Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Pluggångest och påskfixning

March 28th, 2013 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Nu sparar jag ner mitt research proposal för idag. Har inte kommit så långt som jag hade hoppats och nu är det ju påsk så det lär det väl inte bli nåt skrivet. Men. Sista minuten-stress väntas alltså på tisdag, dagen då de 4-5 sidorna ska in.

Istället har jag sminkat mig och fönat håret och fixat naglarna och tänker dra ner på stan för middag tillsammans med de finaste svenska tjejerna i Frankfurt. Minus Angelica då som har drabbats av ryggskott och ligger hemma. Ledsen smiley! Vi kan väl höras en annan dag, jag hade mest lite nagellackstorktid på mig och ville ge er en bild på min sminkade nuna!

gladpask

 

Det här med att Eric jobbar övertid är ju inte jätteroligt. Stack klockan 8 imorse och är fortfarande inte hemma och så upptagen och stressad att han inte hinner svara på sms. Aja. Då har jag iallafall inga ursäkter att inte plugga på.

Den där uppsatsen som jag snackade om sist som ska lämnas in ikväll blev till slut klar. Ska bara läsa igenom den en gång till och leta fel och stavfel och kassa meningar, sen skickar jag in skiten och hoppas på det bästa. Tills dess att ögonen har vilat klart lite från den uppsatsen tänkte jag göra veckans läxa i tyska som den här gången var ganska stor. Och krävande. Dessutom kan ju inte Eric hjälpa till så mycket när det handlar om grammatik och satsdelar, regler man som modersmålare inte har så bra koll på.

Igår tog jag oförtjänt pluggpaus och träffade Linda och hennes syster Lea och kusin Vivien på stan. Vi körde fika och snackade skit för att komma i fatt litegrann. Som grädde på moset upptäckte jag att världens bästa munkförsäljare slagit upp portarna mitt inne i Frankfurt: Dunkin’ Donuts! Vi gick förbi och det såg ut precis som i USA och jag blev nostalgisk och ville genast köpa på mig en grön te och en bowtie, min gamla vanliga order från tiden som aupair New Jersey. Men köerna var långa och dessutom är jag hyfsat säker på att en bowtie-munk innehåller liiite för många gram kolhydrater.

Min träning går svinbra annars. Jag älskar ju att springa nu, eller jogga är det väl, för det går inte så snabbt än. Har jag berättat detta redan? Kör ett program genom iPhonen som instruerar mig på bästa sätt så att jag snart kan köra fem kilometer utan att stanna. Efter det blir nästa mål att kunna springa 10 kilometer utan att stanna. Det ska gå!

Annars då? Ja. Det är onsdag. Om en vecka åker jag hem. Efter att dagens tyskläxa är inlämnad får jag kanske titta så smått på vad som behöver göras på det där research proposalet gällande min kandidatuppsats som ska in nästa vecka. Vore skönt att kunna ta långfredagen ledigt eftersom Eric också är ledig då.

Vi får la se. Tills dess får ni inga bilder och inget annat roligt heller. Hej hej!

Uppförsbackar och nedförsbackar

March 25th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. | Plugg. | Tyskland. - (0 Comments)

snart

Jag är i Tyskland. Mitt älskade Tyskland och min älskade stad Frankfurt. Inte trodde jag att jag skulle få en sån stark relation till den här platsen när jag började jobba som nanny utanför stan för sju år sen.

Helgen tillbringades mestadels på sydligare breddgrader, hos Jan och Simone i Tuebingen utanför Stuttgart. Eric, Kai och jag körde ner, hämtade upp Markus på vägen och så firade vi Jans födelsedag med vin, snaps, nån drink och robust tysk mat. Efter en kall natt på liggunderlag lastade vi in ett gäng bakfulla grabbar i bilen och körde mot Hessen igen.

Idag har vardagen dragit igång och det går inte så bra för mig kan jag avslöja. Gick upp tillsammans med Eric imorse och drog till parken för löpträning när han hoppat på sin spårvagn till jobbet. Löpträningen gick skitbra och jag älskar det så jäkla mycket! Efteråt älskar jag mig själv också och min grymma, starka kropp som klarar så mycket mer nu än för ett år sen.

Kom hem, duschade, satte igång nån maskin tvätt. Och sen tog det stopp. Lite pluggande har jag fått gjort, men inte alls så mycket som jag ville. Jag känner mig trög och korkad. Försöker återfinna tänket “en dag i taget, en fot framför den andra”, men det är svårt när allt jag måste göra för att få klart min kandidatexamen och få flytta till Tyskland känns omöjligt. Omöjligt I tell you.

Istället har jag pluggat lite tyska så får jag ta nya tag i uppsatsen som ska in på onsdag imorgon. Det måste ju gå nån gång. Det måste det.

Under veckan hoppas jag även ha tid till nån inneworkout, fler löprundor, påskfirande med Erics föräldrar, middag med mina svenska tjejer, kanske en liten pubrunda och en massa energisamlande från Erics närvaro. Jag vill så gärna vara här, i detta landet, tillsammans med honom och ju närmre det kommer, desto jobbigare blir det att vänta på. Tiden går. Tiden går. Jag är iallafall inte i Australien. Tiden går, tiden går. En fot före den andra, hela tiden. Snart. Snart. Snart. Du fixar det. Det går. Kämpa på. Snart. Snart. Snart… Snart.

 

Hatkärleken till godiset.

March 21st, 2013 | Posted by Jess in Mat. - (0 Comments)

godissug

Det hade varit så himla lätt för mig, som bor ensam och kan gå och handla själv, att bara handla på mig massor av godis, chips och andra sockriga kolhydrater. De hade billiga Paradis-askar på Hemköp idag. Men jag gör inte det. För även godis som äts i hemlighet blir man tjock av. Så jag tittar bort, tar det där balsamet jag kom för att köpa, vänder bort blicken från kilometerlånga rader av lösgodis och choklad och går ut. Älskar mig själv för att jag är så viljestark. Hatar mig själv för att jag inte får äta godis. Kommer hem och dricker en stor kopp grönt te med kokosfett i och tänker på Erics ryggsäck. Jag ska berätta om den en annan dag. Men ja. Det blev inget godis idag heller. Men FAN vad gärna jag ville ha en bit gräddnougat och nån bit trillingnöt.

Sockerjävel.

Pluggpress och resglädje

March 21st, 2013 | Posted by Jess in Plugg. - (0 Comments)

Tiden går, som vanligt, läskigt snabbt. Imorgon åker jag till Frankfurt för att hänga med Eric och mina vänner där tills efter påsk. Det ska bli skönt även om veckodagarna kommer att vara fyllda av plugg som vanligt. Eric och jag får testa på vår kommande vardag där då vi är ifrån varandra under ordinarie arbetstid och får hänga helger och kvällar istället. Ungefär så som alla normala människor har det, men som vi inte haft det så mycket innan när Eric jobbat hemifrån.

Jag är trött. Idag var min sista dag (missar extrainsatt seminarium imorgon) i den här kursen. Tills på onsdag ska jag skriva en hemtenta och sen går vi vidare mot kandidatuppsatskursen som började så smått idag då vi var några stycken som diskuterade idéer med Berndt. Han gillade min idé verkade det som så nu ska jag, tills veckan efter påsk, skriva ihop ett 4-5 sidor långt förslag och förklaring på vad jag tänker att min uppsats ska handla om. Pressen är på. Och kommer så vara tills denna uppsats är inlämnad och opponeringen är klar. Jag funderar redan på vilken champagne jag ska dricka mig full på i Pildammsparken den dagen.

Men det är en bit tills dess. Jag försöker hela tiden tänka, för att inte stressa upp mig själv för mycket, en fot framför den andra, hela tiden. Berndt har också sagt att med hårt arbete och många arbetstimmar så fixar vi detta. Och jag tänker fixa detta.

Har huvudvärk och trötta ögon nu. Bör snart gå och fixa kvällsmat, packa resväskan och lägga mig och sova. Imorgon bär det av till flygplatsen och min älskades armar. Allt känns lite bättre där.

elephant

Jag har tillbringat lite mer än ett dygn i Sövde, på landet, hemma hos min mamma och pappa. Det är mysigt där. Mysigt och tyst med granar och träd precis utanför fönstret. I fredags körde vi familjekväll. Mina syskon kom på besök och vi åt smarrig smörgåstårta som var garnerad med massa räkor och rökt lax och ägg. Låter LCHF, men det var ju vitt bröd inuti som jag ändå bestämde mig för att äta kontrollerat av. Hade gjort en deal med mig själv och mina SMART-mål om att jag fick äta en 8×8 cm stor bit samt en matsked efterrätt. Det gick hur bra som helst! Efterrätten var en god, varm chokladpudding som serverades med vispgrädde. Yum!

Familjehänget var alltså väldigt trevligt, vi snackade skit om gemensamma bekanta samt uppdaterade varandra om vad som hänt sen sist och sådär. Samt lovade i princip mamsen och papsen att inte glömma att komma och hälsa på dem.

När alla hade åkt hem kokade mamma och jag en massa vatten och körde igång med disken. Ja, ni läste rätt, diskmaskinen har inte kommit till Sövde än. Men det går bra ändå.

Idag körde mamma och jag igång dagen med en powerwalk i det finaste vädret på länge. Solen lyste, det var runt -5 grader och vindstilla. Vi pratade och gick så snabbt vi orkade och jag kände (passopp, nu kommer det en klyschig mening) att det är det bästa jäkla sättet att börja en dag på. Energin bara strömmar rätt in i kroppen. Efter sex kilometer kom vi in med rosiga kinder och stora leenden. Mamma körde på zumbaevent i Höör och jag gjorde eld i öppna spisen, kokade stor kopp te och satte igång med lite pluggande. Underbart tyst. Bara jag och hunden hemma. Varm brasa. Grönt te. Jag mådde så bra.

Sen snörade jag på mig mina kängor igen och gick hem till bästisen Malena, hennes dotter Miriam och hennes kille Tony som passande nog bara bor femton minuters snabb promenad från mina föräldrar. Jag fick kramas en massa med Miriam 1 månad och fyra dagar gammal och hon är ju såå go. Malena är också go och Tony med. Vi fick snackat en massa, Miriam bajsade mig i handen (med blöja på thank the lord) och sen gick jag hem igen. Om möjligt med ännu mer energi i kroppen.

Nu är jag tillbaks i Malmö, har ätit lax och örtagårdssås till kvällsmat och halsat en grön te till. På tvn testar Lasse Kronér om vuxna är smartare än femteklassare och Eric har tagit sig till Sachsenhausen för pizza och skatteredovisningsarbete, alltså blir det inget skypande. Jag sitter här, i sängen, med ömmande knä och lugn i sinnet. Ska snart läsa lite Grain of Wheat och kanske se en film. Det blir bra så.

Jag är bra så.

Powerwalkssnö och uppsatstryckande

March 14th, 2013 | Posted by Jess in Plugg. - (0 Comments)

Fysiskt och psykiskt en mycket bättre dag idag än igår, kan jag meddela alla er fyra läsare som är intresserade. Tror det mest beror på att jag började min dag med en powerwalk i lätt snöfall till biblioteket på Videdalsskolan i Husie. Där hittade jag också boken som jag vill läsa om inför kandidatuppsatsen. Nu ska jag bara hitta tid till det också.

Arbetsmässigt har dagen varit okej. Jag fastnade framför en såkallad fitblr, en blogg med träningsinspiration, hur länge som helst innan jag duschade av mig powerwalksvetten och åt frukost. Knäcke med leverpastej, några ostrullar, några salamirullar och en bit gurka. Yum.

Sen var ju tanken att jag skulle författa en uppsats (ABSOLUT inte sex sidor lång) om Wide Sargasso Sea som är den senaste romanen vi läst i Postcolonialism-kursen. Satte mig framför datorn igen och stirrade på den blinkande markören i ett word-dokument. Tittade på mer bloggar. Läste Aftonbladet. Loggade in och letade efter betyg på Malmö Högskolas hemsida utan framgång. Läste mer bloggar. Låg på sängöverkastet och tittade ut genom fönstret i säkert en halvtimme. Funderade på livet och framtiden och Eric och Miriam och flytten och allt. Det är mycket på gång i det här lilla huvudet.

Photo 2013-03-13 18 35 08

Sen fick jag ändå till slut tvinga ner mig själv framför kurslitteraturen och fem timmar senare hade jag fått ihop ett första utkast av en uppsats som får duga. Skönt att ha den på papper. Jag firade med att käka skrammelägg och en stekt, köttig korv och kokt broccoli till kvällsmat. Dagens efterrätt blev ett glas lyxigt melonvatten. Jag vet, livin’ the dream.

Vi säger la så så länge då. Hej.

 

Skitig skitdag.

March 13th, 2013 | Posted by Jess in Skit. - (4 Comments)

funny-ugly-girl-overconfident-alcoholic-depressed-guy-meme

Kan vi prata om igår, som var en skitdag? Såhär: Vaknade hastigt mitt i natten, klockan var lite i tre, av att jag i en mardröm blivit skjuten i ryggen. Tyvärr finns ryggsmärtan kvar när jag slog upp mina små blå och jag går till badrummet för att eventuellt kräkas. Det visar sig att smärtan kommer från ett kvinnligt besvär som inte är så ovanligt. Skit. Oftast brukar jag kunna undvika den där ihållande, pulserande känslan genom att ta ibuprofen i tid, inte så lätt när man sover.

Kräks inte men kan heller inte stå still, sitta still, eller tänka på något annat än att det känns som min kropp håller på att döda mig. Ställer mig och diskar, skickar sms till Eric och gnäller lite, sorterar post, viker tvätt, läser igenom en uppsats och känner sen, ÄNTLIGEN, att jag kan stå upprätt utan att svimma eller vilja klösa ur mina organ. Lägger mig i sängen. Klockan är 4.10 och jag somnar direkt.

Vaknar av solen i ansiktet nästa morgon. Fint. Typ enda fina på hela dagen. Mår dåligt. Känner mig ful och fet och äcklig och ful. Och fet. Går upp, försöker desperat få lite tyska verbformer in i huvudet. Ingen vidare framgång. Går efter lunchen till skolbiblioteket för att få tag i en bok som jag eventuellt vill använda i min kandidatuppsats. Boken finns inte på hyllan, bibliotekarien säger att den ska finnas. Men den finns inte. FAN. Störigast av allt är att jag redan äger bokjevern men har flyttat den till Frankfurt i nåt smart ögonblick. Får tips om att boken finns i Husie. Jippi.

Går till skolan och hittar tre vänner. Orkar inte prata så mycket med vänner. Lyssnar på Berndt som pratar om teorier och -ismer och romaner och en massa annat och känner mig trög trög trög ovanpå fulheten, fetheten och äckligheten.

Går hem med vänner. Har inte fått nån post. Så trist. Sitter i lägenheten och stirrar rätt framför mig innan jag tillslut samlar ihop krafter nog för att koka en kopp te. Saknar Eric samtidigt som jag dricker te med kokosfett i.

Pratar med mamsen i telefon och blir lite lite gladare. Ska hänga med familjen Sjöstedt på fredag, äta kolhydrater (och bli fetare och äckligare) och snacka skit. Orkar egentligen inte betala för den dyra bussen och sitta där i mer än en timme och sova som Prinsessan på ärten och frysa, men det är de enda jobbiga sakerna. Får jag se mina föräldrar och syskon så är det ju ändå rätt gött. Men så jobbigt. Aja. Avslutar samtalet med mamma.

Kommer samtidigt på att min hy är skit. Torr och finnig och irriterad på samma gång. Inte tidsbestämda problem, den är alltid så. Önskar att jag vore rik och kunde gå och få proffshjälp för att få bukt med huden med lite lyxiga krämer. Suckar.

Sen ägnas ungefär fem timmar, utan överdrift, åt att göra en niosidors läxinlämning på tyska. Skypar med Eric mot slutet så han får hjälpa mig när jag inte orkar slå upp artiklar och läsa deklinationer. Klockan 23.30 lämnar jag in läxan och får reda på att en uppgift som jag lämnade in förra veckan måste lämnas in igen. Hittar inte den på datorn. Kniper mig själv i benet av frustration. Får ont i benet. Saknar Eric och önskar han satt bredvid och straffade mig för att jag kniper mig själv. Eller att han kanske kramade mig. Säger godnatt och sovgott och hejdå till världens finaste pojkvän och går och lägger mig. Upptäcker ett kliande myggbett under foten. MYGGBETT. Det SNÖAR för sören ute. Orkar inte ens bli upprörd just då. Somnar.

Nedräkningspanik och nostalgisaknad.

March 12th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. - (2 Comments)

Skrev det här i lördagskväll, med Erics huvud mot min axel och hans hand i min:

Läskigaste någonsin inträffade precis. Jag hittade inga möss i mitt skafferi som Jannicke. Jag tvingades inte kasta mig ur ett flygplan med liten tunn fallskärm som livlina. Jag hade inte uppkörning, jag gick inte på blinddate, jag lämnade inte in min kandidatuppsats, jag åt inte rå kyckling.

Jag bokade en enkelresa till Frankfurt. Den sista. Den 1e juli 2013, efter avslutade högskolestudier (förhoppningsvis), romantisk midsommarafton (så härligt) och vännernas bröllop (längtar) så sätter Eric och jag oss på samma plan ner mot Frankurt. Mina saker får åka innan eller efter med en lastbil. Mitt hjärta kommer väl antagligen delas på hälften, ena halvan stannar hos familjen Sjöstedt, familjen Persson-Malmquist, familjen Persson-Lasson och alla andra fantastiska människor som har gjort mig till den jag är. Fy FAN vad sorgligt. Och härligt. Jag vill ju det här. Jag vill ju leta lägenhet med Eric och få bo ihop med honom och skaffa mig ett riktigt jobb och lite barn (så småningom).

Men sakna Sverige. Det kommer jag att göra. Big time.

1 juli 2013. Chocken.

 

Pojkvänsavvikning och kärleksenergi

March 11th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. - (4 Comments)

Av nån himla anledning så lyckades min trötta, utslitna hjärna inbilla både sig själv och hjärtat att vardagen med Eric, som kom himla snabbt, nu var verklighet. Det var den också, i nästan 10 dagar och det vara väldigt fint.

Vi pluggade och jobbade sida vid sida, Eric tittade på när jag tränade mig svettig framför min DVD. Vi gick på långpromenad i Bulltoftaparken. Vi gick och storhandlade på Willys, flera gånger, och Eric bar alla varorna hem. Vi somnade bredvid varandra och vaknade bredvid varandra. Eric åt kakor och mjölk framför fönstret, jag åt kokta ägg och majonäs framför datorn. Jag gick till skolan och han väntade i lägenheten när jag kom tillbaks.

Det var alldeles, alldeles vanlig och underbart fantastisk vardag. Som nu är slut. För igår satte jag honom på ett tåg mot Kastrup och nu är han tillbaks i Frankfurt och jag har börjat hata förälskade par igen. Säkra tecken på att distansförhållandet är återupptaget: förälskelsehat och orakade ben. I have them both.

Redan om 11 dagar återser jag min karr dock. Flyger till Frankfurt den 22e för att stanna en vecka. Längtar ihjäl mig. Innan dess ska jag lämna in min kandidatuppsatsidé och skriva två uppsatser. Jodåsåatte. Kör vidare här borta. Eric gav mig bekräftelse, energi, mod, styrka och kärlek. Det ska gå.

På väg till tåget i snöstorm. Ser gladare ut än vad vi kände oss...

På väg till tåget i snöstorm. Ser gladare ut än vad vi kände oss…