Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Det virvlar och tynger i magen

March 31st, 2017 | Posted by Jess in Lillasyster - (0 Comments)

Nu börjar det långsamt märkas att det växer en ny liten bebis på framsidan av min kropp. Jag känner mig ofta tung och klumpig, men å andra sidan märks det mycket tydligare den här gången tack vare ändrade aktiviteter. Det var helt enkelt inte så mycket golvlek under graviditeten med Elsa. Men tvåbarnsföräldrar ska vi alltså bli, min själsfrände och jag. I år firar vi 9 år tillsammans, helt sjukt när man tänker på det. Och det gör jag, ofta. Tänker på att universum hjälpte oss att springa in i varandra och dela en trevlig kväll tillsammans, en decemberdag 2008. Hade jag stannat hemma, eller gått någonannanstans hade vi inte haft lillasyster på G i magen just nu.

Och Elsa ska bli storasyster. Och tycker än så länge att det ska bli kul, trots att alla pedagogiska böcker av typen “Totte får ett syskon” vi hittills läst mest pekar på hur mycket ett knyte skriker och hur lite föräldrarna kommer att ha tid för stora barnet. Elsa pratar ofta om hur hon ska dansa med lillasyster, klappa på henne, sätta kräm i rumpan på henne om hon är röd (!), mata henne med ostbitar när hon är större och hjälpa till att kittla henne om hon är ledsen. Känns som hon har systerskapet i en säck som amerikanerna säger.

Tills ungen behagar titta ut, än är hon välkommen att stanna, så leker vi oss igenom vardagen. Solen skiner i stan och vi har haft över 20 grader i nån vecka nu. Det är superhärligt, men jobbigt, att cykla, gräva i sandlådan, fånga efter rutschkanan och inte minst, bära 14 kg 2-åring upp för våra sju trappor. Men vi kämpar på. Och jag är oändligt tacksam för chansen och beslutet att stanna hemma med ungen, ett tag till. Precis som jag är oändligt tacksam för lilla nykomligen som sparkar och gör sig känd emellanåt, må hon växa sig stark och frisk därinne innan hon gör oss till 2-barnsföräldrar till sommaren.

Elsa 2 år

March 24th, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Förra året vid den här tiden bloggade jag konstant, vilket Facebook påminner mig om hela tiden. Nu får jag inte tummarna ur mer än var 11 dag tydligen. Ber om ursäkt om det. Elsa har alltså fyllt två år nu. Så sjukt. Att jag är mamma till en tvååring.

På själva födelsedagen så fick Elsa väcka oss som vanligt innan vi installerade henne i vår säng och kom in med bricka och sång. Så som det alltid var när jag var liten. Eftersom hennes favoritfrukost är flingor med mjölk och det kändes lite väl riskabelt att servera på sängen, så bidde det en kaka till födelsedagsfrukost istället. Med svenska flaggan, en blomma och ett tänt ljus var brickan komplett. Hon var så överraskad, blyg och glad. Presenthögen bestod av en Mamma Mu-bok från gammelmormor och gammelmorfar, ett Alfonsspel som kom på posten från mormor och morfar, ett gäng bokstavsmagneter från faster Theda och en vattenflaska, ett fiskespel och en ryggsäck från oss. Ryggsäcken blev genast populär, men vi hann också spela alla spelen och läsa alla böckerna innan lunch.

Eric gick till jobbet men kom sen hem igen redan vid 14, lyx! Så då gick han och Elsa till lekplatsen medan jag ordnade inför kalaset nästa dag. På kvällen fick tvååringen bada, busa och ta på sig sin favoritpyjamas innan hon somnade nöjt i sin säng.

Dagen efter blev det alltså kalas. Vi var 7 vuxna och 4 barn som åt tårta och snurrkakor. Elsa hade beställt en rosa chokladtårta med godis på, så det var fondant på utsidan som inte smakade så gott, men festlig var den. I taket hängde ballonger och vimplar. Bordet var färgglatt med tulpanbuketter och rosa sugrör åt alla gästerna. Innan folk började droppa av vankades det fiskedamm med små presentpåsar till ungarna. Körde lite billiga leksaker, klistermärke och sånt också för att inte rent sockerchocka ungarna. Elsa var så glad över att få umgås med alla fina människor och kanske mest Mira, som är hennes 1,5 år äldre idol. När det bara var familjen Zimmermann kvar så gjorde vi pizza och lekte tills ungarna blev så trötta att läggdags var oundvikligt. Så då körde Lars och Linda också hem, Elsa gick och la sig och hennes två nöjda föräldrar sjönk ner på soffan några minuter.

Vilket barn vi har alltså! Full av liv och energi och ord och tankar. Som allt oftare kommer med små egna funderingar. Som skojar och busar och försöker lära sig hoppa. Som sjunger sånger med egna texter och välbekannta melodier. Det blir bara roligare och roligare att hänga med henne och se världen med hennes blå ögon. Så jäkla fin är hon.

Från Bamse till Citronen

March 13th, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Det som skulle bli ett långt inlägg från datorn blir nu bara ett snabbt hej från telefonen. För datorn hade ingen ström mer och jag orkar inte hämta kabeln. Stackars Elsa har spenderat förmiddagen med att vara världens goaste, snällaste mest hjälpsamma unge. Sen blev eftermiddagen lite av ett tårkaos, men mest när vi väl kom hem igen från svärföräldrarna i Bad Homburg. 

Imorse stod jag i duschen när jag kom på att min ansiktstvätt fortfarande låg i en plastpåse på golvet i vardagsrummet. (Vi kom ju hem igår från en tripp till Berlin där den hade varit med.) Elsa satt i hallen och läste böcker så då ropade jag på henne och bad henne hämta min tvål. DÅ GJORDE HON DET! Så praktiskt. Och snällt. Och imponerande! 

Sen gick vi ut och handlade. I ena affären finns en lekstation där hon gillar att hänga. Så då fick hon leka en stund och sen ropade att det var dags att gå vidare så kom hon direkt!! Utan att börja skrika eller med bedjande röst säga “liten liten tund till mamma” samtidigt som hon håller visar nån centimeter mellan tummen och pekfingret. 

När vi väl kom hem förklarade jag att min ryggsäck var tung och de två kassarna i mina händer också var tunga. Att det nog var bäst om hon kunde gå nån av de sju trapporna själv…? Det kunde hon! “Elsa tooor! Elsa tark!”

Sen var vi som sagt en sväng i Bad Homburg och där bidde det sorgligt när vi skulle hem. Och i bilen. Och när vi kom hem. Hon skrek och vrålade och hetsade upp sig till kräkningsgränsen. Och hennes pappa får inte göra nåt. Det är bara min hjälp som uppskattas. 

Tonfiskpizza på det, snabb godnattsaga och sen sjöng hon sig själv till sömns med Broder Jakob i enmans-kanon. 

Heeeej! Hej Sverige! Hej Tyskland! Vi är tillbaks i landet, sen i torsdags. Det var en väldigt fin vecka i Sverige som avslutades med att mamma passade Elsa så att jag kunde gå ut och äta middag på restaurang med mina bästa kompisar. Vi hann snacka bort tre timmar plus bilresa fram och tillbaks till stan, medan de där hemma på landet åt köttfärssås och lekte. Elsa nattades sen utan några större missöde. Dagen efter var det dags att bege sig mot gamla välkända Kastrup Flygplats igen. Tyvärr var det storm i Frankfurt så jag fick tillbringa de sista 20 minuterna med att hålla sovande Elsa med en hand och en spypåse i den andra som snabbt blev fullare. Inte så superkul. Men vi överlevde det också.

Sen var det tillbaks till verkligheten när Eric inte var hemma från jobbet förrän 20.30 och Elsa skrek i en halvtimme för att hon saknade mormor. Och Alba. Som hon pratar om denna hund, mina föräldrars dalmatiner. Vi måste nog sören skaffa en hund en vacker dag. Alternativt skaffa vänner här i landet som har en hund.

Ja, och sen dess har Eric varit ledig. Vi har firat min födelsedag med blommor och flaggor och jordgubbstårta. Vi har cyklat på långtur längs Main i lördags när det var 18 grader varmt ute. Vi har spanat in vårt blivande hem i Bad Homburg och fikat med svärföräldrarna. Och idag har vi handlat, gått på promenad och jobbat (jag). Eric ska vara ledig hela veckan och på torsdag åker vi tåg upp till Berlin för att hälsa på släkten. Det ska bli mysigt.