompis Emelie och hennes fyraåring Ebbe som kommit från Sverige. På söndagen lastade vi in all mat, dekorationer, dricka och outfits i bilar och körde skytteltrafik mot svenska kyrkan i Frankfurt där dopet gick av stapeln. Alla jobbade på som små lisor och sen började gästerna komma. Dopet blev en mysig, avslappnad historia där faddrarna Thomas och Emelie fick läsa lite böner och bibelcitat, vi sjöng på tyska och svenska och Ville till slut fick vatten på huvudet. Han sov sig genom hela ceremonin, öppnade ögonen lite undrande när prästen Torvild höll upp honom inför församlingen och somnade sen om igen. Vi åt och drack och pratade och Eric sa det så fint i sitt tal: Dopet var ett bra tillfälle att träffa familj och vänner som vi inte ser så ofta och också ett bra tillfälle att göra vänner till familj. Så gott att se alla härliga människor vi känner! Efter att allt var ihopplockat och bortstädat igen så körde vi hem och öppnade alla presenter. Så mycket fint! Och sen blev det kväll och folk åkte hem och vi däckade. Dophelgen var över, avklarad och lyckad!