Eftersom jag tänkte lite extra på Malmö, hemma och Sverige idag så får dagen avslutas med en bild tagen från Malmö Central.
Idag hade vi möte. Igen. Vi som är här på Border Crossings-stipendiet är litegrann som Adelaides kungliga nu. Kanske inte riktigt så inne i staden, men i alla fall här på Flinders Universitet. De är så imponerade överallt att vi har kommit hela vägen från Europa och de är så glada att vi har valt just deras universitet. Så idag samlades vi från Europa: Marleen från Holland, Mateusz från Polen, Alessandro från Italien och lilla jag från Sverige och minglade tillsammans med de studenterna från Australien som precis kommit tillbaks efter höstterminens pluggande på våra universitet. Med på minglet var även de australiska studenterna som ska till våra universitet till hösten. Plus alla våra lärare, en massa rektorer och grejer, mycket viktigt folk och många intressanta karaktärer. Jag pratade mycket med killen som ska till Malmö i september. Han hade ett riktigt Harry Potter-namn tyckte jag: Dwayne Longbottom heter han! Så söt var han också, han och jag var typ de enda studenterna som hade klätt upp oss. Polen-Mateusz kom i sin hiphopklänning (t-shirt som går ner till knäna) och hans lärare hade vit linnekostym. Ja. Dwayne och jag pratade om systembolaget, stadsbussar och hur dumt det är att de buntar ihop alla internationella studenterna i ett hörn av Rönnen.
Sen pratade jag med min lärare från turismkursen. Bad om ursäkt igen och förklarade misstaget och han förstod precis. Han är en sydkorean som jobbat i USA, London, Frankrike och Japan. Han pratar fem språk och var precis som Hiro i Heroes, snäll, smart och trevlig. Hahaha! När alla sen hade begett sig av och det bara var vi studenter kvar som vägrade sluta prata så gick vi tillsammans den långa vägen tillbaks till vår del av campus och så småningom också vår del av bostäderna. En lång dag var över.
Är det Hiro eller min lärare Sean? Svårt att säga!
Känns som att jag vill skriva igen om min mamma efter att ha pratat med henne idag. Hon är bara så bra. Ibland har jag tvivlat på om det går att ha en bra relation trots att jag är vuxen och tillbringar mycket tid i ett annat land, men det bevisas hela tiden att vi ändå har en connection som är starkare än landsgränser och olika livsval. Åh vad fint det är. Ska försöka att inte tjata om detta varje gång jag och min mamma har skypat, men jag lovar ingenting.
Så kul också att mamma pratar högre och högre när min webcamera inte är igång. Dessutom är det lite orättvist att hon inte har någon kamera, medan jag och mitt trötta (och idag regnvåta) ansikte syns i bild HELA tiden. Ja. Vi lämnar det nu.
Jag känner inte för att blogga idag. Det har hänt lite saker som tog ner humöret ett snäpp. Jag trivs väldigt bra och jag är lycklig, men ingen har ju sagt att livet är smärtfritt för det! Eller hur? Detta sagt så blir det alltså bara några få inlägg idag och ni får vara nöjda med det. Kanske blir det bättre imorgon, kanske är detta en för aning för vad som komma skall (snarare inte komma skall) nu när pluggandet drar igång på allvar.
Hej så länge!
Istället får ni se den här sidan av mig: hysteriskt glad.
Jag var så glad innan idag när det visade sig att Marleen, min utbytesstudentvän från Holland som pratar engelska som en australier, ville följa med mig till Sydney senare under terminen. Vi kollade resor på påsklovet som vi har eftersom det varar i två veckor, men då har alla Aussieungar ledigt från skolan så det var dyrt och uppbokat att åka då. I juni däremot, hittade vi billiga biljetter, tror det skulle kosta runt 170 dollar för att åka fram och tillbaks, det är ungefär 1200 svenska riksdaler.
Eftersom tiden då vi hade tänkt resa egentligen är examsperiod så kände vi oss lite rädda för att boka utan att säkert veta att vi inte har några tentor då, så vi bestämde oss för att vänta till slutet av den här veckan då alla lärare talat om vad som ska hända.
Sen kom Marleen över när tjejerna höll på att laga middag och vi hängde i köket. Hon berättade att hon inte kan åka ändå eftersom hon inte har några pengar (samma situation som jag) och dessutom ska hon dit med sin pojkvän som kommer och hälsar på nån vecka senare. Såklart kan jag förstå henne och jag hade antagligen resonerat likadant, men det var ändå lite trist besked.
Nu har jag frågat tyska Julia om hon vill med, annars åker jag själv. Till Sydney ska jag och är det billigt och passar mig så får det bli så!
Hittade inga djur i mina jeans imorse, så det var rätt skönt. Mötte Marleen vid Community Centret för att gå upp till skolan tillsammans. Väl där hittade vi utan problem vårt lektionsrum och sen började vi. Läraren i den här kursen, som heter Language, Culture and Communication, kom från Frankrike. Hon var ganska bra att lyssna på, även om det gick lite långsamt emellanåt. Vi fick även intervjua varandra om våra kulturella erfarenheter och det visade sig vara många australier i klassen som aldrig varit utanför landets gränser. Det blir väl kanske så när landet är så stort och avståndet till nästa kontinent så långt. (Förutom Nya Zeeland dådå.) Jag intervjuade en kille med chilenska föräldrar som bott i Australien hela sitt liv med fortfarande pratade spanska med sina föräldrar. Han hade även gett upp den australiska engelskan för att den “för att deras gnälliga dialekt förstör språket”. Istället pratade han amerikansk engelska. Han skulle bara veta vad Mr Clover hemma i Malmö skulle sagt om den dialekten…
Marleen och jag träffade även en annan av oss Border Crossings-studenter, Alessandro från Italien som var väldigt trevlig och hjälpsam och visade oss var man kunde hitta kursboken i biblioteket.
Sen vandrade vi omkring litegrann på campus, jag tog tag i mitt liv och lämnade in ett papper som skulle varit inne förra veckan och hämtade ut resten av mina nycklar så nu har jag flyttat in på riktigt så att säga.
Eftermiddagen har ägnats åt diverse organisationsaktiviteter och bloggande. Jag har även lyckats få upp ett inlägg i den officiella skolbloggen, den som jag nämnde i ett tidigare inlägg idag. Nu ska jag snart gå och laga en kvällshamburgare till mig själv. Sen får vi städa allihop, för imorgon kommer hushållerskan och ska kolla nivån på vår hygien. Spännande!
A second blog in English
February 28th, 2012 | Posted by in Australien. | Bloggbloggblogg - (0 Comments)Just wanted to let people know that if Google Translate is being a pain in your tushies, I also blog over here: http://blogg.mah.se/bordercrossings/blog/ in English. That blog is used by the students who like me are on a Border Crossing’s scholarship, and the blog is a bit more serious and impersonal. But a good option if you think I am too silly over here. Plus, the other students blogging there from Australia are really interesting too, so you might find that nice as well. Just a tip! Nobody is forcing you to do stuff you don’t wanna do!
Peace.
Så. Förra veckan läste jag ju en del eftersom jag var för trött och ledsen för att orka göra någonting annat och jag trodde att jag skulle behöva snåla med internetet. Nu behöver jag inte det, men det är ändå skönt för huvudet och ögonen att inte behöva stirra på en skärm fram till läggdags varje kväll. Min Keppler bok från Sverige var så spännande att den tog slut för snabbt, därför tog jag tag i saken idag efter class och sökte upp den skönlitterära avdelningen av skolans bibliotek. Det fanns massor där. Fint uppdelat efter länder också, så naturligtvis lånade jag tre böcker av australiska författare. Så nu ska här läsas. Återkommer med recensioner om det visar sig vara något ni måste kolla upp hemma i Sverige/Tyskland.
Nu jäklar har det börjat. Vårens pluggande. Jag tyckte nog att det var konstigt med så pass tomma månader som januari och februari, samtidigt som jag behövde det för att förbereda mig praktiskt och ladda mentalt inför det som komma skulle. Nu har det kommit.
Den 29 juni är allt, ALLT över. Innan dess väntar en jäkla massa uppsatser, stora som små. Gruppredovisningar, presentationer och föredrag samt en redan inbokad tenta. Dessutom ska ju distanskursen skötas med sin läsedagboksuppdateringar, träningsuppgifter och så ska man ägna mycket tid och många sidor åt att kommentera på andras arbeten hela tiden också. Samt själv skriva en novell och en diktsamling innan den kursen också kan packas ihop och sänkas ner i jorden.
Medan allt det akademiska pågår vill jag ju såklart också ha tid att umgås med människor, slöa framför tvn, läsa skönlitteratur och resa. Balans helt enkelt, får väl bli vårens (australiska höstens) ledord.Tur att jag har investerat i en skolkalender som på den gamla goda tiden för att hålla koll på deadlines och dylikt. Ordning och reda, pengarna på fredag!
(Samtidigt är jag glad att jag har att göra för då går tiden snabbare!)
Idag har jag varit i Australien i exakt en vecka. Det går bättre nu. Antingen så är det för att min kropp har vant sig av kolhydrater eller så är det för att min själ har vant sig vid livet här. I vilket fall som helst så är jag glad och tacksam att inte allt känns nattsvart och stentungt längre. Jag saknar fortfarande Eric mer än jag kan förklara, men precis som när vi kör distansförhållande mellan Sverige och Tyskland så vänjer man sig. Och det är en sådan enorm trygghet att veta att han inte är bitter och arg på mig, utan att han stöttar mig och mina galna idéer och vill att jag ska växa och utveckla mig. Hade Eric sagt att han inte ville att jag skulle åka så hade jag inte åkt. Men grejen är att han aldrig skulle säga det.Saknaden är kontrollerad. Iallafall just för tillfället. Återfall med hysteriskt hulkande förekommer.
Saknar såklart också mamma och pappa och bror och syster och Emelie och Malena och Ulrika och Emma och Malin och Angelica och Yvonne och Lars och Linda och Kai och Markus och så vidare. Det ska ni veta att jag gör. Men även den saknaden är kontrollerad. Just idag iallafall.
Mina flatmates, alltså de tjejerna som jag bor tillsammans med är alla väldigt trevliga. Det tog ett tag innan vi började känna oss bekväma med att hänga i vardagsrummet och kolla på tv tillsammans allihop, men nu gör vi det och det är skönt. Jag har även några andra fina tjejkompisar från mestadels Europa som jag kommer bra överens med och som förstår min situation för att de själva har samma.
Jag sa till någon innan idag att det känns bra i magen att kunna välja. Jag kan sitta hemma och ta det lugnt så mycket som jag vill, men skulle jag vilja hitta på något så har jag nummer på telefonen att ringa och jag vet att de gillar mig för den jag är. Visst fan ska jag stå ut 18 veckor till, visst fan ska jag det.
Tyska Julia och jag ser väldigt positivt på framtiden tydligen..
Copyright © 2023 All rights reserved.
Designed by 