Hej världen!

Jag körde en kniv i fingerspetsen under kvällens bolognese-lagande, så om bokstäverna haltar idag tänker jag skylla på det.

Läget är alltså, som oftast, under kontroll. Jag överlevde en sanslöst ansträngande, men rolig helg i London. Vi bodde på ett fint hotell bredvid flygplatsen, åt god mat och jobbade MASSOR. Våra kunder bodde på samma hotell så det fanns liksom inte nån riktigt fritid, utan så fort vi var ute i “offentligheten” skulle det pratas och svaras på frågor och varas trevlig. Men det gick bra, det är trevliga kunder vi har i England och jag kände att jag hade nytta av mina dagar som nanny åt rika människor. Bra på att le och vara trevlig fast jag vill slå människor med dålig andedräkt och aggressivt sätt i ansiktet.

Dessutom lystes tiden på jobbresa upp av J från Finland och E från P, båda vansinnigt eleganta damer som varit i företaget en tid, hade massor av historier att berätta från både privat- och yrkessliv. När själva huvudseminariedagen var över på söndagskvällen satte vi oss i Js rum och drack vin och blev lite glada i hatten och hade skitkul.

Även om högsta hönset också var med och vrålade och skrek och gav befäl och gnällde, så var våra kunder nöjda. Och jag var mest glad att det var över. Dock sa högsta hönset, minst tre gånger, att hon var väldigt imponerad av att jag, som inte har jobbat i firman alls länge, gjorde ett så fantastiskt jobb och att hon var väldigt nöjd med min insats. Sänkta axlar på den liksom.

Efter ett möte med en PR-agentur på måndagen, snabb shoppingtur runt Leicester Square och en mycket skumpig taxiresa tillbaks till flygplatsen, lämnade vi London och England som en grupp trötta, men nöjda smyckesförsäljare.

Min första riktiga affärsresa gick alltså väldigt bra och det känns så skönt inför nästa. I can do it liksom.