Okej, såhär: Jag satt och kollade på lite repriser av På Spåret på SVT Play. Kände att jag behövde lite allmänbildning och hjärnaktivitet vävt in i allt slöande jag sysslar med om dagarna här hos E. Så då såg jag ett avsnitt där fina Sofia Karlsson sjöng nån frågelåt tillsammans med en gammal (och hyffsat sliten om jag ska vara ärlig) man som enligt Kristian Luuk hette Freddie Wadling. Eftersom jag aldrig hört eller sett denna mannen innan, vilket ofta beror på att jag bott utomlands i perioder och missat till exempel många av dem som varit med i Idol och sådär (trodde i och för sig inte att Wadling hade debuterat i Idol), så pausade jag Luuk och Lindström och googlade Freddie Wadling. Hittade lite info om honom på Wikipedia, han var väl inte så superintressant i sig. Men! Det visade det sig att denna Wadling, sångare, skådespelare och konstnär tar del av det som kallas statlig inkomstgaranti för konstnärer. Han är garanterad fembasbelopp per år så länge han lever. 2010 fick Wadling 212 000 kronor till exempel, detta minskas sen om han tjänar egna pengar och enligt Wikipedia får de flesta som tar del av inkomstgarantin ungefär hälften av maxbeloppet i slutändan. Detta här fina lilla inkomsttillägget är inget man kan ansöka om, utan det är Sveriges Författarfond och Konstnärsnämnden som beslutar om vem de tycker har förtjänat att bli belönad av svenska staten resten av livet.. Andra kända människor som får sådana här summor är Roy Andersson, Lennart Hellsing, Tomas Tranströmer, Janne Schaffer och några till, sammanlagt 153 stycken. Ja, ni kanske inte tyckte det här var så himla spännande, men jag blev helt paff! Visste inte ens att det fanns! Varsågod Herr Tranströmer, lev väl för mina skattepengar!

Fotnot: Tomas Tranströmer lär väl tjäna så mycket att han inte längre har rätt till sitt konstnärsbidrag. Dessutom har jag inte betalt skatt på länge eftersom jag inte jobbat i Sverige på länge. Aja. Parenteser.