Julstädningen är i full gång här hemma och jag måste erkänna, den blir inte direkt snabbare gjord med min lilla hjälpreda i hälarna. Jag måste liksom hitta på saker för henne att “hjälpa till med”, som sen blir till mer jobb för mig att städa upp. Men så länge hon har roligt och vi lyssnar på julmusik tillsammans och skrattar åt konstiga bubblor i diskmedlet så är jag nöjd. Idag har jag frostat av frysen, bakat lussekatter, städat badrummet och sorterat byrån i hallen. Elsa har ätit is från frysen och hällt ut vatten i de tommar fryslådorna. Gjort Alba-bilder i mjölet på spisplattorna och stuckit pekfingrarna i degen konstant. “Diskat” med en svamp och en sked i handfatet i badrummet och använt toaborsten som verktyg för att få rent överallt annars. Samt hjälpt mig sortera vantar, mössor och halsdukar i tre lådor: min, Erics och Elsas. Det sistnämnda gjorde hon faktiskt riktigt bra.

Hon kan ju vara till nytta också. Bär till exempel gärna saker från köket till matbordet. Även om hon klagar när majonäs-tuben är “uuuung” och vattenglasen “nass” (våta). Hon är bättre än Eric på att ställa upp sina skor i skohyllan och fälla ner locket när hon kissat. Hon hänger gärna sin haklapp på stolen som ett tecken på att hon känner sig färdig med måltiden. Hon har dessutom stenkoll på alla sina böcker, trots att de är utspridda över hela lägenheten. Dyker det upp en liten ödla i bakgrunden i nån saga så måste hon direkt rusa och hämta en annan bok där det finns en ödla i ett träd bakom ett löv under ett moln bredvid en papegoja nånstans.

Älskade unge. Hon tycker det är så kul att hjälpa till att jag låter henne så långt det bara går. Så skapar vi en vardag tillsammans som funkar för båda.

Imorgon ska vi till Brit och sjunga och försöka få rent i köket och alla skåpen. Men först ska jag ta igen mig. Precis som Elsa redan gör.