Ja, jul och nyår kom och gick. Ville var med på båda. Han var också med på Yvonne och Tobias bröllop i Stockholm och skötte sig helt okej. Och idag är det alltså sex månader sen ett gäng doktorer och sjuksköterskor i Höchst bestämde sig för att hämta ut honom. Den där första veckan när vi pendlade mellan Elsa här hemma och Ville i sin plastlåda på sjukhuset är inte ett minne blott, men iallafall lite mer avlägsen nu.

Dagligen tänker jag på vilken tur vi hade, trots allt, och hur glad jag är att vår son verkar utvecklas som han ska, hittills. För utvecklas gör han, hela tiden.

Han snackar och gör andra ljud, ständigt. Ibland sitter han och spottar och fräser, ibland piper han och ibland vrålar han rätt ut, för att sen se sig omkring för att kolla om det hände nåt. Jag har lite dåligt samvete för att jag inte pratar med honom på långa vägar så mycket som jag pratade med Elsa när hon var liten. Det finns helt enkelt inte tid på samma sätt. Men tyst är jag ju knappast, utan babblar konstant med Elsa. Så jag får hoppas att han snappar upp lite ord språk svenska den vägen.

Han sover ganska regelbundet och okej. Äter varannan timme dygnet runt. Sover mellan oss i sängen, nåt som jag tycker är supermysigt och Eric tycker är trångt. Han vill aldrig ammas till sömns som Elsa, utan ska skakas och gungas tills ögonlocken ramlar igen. Vi har dock börjat öva nu på att somna honom liggandes bredvid och sjungandes taktgosa honom mot sömn. Funkar rätt bra faktiskt. Han sover en halvtimme på förmiddagen, 1-2 timmar efter lunch och en halvtimme igen sen eftermiddag. Sen lägger jag båda barnen samtidigt runt 19 och då sover Ville, med amningspauser såklart, till 6-7 på morgonen.

Han äter i princip bara bröstmjölk, men har börjat få nibbla på gurkbitar, kokta morötter och ett och annat rån. Jag tänker att vi kör en avslappnad kombination av BLW och puréer så ser vi hur det går. Ingen brådska. Det har ändrats lite sen Elsa var liten. Dessutom sitter Ville mycket sämre än Elsa gjorde i samma ålder, så vi chillar lite med matstol till honom också.

Han älskar numera att bada, det har han gjort sen vi skippade babybadkaret och slängde honom i det stora tillsammans med Elsa. Och det gjorde vi helt ärligt för flera månader sen. Ville tycker också om att väsnas, få fluffet borstat och att bli kittlad under fötterna. Men mest av allt älskar han sin syster. När hon kommer in i bilden blir han så spralligt glad att han inte kan sitta still. Han skrattar åt allt hon gör och kastar sig fram för stt försöka fylla sina små knytnävar med så mycket Elsa som möjligt. När hon hoppar upp och ner skrattar han så att han kiknar. Och Elsa roar honom gärna. Syskon alltså. Bra skit.