Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Dekorationsteamet rycker in

November 26th, 2015 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Idag har vi varit ute och samlat frisk luft, Elsa och jag. Det är i helgen dags för svenska kyrkans årlig julbasar och istället för att stå bakom ett stånd och sälja gravad lax och frysa tår och näsa av mig, gick jag med på att joina dekorationsteamet. Det kändes mer kompatibelt med min åtta månader gamla kompanjon. Så vi gick dit i förmiddags, Elsa nerbäddad i vagnen, tagandes sin förmiddagslur och jag med podcasten Veckans Bläcka i hörlurarna.

Vi mötte upp resten av teamet och några minuter senare också min käre svärfar som varit världens bästa och fixat en massa granris som vi kunde använda för att dekorera tält och lokaler med. Jag hängde upp ris och Elsa satt i vagnen och pratade med sin två månader äldre kompis Lena. Tills hon blev otåligt och fick hänga lite på sin Grossvaters arm och senare hos en av de andra tjejerna som hjälpte till. Det är obeskrivligt skönt ibland att ha någon annan till att kånka omkring på henne, att kunna göra saker med båda händerna utan att ha en extratyngd som viftar med armarna och försöker gripa tag i allt.

Till lunch serverades pizza, Elsa fick lax, potatis och fänkål och slukade glatt en stor portion. Hon gillar när det är många människor som äter mat samtidigt, det märks. Sen pyntade vi färdigt och fick snabba oss hem eftersom ögonlocken på lilltjejen började hänga och jag ville att hon skulle sova hemma i sin säng. Tack vare snäll busschaufför hann vi precis med bussen, hann hem och skypade till och med med mormor/mamma som ska åka till Tyskland imorgon (på julmarknad och tyvärr inte till vår stad). Sen slocknade Elsa och jag kunde plocka runt lite. När hon vaknade fikade vi på varsin clementin och några klunkar vatten, innan vi la oss på mattan inne på Elsas rum och övade krypning och ålning. Med ålningen går det riktigt bra nu, så länge hon är motiverad nog så går det framåt i små, koncentrerade knyck.

Eric slutade jobbet i hyfsad tid för en gångs skull och Elsa blev så glad att hon behövde en timme på sig att somna, men nu snarkar hon inne i sovrummet. Vi har ätit stekt ägg till kvällsmat och kollar nu på ett program där tre kockar försöker rädda en skabbig restaurang som inte kan laga mat.

, , , , , , , ,

Elsa 8 månader

November 25th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (2 Comments)

Det känns som att det har hänt mycket med Elsa de senaste månaderna, kanske framförallt i huvudet (för hon kan fortfarande inte krypa och de knubbiga små benen är som överkokt spagetti när man försöker testa om hon vill stå.) Hon är liksom med mycket mer, svarar på sitt eget språk när man pratar med henne, blir sur när hon inte får som hon vill och skrattar åt små subtila skämt och bus. Stora tjejen.

Elsa gillar: När det äntligen är morgon varje morgon och hon får komma upp ur sin säng och leka med oss i vår. Att äta. Att se sig själv på film eller live i kameran i våra telefoner. Att skypa med sin mormor och morfar hemma i Sverige, hon brukar vinka på sin mormor och fnissa åt sin morfar. Dessutom tror hon nog att de alltid väntar där inne i datorn för så fort hon ser den med skärmen uppe så blir hon galen, vill dit och vinkar.

Hon gillar också att dra sin pappa i öronen, att leka med tomma flaskor och att åka på våra axlar. Hon verkar uppskatta böcker, sitter koncentrerat och vänder blad med sina små klibbiga fingrar, känner gärna på sidorna, vilket jag tror hon lärt sig från en av sina böcker som man ska känna på (pandan har en mjuk mage, tigern två öron, sälen har morrhår och så vidare).

Elsa är fortfarande matglad och testar allt med glädje. Häromdagen fick hon smaska på en bit mögelost, lite svarta oliver och grapefrukt. Det är svårt att avgöra om hon gillar eller inte, för allt åker liksom ner, utan kräsenhet. Dock äter hon inte så stora mängder att hon klarar sig utan mat på natten, misstänker jag. Tyvärr. Tyvärr. För nattamningen börjar bli jobbigare och jobbigare, men jag har läst att det är bra om barnet kan få bestämma fram tills det är ett år och sen är det fritt fram för mamman som vill sova att bestämma att mjölkbuffén är stängd. Alltså bara fyra månader kvar. Tyvärr. Det är mysigt att amma, men ofta går det inte mer än nån timme mellan gångerna, även om hon snuttar snabbt och sen somnar om, så ska jag ändå vakna till, sätta mig upp, hämta ungen och sen lägga ner henne igen efteråt. Och sen förhoppningsvis somna om innan det är dags igen. Ja.

Elsa gillar inte: När hon inte får som hon vill, som sagt. Då skriker hon, gnäller, surar och trycker ihop båda ögonen och munnen samtidigt. Det ser så uppenbart fejk ut, “jag är jätteledsen så du måste nog ge mig din telefon nu för att jag ska bli glad igen”, att man måste skratta. Och detta trots att jag minns från min egen barndom hur rasande jag blev när mamma och pappa skrattade åt mig när jag var arg. Hon gillar inte att gå och lägga sig på kvällen. På dagen går det bra, men kvällen är liksom allvarligare på nåt vis och då ska hon inte sova.

Elsa sover: Sådär. Det är mycket bökande och gnyande och gnällande och snuttande. Dessutom oftast koncentrerat mellan 00.00 och 04.00, och det måste väl räknas som ofta om jag måste amma fyra gånger på den tiden? Ja. Funderar på om hon kanske är redo att sova i eget rum, om det är så att vi stör henne och att det är vi som väcker henne hela tiden? Med “vi” menar jag Eric, som är den som snarkar, vänder sig om i sängen som om han vägde 180 kg och dricker vatten som en jädra flodhäst så fort han får chansen. Harkel. Samtidigt är jag nervös för att flytta henne för att jag tycker om att höra henne under natten och det är naturligtvis också lättare att amma hela tiden om hon sover precis bredvid mig. Vi får väl se.

Elsa är: Glad och social och trevlig. Hon smilar och flirtar och ler mot alla vi träffar och ser. Allt från expediter i affärer till tanter i tunnelbanan och affärsgubbar i doktorns väntrum, alla får en dos bebisleende av vår dotter. Hon smilar dessutom med två små gaddar i munnen som kom upp för nån månad sen. Nu verkar det som att en kindtand är nästa på tur, om nu det kan stämma? Trodde framtänderna uppe skulle komma först, men hon är jättesvullen och öm i kindraden…

Hon är också duktig på att klappa. Hon applåderar glatt när hon hör musik och när jag sjunger (kanske kan det också kallas musik?)

Jag har även fått för mig att hon ett par gånger kallat på mig specifikt med “ma ma”. Men det kan också vara inbillning och slump att just de ljuden kommit ut då hon ville att jag skulle komma och klappa på henne. Låter detta vara öppet.

Elsa är naturligtvis världens klokaste, modigaste, starkaste, härligaste, gosigaste, roligaste unge och det berättar jag för henne varje kväll innan hon ska sova. Vi är så himla glada att det blev just hon som blev vår dotter.

, , , , , ,

Aaand I’m back!

November 24th, 2015 | Posted by Jess in Annat. | Bloggbloggblogg - (0 Comments)

Alltså, ni anar inte de senaste dagarnas dramatik. Kanske har några av er lagt märke till att det visades ett felmeddelande här istället för lilla bloggen? Mhm, det berodde på att min kära far, som sponsrat min domän (sidan på nätet där bloggen ligger) och betalt för den tillsammans med sitt företags hemsida, bestämde sig för att göra sig av med sin sida, hörde av sig till företaget som varit värd och avslutade sitt konto. Bara så där. Och då försvann alltså min sida också.

Efter att vi alla snackat massor med företaget så visade det sig idag eftermiddag att kontot är tillbaks, men min blogg och hela mitt bloggarkiv är för evigt borta. En Markus som jag chattade med letade och letade, men kom fram till att deras sparade backup försvunnit och att det inte fanns något att göra. Jag grät en liten skvätt (ja, det är sant, förstå att det är tre år av mitt liv, ett bröllop, massa resor och en bebis vars dokumentation försvunnit) och smsade mamma för att dela med mig av de hemska nyheterna. Sen vaknade Elsa, vi kramades och gick och handlade i ett julpyntat Frankfurt och jag kände att, ja, mina texter om livet är borta, men livet är här och nu och vi är iallafall friska och har varandra. Eller nåt.

Precis när Elsa sen lagts ner klarvaken och pipig i sin säng, skickade min moder ett sms och bad mig kolla på min bloggadress, och döm om min förvåning, där var den ju! Tillbaks! Som vanligt!

Jag ringde henne i eufori och hon berättade att hon snackat med en annan tekniker som direkt hittade hela bloggarkivet och bloggen och la ut hela kalaset på nätet. Så enkelt var det. Jag skakar fortfarande lite av lättnad och har skickat ett meddelande till företaget, tackat den ena killen och gnällt lite på den andre. Inte kul. Tänk om mamma inte bestämt sig för att dubbelkolla och vi bara accepterat läget och aldrig mer fått se min blogg?! Kan ni förstå? Tack mor och tack far för hjälp, spons och energi.

Men ja, nu är vi alltså tillbaks. Eric och jag har ätit hemlagad thaicurry (som var väldigt kryddstark, jag använde curry paste från en riktig asiatisk shop, inte tyska snällvarianten) och kollar nu på tv och bloggar. Lilltjejen sover i sin säng efter en dag med mycket frisk luft och lite krypträning. Imorgon ska vi först till min sköldkörtelläkare och sen till Ikea och sen vänta på Eric som jobbar alldeles för mycket just nu.

Så vi hörs alltså.

, , , , ,

Elsa 7 månader

November 13th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Såhär fyra dagar innan hon blir 8 månader känns det som hög tid att rapportera om hur Elsa var/är som sjumånaders. Sjumånadersdagen firade vi hemma i Sverige, med häng med sådana där svenska människor som vi gillar. Alltid när vi träffar mina föräldrar, Elsas mormor och morfar, så påpekar de hur stor hon blivit och hur mycket hon förändrats, det är svårt för mig att tro på för jag träffar ju henne 24 timmar om dagen, sju dagar i veckan. Men så kollade jag på bilder från sist de såg henne, dopet i det här fallet, och märker ju att hon visst vuxit litegrann. Ganska mycket om jag ska vara helt ärlig.

Elsa gillar: När man busar med henne, leker med henne, pratar med henne, bär henne. Sammanfattningsvis kanske vi kan säga att hon gillar uppmärksamhet? Hon tycker om att vara där det händer saker. I brist på hög barnstol hemma hos mamma och pappa så satte vi henne i vasken när jag bakade bullar och det var en superhit. Där satt hon och tuggade på träslevar och kramade vattenkranen medans jag svepte förbi då och då och pratade konstant med henne.

I princip all mat. Hon gnagar och maler och tuggar och smaskar och suger och blöter upp och smackar och dregglar över allting som vi äter. Hon är bara så sugen på mat och tycker det är kul att få vara med och smaka. Jag låter henne kladda och testa det mesta med händer och mun, att se hennes matglädje väger upp städningen som krävs efteråt.

Elsa gillar inte: Att sitta för länge i vagnen, utan att det händer nåt. Om hon har något att gnaga på så går det bättre längre, men när det väl blir tråkigt så måste hon antingen bäras eller snabbt distraheras med nästa gnagobjekt. Hon gillar heller inte att lägga sig, men det brukar bara ta (peppar peppar) fem-tio minuter innan hon kommer på att hon är trött och bestämmer sig för att somna istället.

Elsa sover: Hemma i Tyskland var det dåligt. Många uppvak, förtvivlad bebbe som bara vill somna om efter en amningssession. Men när vi var i Sverige så somnade jag henne med boob på mammas och pappas säng och sen fick hon snarka där till jag ville gå och lägga mig och då bar jag ut henne i ett filtpaket till gäststugan i trädgården. Ofta kunde hon då sova vidare utan problem, äta en gång på natten och sen göra morgon klockan sju som vanligt. Helt okej. Vågar man skylla på den skånska lantluften?

Hemma i Frankfurt, som sagt, så är det knakigare. Ibland helt okej, ibland inte alls, ibland sådär. Men vi kämpar vidare och försöker tänka att hon inte kommer att amma 1000 gånger per natt när hon är 15 år gammal. Troligtvis finns det en anledning till att hon söker närhet och då får hon den, fast det är jobbigt att vakna så ofta.

Elsa är: Bra på att sitta (men kommer inte upp i den positionen själv).
Bra på att äta (blir gärna matad och äter gärna ensam med händer och fingrar).
Bra på att skratta med rynkad näsa (allt från roliga ljud till kittlingar lockar fram skratt).
Bra på att vinka (det har hennes mormor precis lärt henne).
Bra på att pussa på oss med öppen mun (de bästa och slemmigaste pussarna i världen).
Bra på att rulla och dra och rutscha sig fram över golvet (snabbt går det också).
Bra på att stå och spänna sig på tåspetsar och handflator (ser jättejobbigt ut, men hon gör det ändå).
Bra på att vakna exakt klockan sju varje morgon (så vi hinner alltid morgonmysa innan Eric ska till jobbet).
Bra på att lukta gott och vara mjuk och len och gosig (detta trots att hon aldrig använt tvål!).

Världens bästa.

, , ,

Nu har jag bloggat igen!

November 12th, 2015 | Posted by Jess in Bloggbloggblogg | Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Förra veckan var fin för då hade Eric tagit ledigt från jobbet på torsdagen och fredagen, så vi umgicks lite här hemma och jag målade och sydde och gjorde sånt som går långsammare när Elsa tvingas underhålla sig själv på ett täcke på golvet.

Sen var vi i Bad Homburg en del och träffade alltså Elsas kusin Filip som är runt 100 dagar yngre än henne. Det var mysigt. Det är två väldigt olika barn vi har satt till världen, men jag gissar att om nåt år eller så kommer de tre månaderna åldersskillnad synas särskilt mycket. Kul med en kusin som är lika gammal som man själv ju, det hade inte jag!

Hösten närmar sig Frankfurt och även om vi har fint väder än, med ganska milda temperaturer, så jobbar jag ändå på att hitta en vinterjacka och en varmare mössa till Elsa. Hon jobbar mest på att lära sig krypa. Inga leksaker är rolig mer än nån minut och sen börjar det pipas och gnällas. Jag tror hon är väldigt sugen på att kunna ta sig fram själv, men än så länge är det inte så lätt. Hon rullar och trycker sig bakåt med handflatorna mot golvet och är duktig på att ändå komma dit hon vill, om inte annat så så småningom, men naturligtvis hade det varit effektivare att kunna krypa.

Känns fint att vi har lite mammakompisar nu också. En liten grupp med mammor som alla har tjejbebisar, tyskar, som vi träffade igår hemma hos den ena. Trevligt. Plus att vi i kyrkan lokaliserat en tysk tjej som har barn med en svensk och dem tycker vi också om. Dessutom finns ju mina gravida svenska vänner här och de gamla godingarna från Erics krets, så det är bra. Bättre än för några månader sen då jag kände mig rätt ensam. Men så blir ju Elsa också äldre och är med mer och kan mer och lyssnar mer och vi skrattar och busar mer tillsammans. Så himla kul. Vår fina unge.