Vi ligger där i sängen på kvällen. Klockan är 01.59, vi har precis slagit ifrån tvn i vardagsrummet och borstat tänderna tillsammans. Han med sin elektriska, jag med min gamla rosa. Båda har vatten bredvid huvudkudden. Han med bubblor, jag utan. Och vi ligger där i sängen och tittar på våra telefoner under tystnad. Han läser om flygkraschen i Moskva på en tysk nyhetssida, jag ser en bild på franska musslor som min kompis postat på Instagram.
Så lägger han mjukt sin hand på mitt ben, på täcket, några centimetrar ovanför knät och klappar ömt. Jag tittar på hans snoriga näsa, hans fokuserade blick, hans rufsiga hår och på handen som så självklart vilar på mig.
Fy tusan vad jag tycker om honom.
Julafton 2012. Varmt. Jag började dagen med en powerwalk genom ett vårigt Frankfurt. Omkring centralstationen ligger många affärer med specialiteter från runt om världen och många av de hade öppet, det var tydligt att alla inte firar jul. Där hittade jag också en grupp med lastbilar och ambulanser som delade ut mat, kläder och julklappar till en stor skara lyckliga hemlösa män och kvinnor.
Resten av rundan var händelselös, mild och på barmark.
De senaste tre åren har Eric och jag kört vartannat år jul i Sverige och vartannat år jul i Tyskland. I år var det Tysklands tur. Tack vare pappas firmafest fick jag ju lite julmat innan i höst, så den biten var räddad. Igår åkte vi alltså hem till Erics föräldrar efter att först ha hunnit hämta upp Erics bror, som bor i London, på flygplatsen.
Vi drack te och det serverades julkakor och dylikt innan Eric, Kristina och jag vandrade iväg till en fullsatt kyrka för julvesper. Tyskarna har oftast traditionen med kyrkobesök på julaftonen så kyrkan vi besökte gav igår samma gudstjänst två gånger plus en midnattsmässa och en familjegudstjänst. Den vi var på var som sagt också extremt välbesökt. Jag satt bredvid en gammal tant med rullator som självsäkert och högt sjöng med i alla psalmer och var väldigt söt. Att gå i kyrkan känns bra i både kropp och själ, jag är inte världens mest religiösaste person, men det är ändå viktigt för mig på något vis att få en liten dos kyrka emellanåt.
När vi kom hem igen började förberedandet av maten. Kristina hade tänkt på mig på Ikea och köpt en svensk julskinka! Den var färdigkokt och klar för sin griljering, men den struntade vi i eftersom jag är emot både senap och brödsmulor… Vi åt också anka med potatisklumpar/dumplings/klösse, rödkål och brysselkål. Samt drack rödvin till. Yum!
Efter det samlades vi i vardagsrummet på ovanvåningen för att dela ut presenter! De är ganska lugna på den fronten i familjen Matthiesen, alla fick några stycken, vi tittade på när folk öppnade och hade roligt åt varandras presenter. Jag fick pengar och tallrikar och två korgar till bokhyllan och ett reselakan. Skitbra grejer och jag är supertacksam för de fina människorna jag har i mitt liv.
Innan kvällen var slut stack vi hem till York och Antra, vänner till familjen som också bor i Bad Homburg. Vi fick en rundtur i deras nya lägenhet (jättefin och STOR) och drack lite och nibblade på lite gotter. Sen körde alla hem och julafton 2012 var slut.
En lagom händelserik dag med fina människor, perfekta presenter och god mat. Glad tjej!
Jag sitter framför datorn och framför tvn i vardagsrummet. Inne på sitt rum sover Eric som hade en dålig natt, lite som en bebis, och dessutom känner sig “krasslig”. Ja, med citationstecken. Jag har varit upp sen 6.30 då klockan ringde för julotta. Jag bytte om till min finaste juldagsklädsel och tog Erics mammas bil till Svenska Kyrkan här i Frankfurt för lite stämningsfull och julig svenskhet. Träffade Yvonne och Carl-Philipp och pratade nyår och annat med dem innan jag körde hem igen. Gudstjänsten var jättefin. Körsång är ju något av det bästa som finns, både att medverka själv i och lyssna på och Yvonnes adepter sjöng både När juldagsmorgon glimmer, Jul jul strålande jul och En stjärna lyser så klar. Underbart!
Idag ska vi hem till Erics föräldrar igen. En bror som inte var där igår plus hans flickvän kommer också och vi ska äta Biff Stroganoff som vi lagat som present till svärisarna. Julen fortsätter alltså ett tag till, med mat, sällskapsspel och rött vin. Och tretton plusgrader.
Börjar känna mig lite hungrig, hade suttit fint med en skinkmacka på vörtbröd nu. Eller en skål med Ris àla Malta och hemmagjord jordgubbssylt. Eller bara massa ost och kex. Det får det nog bli till lunch sen, ost!
Vi säger så for now! Nu återgår jag till Så ska det låtas julspecial på Svt Play. Hej!
Hej världen!
Jag är i Tyskland nu. Hos min pojkvän Eric som bor här i Frankfurt tillsammans med sina tre, ganska egensinniga, killkompisar. Vi har hunnit med en del fram tills nu. I torsdags kväll var vi och storhandlade, Eric, Kai och jag. Vi har fått låna Erics föräldrars bil vilket underlättar enormt. Först var vi i en lågprisaffär där vi handlade allt på listan som de hade. Massa goda skinkor och korvar och salami, de är bra på köttprodukter i Tyskland. Väldigt Lite skit i korven liksom. Handlade också grönsaker och detta bär och nötter och ost och crème fraîche och kyckling. Så att hela hushållet här ska klara sig tills affärerna är öppna igen på torsdag.
Sen stack vi till finaffärerna. Och tog god tid på oss att vandra inloggning bland hyllorna och bara titta. De har allt där. Och mer. Jag köpte två bitar fin-ost från ostdisken.
Sen lastade vi in allt i bilen och körde hem med det.
Igår fyllde Alex år, han bor också här. Så han hade ordnat kalas med traditionsdrycken Feuerzangenbowle och chili con carne, vin och rom samt bjudit in ett par av sina, och våra, vänner. Det var trevligt. När alla hade kommit och ätit chili satte han eld på bålet. Feuerzangenbowle är en dryck gjord på rött vin, nejlikor, anis, kanel och ingefära. Apelsin- och citronskivor ligger och simmar där i. Detta värms upp och påminner hittills lite om glögg. Sen lägger man en metallbro tvärs över grytan och på den lägger man en stor sockerklump. Sen dränker man klumpen i 80%-ig rom och tänder på. När allt sockret smält och fräsande droppat ner i bålen undertill, dricker man. När alla fått varsin kopp Feuerzangenbowle startade filmen med samma namn som också hör till traditionen.
Efter den tittade vi på ett tv-program där de räknade ner till jordens undergång och jag, i brist på annat att göra, plockade undan litegrann. Födelsedagsbarnet och hans flickvän hade somnat på soffan.
Det visade sig att jorden inte gick under igår så vi gick och la oss istället. Och nu är det morgon. Eric sover här bredvid. Idag väntar stök och bök och praktiska göromål.
Jag mår bra! Hoppas ni också gör det!
Hej!
Resfeber, hamburgare och hejdån.
December 19th, 2012 | Posted by in Mannen. | Plugg. | Sverige. | Tyskland. - (0 Comments)Imorgon sticker jag alltså till Tyskland. Längtar fortfarande skitmycket om någon undrar. Idag var sista dagen i skolan även om vi fortfarande har lite att göra under “jullovet” och en seminarieexamination när vi kommer tillbaks, så var det idag sista lektionen. Vi fick lära oss hur man gör digitala böcker först och sen fick vi handledning och kommentarer rörande de noveller vi har författat.
I eftermiddags har jag packat, mycket saker lyckas jag ta med som får stanna i Erics lägenhet tills jag flyttar dit. Har även bytt lakan, städat lite och kollat serier på datorn, fått tiden att gå helt enkelt.
Sen träffade jag Ulrika, Malin och Emma på Southern Kitchen (igår var vi där och kom 2a i ett pubquiz) för lite julavslutning. Vi åt hamburgare och pratade om typsnitt, oskyldiga fängelsekunder, hästar och osäkra lärare. Nu träffar jag inte de små liven förrän i januari 2013.
När vi hörs nästa gång så är det alltså från Tyskland! Tja!
Snor en bild av Ulrika som illustration för dagens äventyr. Vi hittade en lucka i Drottningtorget och blev sugna på att utforska.
Mindre än en vecka kvar tills julafton och två små nätter hemma i Malmö innan jag åker till Frankfurt för att fira årsdag, jul och nyår. Längtar. Tills dess är det lite som ska göras så idag stannar jag hemma i värmen och låter tangenterna på datorn smattra på. Jag ska skriva kommentarer till mina fyra vänners noveller samt göra klart den sista tyskauppgiften innan den kursen är över.
Några meter bort går Rönnens tvättmaskiner varma, jag har tvättat allt jag äger i princip, men är snart klar. Nu fattas det bara att jag får lunginflammation av den fuktiga luften i lägenheten.
Jag firar också lite roliga nyheter från i morse, och det görs bäst med Glee streamat i finfin kvalitet. Ikväll ska vi gå och vinna ett pubquiz och sen väntar en sista dag i skolan imorgon. Snart är 2012 över. Känns konstigt.
Jag har pyntat min mobiltelefon också!
Innan idag var vi på Stortorget här i Malmö, tittade på de tre fina programledarna i buren, köpte falafel från matståndet och donerade pengar. Det känns fint att följa Gina, Kodjo och Jason och alla människor i Sverige och världen som stöttar med pengar och engagemang. Det är lätt att tro på att världen trots allt är en fin plats, med fåtalet rötägg. Jag gick hem till min mysiga lilla lägenhet med en varm känsla i magen. Sen låg jag och tittade på På Spåret, det bästa som sänds på tv just nu. Messade lite med en glad pojkvän på väg till vår pub och fick ett samtal från Malena som var i stan med Tony och ville höra om de kunde komma upp. Klart de kunde liksom! Vi satt och snackade nån timme, drack te och fnittrade lite. Bra människor. Glad i kroppen återgår jag till Musikhjälpen, önskar en låt till och skrattar åt Kodjos skratt.
Surfar lite löst. På Aftonbladets hemsida ser jag senare Obama göra ett tårfyllt uttalande om det hemska som precis hänt i Conneticut i USA. Ännu en galning har skaffat sig ett vapen, tagit sig in i en skola och skjutit vilt omkring sig. Man tror att 29 människor har dött, 22 av dem barn mellan 5-10 år. Alltså. Vad ska man säga? Ofattbart tragiskt och sjukt och oförståeligt. Världen är upp och ner. Och framförallt är USAs vapenlagar upp och ner.
Känns tungt att sorgen och glädjen är så nära varandra hela tiden. När Gina och Jason nyss fått in trettiotusen från en mjölkbonde i Skåne, står USAs president och gråter när han tänker på det hemska som precis hänt på en skola. Ikväll är det med andra ord känslostormigt hos mig i Värnhemstrakten.
Blodgivning, julklappsutdelning och annat krafs.
December 14th, 2012 | Posted by in Annat. - (0 Comments)Jaha, så är det fredag igen och när den här dagen är slut, om cirka två timmar, är det bara fem dagar kvar innan jag sätter mig på ett plan ner till Tyskland. Ska bli skönt att få se Eric igen och framförallt skönt att få stanna längre än en helg.
Igår var en bra dag, trots allt. Jag var och donerade lite blod tillsammans med Ulrika på förmiddagen, blev lite yr och svimmfärdig av det, konstigt nog, men återhämtade mig sen efter att ha druckit massor med vatten och spenderat en timme på golvet med fötterna på sängen. Så då gick jag och hämtade de finaste ungarna i Malmö på förskolan. K och O hade firat Lucia hela dagen och var nog lite slitna, men vi hade ändå roligt i snön innan vi gick hem och värmde oss. De fick mat och blåbärssoppa till efterrätt och sen varsin liten julklapp från mig. Jag hade köpt Play-Doh, lera, till dem som båda verkligen uppskattade. K började genast bygga saker och pyssla ihop små maträtter medan O tyckte det var roligare att lyfta burkarna i och ur lådan de kom i. Gulliga ungar!
Sen kom deras mamma hem med en julklapp till mig också! Så himla snällt och onödigt och oväntat! Jag fick en teburk och ett te, passar mig, som är storkonsument av te, skitbra! (Jag drack en premiärkopp senare med ekologisk vispgrädde i för extra lyx och det smakade som varm glass!)Dessutom fick jag dricks på lönen också och en massa julkramar och gick därifrån glad och varm i hjärtat. Fina människor som jag hittat via annons och trivs jättebra med.
Idag har vi varit i skolan en liten stund, sen på Stortorget, sen hem och slöa och käka. Och nu sitter jag här. Med lite sand i ögonen. Kanske blir en tidig sänggång?
Imorgon ska jag ta en powerwalk tror jag, samt slå in julklappar och skriva novell. Hej! Och ja, förresten, mormor! Tre okända människor har kommit fram på stan och berömt min fina mössa och frågat var de kan köpa en likadan! Jag berättade stolt att min mormor stickat den åt mig! Komplimanger till dig alltså!
-
- Någon var generös och sugen på falafel samtidigt.
-
- Emma köper falafel för 130 kronor (den kostade bara 50 och resten var schysst donation till Musikhjälpen.)
-
- Folk och storbildsskärm på Stortorget i Malmö
-
- Lyxig LCHF-frukost imorse.
-
- Ulrika kör tummen upp på blodcentralen. Några timmar senare- not so much.
-
- Snöstorm i Malmö för någon dag sen.
Idag för fyra år sen stod jag hemma i min lilla nannylägenhet i Tyskland och suckade över vardagen. Jag trivdes bra med barnen jag var extramamma till, men mina chefer gjorde livet surt att leva. Det var fredag, hemma i Sverige firade alla lucia och jag satt framför datorn och tittade på bilder föreställandes lussekatter och blonda barn med stjärnstrut på Facebook. Mina vänner tyckte vi skulle dra ut, till Sachsenhausen, den delen av Frankfurt där barerna och pubarna ligger. Som så många gånger förr så lät det alternativet mer lockande än att stanna hemma och äta fryspizza och titta på tysk tv.
Idag för fyra år sen satte jag mig i en taxi, fixad till tänderna med klänning, massa smink och höga pumps trots att det var snöigt och halt ut. Jag träffade D och E inne på stationen och vi stack tillsammans mot partyområdet. Humöret steg, vi drack karamellvodkashots och äppelvin, dansade lite lojt till musiken och stämningen steg trots att jag tidigare på dagen fått skäll av min chef, igen.
Idag för fyra år sen var jag en ledsen tjej som bet ihop varje dag för att stå ut. Mina vänner hemma i Sverige gjorde sånt som jag missade, mina vänner i Tyskland blev dryga och tråkiga efter bara nån timme av umgänge. Den största delen av veckans timmar befann jag mig i tjänsten, lagade mat åt barn, skjutsade barn, läste sagor för barn, hjälpte barn med läxor och var hela tiden artigheten själv mot den som styrde mitt liv, barnens mamma. Jag fick vardagen att funka, men längtade bort. Längtade efter någon som förstod mig, någonstans där jag kunde vara mig själv. Längtade efter kärlek.
Idag för fyra år sen träffade jag Eric. Han stod plötsligt där, på en irländsk pub i Frankfurt, och vi pratade hela kvällen. Vi diskuterade ditten och datten och allt där emellan, vi pratade och pratade tills jag pussade honom på kinden och han kysste mig på munnen tillbaks. Det var bättre än att prata. Jag kom till Sachsenhausen trött, ledsen och motvillig. Klockan tre på natten åkte jag hem, glad, pirrig och med stora fjärilar i magen.
Idag för fyra år sen hittade jag en man som jag nu har känt i fyra år. Det känns fortfarande extremt konstigt att tänka på att det finns en tid före Eric, han är nu lika självklar som min hårfärg eller mina bästa vänner. Tänk att en okänd mediadesigner från Bad Homburg skulle bli min första pojkvän, min första kärlek. Varje dag som går tänker jag på hur tacksam jag är att han finns och att det blev just jag som fick vara ihop med honom. Eric är den snällaste, roligaste, smartaste, snyggaste, perfektaste mannen jag känner. Dessutom har han stora, fina händer, luktar supergott, lagar god mat, blir inte arg på mig när jag surar och det bästa av allt. Han tycker om mig också.
Idag för fyra år sen blev jag kär, en känsla som har hållit i sig sen dess. Den känslan har tagit oss genom en storm av distansförhållande, fem månader i Australien, Diplomarbeit, elaka människors intentioner, resor fram och tillbaks, pengakris, kassa jobb, dryga skolarbeten och en massa annat. Jag är fortfarande lika kär. Han är fortfarande lika fin. Det är vi två mot världen.
Alltså fy fasiken vad jag pluggar just nu! Man blir ju helt matt! Jag har varit så bortskämd den här hösten och inte haft så mycket att göra (på gott och på ont) men den här veckan har det varit… en del. Snart klar med Pippi Långstrump-projektet som ska in på fredag. Känns bra.
Annars så är det mycket snö som gäller här i Malmö och kallt. Igår var vi på pubquiz på Southern Kitchen och misslyckades på i princip de flesta frågorna, temat var pengar och det kanske inte var vår starka sida direkt.
Ville med det här inlägget mest varna er att imorgon kommer det att dyka upp en ganska sliskig och kärleksdrypande text här på bloggen, så om ni inte gillar sånt så får ni hålla er borta. Ja. Det var allt. Nu ska jag träna på adverbens position på engelska. Vi hörs!
Copyright © 2023 All rights reserved.
Designed by 