Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Förkylningen har vandrat vidare

March 31st, 2016 | Posted by Jess in Skit. - (0 Comments)

Nu är det min tur att ta över förkylningen från Elsa, även om hon fortfarande har mycket av sin kvar. Jag har ont i halsen och är snorig och har sovit så dåligt de senaste nätterna, både på grund av min förkylning och Elsas. Drygt. Dessutom är det dåligt väder och Eric jobbar massor och jobbet är tråkigt.

Jag kämpar just nu HÅRT för att inte trösta och pigga upp mig själv med en kaka Milka Salta Kex och en påse gummibjörnar. De med saft i… Mmm.

Men snart vaknar Elsa och då ska vi gå ut och hämta dagsljus och handla en god bit lax till ikväll. Kanske gunga så att hon blir glad, för då blir jag också glad. Imorgon ska solen skina och jag vill ut och cykla. Dessutom kommer ju Madde med familj från Sverige så kanske vi hinner träffa dem en sväng också. Det blir nog bra det här.

Det är ganska lugnt på bröllopsplaneringsfronten den sista tiden. Vi ska till Sverige en sväng igen i maj och träffa en massa människor som ska hjälpa till på den stora dagen:

  • Oh la la! Jag ska till den bokade frisören och testa frisyr och makeup. Är livrädd inför detta då jag hör till den sortens människor som nickar och falsk ler i spegeln efter en klippning och sen störtgråter så fort jag slagit igen salongsdörren bakom mig. Men jag ska ta med mig några inspirationsbilder, utskrivna och tydliga. Samt försöka vara tydlig och ärlig om vad jag tycker om resultatet.
  • Klick klick! Vi ska träffa fotografen! Det var en kamp att hitta en sådan kan jag tala om. Eftersom vi fick byta datum och klödda runt en massa så var vi ordentligt sent ute med att boka en fotograf. Det visade sig att de som är bra och lätta att hitta via google är bokade cirka 8 år fram i tiden. Så kändes det i alla fall när alla jag mailade antingen var upptagna redan eller för dyra. Visste ni att de flesta erfarna fotografer vill ha runt 30000 kronor för en heldag med bröllopsfotograferande? (Och nej, jag slant inte på 0-tangenten.) (Och ja, kan förstå att det är mycket jobb både före, efter och under för dem, men det är fortfarande mycket pengar för oss.)
    Fick tillslut tag på en tjej som heter Emelie och supertrevlig. Hon är nog inte den mest erfarna i gänget av skånska bröllopsfotografer, men har väldigt fina bilder på sin hemsida och ett pris som vi känner är okej.
    Henne ska vi alltså träffa i maj, prata ihop oss, lära känna varandra och köra en liten provfotografering. Elsa ska också med så förhoppningsvis får några fina familjebilder på köpet!
  • Mmmm! Sen hinner vi med ett möte med cateringfirman också. Deras mat testade vi ju sist vi var hemma, men nu ska vi snacka detaljer och bestämma menyn. Det känns jättespännande. Ska bara komma ihåg att diskutera med Eric först vilka ändringar vi vill göra i deras ursprungliga förslag. Tror mest det gällde mingel-snacksen och förrätten om jag minns rätt. Vill också försöka få koll på hur de brukar lägga upp en sådan kväll som väntar. De ordnar personal också så det är smidigt och bra för oss.
  • Sniff sniff! Sniff sniff syftar inte på en knarklangare som ska ordna heroin åt oss, utan floristen! Jag var där som hastigast i februari och fick preliminära priser samt förtroende för den passionerade floristen som hjälpte mig. Han kunde verkligen sina blommor. Dock visade han bilder ur en brudbukettsbok från 1994 typ, så jag fick ta fram Pinterest och visa hur jag tänker. Vilket inte är klotrund bukett med röda rosor. (Inget ont mot er som gillar det, men det är inte min grej.) Ska ha med papperskopior på det jag gillar tänker jag, så kan de behålla dem och vi hoppas på det bästa. Dessutom lämnar jag nog Elsa hemma så att vi i lugn och ro kan gå igenom allt, utan att hon blir otålig och gnällig.
  • Smask! Tårtan ska också ordnas! Där är jag fortfarande lite osäker på vem som ska få äran att fixa den, men det lutar väl åt ett bageri nära där mina föräldrar bor. Vi måste prata smaker och utseende och det faktum att jag inte vill ha en med separata våningar på olika fat. Hoppas de kan ordna det. Och hoppas att jag inte måste gå ditt klockan 6 på morgonen för att vara säker på att bagaren är kvar.

Eventuellt tar vi en sväng ut till lokalen också, så att Eric får se den live. Det finns också ett café på orten som jag har mailat utan att få svar (fyra veckor sen) som jag kanske vill ha till att fixa nån bit mat eller så också. Så ja, Sverige-trippen är helt klart proppad med möten och beslut och det känns skitkul. Det blir nog bra det här!

Öronsår

March 29th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Elsa är just nu inne i en väldigt gnällig fas. Hon piper och beklagar sig i stort sett konstant, från det att hon vaknar på morgonen tills att hon går och lägger sig på kvällen. Det känns som att hon är frustrerande för att jag inte förstår vad hon menar. Ofta gnäller hon liksom till och pekar på nåt eller visar nåt tecken. Då säger jag vad jag tror att hon menar, typ “Ja, en liten hund!” eller “Fönar pappa håret? Ja, det gör han. Det är fönen vi hör.”

Men om jag inte förstår och inte säger rätt så utbryter Den Stora Katastrofen och hon kan gråta/gnälla i 10 minuter. Sen lugnar hon ner sig i några minuter tills boken inte vänder blad själv, jag stänger kylen innan hon har hunnit dra ut alla grejerna, jag säger att hon inte får slicka på mattan.

Jag försöker vara så förstående som möjligt och stötta henne där jag kan, men ibland måste jag också säga till henne att skärpa sig. Då gör hon inte det för hon är bara ett år gammal. Hon håller på att bli stor, hon har börjat gå några steg på egen hand och hon håller nog bara på att reda ut situationen liksom. Ungen vår.

Besök av Elsas muddmudd och muddfadd

March 28th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

I fyra dagar hade Elsa sina morföräldrar på besök här i stan. Det var härligt tyckte vi alla tre, alltså Eric och jag också. Vi hängde massor och Elsa hade en hängiven publik som gav henne uppmärksamhet, applåder, fnitter och barnpassning. Dessutom fixade pappa garderober och skåplås. Mamma städade och donade så fort hon fick chansen. Och några morgnar lekte Elsa med dem i vardagsrummet så att Eric och jag kunde ligga kvar i sängen en halvtimme extra och läsa morgontidningar i lugn och ro. Det är ovärderligt.

Det känns bra att Elsa och mina föräldrar lyckas bygga en relation, trots att de inte ses så himla ofta. När det väl blir så blir det intensivt och tight och allt på samma gång. Och jag blir irriterad för att en förälder alltid är en förälder, men älskar det på samma gång.

Nästa gång vi ses blir i maj när vi sticker till Sverige och flyttar in hos dem. Det blir fint det.

Pigg och pipig

March 27th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Årets påskdag är snart ett minne blott och den blev helt okej här hemma hos oss i Frankfurt. Elsa har mått bättre idag, men är fortfarande inte helt kry. Det resulterade i att hon var pigg nog att gnälla och skrika och gråta över allt som inte gick hennes väg eller som hon inte fick göra.

Vi hade tänkt cykla till Bad Homburg idag, men det regnade och var kallt så vi spar det till en annan dag. Istället tog vi tåget dit och hängde med Erics syster som var hemma från Hamburg och pratade med svärföräldrarna. Elsa fick krypa omkring och njöt av uppmärksamheten, innan vi tog tåget hem igen.

Nu tittar vi på Homeland. Jag har ont i huvudet och har känt mig lite bakfull hela dagen (vilket är oschysst för jag drack ju ingen alkohol igår direkt). Hoppas att jag inte håller på att bli sjuk. Det finns inga texter att skriva så jag har ingen press från det hållet heller utan sitter mest på soffan och håller Eric i handen och njuter av tanken att ha honom hemma en dag till. Imorgon. Då ska vi på brunch och sen laga kycklingtacos. Båda rör sig om god mat. Jag tror det blir en bra dag.

Ojojoj. Det har inte blivit supermycket sömn de senaste nätterna eftersom Elsa krasslat på på natten. Idag var vi vakna flera gånger fram till 3.30 och sen genomgående från 3.30 tills… ja, nu. Hon vaknade nämligen igen då och sen skulle mina föräldrar med en taxi som gick kl. 5.00 så då var vi uppe för att säga hejdå till dem och sen vaknade Elsa innan vi hann somna igen och sen sov hon en stund på mig i sängen och sen var det morgon och ja. Nu är denna dagen också snart över.

Mycket påsk har det inte varit i luften från vår sida, mer än att vädret var skitfint, soligt och varmt hela dagen. Vi var och handlade en liten sväng i förmiddags och då var Elsa så sur och svag och trött i vagnen. Men efter en två timmar lång tupplur efter lunch så piggnade hon till så vi tog en tur till parken i eftermiddags också. Hon älskar ju att gunga, krypa runt i sandlådan och åka rutschkana, det lilla livet.

Jag tror att hon mår lite lite bättre, vilket är skönt, för igår var det inte mycket med henne alltså. Ändå lyckades hon har ettårskalas med paj och tårta för nio gäster utan att bli särskilt gnällig alls. Hon var bara febrig, stilla och ynklig, men kämpade på bra. Och det blev en trevlig eftermiddag, så tack till er som kom!

Nu sover hon, oroligt i sin säng och vi upptäckte precis tre tänder på uppåtgående i munnen så kanske är det de som spökat också och gett henne feber och ont i kroppen och hosta och snorig näsa. Vem vet? Vi försöker bara hänga på och trösta och kramas och sitta nära och mata med vatten och mjuka saker när vi får en chans.

Jag hade ju mycket hellre varit sjuk själv. Mycket hellre.

Fullt ös, medvetslös! Nej, men krasslig.

March 24th, 2016 | Posted by Jess in Skit. | Ungen - (0 Comments)

Här borta går tiden på något märkligt sätt ännu snabbare än vanligt. Mamma och pappa är här och vi hänger och äter och jag skriver texter och förbereder festen som skulle gå av stapeln imorgon.

Tyvärr har Elsa nu gått och blivit sjuk. Hon hostade igår och imorse, men var ändå ganska pigg och i princip lika glad som vanligt. Så vi var ute och cyklade en sväng i vårsolen, hon, jag och mamma. Sen träffade vi pappa och åt en schnitzel på stan innan vi kom hem igen och hon däckade i sin säng för en tupplur. Det blev dock bara en väldigt kort sådan innan hon vaknade med ett skrik. Feber, hosta, röda, svullna ögon, droppande näsa och en väldigt ynklig tjej. Lite gladare blev hon när hon fick ta ett bad innan läggning, men det varade inte länge.

Nu sover hon oroligt medan jag jobbar och mamma och pappa kollar på svensk tv på Erics dator. Eric är och spelar kort med Kai.

Tre pajer och en chokladtårta är förberedda till imorgon. Men vi får se hur Elsa mår och låta det avgöra om det blir något ettårskalas eller inte. Så himla tråkigt, men inget att göra åt. Nu vill jag bara att Elsa ska bli sitt vanliga glada jag igen.

Det sitter en mormor och en morfar bredvid mig på soffan, det är inte mina utan Elsas. Och så sitter det en snygg man med förkylning mittemot. Han är min. Lille tjejen ligger och sover, oroligt, med förmodat halsont, men vi har ändå haft en bra mars-tisdag, det får man säga. Trots att terrorn kryper närmre.

Innan vi satte oss på tåget för att hämta hit mina föräldrar som kom med flyg idag så hörde vi på nyheterna om vad som hänt i Bryssel. Håret reste sig på armarna och jag svalde hårt. Nej. Inte igen. Hela tåget ut till flygplatsen var fullt med extra-insatta poliser och området där Elsa och jag satt och väntade på de anländande patrullerades regelbundet av allvarlig människor med hjälm och maskingevär och texten POLIZEI på skyddsvästen. Ökad beredskap kallas det visst, det som gör att man blir ännu räddare för att man fattar att det kan hända närsomhelst och man får inte gå omkring och vara rädd. Inte vara rädd för de som gör sånt här och absolut inte vara rädd för de som ser ut som de som gör sånt här.

Vi åt vietnamesiskt till lunch innan Elsa sov och vi kollade svenska nyheterna så att alla skulle fatta och sen gick vi och handlade mat till det ettårskalas som ska gå av stapeln på fredag. Och det känns löjligt att handla strössel när folk smäller sig själv i luften i tunnelbanor 400 kilometer bort, men vi skulle ju inte vara rädda och vi måste ju fortsätta.

Nu sover snart alla här i vår lägenhet, besökarna som varit uppe tidigt i morse för att ta ett flyg hit och vi som varit uppe tidigt i morse för att Erics snarkande väckte oss alla tre. Men de som precis har förlorat en bror eller flickvän eller kollega till en självmordsbombande terrorist sover nog inte. De är nog rädda.

Vi har blivit med vrålåk

March 21st, 2016 | Posted by Jess in Ungen | WOW! - (0 Comments)

Efter Elsas första tupplur i lördags gav vi oss av mot cykelaffären borta i Ostend. Jag var så sugen på en hoj efter att våren gjorde ett kort besök i Frankfurt dagen innan med solsken och 15 grader varmt.

Affären var stor och kunderna många, men efter ett litet tag fick vi tag på en osäkert blyg cykelförsäljare som villigt hämtade en cykel jag ville testa. Mitt i affären fanns en liten bana med målad gata på marken som man fick ta sig några varv på för att testa åket. Det var svårt att komma fram till något där för det gick ganska långsamt och cykelsadeln hade han inte ändrat. Men jag gillade cykeln och dess mattsvarta finish (som dessutom matchar Erics), antalet växlar och priset. Så vi tog na. De servade och skruvade fast både korg och barnsits åt oss medan Elsa och jag gick upp på ovanvåningen för att kirra hjälm åt henne.

Det stod en jättetrevlig hjälmexpert där och tipsade och hjälpte oss att prova och hon hade en ängels tålamod för Elsa skrek som att vi skulle skalpera henne med hjälmen. I tjugo minuter skrek och grät hon innan vi äntligen provat färdig och fått med oss en som visserligen ansågs vara en “killhjälm”, den är grön, men som passade bra och var en glad hjälm.

Vid det här laget hade vi varit i affären i över två timmar och trots att Elsa ätit medhavd lunch i vagnen och fortfarande, med undantag för hjälmprovningen, var på ganska gott humör, så kändes det som att det inte var läge att ta jungfruturen redan då och där.

Men så satte vi Elsa i cykelsitsen i affären, och ledde cykeln mot kassan, och hon skrattade så att alla sju tänderna flashade vita i affären. Så vi testade. Hon fick jackan och halsduken och vantarna på sig och den fruktade hjälmen. Och sa inte ett ord, bara satt där sammanbitet medan jag tog på mig min hjälm och mina vantar. Sen cyklade vi hela vägen hem och det var så härligt så härligt.

Hon såg ju massa därifrån cykeln och pekade ut hundar, barn, karuseller och papperspåsar som blåste omkring. Hon skrattade och snackade och klappade mig lite på ryggen ibland och det blev en väldigt fin tur genom ett kallt Frankfurt. Elsa, jag, en grön cykelhjälm och en mattsvart cykel. Nu jäklar ska här cyklas!

Söndag med cykel och släkt

March 20th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Söndagen och helgen är snart över och jag sitter på soffan med grus i ögonen och sjuk Eric bredvid mig. Vi har haft en fin dag tillsammans med svärföräldrarna som kommer över och åt lunch med oss. Trevlig tradition börjar det där bli. Idag stod vi för maten och det blev smarrig, färgglad asiatisk wok med massa grönsaker och riktigt mört fläskkött.

Efter Elsas andra tupplur gav vi oss av på cykeltur, mer om det imorgon. Det var lite kallt och eftersom en av oss envisades med att slita av sig vantarna hela tiden så var vi inte ute superlänge. Men länge nog för att jag skulle minnas hur härligt det är att cykla.

Nu sover vår dotter. Jag misstänker att hon kanske inte heller är 100 procent okej eftersom det tog superlänge för henne att somna och nu vaknade hon precis med ett skrik. Eller vaknade och vaknade, det är osäkert om hon verkligen var vaken eller bara väldigt väldigt ledsen. Lille tjejen.

Imorgon har vi en fullspäckad dag framför oss. Vi måste handla kuvert och blöjor och mat och städa och dona inför finbesöket som kommer på tisdag. Då ska vi nämligen hämta mamma och pappa på flygplatsen och sen ska de hänga med oss tills på lördag. Det ska bli väldigt härligt att ha dem här och jag hoppas att Frankfurt kan hosta upp lite vårvärme och sol så att vi kan ta en massa cykelturer längs Main tillsammans.