Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Tiden rusar iväg som vanligt. Klockan är nu 23.10. Eric jobbar lite framför datorn och jag pysslar runt här hemma. Vi har ätit kvällsmat, städat lägenheten och varit och handlat sen vi kom hem från jobbet. Imorgon får vi fint besök från Sövde-trakten: min bästa vän (av två) kommer tillsammans med sin unge och sin kille. Älskar dem alla tre. Ska bli så härligt att ha dem här tills på söndag. Få visa dem vårat hem och våran stad och bjuda tillbaks så gott det går för alla de gånger som de har hostat oss.

Jag längtar.

Helgen som gick var jag i Sundsvall och i Stockholm och träffade arga återförsäljare tillsammans med min finska kollega. Det gick sådär om jag ska vara helt ärlig, stämningen var inte mycket mer positiv när vi åkte därifrån, men det kändes iallafall skönt att ha försökt. När de som tjänar pengar på våra smycken tycker att de blir orättvist behandlade är det inte lätt att lugna dem.

Jag tänker ofta, när folk står upp och viftar med båda armarna och skriker så att de får hostattacker, att det ju faktiskt bara rör sig om smycken. Vi säljer inte livsnödvändiga mediciner som tagit ihjäl folks gamla mammor. Vi bidrar till kapitalismen med smycken i rostfritt stål som i bästa fall ger lite extra i semesterkassan.

(Fast det är inte sant för det finns folk som får ut över 100 000 kronor i månaden bara i provisioner. Fast de bor inte i Sverige.)

Men ja. Annars så är allt bra. Nästa vecka ska jag till Mallorca, sen jobba några få dagar och sen åker vi till Sverige för två veckors slappande och löprundor på asfalterade Sövde-vägar. Lillebror åker till Tyskland för att köpa ALK till sin storasyster om fem timmar. Bästa bror. Ska bara prata med honom om Sverigedemokraterna också. Min kille är liksom utlänning. Jag är utlänning i Tyskland. Vi kan inte bara gå runt och hata utlänningar bara sådär. Så jävla obehagligt random.

 

Jag tappade min pincett i toaletten i morse, den halkade ur min hand när jag stod på tå framför spegeln och plockade ögonbrynen. Bortsett från det är läget helt okej.

I torsdags blev det klart att jag får jobba kvar på Företaget (6 månaders prövotid är över i slutet av maj) och det känns bra. De höjde även min lön med mer än vad vi hade pratat om så jag tackar och tar emot, även själva jobbet har ups and downs.

Igår var vi först ute i vårt hood. Handlade plastkrukor och blomjord hos vår lokala mini-byggmarknad. Handlade mat för veckan på Penny. Handlade ägg från lyckliga höns på torgmarknaden. Handlade jordgubbar och Aleworscht (“gammal korv”) och sparris på samma marknad.

Sen cyklade vi hem med våra fynd och mötte Lars och Linda och Mira hemma hos dem för lite slött snack, en promenad runt kvarteret en kopp te på café och sen pizza när lilltjejen hade somnat. Så himla fin unge det där Mira-hjärtat. Jag åt sallad som gjorde mig smärtsamt onöjd. (Måste jag sitta och glo när mina vänner äter pizza måste jag iaf ha en sallad som gör mig mätt.)

Vi avslutade en lugn lördagskväll med mer snack, Yatzy och Eurovision Song Contest i bakgrunden. Tycker för övrigt det känns bra i magen att en man i långklänning och skägg vann.

Idag har jag tränat, som vanligt, ätit goda ägg med citronmajonäs till frukost och uppdaterat min telefon. Eric har spelat dataspel och vi har både pratat med hans bror i London. Det blir ingen svenskalektion för Eric idag, så vi kan laga middag tillsammans, kyckling, kryddsmör och grillad sparris.
Jag har dessutom gjort LCHF-müsli som luktar gott, men den får jag nog spara till en annan dag.

I övrigt läser jag en mycket bra bok av Jodi Picoult som heter The Storyteller. Gillar alla hennes böcker, trots att de inte är “finlitteratur”. Hon skriver intressant och bewegend, vad nu det heter på svenska… vänta… rörande!

Jag tänker på de roligheter som är inplanerade. Denna vecka är min enda fem-dagars innan semestern. Nästa helg är lugn, helgen efter det åker jag till Stockholm och Sundsvall med jobbet, sen kommer Tony och Malena och Miriam (läääängtar), sen sticker jag till Mallorca på tjejhelg, sen åker vi till Sverige för sommarsemester, midsommar och German invasion.

Ni ska veta att jag uppskattar mitt liv, min vänner, min familj, min lägenhet, mitt jobb, mina saker och min hälsa. Jag har absolut ingenting att klaga på.

Perfekt helg i Skånetrakten

May 7th, 2014 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. - (0 Comments)

Jag har haft en mycket bra helg i Sverige. Den började med att Eric och jag tog oss till flygplatsen på fredagsförmiddagen. Jag älskar att resa ensam, men jag älskar ännu mer att resa tillsammans med min man. Vi tog oss fram till Sövde, åkte med en mycket dyr och skurril taxichaufför, fick sno pengar av mamma och pappa för att betala honom och bäddade sen på golvet i deras vardagsrum. Efter nån timme kom Mallan och Miriam och hämtade mig och vi åkte hem till Emelie och Ebbe och Nessa. Där återförenades tre bästisar och två gullungar och en hund och det blev några fina timmar med tjejsnack och hämtmat innan våra partners joinade oss och kvällen fortsatte med snäx och mer snack. Dessa barn som mina bästa vänner skapat, så himla perfekta. Och så perfekta föräldrar de är, alla fyra. Lugna och säkra och coola och kärleksfulla. Barnen blir där efter, sådana som man bara vill vara med hela tiden. Det är otroligt bra människor som jag har i mitt liv och det känns lika skönt i magen varje gång jag inser att ingenting har förändrats, trots att vi inte setts sen januari. Vi är fortfarande vi.

På lördagen började Eric och jag med en shoppingrunda i Sjöbo. Vi fick tag på både ett päronträd, en spardosa, rysk joghurt, rökt korv, några avocados och en burk bostongurka. Vi hälsade även på hos mormor och morfar som turligt nog var hemma och bjöd oss på kaffe och hembakade kakor. Jag unnade mig ett halv vaniljhorn som smälte i munnen, min mormor kan hon.
Väl hemma i Sövde igen tog vi en skogsrunda på en timme, lät axlarna sjunka ner i Skåneluften och höll varandra i handen på en bänk vid en sjö i en skog. Mysigt var det. När kvällen närmade sig kom mina småsyskon över på middag och vi hade det trevligt med högt och lågt, sorgligt och vackert. Det bjöds på god mat även där, chokladmousse LCHF-style och kycklinggryta med mycket peppar.

Jannicke skulle lämpligt nog på hopptävling i närheten på söndagsmorgonen, så jag fick upp Eric i tid och vi stack dit. Parkerade bilen på en klöveräng och fick flashbacks till tiden då jag och lillebror blev medsläpade på ponnytävling varje helg, mutade med korv i bröd och kioskgodis. Jag med en snuskig Jackie Collins-roman under armen och Jimmie med en traktor eller tre i en plastpåse.
Syster gjorde skitbra i från sig och det gjorde hennes för dagen något sparkiga häst också. De hade ett nedslag tyvärr, så fyra fel, annars hade de vunnit hela skiten eftersom de var snabbast av alla. Stolt och nervös stod jag där och strålade i morgonsolen, hon är så grym min siz.
Efter succén på tävlingsbanan körde vi hem igen, duschade och lastade in päronträdet i bilen. Ebbe döptes i en miniliten kyrka i Björka och alla var så fina. Storebror Viking hällde stolt upp vattnet i dopfunten, de rakryggade föräldrarna läste bön och rabblade namn som att de inte fanns en morgondag. Vi fick lyssna på Dessans ljuva stämma och titta på en gullig liten bäbbe som lugnt tog emot sina namn. Efteråt bjöds det på urgod smörgåstårta med lax och tonfisk och räkor och en fin våningstårta i blått med silverstjärnor. Jag fick ha Miriam i knät en lång stund, lukta på henne fjuniga huvud, fnissa olämpligt mycket med Emelie och Malena, och bara känna mig jädrigt nöjd med livet.

Dagen avslutades sen med årets första grillning. Köttig korv och hemmagjord vitlöksmajonäs med grönsakspaket och sallad. Trevligt så. Vi kollade sen Beck-film och Eric förstod nästan vad det handlade om och mamma gick och la sig och pappa var kvar.

På måndagen tog mamma och jag en kraftpromenad genom skogen igen, pratade om allt möjligt och sådär. Sen körde hon oss till Hyllie och vi tog flyget hem igen. Hem till hem två liksom.

Hemma i vardagen

May 1st, 2014 | Posted by Jess in Tyskland. - (2 Comments)

På morgnarna lämnar jag hemmet i morgondimma, med dålig nattluft som ligger kvar över sovrumsgolvet och immigt badrum med tandkrämstänk i vasken. Det är pressat på morgonen, kort och knappt och praktiskt. Kanske hinner jag vika ihop filten på soffan och bära ut hans kvällsflingor som över natten blivit mjuka och geggiga i sin skål.  Ibland hinner jag rulla ihop fönsladden, ibland finns det tid att torka av vasken och bädda sängen och rätta till mattan i hallen. Oftast hinner jag sätta blommorna som vill ha ljus i sovrumsfönstret efter en snabb luftning. Oftast lämnar vi lägenheten tillsammans, springer beslutsamt ner för alla trappstegen, har sällskap till tunnelbanestationen och pussas sen hejdå över styret på min cykel.

Vårt hem på morgonen är där helt enkelt.

Men när jag kommer hem på kvällen, då är känslan helt annorlunda. Jag kämpar mig upp för trapporna med dagens post i handen, kanske har jag handlat en liter färsk mjölk till de där kvällsflingorna, eller så har jag ett halvt kilo kyckling i handväskan. Arbetsdagen är slut och min hjärna bultar innanför pannbenet. När jag öppnar ytterdörren och tar ett steg in i hallen kastas ljuset emot mig ur fyra olika rum. Hallen badar i kvällsljus, den är mjuk och vit och inbjudande. Lägenheten är glad att se mig och tar liksom emot mig. Jag älskar vårt hem. Det är IKEA och ihopsamlat och lånat och fått och ärvt och omgjort i en salig blanding. Det är personlighet genom mina färgglada böcker och Erics Opas tavlor, det är mys genom textilierna i orange, marint och blått som bubblar i vardagsrummet och våra stora fönster och vackra gamla dörrar.

Köket är bara vårt. Vi har valt och betalt allt. Badrummet har ett fönster, man kan släppa ut duschånga och pinsamma lukter. Sovrummet är så rymligt att jag kan DVD-träna mig svettig bredvid sängen utan problem. Det är lyxigt att ha en så fin plats att bo på, inte bara tak över huvudet och tillfällig lagringsplats för prylar, utan verkligen en boning, ett fort, en fristad.

På kvällen, efter en dag på kontoret framför datorn med skrikande tanter i headsetet känner jag det särskilt. När jag drar av mig obekväma byxor och hoppar i pyjamasen för att steka på den där kycklingen och vänta på att han ska komma hem och öppna vår ytterdörr med sin nyckel. Förstår ni? Det är vårt hem.

Hemma.

(Så fort resterna av sleepover med Grace och vissnade blommor och ulliga påskdekorationer är bortstädade lovar jag att visa bilder från vårat hem. Okej?)