Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Sömntutor och sensistprat

July 31st, 2013 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Hej världen!

Dagens blogginlägg levereras till er från de djupaste salarna av en amerikansk skola i Frankfurt. Jag vaktar sovande barn. Två pojkar och tre flickor sover på varsin madrass med ljusblått överdrag. De dreglar och snarkar, men är samtidigt väldigt söta.

Det är onsdag idag och jag har lite ångest. Inte så illa att jag måste gråta bort den, men väl litegrann. Nog för att jag inte ska må hundra procent toppen. Jag skyller den mest på dåliga vanor. Jag slarvar med LCHF som om det inte finns en morgondag och då blir jag sjuk så då kan jag inte springa och när jag inte kan motionera ordentligt så slarvar jag ännu mer med maten. Men imorgon, 1 augusti, är det skärpning som gäller. Slutar äta kolhydrater imorgon och börjar löpträna igen på måndag. Så får det bli.

I måndags var jag ute på en Afterwork med Angelica och Izavella. Det blev bifteki och två glas rödvin. Och en massa prat såklart. Fint så. Det spöregnade dock, så jag fick inte visat upp min cykel som jag älskar så innerligt. Även barnen på skolan tycker att den är fin. Ett av barnens pappa sa att jag såg “europeisk” ut. Fick förklara att jag ju faktiskt är europé.

Ikväll ska Eric och jag på lägenhetsvisning. Det känns redan nu som att det inte är vår framtida bostad vi ska spana in, men det är ändå intressant och nyttigt att se sig omkring på marknaden.

Nu väcker jag ungarna tror jag, sen kör vi fyra timmars jobb till innan denna onsdagens feierabend tar vid. Hej på er!

20130731-133702.jpg

Magsjuka och söndagssysslor

July 28th, 2013 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det är söndag kväll och helgen är i princip över. Redan. Tycker alltid och fortfarande att all tid i Erics sällskap går för fort, men annars mår jag bra. Det var väldigt varmt igår som sagt. Jag cyklade hem till Grace på kvällen och kramades lite försiktigt. Hon var sjuk stackarn, kräkig och dann och bad om att få gå och lägga sig vilket aldrig hänt innan.

Jag satte mig sen till rätta i deras luftkonditionerade lägenhet och läste Dan Browns nya bok Inferno. Så spännande! När föräldrarna kom hem cyklade jag hemåt igen i den ljumma sommarnatten. Vi snackar superljummen. Tror det var runt 29 grader vid midnatt, helt underbart. Känns som att vara utomlands (vilket jag ju eventuellt är…)

Idag har jag jobbat undan lite översättning samt haft seriös svensklektion med Eric. Han ska hårdtränas nu och vill det själv också. Två gånger i veckan ska vi traggla svenska tills han kan konversera ledigt med mina svenska vänner och släkt. Till kvällsmat käkade vi hemmagjorda hamburgare och nu tittar grabbarna på skräptv. Jag ska läsa min bok och njuta av soffan. Imorgon är det måndag.

Värmebölja och nyinflyttningssaker

July 27th, 2013 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Det är väldigt varmt idag, ungefär 38 grader, men av någon anledning så stör det mig inte jättemycket. Jag tycker också att det känns fint att sommaren är här och att vädret beter sig som det ska. Det ska ju vara varmt på sommaren, solen ska skina och vi ska svettas lite. Annars klagar man på andra hållet. Idag har Eric och jag mest varit hemma hos hans föräldrar och tittat till mina saker som anlände dit med flyttfirman i tisdags. Eller måndags…? Egal. De är där och det verkar som att mitt finporslin har klarat sig. Tack vare min noggranna förteckning kunde jag relativt fiska fram två saker som jag saknat och vill ha på plats här hos Eric; mina hantlar och min våg.

Nu är det kväll och jag ska eventuellt barnvakta Grace. Hon hade kräkts och varit lite dålig, men jag är inte rädd för spyor så vi får se om hennes mamma bestämmer sig för att stanna hemma eller om hon vill att jag kommer. Det vankas kvällsmat och dålig tysk tv och solsken genom persiennerna. Idag har vi varit lata. Imorgon ska vi jobba. Livet är fint.

Examenscykel och glädjetårar

July 26th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Jag har fått min cykel nu. Min lagomdyra cykel som jag fick av mig själv i examenspresent. (Barnen på förskolan tyckte det var helknasigt att köpa en present till sig själv.) Den är underbar, cykeln alltså. Det stora paketet som den kom i var trasigt, så först var jag sur för det ett litet tag. Sen var jag sur för att vi inte fattade hur man skruvade ihop den och sen var jag glad för att den var så fin. Som en liten unge är jag nu; glad och hoppig varenda gång jag får köra min fina cykel. Sticker till jobbet med den varje morgon, lite i åtta, och inbillar mig att alla andra pendlare tittar avundsjukt.

Den är bekväm, praktisk och snabb. Den är perfekt. Love it.

Ikväll träffades Eric och jag i stan efter jobbet, käkade lite antipasti till middag och tog sen cykeln hem. Eric får låna en turistcykel från Frankfurt, men jag hade min egen. I den varma kvällsvinden susade vi hem och jag tittade på hans rygg och blev rörd. Det är så himla skönt helt enkelt. Att vara här, tillsammans. Den blå cykeln under min rumpa är beviset på att jag har klarat det, vi har klarat det. Distansförhållande och kandidatuppsats är bakom oss och nu har Livet börjat. Jag är på plats i härliga Frankfurt och vad som helst kan hända.

Jag vill bara skrika “kör!” till livet. “Kör! Bara kör! Jag är med!”

Photo 2013-07-11 08 28 49 Photo 2013-07-26 19 01 20 Photo 2013-07-26 19 01 26 Photo 2013-07-26 19 01 38

Öronont och cykelväntan

July 20th, 2013 | Posted by Jess in Tyskland. - (2 Comments)

Mår inte bra idag. Har ont i kroppen och i huvudet, men framför allt i öronen, båda två. Som tur är så är helgen här med slöande och senare morgnar. En vecka av fyra på sommarjobbet är avklarad, jag biter ihop och tänker på pengarna när ungarna skriker och vägrar att lyssna och resten av personalen är slö.

Igår valde jag att göra min ömma kropp en otjänst genom att traska till puben med Eric och Kai. Vi stannade inte så länge, två glas sauergespritzen Apfelwein (äppelvin blandat med mineralvatten) blev det. Och massa prat på en bänk utanför lokalen där jag träffade Eric för snart fem år sen. Sen tog vi tåget hem igen och somnade sött.

När klockan sen ringde imorse och det väntades lägenhetsvisning var jag inte riktigt okej med det. Men det fick gå ändå. Lägenheten hade fina golv, bra läge och var lagom stor. Däremot var man tvungen att hyra ett garage (som vi inte behöver) för 70 euro i månaden, plus att det var med mäklare och utan kök. Så nä, det var inte vår lägenhet. Däremot har jag nu kommit fram till att Eschersheim och allt som ligger längs med tunnelbanelinjerna U1, U2, U3 och U8 är okej. Ni som känner till Frankfurt vet vad jag snackar om, ni andra får gissa.

Nu ska jag snart skypa med mamma, tror jag, sen blir det romantisk picknick i parken ikväll. Imorgon måste jag jobba lite, översätta den där boken som jag försöker bli av med. Samtidigt väntar jag på min examenspresent som jag beställde förra veckan, en blå damcykel som jag både behöver och vill ha. Mm. Så är det. Vi hörs väl dådå?

 

Varmt som tusan här nere nu och i Skåne har jag sett. Skönt! Men trötta barn och personal. Igår drog jag hem till Angelica en liten sväng efter jobbet, gav ‘na en kram och lite choklad samt smaskade i mig en ask hallon tillsammans med henne och Izabella som dök upp senare. Vi satte oss på balkongen och pratade lite, jag drack ännu en flaska vatten och sen tog jag tunnelbanan hem igen.

Var så jäkla trött. Och i morse vaknade jag med feberkänningar i kroppen, tungt huvud och ont i halsen. Det första man är pigg på då är inte att sticka och passa en skock vilda 2-åringar direkt. Men de har väldigt ont om folk på jobbet så jag masade mig dit och varnade alla att jag var lite hängig. Dock gick det bättre än förväntat, kanske var det kaffeintabletterna som Eric tryckte i mig på vägen ut genom dörren, kanske var det för att ungar är så jädrans fina ibland.

Nu har jag översatt hela kvällen och väntat på Eric. Han är äntligen på väg och vi ska äta en sen middag tillsammans, marinerad kyckling. Sen måste jag nog gå och lägga mig, sova bort lite bakterier så att jag orkar en dag till innan helgen kommer. (Samt sova bort sockersuget som brukar vara som starkast efter middagen…)

Också: Är så tacksam, varje dag, för att jag får komma hem till honom, eller iallafall vet att han kommer. Inget mer hemskt avskedsdatum är satt, jag stannar hos honom hela sommaren och hösten och våren och sommaren efter det och många årstider till. Och det känns bara så rätt.

Segare dag på jobbet idag. Idag var det runt 28 grader i skuggan och jag tror vi alla led lite av det, både barn och vuxna. Jag har fått veta att jag ska jobba samma tider hela denna veckan iallafall, 8.30 till 17.30. Summer Camp håller på från 9 till 14 och sen är det såkallad dagisverksamhet resten av eftermiddagen. Den gruppen är denna veckan ganska liten, runt sex kids, så det är lugnt volym- och stressmässigt. Men det blir också lätt långtråkigt när man bara sitter på en bänk i en varm park och stirrar på de små liven.

Annars har vi målat idag, de ska bli nyckelpigor av vita papperstallrikar så ungarna slet med penslar och färg för att få tallriken röd. Imorgon ska vi klistra dit svarta delar som jag klippt ut. Tvååringarna är liksom inte så bra på att klippa, så pysslet får ligga på deras nivå. Jag har även förvånats över hur handlingsförlamade och bortskämda vissa ungar är. Man märker direkt vilka som inte är vana vid att göra något alls därhemma och vilka som kan ta hand om sig själv och gnäller mindre.

En pojke idag, 4 år, kunde inte ta pappret av muffinsen själv, kunde inte stänga lunchlådan själv, kunde inte vika sin teckning själv. Och som mest frustrerande är det såklart när de inte ens försöker utan kommer med gnällig röst direkt och vill att man ska göra det åt dem.

Vi har även en personal som troligtvis är, på riktigt, beroende av sin iPhone. Hon har fått skäll av chefen massor av gånger för att hon håller på med den och ändå slutar hon inte! Jag menar, är man smart, som jag, så tar man med den till lekplatsen, bortom chefens synfält, kollar mail och sms lite snabbt och är klar sen. Men inte hon, nädå, chefen snackade med mig och tre meter bort i samma rum sitter den här tjejen och ler  mot  och fibblar med sin telefon. Medan chefen stod där så hojtade jag på henne att lägga ner telefonen, iallafall när chefen är här. Hon försvarade sig med att hon satte ett alarm. Mhm. In my tush att du gjorde.

Ja, annars är det okej. Helt slut när jag kommer hem, som sagt, säkert mycket på grund av värmen. Nu ska jag översätta några sidor ledarskapsbok innan Eric kommer hem och vi kan laga omlettmiddag. Hej på er!

Sockerkaos och sommarjobbsungar

July 15th, 2013 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Hej världen!

Första dagen på jobbet idag då. Igår var jag världens suraste idiot som bara gick omkring och hatade livet, av nån anledning. Skyller till en viss del på mina matvanor de senaste veckorna, det har blivit för mycket socker helt enkelt, i olika former; pizza, alkohol, godis, glass och skit. Jag mår inte bra av det. Jag mår bättre när jag är ett kontrollfreak som plågar mig själv med en kost utan kolhydrater. Så ja. Idag har jag skärpt mig igen. Men snabbt tillbaks till igår. En anledning till mitt surande var också att jag inte fått besked från sommarjobbet hur dags jag skulle infinna mig, eller om jag överhuvudtaget skulle infinna mig. Fick tillslut, söndag kväll kl. 19.54, email om att de ville ha mig kl. 8.30 imorse. Jag var inte pigg på det alls. Det kändes som att jag fortfarande hade kandidatuppsatsbaksmälla.

Men det gick bra ändå. Jag jobbar ju på samma skola som de senaste två somrarna. Den drivs av det amerikanska konsulatet här i Frankfurt och har mest amerikanska elever, men även andra nationaliteter är representerade. Alla pratar dock engelska med varandra. I år är jag ansvarig för lilla gruppen, det vill säga, de yngsta barnen. De är en grupp på ungefär tio sötnosar från 2 år till 3,5 och de är väldigt goa. De frågar ofta varför och lyssnar inte alltid och spiller väldigt mycket och kissar på sig ibland och skrattar när man räcker ut tungan åt dem och kramas gärna. Och jag trivs ju. Sen kan man säga massor om skolan och lönen och stämningen, men jag tycker ju om ungar så jäkla mycket.

Det ska nog gå att stå ut där i 4 veckor. Eric och jag har ätit tacosallad med guacamole till kvällsmat, letat lägenheter och nu sitter Kai, Eric och jag och tittar på två 140 kgs tjejer som är på semester i Turkiet. Förnedringstv kallas det. Och den är som bäst när Eric och Kai skämtar om allt de gör hela tiden. Jag trivs.

(Och är på ovanligt gott humör fast jag inte ätit socker på 24 timmar!)

Kortspel och sommarluft

July 14th, 2013 | Posted by Jess in Friends. - (1 Comments)

När staden var lite svalare igår och jag betat av några sidor översättningsjobb tog jag tågen mot Eschersheim och spanade in Josefin och Christians hus. Så mysigt med ett eget hem, där de renoverar och fixar till. Redan nu slår hemtrevligheten emot en när man kliver in och jag tror att de kommer få en haven där när allt är klart. Izabella, Angelica och jag tog oss mot As lägenhet där vi tänkte dricka vin på balkongen och låta sommaren vet att vi uppskattar den. Det gick långsamt, min cykel är inte här än och jag tvingade dem att gå. Sen fick jag skjuts av Izabella en bit och jag satt på hennes pakethållare, tittade på hennes vingtatuering i nacken och tänkte på hur mycket jag tycker om dessa människor och den här staden. Fick ont i insidan av låren och tyckte synd om Iza i en uppförsbacke, men tillslut kom vi fram.

Yvonne var inte hemma, men det är hennes lägenhet också. Så det är utrett. Vi delade på en flaska rosé på balkongen, pratade allvar och skit om vartannat. Det blev inte ens kallt när solen försvann bakom Frankfurts hustak, och vi mös vidare. Vi spelade kort också och trots att jag annonserade i början att jag är mycket dålig på kortspel (blir i princip utskrattad varje jul för att jag är trög och ointresserad av att vinna), så lyckades jag ändå ta hem båda spelomgångar. Go me!

Sen cyklade Izabella hem, Angelica tog ut soporna och jag blev utstirrad och förföljd av en läskig gubbe på tunnelbanan. Jag bytte vagn tillslut, det gjorde han också. Blev av med honom i vimlet på Hauptbahnhof och var egentligen aldrig rädd, men det kändes klart lite obehagligt. Sen kom jag hem. Hem till min Männer-WG där Eric väntade i fönstret. Och efter en ljum sommarkväll i fina vänners sällskap, när jag får somna bredvid honom och vakna bredvid honom och inte känner pressen från en returbiljett som hotar, då mår jag väldigt bra. Då känns livet rätt.

Titta på minifilmen när Izabella skjutsar mig och får panik för att hon är vilse.

Färgflagor och golvfröjd.

July 14th, 2013 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Eric och jag letar ju lägenhet, som många av er antagligen vet vid det här laget. Jag har en ganska lång önskelista och många av de sakerna finns även med på en obligatorisk måstelista. Vi letar efter minst en trea, den ska vara minst 70 m² stor och gärna ha balkong. Den ska ligga på bottenvåningen eller i ett hus med hiss. Den ska vara smart planerad, dvs badrummet ska man inte kunna nå bara genom köket och så vidare. Jag vill väldigt gärna ha ett kök som man kan sitta i, i den här stan är det inte så vanligt, utan de flesta lägenheterna har minikök och så får man ta sin mat och gå och sätta sig i matsalen och käka. Då försvinner ofta också ett stort rum “bara” till matsal. Inte som jag vill ha det. Vidare vill jag ha fina golv, gärna några inbyggda garderober, nära till tunnelbana/buss/tåg/spårvagn, nära till mataffär och inga fula heltäckningsmattor och liknande. Det ska vara rent och fräscht och en källare eller vind vore inte heller fel. I Tyskland tar man också ofta med sig sitt kök när man flyttar, så många lägenheter har inte kök. Då måste man fixa det. Eric äger köket de har här, så det är vårt nödkök, men det hade varit fint att hitta en lägenhet med snyggt kök som är rent och nytt och praktiskt. (Extremt liten chans att det händer, jag vet.)

Så. Har ni nåt liknande på G? I Frankfurt? Let me know!

Vi har kvar Erics nuvarande lägenhet till den första oktober så hittar vi rätt innan dess måste vi betala dubbel månadshyra, inte idealt. Heller inte idealt är att betala en oengagerad, otrevlig mäklare runt 25000 kronor för att hen har låst upp dörren för oss en gång. Men de flesta lägenheterna har mäklare som representerar dem och då är det vi som inflyttare som ska pröjsa hen. Vi svarar så ofta vi kan på privata annonser och hoppas hitta nåt guldkorn där, en del äldre lägenhetsägare vill ha kontakt via fax och brevsvar till tidningen och då gör vi det och hoppas att ingen annan orkat så att vi får lägenheten!

Men som sagt, inte förrän den 1e oktober vill vi (egentligen) flytta in och det verkar som att vi är ganska tidigt ute. Många annonser har inflyttning NU eller 1e augusti. Så vi får se. Vi har sett kanske 10 lägenheter och alla utom en har varit okej. Den bästa, den som kom närmst vår drömlägenhet, var i Eschersheim, privat. Den var helt nyrenoverad med stora, ljusa rum. Mysig balkong mot en lugn, grön trädgård. Lagom kök, också helt nytt från IKEA, där matbord fick plats. Mörka trägolv, stora fönster, fint badrum. Stor källare och större vindsutrymme. Problem fanns det dock två stycken. 1. Ägaren ville att vi flyttade in nu. 2. Tredje våningen utan hiss.

Så den fick vi med sorg i hjärtat lämna. Den sämsta lägenheten vi sett var igår, i ett område lååååångt utanför Frankfurts centrum. Man fick gå minst 15 minuter från tunnelbanan. Området var dött, det kändes tystare och mer övergivet en miniby på landet. Mäklaren var sen och själva lägenheten kostade helt för mycket för det läget. Golvet var sönder i alla rummen, köket äckligt, ett fönster var igenbommat och det hängde gammal färg från väggarna. Nej tack.

Så vi letar vidare. Med ljus och lykta, men utan desperation eftersom vi redan sett mycket fint och har minst två månader till på oss. Nu vet ni lite mer om vår lägenhetsjakt. Den är rolig och spännande!