Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Post-it-pepp och kärleksnedräkning

February 27th, 2013 | Posted by Jess in Plugg. - (2 Comments)

you can do it

Kanske var det de färgglada post-it-lapparna jag satte upp över hela lägenheten, kanske var det Erics outtröttliga peppning, kanske var det jäklar anamma och viljestyrka. Jag vet inte. Men uppsatsen som fick mig att vilja kräkas av ångest för några dagar sen är nu färdigskriven. Jag har ingen aning om den är bra nog för att få ett godkänt, men jag har iallafall försökt och jag har iallafall skrivit något som jag kan lämna in.

Idag var tanken att lägga nästa kurs första uppsats bakom mig, men så fick jag inte till det och kände att instruktionerna från läraren var för knapphändiga. Nu måste jag alltså tillverka den uppsatsen imorgonkväll (efter föreläsning och barnpassning) och på fredageftermiddag när Eric är här och lockar med sin varma famn. Det är bara att bita i det sura äpplet och trycka ihop något så fort som möjligt.

Idag har jag även hunnit med att tvätta typ sju maskiner med olika sorters tyg. Det var bra att det blev gjort. Jag har pratat med Jannicke, smsat Andreas som fyller år, fått en  gullig bebis av Ulrika, ätit smaskig skaldjurssoppa som Jannicke skickat med mig i en matlåda, snackat med mamma och mormor och morfar och Eric, druckit massa te, läst om den europeiska medelklassen, ringt Telenor, blivit ovän med Telenor, och en del andra smågrejer. Nu ska jag bädda min säng med de nytvättade lakanen, vika kläder och sen gå och sova. Imorgon är det bara en dag kvar innan Eric kommer. Jag längtar.

 

Mardrömsuppsats och stuglängtan

February 23rd, 2013 | Posted by Jess in Skit. - (4 Comments)

Mardrömmen är här. Jag är sönderstressad. Jag gråter. Jag kämpar. Jag hatar mig själv typ hela tiden för att jag inte är smartare. Uppsatsen som vi håller på med nu, är värre än det värsta ni kan tänka er. Den är inte särskilt lång och jag känner inte ens någon vidare tidspress. Jag kan bara inte få till det. Jag fixar det inte, jag är inte duktig nog för att kunna få ihop något. Inte ens något dåligt kan jag få ihop och ändå måste jag. Förstår ni dilemmat?

På fredag kommer Eric. Jag fokuserar på det just nu. På fredag kommer Eric och då ska han laga köttfärssås och stryka mig över håret och lova att allt kommer att bli bra när jag ligger i sängen och skakar om kvällarna. Tills dess ska jag dock hinna med litegrann. Bland annat en uppsats från helvetet.

Jag drömmer om min nya kompis Miriam, snart två veckor gammal. Jag skulle vilja åka till Sövde, kasta ut min iPhone genom fönstret och låsa in mig i Malena och Tonys hus. Sitta i deras sköna, stora soffa och klappa på Miriam, titta på brasan och bara vila huvudet. Och låta Emelie och Malena lösa min problem med tramsiga skämt och berättelser om gamla minnen.

Inte ens godis är jag sugen på. Jag vill bara att den här terminen ska vara över snart. Det är den inte. Inte på långa vägar. Det blir inte bättre än så här ikväll. Imorgon startar jag med 12 km powerwalk, rensar huvudet i friska luften och kanske fäller jag nån tår bakom en gran i Bulltofta rekreationsområde. Sen tar jag nya tag framför datorn. För jag har inget val.

4318d4205112daba8cd48f3b55e692e6

LCHF + Jessica = Sant

February 21st, 2013 | Posted by Jess in Ego. | Mat. - (4 Comments)

Idag är det exakt ett år sen jag började med LCHF. Det är ju inte en jättespeciell dag egentligen, utan anledningen till att jag minns det är att det var då jag anlände i Australien. Och körde igång direkt. Det var antagligen inte ett jättesmart beslut att ta allting på samma gång: pojkvänslängtan, hemlängtan, allt var nytt och samtidigt godis- och sockeravvänjning. Men det gick bra. Det gick bra att skita i kolhydraterna mesta delen av tiden i Adelaide, även om folk tyckte det var skitknäppt att jag tryckte i mig fett när jag “bantade”. Dock  fungerade det. Plus att jag själv aldrig tänkt “bantning” utan livsstilsförändring.

Innan jag började äta mindre kolhydrater och mer fett, LCHF, så var jag sockerberoende. Eller ja, jag är väl fortfarande det, men kosten jag äter nu hjälper mig att kontrollera det. För mig finns inte litegrann, måttligt eller ibland i samband med godis. Det finns bara allt eller inget. Och av ska man tänka på hälsan så är ju inget klart nyttigare.

Tillbaks till Adelaide. Jag kämpade på med kosten, fuskade någongång med godis och kakor, och jag ska inte ljuga, det är gott. Det är riktigt jäkla gott och det är det fortfarande, men det är också farligt och osunt och äckligt. Varje morgon var jag på promenad, varv efter varv efter varv runt idrottsplatsen nere vid vägen. Jag vågade mig inte ut i riktiga naturen eftersom jag var rädd för dödliga ormar och spindlar. Efter powerwalken körde jag min träningsdvd och hade Jillian Michaels till att skrika på mig i en halvtimme.

Jag blev smalare. De flesta märkte det och jag mätte och vägde och förde Excel-tabell och glädde mig åt resultaten. Och jag är smalare nu än för ett år sen. Jag väger mindre och kan ha mindre kläder. Och jag kämpar vidare för att nå den ultimata siffran, den ultimata storleken, det utseendet som jag vill ha för att vara riktigt klar.

Det bästa av allt, som LCHF tillsammans med vilja och kämparglädje har gett mig, är att jag tycker mer om mig själv.

Photo 2013-02-18 23 40 31

Låtsasmoster och tankeomställning

February 18th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (2 Comments)

Malena och Tony har blivit mamma och pappa! De har fått en bebis! Jag har blivit låtsasmoster till en liten Miriam som jag ska få hälsa på på onsdag. Längtar ihjäl mig efter att få höra den troligtvis dramatiska historien om hur lilltjejen kom till världen. Jag är så väldigt glad för mina fina vänner, även om det känns skitkonstigt att Malena har en dotter nu. Skitkonstigt.

I övrigt så flyter livet på som det brukar. Det är mycket att göra och tänka på, som jag antagligen tjatat tillräckligt om. Jag försöker ta en dag i taget och lyckades häromdagen göra mig själv lite lugnare med en tanke. Såhär: Innan har jag tänkt att min belöning för att klara kandidatuppsatsen är att få flytta till Eric och Tyskland och köra igång mitt nya liv där. Detta har satt extra mycket press och stress på mig och den ouppnåeliga och läskiga kandidatuppsatsen. Nu har jag dock insett att det kvittar hur det går med uppsatsen, jag får ändå flytta till Eric! Bra va!? (Naturligtvis vill jag ändå få godkänt på skiten och få den ur världen, men skulle det bli så att jag misslyckas så gör det ingenting.)

Jättetyngd har lyft från mitt hjärta och min hjärna och min stressnerv.

Nu i veckan väntar som sagt besökt hos Miriam och hennes föräldrar, sen ska jag jobba på Jannickes ridläger en dag och sen skriva sista uppsatsen för denna kurs i helgen. Det blir inte lätt, men det måste göras.

Nu ska jag dock hälla i mig en kopp tranbärste med kokosfett och kanske slå på tvn en stund. Hejdå!

Alla <3s Dag

February 15th, 2013 | Posted by Jess in Friends. - (0 Comments)

Igår firade jag Alla Hjärtans Dag utan min pojkvän, men tillsammans med fyra nya bekantskaper och min kompis Emma. Vi var på Friday’s här i Malmö, åt mat och drack vin och pratade om dating och sexuell läggning och annat smått och gott. Tyvärr var servicen extremt dålig. Vi fick in fel mat, för lite mat, fel efterrätter, fel förrätter, ingen sås, bränd mat och drinkarna kom inte i tid och så vidare i en evighet. Efter att vi hade nämnt detta för servitören kom managern in och tog emot våra klagomål. Hon lyssnade tålmodigt och lovade sen att vi skulle slippa betala notan. Va? Ja. Hon strök hela notan, de andra åt trerätters med massa läsk till och min grillade kycklingfilé med grönsaker och en Pepsi Max till efterrätt gick också på över 200 kronor. Så det var nog en rätt saftig räkning som vi nu slapp betala. Bara de alkoholhaltiga grejerna fick hon inte lov enligt lag att bjuda på så det betalade vi själv.

Sen gick Magnus, Emma och jag vidare för att fira att vi sparat så mycket pengar på vår Valentinsmiddag. Det bidde drinkar på en bar, lite skratt och allvar och prat och sen vandrade vi hemåt genom den kalla februarinatten.

Jag hade en fin och väldistraherande kväll med nytt folk, god mat och skratt. Precis vad jag behövde. Det är skönt att sitta hemma i pyjamas och spara pengar och vara nyttig, men det är också skönt att få vräka på med smink, äta gott och dricka lite vodka tillsammans med sköna människor. En kombo är bäst!

Blöjtårtor och skaldjurssoppa

February 11th, 2013 | Posted by Jess in Annat. | Kärlek. - (2 Comments)

Sitter hemma framför datorn, som vanligt, och försöker förmå mig själv till att läsa en text till från stora tjocka teoriboken innan jag tar ledigt för ikväll. Vi får väl se om det händer när det här blogginlägget är färdigskrivet. Igår fick jag iallafall paus från pluggandet.

Emelie och jag hade bokat in en överrasknings-babyshower till Malena så redan klockan nio var jag i Sövde för att påbörja dagen. Jag hjälpte mamma och pappa med lite datorklödd innan jag åkte hem till Emelie för att köra igång förberedelserna. De har ju nyss flyttat, hon och hennes sambo och sambons son, till ett stort ståtligt hus mitt inne i Sjöbo som de ska fixa till lite, men som redan nu är fint och rymligt. Så glad är jag för deras skull.

Vi körde iväg och handlade för en massa pengar. Bakade tårta, dekorerade tårta, hängde upp banderoll, dekorerade kakor, tinade bullar och gjorde en blöjtårta som vår gravida bästis skulle få i present. Klockan halv tre kom gästerna, våra tjejkompisar och klockan tre kom Malena som oturligt nog hade anat att en överraskning väntade, men som ändå verkade glad. Vi fikade och snackade förlossningar och ungar så det stod härliga till. Sen öppnade hon sina presenter, vi fikade lite till och sen körde alla hem.

Och odekorerade kakor som jag skar ut för hand. Mmm. Bli imponerade!

Och odekorerade kakor som jag skar ut för hand. Mmm. Bli imponerade!

Blöjtårta

Blöjtårta

Banderoll!

Banderoll!

Den blivande modern hugger in på tårtan, Emelie i bakgrunden.

Den blivande modern hugger in på tårtan, Emelie i bakgrunden.

Mer socker åt folket.

Mer socker åt folket.

Tårtans tema var barn(sligt).

Tårtans tema var barn(sligt).

Emelie, Malena och jag hann med nån minut snack ensamma innan mamma kom och hämtade mig för vidarefärd till Smedstorp. De är väldigt fina mina kompisar och jag längtar tills jag ska bli låtsas-moster, mindre än tre veckor kvar nu!

I Smedstorp väntade Jannicke med skaldjursoppa och hembakat bröd (som jag blev mer sugen på än jag blidde på kakorna hemma hos Emelie tidigare). Skitgott var det! Mormor och morfar var också där och vi snackade skit och hade det trevligt ett tag till innan jag satte mig på tåget tillbaks till Malmö.

Idag har jag skrivit en tenta som jag missade precis efter jul eftersom jag var i Frankfurt. Förhoppningsvis klarade jag den och kan lägga det pluggandet och de poängen bakom mig.

Ja. Imorgon är en annan dag. Nu ska jag läsa lite och sen väntar sängen på mig igen. Hej så länge!

Livsstress och luftboxning

February 9th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (2 Comments)

Gissa vem som fick ett nervöst sammanbrott igår? Jag. Usch. Ibland blir det bara för mycket och jag vill så jäkla mycket och blir frustrerad på mig själv när det inte funkar som jag vill. När jag känner mig lat. När jag inte får ihop min uppsats som jag vill. När jag äter för många mandlar. När jag snoozar för länge. När tiden inte går snabbt nog och samtidigt för snabbt.

Men ja. Jag biter ihop och kämpar vidare och jag försöker att inte bli för stressad av allt som händer just nu. Jag har kontakt med en jättebra personlig coach som heter Eric. Han är alltid nåbar och peppar och säger snälla saker. När jag känner mig som skit berättar han att jag inte är skit. Han är grym. (Dessutom verkar han vara lite intresserad av mig på det romantiska planet också, inte helt fel.)

Idag har jag försökt att bara tänka positiva tankar, andas lugnt och slakta luften under boxningsdelen av min morgonworkout. Det ska fan gå.

46734_10151494954954104_1661626596_n

To be half.

February 9th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

I’m trying to focus on the time. Only three weeks. I wrote that yesterday and felt strong. Today I don’t feel strong. I need him here next to me. And I am once again getting so sick of it that I want to kick something and scream at the top of my lungs. It better freaking be worth it. It better be worth it having done these three years apart from each other, having pushed our life goals ahead of us because I felt the need to go to Sweden. I can only blame myself in all of this and although I refuse to regret it, it is hard to justify this pause in our closeness.

Three weeks until I get to pick him up at the airport in Copenhagen. Three more weeks of going to bed alone, waking up alone, cooking alone, watching TV alone, going on walks alone and being alone alone. I hate it so much at times. I can deny it and repress it and hide it, but I am thinking of him always. Thinking of how much I want him.

I don’t expect you to understand how it hurts when you’re forced to be half. The strength and courage and hope he gives me can also be received in a text message, through a Skype call or an email. But the physical closeness. His hand on my hair. His strokes on my back. My fingers in his pocket. My feet in his lap. His arms around me. My arms around him.

His annoying kisses on my nose. I can’t miss them anymore. I need him.

EplusJ

Arbetsdejt och räksallad.

February 7th, 2013 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Ännu en dag fullproppad med plugg är till ända. Jag blir ändå lite stolt över mig själv när jag lyckas följa mitt schema med matraster och pluggsessioner till punkt och pricka. Idag har jag skrivit en uppsats som ska vara inne på onsdag. Den handlar om hur kvinnor framställs i film. Typ. Kortfattat och allmängiltigt. Jag har en färdig text som passar in i måtten som vår text ska passa in i, men hur pass bra kvalité det är på mina ord har jag ingen aning om. Den ska också finslipas och kanske ändras på lite, sen, en annan dag.

Jag har även hunnit med att skypa med världens finaste människa idag. Vi sitter båda två framför våra datorer och jobbar (han får betalt, det får inte jag) och så har vi skype igång och pratar lite då och då om någon av oss kommer på något att säga och det är så in bombens mysigt. Men det är ju mysigare när vi kan sitta bredvid varandra fysiskt. Imorgon dröjer det “bara” tre veckor till innan han kliver i land via Öresundsbron. Lägg märke till citationstecknen runt bara. Mhm.

Annars då. Jag käkade en skitgod kvällsmat idag också. Alltså, all min mat som jag äter är fasiken skitgod. Det känns bra. Idag bidde det grönsallad med ägg, räkor och dillmajonäs. Jag satt och mm-ade framför datorn när jag käkade i sällskap av min febriga pojkvän.

Jag har även pysslat lite. Det är ju min avkoppling. Hade gärna velat ta ett bad, men det går ju så trögt i duschen, så då får det bli lite klippande och klistrande och ritande istället. Japp.

Nu ska jag snart sova. Det är en dag imorgon också. Hej så länge!

Min lugg har kört mittbena hela dagen och jag är INTE okej med det.

Min lugg har kört mittbena hela dagen och jag är INTE okej med det.

Goe middagen har vi här.

Goe middagen har vi här.

Balzac och hans kvinnosyn

February 5th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. | Plugg. - (0 Comments)
Honoré de Balzac (1799-1850)

Honoré de Balzac (1799-1850)

Texterna som vi läser just nu handlar om teorier om mänskligheten. Enkelt och brett uttryckt. De är skrivna av män och kvinnor som verkligen har tänkt till om världen och varför vi gör som vi gör och varför vissa saker fungerar som de gör och så vidare. Det är svårt att vara konkretare än så. Har ni själva tid och lust kan ni kolla upp texter skrivna av till exempel Foucault, Beauvoir, Althusser och Barthes. Så kan ni läsa och få lite pejl, men jag varnar er, det är väldigt svårt att förstå. Trots detta gnäll så måste jag ändå erkänna, såhär i hemlighet inför min blygsamma läsarkrets, att jag tycker det är riktigt intressant.

Nu senast har vi läst två texter om genus och kön skrivna av två feminister. Den ena heter Simone de Beauvoir och hennes text “The second sex” är en världsberömd feministisk text om hur kvinnan fungerar som “the inessentiell other” i samhället. I denna text finns ett citat från den kände författaren Honoré de Balzac som levde i början av 1800-talet. Han skriver om kvinnor såhär:

“Pay no attention to her murmurs, her cries, her pains; nature has made her for our use and for bearing everything: children, sorrows, blows and pains inflicted by man. Do not accuse yourself of hardness. In all codes of so-called civilized nations, man has written the laws that ranged woman’s destiny under this bloody epigraph: ‘Vae victis! Woe to the weak!'”

“Bry dig inte om hennes mumlande, hennes skrik, hennes smärtor: naturen har skapat henne för vårt syfte och för att bära allt: barn, sorger, slag och smärtor orsakade av män. Anklaga inte dig själv för att vara hård. I alla av det såkallade samhällets koder har mannen skrivit lagarna som kuvar kvinnans öde under den här blodiga epigrafen: ‘Vae victis! Stackars de svaga!'”

Alltså. Herrgud. Ja, han skrev det här för nästan 200 år sen, men ändå. Och jag misstänker (och hoppas) att han är satirisk och humoristisk och att han inte på allvar kände så här. Men vad tusan. I vilket fall. Inte fan har vi kommit tillräckligt långt i kvinnorättsfrågorna? Nej. Det har vi inte.