Klockan är åtta på morgonen och jag ligger i sängen med en snarkande bebis bredvid mig. Hon sover nu, i sin egen säng, men för bara några minuter sen var hon ett vrålande knyte som absolut inte var trött. Nyaste grejen är att vakna klockan 6 på morgonen och vara skitpigg och sen krascha en timme senare och kräva tupplur, precis när föräldrarna precis börjat bli vakna.
Jag föredrar dock detta, att hon somnar mellan 19-20 på kvällen och sen får hon gärna vakna tidigare. Kvällstiden då det bara är jag och Eric är guld värda. Igår, till exempel, hann jag sy klart båda dynorna till en av våra fåtöljer som står i vardagsrummet. Det blev bättre än jag trodde att jag skulle klara och nu är det bara en fåtölj kvar. Och ikväll kommer ju mormorn, Elsas alltså, och ska hänga med oss tills på måndag. Jag tänker att hon kan få kravla runt med lillstrumpan på golvet medan jag kämpar med symaskinen.
Det mesta inför dopet är färdigpysslat och klart. Mycket av maten kan inte riktigt förberedas utan måste göras dagen innan. Då kommer också resten av familjen Sjöstedt (minus hårt arbetande syster), mina morföräldrar och Malena. Då ska de få jobba allihop, hacka grönsaker och röra ihop majonäs.
Eric är på väg till jobbet, jag ska nog unna mig en liten tupplur nu, om det går innan Elsa vaknar igen. Sen ska vi göra i ordning en tavla till hennes rum och duscha och sen är det antagligen lunchdags och den ska idag intas på en persisk restaurang här i närheten, tillsammans med Izabella och Josefin. Jupp. Så är det.