Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Ojeojeoje, tiden går.
Hela förra veckan blev det inget bloggande när gamla chefen från Frankfurt ringde i panik och sen flög hon mig dit, dagen efter i princip. Det blev en vecka i gamla välkända Frankfurt med äppelvin, Grace, svenskar, tyskar, kalas och allt annat som hör till. Jag trivs så fint där.
Men. Det är också så att när jag umgås med Grace 2 år så saknar jag mina klasskamrater som faktiskt, inte alla, långt ifrån alla, är lite smartare och mer utmanande att prata med. Skolan är kul.
Så i söndags kom jag hem och gissa nu vad som händer imorgon? Jag ska åka till Frankfurt. Men det är bara över helgen och sen blir det inget mer förrän dagen innan julafton.
Så. That’s my life right now. An episode of Glee and then I’ll finish packing.

Hejdå!

Lördagskväll.

November 13th, 2010 | Posted by Jess in Annat. | Filosoferande. - (0 Comments)

Det är lördagkväll. Jag sitter hemma i mysbyxor. Jag tittar på Så mycket bättre på tv. Jag är väldigt nöjd med det. Är det ett ålderstecken kanske? Att man nöjer sig med pensionärs-tv och fruktte under helgen? Jag tror det ärligt talat har lite att göra med pengar (jag har inte råd att åka taxi och dricka sprit ute), lite med pojkvännen min (jag behöver inte leta upp fina män att pussas med) och lite med staden jag befinner mig i (det finns ingen O’Dwyers här och jag har i övrigt ingen koll på andra trevliga ställen som eventuellt kan finnas.) Alltså är jag nöjd, lat, glad och harmonisk i soffan.
Väskan är packad. Jag är dålig på att packa lite visade det sig. Man vet liksom aldrig vad man kan behöva, hur vädret ska bli, och vad vi ska göra.. Dessutom vill jag inte ha samma kläder hela tiden, även om E har en välfungerande tvättmaskin som skulle kunna användas. Istället resonerar jag som så att stora resväskan måste med, eftersom jag inte har en i mellanstorlek, och då kan jag lika bra fylla skiten med skit. Typ.

Förresten var Lill-Babs väldigt snygg som ung.

Glee

November 13th, 2010 | Posted by Jess in Film. | WOW! - (0 Comments)

Jag försöker tipsa varenda människa jag pratar med om denna underbara amerikanska kitschserie som känns mer äkta och trovärdig än många dokumentärer jag har sett i mina dagar. Det handlar om en High School med alla de kända rollerna representerade; Det finns cheerleaders, coolingar, töntar, plugghästar och sportfånar, precis som alltid. Och så finns det en Glee club, typ en showkör som sjunger och dansar. Det är om denna Glee club som serien handlar för i den finns ungdomar från all sterotypgrupperna med.
Alla skådisarna sjunger själva och är grymma på det, också sjunger de en massa bra musik som de har gjort om litegrann. En gång i veckan laddar jag ner det aktuella avsnittet och sitter sen och gråter, skrattar och sjunger med de fina människorna i McKinley Highs Glee club. Och blir avundsjuk såklart.
Här är en bild från när fina Kurt Hummel, skolans up until now enda gaykille som får sin första kyss av en footballsspelare som typ trakasserat honom hur länge som helst. Det visade sig alltså i sjätte avsnittet, andra säsongen, att den här bullien också var bög. Ja, jag kan fortsätta här i timmar, med ingående personporträtt av de olika karaktärerna, men det enklaste är väl om ni kollar upp det själv. Glee alltså. NU!