Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Den läskiga dammsugaren

February 29th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

I ett försökt att spara pengar inför bröllopet och för att jag insåg det orimlig i hennes varande, har vi sparkat städerskan som hjälpt oss två gånger i månaden i princip sen vi flyttade hit. Det var eventuellt försvarbart så länge vi båda jobbade 150%, och kanske till och med så länge jag var gravidtjock och sen när Elsa var liten bebbe och jag satt klistrade med henne vid bröstet dagarna i ända. Men nu. Nu får jag fasiken städa själv.

Dessutom är vår lägenhet inte så stor och varken Eric eller jag har superhöga krav på att allt måste vara skinande rent och fläckfritt hela tiden. (Ett stort steg för oss var till exempel att börja äta vid matbordet (istället för soffbordet) när vi köpte vit matta till vardagsrummet. Ja, ni förstår.)
Jag tycker om när det är ostökigt, alltså saker och ting ligger på sin plats, och det ser jag till varje kväll innan jag går och lägger mig, men några smulor under köksbordet eller en liten dammråtta bakom dörren är inget som retar mig.

Dock var det ändå tid idag att ta tag i det. Och det visade sig att allting gick snabbare än jag trodde och kändes roligare än jag trodde, men även att Elsa utvecklat en oerhörd rädsla för dammsugaren. Den är ju ganska bra att ha när man ska försöka bli av med damm, hår och liknande. Så jag fick stänga in mig i ett rum i taget, dammsuga järnet och sen gå ut och kolla hur det var med lillstrumpan. Hon satt med Anton och sin sov-filt i säkert grepp och läste Djungelboken. Men sen blev det sent och hon var hungrig och trött på sladdmonstret som lät så mycket, så vardagsrummet fick jag spara tills Eric kom hem och kunde distrahera henne. Då var hon dock kaxig, hängde på hans arm och kollade på mig utan några som helst problem. Vi får väl se hur det går imorgon, när städracet går vidare.

Familjen Flit

February 28th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop | Kärlek. - (0 Comments)

I helgen har hela familjen Matthiesen varit extremt flitig.

Eric tog med oss till sitt kontor igår, satte igång sina tre dataskärmar och började snygga till våra bröllopsinbjudningar på tre språk. Det organiserades pappersstorlekar och utklipp och marginaler och sen skrev han ut allting i rätt antal och format. Hemma lekte han med Elsa och distraherade bort hennes gnäll som bara en tålmodig och lugn far kan göra när dottern är förkyld och klängig.

Jag sprang efter Elsa på kontoret, skar till korten som ska med i inbjudningarna och städade upp efter virvelvinden som drog fram. Mamma hade klantat sig med deras flygbokning också så det fick vi skypa om och sen fixade vi nya biljetter idag och fick dessutom lite stålar tillbaks för de gamla. Jag skrev adresser, klippte ut dekorationer och klistrade lappar både här och där. Jag fixade middag, köttfärsbiffar, och nattade tröttmössa.

Elsa kröp omkring reklamfirmans kontor, uppskattade heltäckningsmattan och de ändlösa korridorerna. Hon räknade tipex-flaskor i hyllorna, drog ut flera kilometer paketsnöre och rev ner en blomkruka. När jag vägrade låta henne leka med en papperskniv skrek hon värre än en som får tusen nålar på båda armarna samtidigt. Att ta ett nej är hon inte så bra. Hon fortsatte sin jakt på reaktioner när vi kom hem, busade och gömde sig under bordet. Hon låtsades dricka vatten från fel ände av flaskan och skrattade så hjärtligt när vi låtsades sucka åt att det var knasigt.

Och idag har vi alla tre varit en tur till Bad Homburg och hälsat på Erics föräldrar. Det var ett tag sen Elsa såg sina farföräldrar men hon fann sig direkt i att hänga i Gromus famn och gå på upptäcksfärd med Grova. Det känns skitskönt att de kommer överens och att vi kanske kan utnyttja dem som barnvakter mer i framtiden. (Men ska jag vara helt ärlig så har jag inte känt något större behöv av att lämna bort Elsa än. Det kommer kanske.)
Vi skypade med Erics syster som skulle på jobbintervju imorgon och precis hade flyttat. Vi kollade på kottar och häststatyer och grisar med armband kring halsen. Sen fick vi skjuts tillbaks, gav Elsa kvällsgröten och stoppade henne i säng.
Några timmar senare blev alla bröllopsinbjudningarna färdig framför två avsnitt av Arkiv X. Jippi!

Låt oss göra narr av Trump!

February 27th, 2016 | Posted by Jess in Skit. - (0 Comments)

  
På bilden till höger har någon tagit ersatt Donald Trumps ögon med små bilder på hans mun. Och han ser i princip likadan ut. Suck. Den här killen kan inte bli president. 

Surskånken

February 26th, 2016 | Posted by Jess in Skit. | Ungen - (0 Comments)

Eventuellt är rubriken orättvis, för hon mår ju inte 100 % bra, vår lilla surskånk. Jag vet inte om det är tänder på gång eller om det är ännu en förkylning som spökar. Emelie berättade att barnmorskor i Sverige påstår att ungarna ska ha 6-7 förkylningar första året för att få bra immunförsvar (? Tror det var så…) Och om jag minns rätt så hade Elsa inga alls under de första 6 månaderna i livet så nu kommer det väl en i månaden cirka.

Idag har hon iallafall varit väldigt gnällig och klängig och lättretad. Så fort jag sagt nej, om det så varit med den snällaste rösten någonsin, så har hon brutit ihop och betett sig som att jag typ skrikit i 20 minuter och sen sparkat på henne. Hon har inte lekt själv i mer än tio sekunder i taget och har mest krypit runt och pillat på sånt hon vet att hon inte får pilla på. Vikit upp tvätt, slagit liten bebis på benet, slickat på min telefon, spottat ut all mat som jag stoppade i munnen på henne och så vidare.

Sen kom Eric hem och hon lekte fint med honom, med korta avbrott för att testa/terrorisera mig. Det blev en tidig sänggång som hon skötte ensam och nu har jag precis varit och kramat om henne en sväng eftersom hon grät förtvivlat i sömnen.

Hoppas att imorgon blir en bättre dag för såhär känner vi inte igen vår lilla gosiga solstråle.

Hemma bäst

February 25th, 2016 | Posted by Jess in Sverige. - (0 Comments)

Elsa och jag kom tillbaks till Frankfurt och Tyskland igår. Det känns bra att vara med Eric igen, sova i sin egen säng och inte vara beroende av en bil. Men det känns dåligt att vara så långt bort från den svenska kontigenten familj och vänner igen. Elsa blir dock större och tiden hon behöver för att acceptera sina morföräldrar blir kortare för varje gång vi ser dem. Och snart är det påsk och då kommer de och hälsar på oss och vi ska fira Elsas födelsedag så det blir nog bra. 

Idag har vi varit och handlat blöjor och ost, sånt vi behöver för att vara någorlunda bekväma här hemma. Vi har lekt med alla saker Elsa ev. saknat i Sverige och vi har tvättat stora mängder kläder, sängkläder och handdukar. 

Eric kom hem en snabbis och pussade på Elsa innan han drog vidare för att träffa Kai och Tobi och spela nåt spel och dricka öl. Elsa somnade gråtandes och snörvlandes. Hon verkar inte må så bra, men jag vet inte riktigt vad som fattas henne. Kanske nån tand? Jag har försökt kolla på finalen av På spåret de senast tre timmarna, men lillstrumpan vaknar var trettionde minut så det tar sin lilla tid. 

Ja, i övrigt går bröllopsplaneringen vidare med en rafflande DJ-jakt, jag är glad att min kropp inte bedöms i Germany’s Next Topmodel och imorgon är det fredag! 

Catering – check!

February 24th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop - (0 Comments)

Catering – Check!
Nu har vi bestämt oss. Eller ja, det ska kanske diskuteras med Eric också när vi kommer tillbaks till Frankfurt, men jag tror att vi har hittat den cateringfirma som ska få äran att laga mat till oss på bröllopsfesten. Elsa och jag har, tillsammans med vänner och familj, testat en himla massa mat under veckan i Sverige och även om vi ätit mycket gott så är det fler faktorer som spelar in i valet av en cateringnisse.

Jag tror ju ganska stenhårt på magkänsla, intuition och att det liksom ska kännas rätt. Även om jag naturligtvis inte kommer att direkt umgås med människan som ska fixa maten på bröllopet, så vill jag ändå ha någon jag litar på och gillar. Inte en korkad idiot som är nazist och luktar svett, men lagar underbar mat. (Nu träffade vi ingen sådan, men så att ni förstår hur jag tänker.) Jag vill dessutom gärna stötta kvinnor, invandrare, unga människor och liknande som kanske, inbillar jag mig, ibland har svårare att få jobb.

Men naturligtvis går det inte att bara vara idealist. Kostnad och smak spelar också in. Valet faller alltså, troligtvis, på en ung kille som lagade god mat, var supertrevlig, hade erfarenhet och nya idéer samtidigt och hade en inställning som var mer ”Absolut! Det fixar vi!” än ”Hmm… Njä… tror inte det.”

Nu ska vi bara diskutera färdigt menyn så att rätterna som serveras är sådana som jag gillar att äta och som kan serveras till vår multifacetterade grupp gäster. Det blir nog bra. Och ännu en grej kan strykas från listan.

Tre generationer hänger

February 23rd, 2016 | Posted by Jess in Sverige. | Ungen - (0 Comments)

Igår var Elsa och jag och hälsade på min mormor och morfar. Som tur är bor de också här i närheten, i samma kommun som mina föräldrar och mina bästisar och min lillebror. Min lillasyster bor visserligen i en annan kommun men inte heller så långt bort. Så det är smidigt att hälsa på många när vi är hemma i Sverige en stund, som nu!Så jag lät Elsa sova en stund på golvet i mina föräldrars sovrum innan vi packade ner Anton och lite barnmat i skötväskan och gav oss av. Mormor och morfar tyckte att Elsa hade växt sen sist och trots att det bara är typ två månader sen så förstår jag vad de menar. Det går så himla snabbt och naturligtvis är det extra tydligt om man inte ser henne varje dag som jag.

Vi passade på äta lax och potatis till lunch eftersom fiskhataren (Eric) inte var med. Jag tyckte det var jättegott, men Elsa var tveksam, så hon åt mest gröna bönor och morötter medan jag åt färdigt och sen fick hon lite fisk på burk efteråt istället. Sen busade hon med sin gammelmormor och gammelmorfar, lekte med en mjukiskatt som bor där, fick fina kläder i present och röjde runt bland gammelmormors plastburkar. Efter ett tag började dock Elsas energi sina så efter att vi ätit björnbärspaj och skrapat lite trisslotter som jag fick i present så körde vi hem igen och Elsas slocknade ganska omgående, återigen på golvet bredvid mina föräldrars säng. Tror det tar på krafterna att träffa så mycket folk hela tiden, men samtidigt är det kul att se hur snabbt hon blir van och hemtam (säger man så?) och kanske känner hon också igen sin svenska släkt litegrann?

Barndop och barndom

February 22nd, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Friends. - (0 Comments)

Oj, oj, oj. Tiden går snabbt när man har roligt. Dessutom är det trist att blogga via mobilen, så jag har skolkat lite på sista tiden och struntat i er alla nyfikna, intresserade läsare. Tur att Izabella blev sur på min slöhet så att jag äntligen kom igång igen.Igår var vi på barndop, Elsa och jag. Lille Elliot fick sina namn, vatten på huvudet och två faddrar och vi gäster fick smörgåstårta med räkor (äkta svensk räkor, handskalade och smakrika och ovattniga, så goda!) och marängtårta och kaffe. Hela församlingshemmet var fullt av folk och framförallt barn och både Elsa och jag tittade oss förundrat omkring i rummet.

Elsa tänkte nog att det verkade kul att vara så stor att man kan springa omkring och busa och vara på två ställen inom loppet av några sekunder. Kunna gå och bära saker samtidigt. Kunna prata och göra sig förstådd och berätta roliga grejer för sina kompisar. Tänk att kunna rita med kritor på en bit papper utan att pappret går i sönder, att kunna nå upp till pianot som gjorde så fina ljud. Hon önskade kanske att hon vågade klappa på flickan med de fina flätorna, att pojken med bilen slutade köra på hennes ben och att allt omslagspapper som revs av presenterna låg i hennes famn så att hon fick gräva in ansiktet i det.

Jag tänkte att det kändes så konstigt och naturligt på samma gång att det var hit livet tagit oss. Mina vänner som jag känt sen vi var småungar som oroade oss för vem man skulle hamna bredvid nästa gång det var dags att byta bänkar i klassrummet och härmade Spice Girls på roliga timmen. Tjejerna, som jag bott ihop med och skrattat med och gråtit med och rest med och druckit sprit med och tramsat mig otaliga gånger med, har nu barn och är någons mamma och någons sambo. Vi blir 30 år i år, alla tre, och nog fasiken känns det som att det är dit livet barkar. Vi är vuxen och vi ägnar hela barndopet åt att ömsom tysta barn med spring i benen i kyrkan, ömsom torka tårar på sådana som fått fläskläpp av allt busande. Vi matar med bröst och sked och vi torkar och skrattar och hyssjar och kramar. Samtidigt som vi tramsar oss och flinar och snackar skit. För vi är fortfarande vi. Fast med ungar. Och vuxenliv.

Jag har…

February 19th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)
  • Världens finaste unge, man, föräldrar och vänner
  • Ont i halsen för att jag pratat för mycket idag
  • Ett gäng maränger i ugnen som ska bli efterrätt när bror med flickvän kommer på besök imorgon
  • Lite saknad i magen efter han som har jobbat hårt där hemma och tar en välförtjäntas öl med Kai ikväll
  • Testat ännu en cateringfirma idag och alltså ätit smarrig trerätters bara sådär
  • Njutit så mycket av att gå i svensk mataffär. Det är som att vara utomlands fast tvärtom.
  • Det väldigt bra här i världen. 

Ett första ögonkast på bröllopslokalen

February 19th, 2016 | Posted by Jess in Bröllop - (0 Comments)

Här i Sverige går bröllopsförberedelserna framåt på ett mer praktiskt sätt än i Tyskland. Igår var Elsa, mamma och jag och tittade på lokalen som vi ju bokade i någon slags euforisk panik för några veckor sen. Jag hade då bara sett bilder på stället och hade en prislista från 2010 i handen. Men eftersom vi desperat behövde en kombination av festsal och boende för våra gäster så var det detta (och cirka 20 skånska slott som vi inte hade råd med) det som bäst stämde in. 

Så vi tog det. Och sen dess har jag legat vaken om nätterna, funderat och skrivit långa listor i mobilen på allt som måste kollas och fixas. Och igår var vi alltså på plats och kunde reka. Mamma satte tonen med att så fort vi klev ut ur bilen utbrista “oooh vad fint här är!”. På parkeringsplatsen liksom. 

Men jo, hon hade ju rätt än en gång, min kära mor. Det var fint. Det är ett vandrarhem med några små gulliga hus, utspridda mitt i en liten by på landet. Festlokalen ligger tvärs över gatan och var också fin. Lagom stor och inte för pyntad så att vi kan göra den till det som vi föreställer oss för vår fest. Kvinnan som sköter ruljansen var supertrevlig, lugn och okomplicerad och inte rädd för någon av mina idéer. 

Jag tror att det kan bli bra, kanske till och med väldigt bra. Det är massa jobb kvar såklart, men jag känner mig peppad och laddad och hoppas att våra gäster ska få en fin Sverige-vistelse där. På stället som av en slump blev vår bröllopslocation.