Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Må din väg gå dig till mötes,
må du alltid ha mod att uppfylla dina drömmar.
Må vinden vara din vän,
precis som en hel hög andra människor från olika världar och bakgrunder.
Må solen värma din kind,
och må du alltid känna dig älskad.
Må regnet vattna själens jord,
och må du alltid låta mig trösta när något gör ont.
Och tills vi möts igen,
när du vaknar från din sovstund och all tid efter det:
Må Gud hålla dig i sin hand.

Det är fredag och igår var det torsdag. En torsdag som var röd här i Tyskland, så Eric var hemma och vi hade kaxigt planerat in en massa bröllopsplanering som sen inte blev av för att vi spenderade morgonen med att prata med olika människor på Skype. Det var i och för sig jättetrevligt, men det bockade ju inte direkt av saker på vår gemensamma att-göra-lista.

Vi åt lunch på en italiensk restaurang där kocken hade gått lös med en chili så att maten tyvärr inte smakade så mycket mer än hetta, men det var trevligt ändå och Elsa skötte sig, som nästan alltid, exemplariskt. När hon sov på eftermiddagen så författade jag konferensguider åt Grebbestad och Tanum och Eric gjorde nyhetsbrev åt en av sina frilanskunder.

Elsa vaknade och Eric somnade. När Elsa steg upp blev Eric akut energilös så Elsa och jag stack till lekplatsen för att fördriva tiden och ge den slitna pappan i huset lugn och ro. Vi kom tillbaks och då var det i princip kvällsmatsdags för lill-hossan. Medan Eric matade henne med gröt och frukt satte jag på mig mitt kvällsansikte och de nya skorna från Marc O’Polo och drog sen hemifrån innan Elsa skulle gå och sova. Jag förklarade att pappa skulle lägga henne och att jag skulle äta mat med Izabella och komma hem senare, när hon redan sov. Hon nickade och slängde igen dörren i ansiktet på mig.

Sen satt jag på en bänk i sommarsolen och målade naglarna och väntade på mitt middagssällskap som kom på cykel och då stack vi till en tapas-restaurang här i närheten och åt räkor, champinjoner i vitlök, kryddiga köttbullar i tomatsås, manchego-ost och vin. Rött vin. Två glas till och med, så efter ett tag var den här småbarnsmamman väldigt glad och avslappnad och det var så skönt att bara prata med Izabella själv, utan att vare sig Elsa eller hennes Noah krävde blöjbyte/mat/bokläsning/kittling/nästorkning/viftande med giraff/gos/uppmärksamhet. Vi pratade och pratade och pratade tills restaurangen var tom och vi trötta.

Då cyklade jag hem igen och allt var lugnt här hemma och Elsa hade somnat så snällt med Eric och jag kröp ner i min säng, lycklig för att jag har ett sammanhang i min stad. Och en familj. Och vänner.

Jag kämpar på här borta, har gjort upp en plan för vardagen som jag försöker hålla. Gillar planer. Eric säger att jag älskar planer.

För att förtydliga så är det inte all tid som känns stressig och inte alla aktiviteter som känns svåra att hinna med. Sådant som Elsa och jag gör tillsammans, som städning, tvättning, handling och matlagning, har jag visserligen inte oceaner med tid till, men det blir ändå gjort utan att jag sliter mitt hår. Vi trivs ju här hemma också, vi två, vaggar runt och fixar och donar och bäddar sängar och kastar ner toarullar i badkaret.

Det är snarare sådant som inte går att göra tillsammans med vår 14-månaders, som jobba, skriva långa texter om konferens i Hunnebostrand. Planera bröllop genom att skriva listor och dokument som behövs till det. Maila och ringa folk i Sverige.

Och så finns det saker som jag hade kunnat göra med Elsa men inte vill. Som Pinterest, blogga, Facebook, Instagram, Wordfeud osv osv i en enda digital oändlighet. De här aktiviterna får vänta och ibland hinns de inte med alls för jag vill inte ha mobilen framme mer än nödvändigt (telefonsamtal till doktorn, Facetime med Sverige).

Planen är i princip att jag ska vara nöjd om jag hinner jobba 2-3 timmar om dagen. En timme när Elsa sover och en till två timmar på kvällen. Och är vi uppe klockan 6 och jag inte ska till gymmet så kan Eric leka med lillstrumpan och jag får in en timme där också. Detta är mycket bättre än att ständigt stirra på långa Excel-listor med titlar som behöver skrivas. Jag blir så stressad av det och sätter upp mål i huvudet, typ “jag får inte sova innan jag skrivit 11 till”. Jobbigt.

Planen fortsätter med att jag bara jobbar fram till 21.30. Efter det är det bloggning, bloggläsning eller annan elektronisk aktivitet. Med start klockan 22 får jag inte hålla på med telefon eller dator längre. Då ska jag läsa. Älskar att läsa. Nu ingår det i planen och det känns så härligt.

Fast i hamsterhjulet

May 23rd, 2016 | Posted by Jess in Skit. - (2 Comments)

Idag mår jag sådär. Det blev mycket jobb i helgen, vilket jag uppskattar när lönen kommer, men det är trist att sitta klistrad framför datorn när Eric och Elsa leker med plastburkar på golvet. Hjärnan slutar liksom inte snurra, det är Elsa Elsa Elsa, sen jobb och bröllopsplanering och bloggande när hon sover. Ovanpå det kommer gymmet, nyttig mat plus allt hushållsarbete som städning, tvättning, mathandlande och matlagning.

Det är som att varje minut av hela dagen är planerad och om jag kollar Facebook i ett par minuter eller skriver ett sms så halkar jag direkt efter och måste svettas för att hinna ikapp igen.

Jag vill läsa en bok. Få kontroll över situationen och inte känna att jag måste jobba jobba jobba hela tiden.

Imorse när jag kom hem från gymmet, från en okej workout, så bara grät jag i typ tio minuter. Helt slut i huvudet och bara så trött på snurrandet. Det blev pizza till kvällsmat i protest och nu är jag färdigjobbad. Ska borsta tänderna nu och börja på en ny bok. Nu blir det andra bullar.

Hoppas jag.

(Mammaledig? HA. HA. HA.)

Nya skor och babymässa

May 21st, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Jättefint väder i Frankfurt idag, så vi har tillbringat dagen på språng och jag har köpt ett par SUPERFINA skor som jag tyckte jag hade förtjänat. Elsa har lekt på lekplats, åkt vagn och cykel och käkat två jordgubbar till efterrätt efter kvällsgröten. Nu är hon nybadad och len och ligger och mumlar för sig själv i sin säng. Eric är och handlar en engångsgrill så att vi kan grilla lite imorgon och sen ska vi laga middag och bröllopsplanera lite.

Igår var vi på babymässa med Izabella och Josefin och deras knattar. Jag köpte inget, men Elsa hittade en ny idol i Basti Barnunderhållare som stod på scenen och spelade gitarr och sjöng trallvänliga låtar. Han var väldigt pedagogisk och snäll så visst kan jag väl förstå hennes fascination.

Ja. Nästa vecka ska jag försöka hitta en bröllopsklänning, äta tapas, vara ihop med Eric hela röda torsdagen och förhoppningsvis få lite fler punkter på bröllopsattgöralistan avbockade.

Hej så länge!

Ack Sverige du sköna

May 19th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop | Resa. | Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Sverige-trippen var som vanligt fantastiskt. Jag älskar att se Elsa i den miljön (också), omgiven av en bunke andra människor som vi visserligen inte träffar så ofta, men som ändå direkt drar in henne (och mig) i värmen och gör oss en del av sammanhanget.

Jag hade massor av bröllopsmöten att bocka av, men Elsa kom ihåg sin mormor från Skype-samtal och tidigare häng så de stannade kvar hemma och min mamma gjorde ett toppenjobb som barnvakt så att jag i lugn och ro kunde sitta hos frisören, diskutera olika rosor och snacka tårtfyllningar.

Det blev en del beslut fattade, men några löstes i princip upp, så planeringen går vidare. Nu är det dessutom mindre än tre månader kvar och jag vägrar spara allt till sista veckan (gissar att det blir stressigt nog just de dagarna), så nu ska ha skrivas listor och börja pysslas.

Vi fick alltså många av de familjemedlemmar och vänner och djur som betyder något hemma i Sverige. Elsa gosade med Jannickes dalmatinervalpar och satt på en studsmatta och kollade när stora barnen spelade tv-spel. Hon åt tacos och badade badkar och provfotades av vår bröllopsfotograf. Hon gick och gick och gick och gick. Hon tittade på när mormor klippte gräset, bäddade ner sina  små tår i stråna och log sitt något tillgjorda, men ack så härliga, leende med underbett och hopknipna ögon. Hon kollade på storkar och matade grisar och petade på myror och fick till slut skjuts med gammelmormor och gammelmorfar till Ystad. Där träffade vi catering-firman (som jag älskar!!) och åt lunch, innan vi tog tåget till Köpenhamn och hängde i lekrummet på Kastrup i tre timmar.

Klockan 21 var vi hemma i lägenheten igen och som vanligt: Borta väldigt väldigt fint och mysigt och roligt, men hemma bäst.

Hon går!

May 18th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (1 Comments)

Nu måste man ändå få säga att hon går, våran lilla 14-månaders unge. Hon har gått flera steg i rad i nån månad, men kom inte igång på högre nivå än så. Förrän hon fick träna hemma i Sverige. Det är roligt, för det var ju även där hon lärde sig krypa på julafton. Nu var det alltså de små benen som rastades hela tiden hos mamma och pappa.

Och nu går hon hellre än kryper, vandrar iväg själv när hon kan och tycks njuta av den här friheten på samma sätt som hon en gång njöt av att kunna krypa.

Hon blir bara mer och mer självständig för varje dag som går. Har en egen vilja, pekar och pratar och diskuterar, skakar på huvudet när man ber om en puss, kniper ihop munnen om hon inte vill ha mer mat, flörtar med folk på tunnelbanan, leker med sina dockor och låtsas att de pratar med varandra, skojar med oss och låtsas göra sånt hon vet att hon inte får.

Och går alltså. Sen den 13 maj går hon. Älskade älskade Elsa.

Svensexa, bästisprat och valpmys

May 15th, 2016 | Posted by Jess in Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Vilken dag det var igår. Klockan 9 blev Eric upphämtad av ett gäng glada svenska grabbar som hade varit världens gulligaste och ordnat svensexa för honom. Senare på kvällen fick jag hämta en något berusade man nere vid sjön här i byn. Tror alla killarna mår sådär idag.

Under tiden som Eric sköt lerduvor och drack öl så satt Elsa och jag hemma hos Malena och umgicks med henne och Emelie och alla våra 6 barn. Det var en stimmig stämning med bröllopsprat blandat med arga barn och glada barn och skrikiga barn. Men mycket fick vi sagt och så härligt det är att hänga med dessa människor som känner mig utan och innan. Väldigt skönt.

Vi åt kycklingsallad och tacos och lösgodis och kollade Gladiatorerna innan vi körde hem och bäddade ner våra sambos och ungar.

Idag har vi varit hemma hos Jannicke och ätit frukost och pratat med alla dalmatinervalparna. De är så jäkla söta att man nästan blir sugen på att smuggla med sig en till Tyskland. Jag har till och med lärt mig känna igen (nästan) alla 8 och veta vad de heter. Vi klappade även en häst, men tyckte Elsa var i största laget. Nu har Elsa sovit, Eric vilat och jag jobbat. Elsa gör vaniljsås med mormorn sin för sen kommer släkten på besök och vi ska grilla och ha oss. Sverige är fint.

Fina dagar “hemma” i Skåne

May 13th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop | Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Här är vi alltså nu i Sverige. Och livet rullar på. Igår var jag hos frisören och testade en uppsättning till bröllopet som faktiskt blev helt okej, trots att det bara var en provisorisk testrunda. Mindre kul idag när jag försökte borsta ut mitt jättehår som var tuperat och hårsprejat till oigenkännlighet. (Gav upp när jag hade hälften kvar, ställde mig i duschen och tänkte dränka det i balsam när det visade sig att det inte fanns nåt balsam. Så nu är det ännu strävare och 100 % tovigt igen. Har dock köpt balsam och ska tvätta det igen imorgon.) Slut på min hår-rant.

Elsa sover nu efter en lång dag med bus med mormor och morfar. Idag var jag hos en florist och diskuterade luktärter och olivblad, samt beställde en tårta som jag är lite osäker på om jag vill ha. Får väl bestämma det snart och eventuellt avboka den. Men blommorna kör vi på, fick ett väldigt bra intryck av den duktiga floristen så det blir förhoppningsvis fint.

Senare ikväll ska jag hämta Eric på stationen i Lund och imorgon ska vi hänga med Emelie och Malena och alla ungarna hela dagen. Längtar.

Det är fint här. Fint väder och fin familj och fina barnvakter och fina framsteg med bröllopsplaneringen. Blir dessutom finare ikväll när Eric kommer.

Åksjuk på sista etappen

May 11th, 2016 | Posted by Jess in Resa. | Skit. | Sverige. | Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Elsa och jag har tagit oss hem till mina föräldrar i Skåne. Allt gick jättebra. Eric följde oss till tåget i Frankfurt och sen åkte vi tunnelbana och tåg och buss ut till planet, boardade och sen sjöng jag Äppelmelodi en gång och Elsa somnade i min famn. Hon sov till och med igenom alla högtalarutrop och säkerhetsbältes-pling.

På flygplatsen i Köpenhamn träffade vi mamma och pappa som landade nån timme tidigare från sin semester i Kroatien och de hade för ovanlighetens skull bilen på Kastrup så vi lastade in oss och körde mot Sverige. Så fort vi kommit över Öresundsbron kräktes Elsa. Våldsamt. Det kände som en åksjukegrej, vilket jag kan relatera till för jag är själv sjukt känslig mot det och kan inte ens gunga på en vanlig gunga utan att känna mig snurrig i bollen. Så vi stannade och tog slut på våtservetterna i skötväskan och bytte kläder på lilla kräkiga tjejen.

Sen körde vi vidare och när vi hade typ 8 minuter kvar till mamma och pappas hus, kräktes hon igen. Lika våldsamt. Nu kom frukosten också upp och allt blev kladdigt igen. Men nu körde vi bara på för att komma hem och kunna sanera rejält.

Nu känner jag mig lite rädd för att åka bil med henne igen, hoppas det bara var en engångsgrej (yeah right aldrig livet) och att det går bra i framtiden. Vi åker ju inte så mycket bil i Tyskland, nån gång i månaden bara, så det är inte så lätt att veta vad man ska tro.

Nu sover hon iallafall, på golvet i sin mormors och morfars sovrum och jag ska snart stänga datorn och bära ut henne i stugan i trädgården där vi bor. Imorgon ska jag till frisören och testa bröllopsuppsättningar och smink. Håll tummarna för att jag inte kommer att se ut som… fan. Tack på förhand.