Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Zu ihrem Glück zwingen…

February 19th, 2020 | Posted by Jess in Annat.

betyder ordagrant att tvinga någon till deras lycka. Alltså att tvinga någon att göra något som man vet att de behöver slash kommer att gilla. Ett ordspråk som passar perfekt in på min dotter Elsa och hennes ovilja att göra något som helst utanför den såkallade bekvämlighetszonen. Hon skulle helst bara vilja stanna hemma alltid, kanske pyssla något eller läsa en bok hon läst tretusen gånger innan. Samtidigt som hon med jämna mellanrum klagar på att hon har tråkigt. Hon vill gärna träffa kompisar och leka hemma hos dem, men vågar inte, påstår hon.

Jag tror att mycket av det här är en fas. Jag hoppas att mycket är en fas. Hon är nämligen också extremt negativ just nu, vilket får mig att känna dåligt samvete, om hon skulle ha fått denna egenskap av mig? Fast jag egentligen inte tror att jag är en negativ människa. Får Elsa en glass så blir hon inte glad, utan ledsen, eller ännu värre sur, för att hon inte fick två/fick med strössel/fick en stor/fick en med choklad. Så trist att ha att göra med, verkligen. Men tillbaks till hennes ovilja att hitta på saker.

På måndagar gympar hon. Det är i en lokal där vi gick på gympa när hon var liten och läraren är även hon exakt samma som då. En massa barn som gympar där går på samma förskola som Elsa. TIll och med hennes bästa vänner från föris, går och gympar. Ändå är det ett helsicke att få dit henne. Det ska gnällas och skrikas och bråkas och protesteras. Hon vill verkligen inte. Hon trissar upp sig själv och gråter till och med ofta, innan det är dags att gå in. Och jag peppar, uppmuntrar, övertalar, tvingar henne till hennes lycka. För väl inne på gympan har hon såklart skoj! Lär sig nya grejer, utmanar sig själv och busar med sina kompisar. Att det ska vara så himla svårt att komma ihåg det till nästa gång förstår jag inte. För när en vecka har gått och vi måste ta oss mot gympan igen, då är det samma visa igen.

Min känsliga, övertänkande lilla filosof. Ibland blir tankarna för stora och för smarta för hennes bästa och hon hinner gå igenom allt som skulle kunna hända. Vi jobbar på det. Och jag är stolt över henne att hon vågar gå själv på både gympan och kören. Och jag är nöjd med att hon faktiskt har kul där inne, så att det inte är olycka jag tvingar henne till.

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 You can leave a response, or trackback.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *