Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Elsa 6 månader

September 22nd, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Jaha, då blev hon alltså sex månader, vår lilla lilla bebis som för bara ett halvår sen fick plats i min mage. Vart har den här tiden tagit vägen? Vi njuter så, både Eric och jag, av att följa henne och hennes blick när hon upptäcker världen, ett dreggligt andetag i taget. Sexmånadersdagen uppmärksammades av gulliga släktingar och vänner både i Sverige och här i Tyskland. Alla är så bra på att tycka om vår unge. Känns fint. Vi firade med majskakor och kranvatten och fikade med Lisa och Ellie som var i lande.

Elsa gillar: Nuförtiden får hon gröt med fruktmos på på kvällen och det gillar hon starkt. Favoriten verkar vara havregrynsgröt, men det är svårt att säga bestämt eftersom mycket beror på hur humöret är i övrigt. Hon gillar av ren princip allt som vi äter och som hon får smaka på; blomkål, nektarin, tunnbröd, grillad kyckling, avokado och så vidare. Idag klämde hon i sig en hel bebisportion med spagetti och köttfärssås, satt om mm:ade och smaskade som en liten gourmet.

Hon gillar även den gulliga bebisen som bor i alla speglar vi går förbi. Då möter hon våra ögon och skrattar och ler och vill gärna känna på glaset. Börjar man då gå närmre och sen längre ifrån igen så är hennes lycka gjord. Det är vansinnigt underhållande.

Lilltjejen blir också glad av djurläten, musik med rörelser till och såklart, när pappa kommer hem från jobbet. Då viftar hon på armar och ben, rynkar ihop näsan och piper som ett litet marsvin. Pappa överlag är ofta party party och hon vet att det är action och bus med honom. Jag håller naturligtvis på att explodera av kärlek när min lilla familj leker med varandra.

Elsa gillar inte: Fortfarande är det ganska tråkigt att klä på sig och tyvärr närmare sig ju säsongerna då det krävs att man klär på sig, ibland mer än ett plagg! Det är lite gnäll om det varje gång nåt ska på, men hon brukar glömma det snabbt igen. Hon gillar heller inte när folk äter något utan att hon får ta del av det. Hon gillar inte palsternacka. Hon gillar inte högljudda, gasande motorcyklar, hon gillar inte när människor hon inte känner kommer för nära.

Elsa sover: För tillfället sådär. Alltså, hon sover bra när hon verkligen sover, men hon vaknar lätt, särskilt på dagen. Och på natten. På dagen är tupplurarna ganska korta och på natten vaknar hon ofta och vill bara somna om efter att hon fått äta lite. Jag försöker stå ut med att mata henne varannan timme igen (det är liksom tätare än hon någonsin velat käka på nätterna, till och med som nyfödd kunde hon sova längre utan käk) och tänker att det kanske är en fas, hon håller kanske på att få tänder, eller lära sig krypa eller växa och behöver näringen. Eftersom tiden går så jäkla snabbt så lär hon väl snart börja skolan och då kommer jag nog sakna den här tiden. Så.

Elsa är: En pigg och glad liten unge som vill vara med och kolla på allt som vi kolla på och äta allt som vi äter och hålla allt som vi håller. Hon läser gärna böcker, kollar intresserat där vi pekar och väntar tålmodigt på att man sak vända sida. Hon börjar bli frusterad på att bara kunna rulla sig fram och är nog bra sugen på att krypa, men tyvärr ser det inte ut att vara särskilt nära. Hon sitter bra, men kan inte komma in i positionen själv och tippar lätt om det börjar luta åt nåt håll. Elsa är som gladast på förmiddagen och som surast när hon måste sitta fastspänd för långa stunder och hon är den som gör oss stolta och glada och lyckliga och att vara hennes mamma är det bästa som finns.

Sängshopping och sömnfas

September 14th, 2015 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Så har ännu en helg gått. Lilltjejen sover dagens första tupplur och jag ska snart skruva ihop en andra resårbotten till vår nya säng.

För att vi bor på tredje våningen och för att vi inte har någon bil så övervägde vi att låta IKEA leverera vår nya säng och även bära upp allt åt oss, men det skulle kosta 70 euro så snålheten kickade in och vi mätte Erics pappas bil istället. Jodå, nog fasiken skulle det gå.

Så i fredagskväll hämtade Elsa och jag Eric på jobbet så körde vi till det svenska varuhuset för att spana in sängen vi tänkt oss, klämma på mattor och äta en portion köttbullar till kvällsmat. Det var mysigt och kändes som en bra start på helgen, att strosa omkring där och drömma om livet som vi har framför oss.

Elsa var på sitt bästa humör trots ganska lite sömn och satt i bilstolen i en kundvagn och kikade på folk och tuggade på en träslev. Hon är så duktig på att ha tålamod med oss och blir hon lite kinkig nån gång så får man bära på henne och då sitter hon som en kunglig elefantskötare och blickar ut över läget från sina föräldrars starka armar. Finisen.

Men ja, vi hittade alltså en Malm med sänglådor som vi enades om. Den där förvaringen är guld värd och sängen känns enkel och vit och klassisk. Trots att säkert 80% av jordens befolkningen har den. Så vi hämtade upp all paketen, pusslade in dem i bilen och körde mot Frankfurt igen. Ett par vändor upp och ner för trapporna för mig, många vändor upp och ner för trapporna för Eric, och sen var lägenheten full av bruna paket och vi hade sparat 70 euro.

Imorgon levereras madrasserna som vi beställt från en madrassaffär och sen ska jag ringa stadskontoret och be dem komma och hämta upp den gamla sängen. En gång om året har varje boende i stan rätt till en sopupphämtning av stora grejer som är svåra att ta till tippen. Man bokar servicen och ställer ut sakerna på gatan natten innan de ska komma. Då brukar hälften oftast försvinna för att privatpersoner roffar åt sig och sen tillkommer samma mängd igen när folk som inte ringt upphämtningen passar på att ställa dit sina grejer också. Ändå ett ganska välfungerande och smidigt system.

Så ja, helgen har mest bestått av sängshopping och IKEA-mys. Elsa är inne i nån fas då hon vaknar hela tiden på nätterna och vill bara somna om om hon får amma först, så jag är lite orolig för att jag ska snart ska sova bättre i den nya sängen och därmed få det svårare att gå upp och krama ledsen bebbe på natten. Vi hoppas dock att fasen snart avslutas med att det kommer en tand eller att hon lär sig krypa. Eller nåt. Återkommer med rapporter om det isåfall. Såklart.

Elsas dop

September 10th, 2015 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det var ju alltså dop förra helgen och folk hade rest från när och fjärran för att se Elsa Marie få vatten på huvudet. Som vanligt skulle jag fixa allt själv och som vanligt var jag superstressad. Detta trots att vi förberett mycket mat redan helgen innan och alla dekorationer hade jag redan pysslat ihop. Men tack vare gudmor Mallan och pappa Eric så fick vi ihop allt. Maten räckte utan att det blev massor över och folk verkade nöjda.

Jag tycker bara det är tråkigt så här i efterhand att vi inte hade någon (MOLLY!) som kunde sjunga nån fin låt, men jag ville inte ha kantorn att sjunga solo när jag inte ens känner honom. Så vi tog en psalm på tyska, en psalm på svenska och Må din väg på slutet. Elsa var ganska neutral och grymtade bara lite på slutet och då tog jag henne och vi lyssnade tillsammans på prästen. När det var dags för själva dopet viskar prästen till mig: “Vad skulle hon heta i andranamn sa du?”. Haha.

Sen åt vi då italiensk buffé: Bruschetta med kronärtskocka, köttbullar i tomatsås, foccacia, två sorters pizza, marinerad kyckling, bresaolarullar, pastasallad och lite annat. Till efterrätt blev det chokladtårta och citrontårta och småkakor.

Vi öppnade även en massa presenter åt Elsa, hon fick så mycket fint att jag blev helt rörd. Känns bra att dessa människor finns i hennes liv.

P1000200

Aylan drunknade medan vi åt doptårta

September 3rd, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. | Skit. - (1 Comments)

Jag loggade in för att skriva ett sammanfattande blogginlägg om Elsas dop, om maten vi åt och tårtorna vi smällde i oss och alla fina presenter hon fick, men så läste jag Aftonbladet medan jag väntade på att den här sidan skulle ladda och nu känns det fan inte okej i magen att berätta om fest och frosseri. Jag såg bilden på den lille pojken som drunknade på väg bort från kriget och jag läste om människor som lämnar allt, som chansar och sätter sig i en ostadig gummibåt för att de hoppas på nåt bättre. För att det inte kan bli sämre.

Jag tänker på hur överjävlig situationen måste vara för att man ska ta sina barn i handen, packa en liten väska med det som får plats från det gamla livet och sen ge sig ut på en resa som man inte vet hur den ska sluta. Och så sitter folk i Sverige och övriga välbärgade länder som inte drabbats av krig på ett tag på sina tjocka jävla rövar och gnäller om att “invandrarna tar deras jobb”. Som om de har ett val. Som om de sitter i sina hus medan bomberna smäller utanför och de riskerar livet varje gång de ger sig ut i jakt på något att mätta barnens munnar med och tänker att “nämen man kanske skulle ta sig till Sjöbo, i Sverige? Det verkar så trevligt där. Har ingen aning om vi kommer dit levande, vi kan inte språket, resan är snordyr och livsfarlig och sen kommer alla att hata oss när vi kommer fram, men det blir nog bra”.

VAKNA.

Vi borde istället vara så enormt tacksamma för allt vi har och för att det inte är vi som måste packa ihop våra liv och ge oss ut på dödens resa. Ni borde hjälpa dessa människor som förlorat allt. Ni borde må så fruktansvärt illa av bilder på drunknade treåringar att vi inte ens kommer på tanken att mumla något om förlorade arbetstillfälle och “blattar”.

FY FAN ALLTSÅ. Tänk efter lite era själviska rasistidioter. Jag orkar inte. Jag orkar inte med ert korkade, ogenomtänkta hat och era äckliga uppnäsor.

VAKNA.

Här kan man skänka pengar: http://www.vigorvadvikan.com

Det går snabbt och det kommer fram och varenda krona räknas. Gör det nu bara, innan du lägger dig för att sova. Med dina barn i säkert förvar i sina torra, mjuka sängar med magarna fulla av kvällsmat. Tänk på människorna som inte har ett val. Tänk på dem och håll dina lyckliga, ohotade tummar för att de klarar sig med livet i behåll.