Kan vi prata om igår, som var en skitdag? Såhär: Vaknade hastigt mitt i natten, klockan var lite i tre, av att jag i en mardröm blivit skjuten i ryggen. Tyvärr finns ryggsmärtan kvar när jag slog upp mina små blå och jag går till badrummet för att eventuellt kräkas. Det visar sig att smärtan kommer från ett kvinnligt besvär som inte är så ovanligt. Skit. Oftast brukar jag kunna undvika den där ihållande, pulserande känslan genom att ta ibuprofen i tid, inte så lätt när man sover.
Kräks inte men kan heller inte stå still, sitta still, eller tänka på något annat än att det känns som min kropp håller på att döda mig. Ställer mig och diskar, skickar sms till Eric och gnäller lite, sorterar post, viker tvätt, läser igenom en uppsats och känner sen, ÄNTLIGEN, att jag kan stå upprätt utan att svimma eller vilja klösa ur mina organ. Lägger mig i sängen. Klockan är 4.10 och jag somnar direkt.
Vaknar av solen i ansiktet nästa morgon. Fint. Typ enda fina på hela dagen. Mår dåligt. Känner mig ful och fet och äcklig och ful. Och fet. Går upp, försöker desperat få lite tyska verbformer in i huvudet. Ingen vidare framgång. Går efter lunchen till skolbiblioteket för att få tag i en bok som jag eventuellt vill använda i min kandidatuppsats. Boken finns inte på hyllan, bibliotekarien säger att den ska finnas. Men den finns inte. FAN. Störigast av allt är att jag redan äger bokjevern men har flyttat den till Frankfurt i nåt smart ögonblick. Får tips om att boken finns i Husie. Jippi.
Går till skolan och hittar tre vänner. Orkar inte prata så mycket med vänner. Lyssnar på Berndt som pratar om teorier och -ismer och romaner och en massa annat och känner mig trög trög trög ovanpå fulheten, fetheten och äckligheten.
Går hem med vänner. Har inte fått nån post. Så trist. Sitter i lägenheten och stirrar rätt framför mig innan jag tillslut samlar ihop krafter nog för att koka en kopp te. Saknar Eric samtidigt som jag dricker te med kokosfett i.
Pratar med mamsen i telefon och blir lite lite gladare. Ska hänga med familjen Sjöstedt på fredag, äta kolhydrater (och bli fetare och äckligare) och snacka skit. Orkar egentligen inte betala för den dyra bussen och sitta där i mer än en timme och sova som Prinsessan på ärten och frysa, men det är de enda jobbiga sakerna. Får jag se mina föräldrar och syskon så är det ju ändå rätt gött. Men så jobbigt. Aja. Avslutar samtalet med mamma.
Kommer samtidigt på att min hy är skit. Torr och finnig och irriterad på samma gång. Inte tidsbestämda problem, den är alltid så. Önskar att jag vore rik och kunde gå och få proffshjälp för att få bukt med huden med lite lyxiga krämer. Suckar.
Sen ägnas ungefär fem timmar, utan överdrift, åt att göra en niosidors läxinlämning på tyska. Skypar med Eric mot slutet så han får hjälpa mig när jag inte orkar slå upp artiklar och läsa deklinationer. Klockan 23.30 lämnar jag in läxan och får reda på att en uppgift som jag lämnade in förra veckan måste lämnas in igen. Hittar inte den på datorn. Kniper mig själv i benet av frustration. Får ont i benet. Saknar Eric och önskar han satt bredvid och straffade mig för att jag kniper mig själv. Eller att han kanske kramade mig. Säger godnatt och sovgott och hejdå till världens finaste pojkvän och går och lägger mig. Upptäcker ett kliande myggbett under foten. MYGGBETT. Det SNÖAR för sören ute. Orkar inte ens bli upprörd just då. Somnar.
