Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Kanske är det läge att skriva ett inlägg här på bloggen, Sveriges tommaste forum. Det flyter på med uppsatsen här borta. Nedräkningen har verkligen börjat och på torsdag i nästa vecka ska jag äntligen få träffa min handledare som jag sätter stor tro till. Tills dess är det bra om man har ett färdigt utkast av uppsatsen som läraren kan dissekera, kritisera och diskutera tills man får svar på alla frågor som bubblar och kanske till och med lite bekräftelse på att det man producerat inte är skit.

Just nu har jag nämligen ingen aning på den sista punkten. Jag jobbar enträget vidare med att fylla sida efter sida i ett word-dokument med akademiska meningar på engelska och hoppas på det bästa. Idag var jag på biblioteket tillsammans med Emma, Patrik och Jasmin. Vi var alla lite slitna, lite slöa, lite trötta och lite okoncentrerade. Man kan inte vara på topp jämt, men det hjälper att sitta där tillsammans, paussnacka lite och himla med ögonen åt högljudda lärarstudenter.

Jag fick avbockat det mesta på min att-göra-lista iallafall, skickade också iväg en massa papper åt Jannicke som den sekreterare jag är. Gick upp klockan sex imorse för att springa måndagsrundan innan dusch och promenad till universitetsbiblioteket avklarades. Kan ni förstå det, den här tjejen springer numera 5 km tre gånger i veckan!? Och mer ska det bli! För på fredag är mitt 8-veckors träningsprogram avklarat och då kommer jag starta ett nytt som ska ta mig mot milen! EN MIL. Tänker att jag ska kunna springa en mil tills i slutet av augusti. Senast.

Utöver träningspass på morgnarna hinner jag också med att umgås med Emelie och Malena, som förra veckans shoppingrunda med lunch i solen och gos med en lite olycklig (men också väldigt snäll) Miriam. I torsdags körde vi kursfest som började med vin och öl och Minttu på skolan och sen fortsatte på pub, men då gick jag hem för jag är fattig och ville kunna springa utan baksmälla dagen efter. Sån är jag. Dessutom trycker jag i mig sån megalyxig LCHF-mat hela tiden, att ni bör vara avundsjuka! Vi snackar tacosallad, lax, krämiga såser, bär och rysk yoghurt, rostade nötter, kycklingfilé, Brieost, kolsyrat vatten, gratinerad zucchini och massa mer. Så. Jädra. Smarrigt.

Samtidigt som allt det här händer, som livet pågår och uppsatsen tillverkas och vårsolen lyser och omeletterna avlöser varandra och tvn står dammig i ett hörn så saknar jag såklart min kille. Eric. Han som bor i Tyskland ni vet. Men, de goda nyheterna är att på fredag, dagen efter domedagsmötet med handledaren, så ska jag gå upp i ottan och sätta min gump på ett flygplan mot Frankfurt. Och sen tänker jag skriva uppsats därifrån. Inspireras av de tyska biblioteken och titta på film i sängen med Eric om kvällarna. Kanske dricka vin med tjejerna och krama om familjen Zimmermann som snart blir större. Det ska bli himla fint.

Första bilden föreställer en löpare i löpkläder.

Andra bilden föreställer två bästisar i vårsolen.

Tredje bilden föreställer stolt och svettig löpare som sprungit fem km för första gången i sitt liv.

Sista bilden föreställer tre klasskompisar på fest. (Jasmin, Emma och jag.) Den har jag snott från min klasskompis Emma! Hon i mitten!

Photo 2013-04-15 07 33 07

Photo 2013-04-17 11 58 10

Photo 2013-04-20 16 35 21

fest bild

Tankar och tacksamhet.

April 12th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Dagen har gått i tacksamhetens tecken. Först sprang jag 25 minuter i ett sträck imorse, kände mig stark och oövervinnerlig. Och glad att min kropp mår så mycket bättre och orkar så mycket mer nu än förra året.

Sen stack jag iväg och donerade blod, tittade på affischer inne på Blodcentralen på de som desperat behöver mitt blod för att bli friska. Tänkte också på Emelie och det som hände henne och hur människors blod hjälpte henne. Är glad att jag är frisk.

Efter det var det en kombination av lyxig fredagsmiddag, hemsk nyhetsrapportering från Syrien, lyckad pluggsession, samtal med mamma, blogginlägg från cancersjuk femåring, cellprovskontrollsinbjudan och gulliga sms från min älskade, uppskattade pojkvän.

Jag har det så jäkla bra. Jag har de finaste människorna omkring mig som stöttar och peppar och kramar och skrattar och gråter med mig. Jag är frisk. Jag har mat på bordet. Jag har tak över huvudet och pengar på kontot. Om en liten, fjuttig kandidatuppsats är det ändå som stör mitt ordnade liv så har jag det JÄVLIGT bra.

Jag är tacksam.

begrateful

“Om du har mat i kylen, kläder på kroppen, tak över huvudet och någonstans att sova, då är du rikare än 75 % av världens befolkning. Om du har pengar på banken och i plånboken och lite växel också, då tillhör du de 8 % som är rikast i världen. Om du vaknade i morse med mer hälsa än sjukdom, då är du mer välsignad än den miljonen människor som inte kommer att överleva den här veckan. Om du aldrig har upplevt stridens hetta, fängelsets plåga, tortyr eller de fruktansvärda känslan av svält, då har du mer tur än 500 miljoner människor som lever i lidande. Om du kan läsa det här meddelandet, är du lyckligare än 3 miljarder människor i världen som inte ens kan läsa.”

Barnvaktande och biblioteksspanande.

April 10th, 2013 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Jag ska snart ut på en timmes promenad mot barnvaktsjobb 1, men jag tänkte först titta in och säga hej här. Hej! Efter barnvaktsjobb 1 väntar barnvaktsjobb 2 och sen ska jag väl hem och sova. Det blir mycket motion också, mellan jobben eftersom jag är för snål för att åka stadsbuss. Annat än om det är mörkt och jag vill hem. Som ikväll.

Annars då? Ja, igår var jag på Malmö Stadsbibliotek hela dagen och pluggade. Behövde ändå lämna tillbaks en bok så jag passade på att spana in biblioteket också. Hade aldrig varit där innan. Det var mäktigt, som bibliotek ofta är. Tyvärr fanns det några nackdelar. Till exempel så fick man inte äta medtagen mat inne på bibblan, såg senare folk som gjorde det ändå, i skrymslen och vrår, men jag var laglydig och satte mig i blåsten och kylan för att trycka i mig min sallad. Annan dålig grej var att det var svårt att hitta platser att sitta på. Först hade jag en jättefin plats vid ett litet bord bredvid ett jättefönster, men sen var det ju såklart taget när jag kom tillbaks efter min lunchpaus. Satte mig tillslut med datorn i en fönsterkarm som var lite för hög för att man skulle kunna skriva bekvämt. Som tur var behövde jag mest läsa. Sista dåliga grejen var att det kostade pengar och kissa. Plus att jag som var själv där var tvungen att släpa med mig alla mina saker in på toa och sen spendera tid med att hitta en sittplats igen. Ja. Plus och minus.

Just nu sitter jag i telefonkö till Skatteverket. Började på plats 78, är nu nere på plats 51. Det går bra det här. Saknar även Eric litegrann, nedräkningen meddelar att det är 23 dagar kvar tills jag åker dit igen. Hm. Innan dess ska jag ha en halvfärdig kandidatuppsats. Panik.

Fasiken, nu kom jag in på den där uppsatsen ändå, fast jag inte ville det. Dricker upp teet och går och gungar med gosiga barn nu istället. Hej!

Såhär förnuftig ser jag ut idag.

Såhär förnuftig ser jag ut idag.

Öde och seg.

April 8th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

londgistance

Jag saknar Eric jättemycket idag. Jag var iväg och handlade, fyllde kylen med hjälp av Willys och tänkte på min pojkvän hela tiden. Det är tydligt att det är under de mest triviala, vardagliga sysslorna som han fattas mest. Men även på fester (när alla andra har med sig sina pojkvänner) och under jobbiga tider (när jag vill att han ska stryka mig över håret och lova att allt kommer att ordna sig).

Hela dagen har jag försökt göra vettiga saker. Plugga. Städa. Plocka undan. Diska. Men hjärnan har inte velat samarbete utan konstant skickat iväg tankar på kardemummabullar från Gateau och tröst från manlig Eric. Så jädra olönt.

Imorgon är det jag som tar datorn och böckerna i en ryggsäck och traskar iväg till Malmö Stadsbibliotek. Lunch har jag redan förberett så jag tänker mig att det blir en heldag i pluggläge på biblioteket. Det måste bli så, om en vecka ska uppsatsens första utkast skickas in.

Vi bestämmer det då. Att jag kämpar vidare fast jag känner mig ensammast och dummast i världen.

Vårlängtan och vemodan

April 5th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Hej. Jag är alltså tillbaks i Sverige. Den där flygplatsen som jag bloggade från sist kastade ut mig och jag hamnade på ett plan mot Köpenhamn och sen fick jag vänta nån timme på ett tåg tillbaks till mitt land men hem kom jag iallafall.

Vardagen har dragit igång och i princip all min vakna tid och min sovande tid går åt till att tänka på, oroa mig för och få panik över min kandidatuppsats. Om bara några få ynkliga dagar ska vi skicka in ett första utkast på vår uppsats och läraren spenderade gårdagens seminarium med att krossa allt jag hittills kommit på. Så. Tillbaks på ruta ett är det alltså som gäller här borta. Eller ja, ruta 1b kanske, jag kör fortfarande på mina romaner och jag kör fortfarande på något mammie-relaterat.

Men det kan ju inte vara så kul för er att höra mig tjata om detta så istället tänkte jag berätta att jag sticker till landet imorgon. Det ryktas om solsken och våriga vindar och då vill jag sitta under en filt i mamma och pappas trädgård och läsa kurslitteratur och få fräknar på näsan. Kanske lyckas jag även övertala Malena och Emelie om att vi ska ses, så att jag får gosa med bäbis och köra bästisprat tills jag blir hes.

Innan dess kör vi veckans sista löprunda, nåt ägg till frukost, en snabb bloggkoll och om jag har riktig, jäkla tur, ett kärlekssamtal till Frankfurttrakten. Helgen börjar när jag lämnat in veckans tyskaläxa. Livet pågår redan.

tumblr_mk337tmdjv1r8epnko1_400

Metaforer och magknip

April 3rd, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. - (0 Comments)

Sitter återigen ensam på flygplatsen i Frankfurt och hatar det mer än någonsin. Hela min kropp skriker nej och mitt hjärta vrålar högern än de andra delarna tillsammans. Men huvudet tvingar iväg hela gänget ändå. Upp på spårvagnen, vidare med tåget, bort med bagaget, genom gaten och nu sitter jag här. Det räcker nu. Så känns det. Vi har gjort detta fram och tillbaka i snart tre år och jag vill inte vara med längre. Jag vill springa och gömma mig under ett täcke, som en liten unge som inte vill borsta tänderna. Gömma mig och komma fram lagom till sommaren, när kandidtuppsatsen är färdigskriven och jag åker hit utan returbiljett.

Eric är på jobbet idag, som vanligt nuförtiden. Vi sågs på en snabblunch i närheten av hans kontor i Offenbach, tryckte i oss varsin thairätt och pratade stelt om hur snabbt tiden kommer att gå. Den kommer såklart att gå snabbt, jag vet det, men det är ändå ytterligare fem veckor av mitt liv jag måste spendera utan honom.

Extra ångestladdat är avskedet den här gången också på grund av uppsatsen. Den måste skrivas. Jag måste skriva den. Beskrev den för Angelica igår som ett stort, insåpat, spetsigt berg. De finns dem som säger att jag ska klättra över det där berget, men jag är naken och såpan är hal och fötterna blöder. Men jag måste över. Jag måste.

Nu ska boardingen snart dra igång och jag har slut på wannabe-poetiska metaforer. Det är dags att irritera sig på folk som går på planet först fast personalen bara vill ha de som har plats längst bak. Jag biter väl ihop som barnsligt då? Och lyssnar på förnuftets röst fast jag hatar den.

Saknar honom så det skär i mig.