Det här är Jackie Stallone, mamma till Sylvester. Hon är lite opererad och lite botoxade och lite fixad och sådär. Inte så snyggt kan man tycka. MEN. Då ska ni veta att Jackie är 91 år gammal! 91! Hon är född 1921. För en nittoåring ser hon ju ändå fräsch, vältränad och slät ut. Eller?
Min semestervecka börjar nu redan lida mot sitt slut men den har varit så bra och solig och glad att det inte gör så mycket.
I måndags åkte Eric och jag till lilla staden Heidelberg i Baden-Wuertemberg, ungefär en timemes bilresa härifrån. Vädret var underbart och sällskapet likaså och det blev en fin semesterdag för oss båda.
Först åt vi lunch på en liten supertysk restaurang som vi hittade bortom turiststråket. Sen spatserade vi omkring och kollade gamla byggnader, majestätiska broar och var inne i en mäktig gammal kyrka. Tyvärr var det fullproppat med turister överallt, vi var ju också turister, men jag hatar egentligen turister. De är jobbiga. Iallafall. Med hjälp av Qype spårade vi stans bästa glasställe och satte oss där för en fika och lite people watching. Jag åt smarrig vitchokladglass och jordgubbssorbet och Eric testade två olika chokladsorter.
Efter det tog vi bergbanan upp mot Heidelbergs slott och bokade in oss på en rundtur med guide där uppe. Slottet var ganska coolt och det var häftigt att få gå bakom kulisserna med guiden, men det finaste var ändå utsikten samt att gå runt och drömma om hur det kan ha varit att bo på ett jättestenslott ovanför stan på 1600-talet.
Ytterligare två stationer upp på berget med bergbanan, sista sträckan hade en lutning på 40% och det kändes som vi åkte uppför en vägg i princip, men utsikten var otrolig. Planen var sen att gå nedför, tillbaks till stan, men eftersom jag hade valt skönhet framför bekvämlighet och hade på mig sandaler istället för vandrarkängor så tog vi istället bergbanan ner till nästhögsta punkten och gick sen därifrån.
Det var väldigt fin, en ganska lätt stig med lagom lutning, lummig skog och gamla hus och kullerstensgränder när vi väl kom in i stan. Vi satte oss törstiga och svettiga på en liten uteservering och väntade på Erics syster Theda som bor i Heidelberg. Hon hade jobbat under dagen, men hade nu tid för oss.
Det slutade med att vi hamnade på en amerikansk diner utanför stan som Theda kände till. Vi åt saftiga hamburgare och Theda drack typisk rootbeer till sin. Vi gjorde vårt bästa för att catch up och snacka om allt som hänt sen sist. Sen fick vi se hennes lägenhet, väldigt mysig och ljus med bästa läget parallellt med huvudgatan. Och till sist hamnade vi återigen på samma glasscafé som tidigare och Theda bekräftade att det var stans bästa glass. (Den här gången åt jag macadamia-karamellglass.)
Sen sa vi hej till vår lokala guide, hoppade in i bilen och begav oss hem till Frankfurt igen, trötta och nöjda. Och jag mer glad i Tyskland än någonsin. Hehe.
Efter att ha spenderat gårdagen med underbara vänner och dagen med odrägliga ungar så slängde jag mig i duschen och fixade bort dagisfrökenansiktet och slängde på feierabendansiktet.
Runt halv åtta var jag på Schöne Aussicht där Angelica, Josefin och Izabella satt och snackade svenska. Vi hann med lite skvaller och några opassande gapskratt innan Josefin och Angelica avskedade sig själva (som man säger på tyska) och vi joinades av Izavellas trevliga kille.
Sen snackade vi lägenheter och plugg och demonstranter och framtid tills de cyklade hem och jag satte mig på tunnelbanan mot Bockenheim. Fin kväll, även denna!
På bilderna syns Frankfurts dom och nedgången till tunnelbanan.
Igår samlades vännerna hemma hos brudparet, som vi kom fram till igår får heta brudparet ett tag till, för att bekanta oss med Doro och Emils son Jakob som föddes för fem månader sen. Han var go den lille pågen, luktade gott och smilade och hade sig ett tag innan han somnade i barnvagnen med hjälp av pappas danska barnvisor.
Vi andra diskuterade bröllopet i detalj igen (älskar att grotta ner mig) och snackade skit om folk, skrattade en massa samt hade trevligt. Efter ett tag öppnade Linda en flaska champagne och männen i sällskapet gav sig ut i augustikvällen för att leta efter persisk mat. Den visade sig vara slutsåld så istället avnjöts champagnen tillsammans med kinesiska vårrullar och stekt ris. Också gott.
När klockan blev sent och alla började gäspa vandrade Eric och jag hemåt genom natten. Jag tänkte på gosiga, knubbiga bebisar som såg ut som Eric och mig…. Och Eric tänkte mest på att han inte skulle ätit den sista wantanen med färskost.
Livet är fortfarande härligt!
Jag har inte bara firat bröllop i helgen, jag har firat kärleksfest. Det var så otroligt fint och fast jag inte varit på mer än några stycken bröllop tidigare så var det här i en klass för sig.
Lördagen började med ett misslyckat frisörbesök för min del, jag grät litegrann och hatade mig själv för att jag betalt pengar för en så ful frisyr, sen tog jag ur alla hårnålarna och borstade bort sprayet och kände mig fin igen. Det blev den svarta klänningen, för er som hjälpt till med det, jag sydde fast ett lila skärp i midjan också, i samma tyg som Erics bröstfickenäsduk. Sen drog vi till hotellet i Mainz, bytte om och träffade en mycket nervös brudgum. Lars var väldigt stilig i kostym och vit slips. Vi körde honom till kyrkan och minglade lite innan vi tog plats på första raden för att invänta brudparet.
När de gick in rullade glädjetårarna nerför kinderna på mig. Jag var helt enkelt så himla lycklig för deras skull, för kärlekens skull, för att Linda äntligen fick gifta sig med Lars. Hon var vacker som en dag, min kära tyska väninna. Hon hade en lång, benvit klänning med lite släpp och en slits i yttertyget där tyllen böljade ut. 100 pärlemorknappar i ryggen, axelbandslöst korsettliv och en ärmlös, höghalsad spetsjacka som dekorerade ryggen. Riktigt tjusig!
Ceremonin gick bra. Fin musik, fina texter och en snyftande jag. Lyckades dock klämma fram min bibeltext på tyska utan att gråta eller säga fel, så det är jag nöjd med.
Efter vigseln följde champagne och bröllopstårta i den stora restaurangen med utsikt över vinberg och staden Mainz, man kunde till och med se Frankfurts skyline långt borta. Jag fixade och hjälpte tärnorna att blåsa upp heliumballonger, jag hämtade glömda saker i bilen och pratade med nya och gamla bekantskaper.
Så blev det dags att sätta sig till bords, äta fantastisk mat (rökt lax, soppa med vaktelägg, oxfilé och dessertbuffé) medan människor lekte lekar med brudparet, höll tal, visade bilder och roliga filmer samt skojade om allt. Jag hade brudens far till bordet och var lite nervös, men samtalet flöt och jag gjorde förhoppningsvis inte bort mig alltför mycket.
Eric, som ju var bestman, höll också tal, hans första. Han var skitnervös och hann inte träna alls mycket innan men bestämde sig för att köra hårt, kastade sina anteckningar och pratade fritt ur hjärtat. Jag tror Lars och Linda uppskattade det iallafall. Och jag var stolt.
Sen drog dansen igång, det spelades Abba och tysk schlager och pop och rock och house och allt möjligt och vi dansade och åt nattmatskorv och pratade och drack Vodka Orange och tog kort i fotoautomaten som stod uppställd i lokalen och tittade på brudgummens halvnakna brottningsmatch och stämningen var på topp och kärleken flödade.
Klockan 6 på morgonen satt Eric och jag till slut i en bil på väg till hotellet, vi var de allra sista kvar och fick vänta ett tag på the shuttle. Efter att jag hade tvättat bort smink och svett från ansiktet somnade jag med ett leende på läpparna…
… och fick sova lite mer än tre timmar innan klockan ringde och vi gjorde oss i ordning för gemensam frukost där fler tal och presenter väntade. Det var ganska många trötta och bakfulla människor på den där frukosten, men vi pratade och skrattade och myste någon timme innan folk började droppa av.
Jag körde hem mig och Eric och däckade på soffan i sällskap av flatmates och övernattande vänner innan vi avslutade bröllopshelgen med tonfiskmacka och tidigt sänggående.
Hela helgen har jag alltså gått runt och varit lycklig. För Lars och Lindas skull. För min egen skull som har fina Eric. För min egen skull II som har alla dessa underbara människor i mitt liv. Tack för en grym helg, finaste brudpar! Och all lycka i framtiden!
Foto från fotoautomaten (med tillhörande accessoarer). Elsie, jag, bruden och Maraike.
