Igårkväll tog Eric och jag tåget till andra sidan stan, andra sidan floden Main där de äldra kvarteren med kullerstensgator och små fina hus finns. Dessutom finns där Frankfurts mest populära barområde och en irländsk pub som heter Anglo Irish. I den puben träffade jag Eric för mer än tre år sen, det var hans stammisställe och mitt stammisställe och nu är det vårt stammisställe. Det är en superliten pub där återkommande gäster med engelska som modersmål trängs med turister från hela världen, tjejer på möhippa och killar som vill kolla på rugby. Först träffade vi dock Lars och Linda och åt en liten hamburgare, sen gick vi dit och kramade de fina bartendrarna som jag inte sett på länge. Oftast när vi är där dricker jag Frankfurtspecialiteten äppelvin med mineralvatten, så även igår. Alla var på gott humör, vi skrattade och spanade på alla de roliga figurerna som hänger där. Ett litet anfall av sorg fick jag och då fällde jag några tårar på Lindas axel, men det var varken rätt tid eller plats att tänka för mycket på så allvarliga saker. Fina Sash som liksom hör till den där puben, bjöd på caramel vodka shots till avsked, som till och med Eric (snapshatare no 1) drack och vi sjöng och hade oss. Sen dök även Maraike, Sandi och Kai upp men efter bara ett glas äppelvin till drog alla utom Kai, Eric och jag till en nyöppnad klubb som vi inte var sugna på. Ett tag och några caramel vodkas till stannade vi innan jag kramade Sash hejdå och vi letade upp en taxi. Väldigt fin kväll, jag var inte bakis i morse och jag fick hänga på “vår” pub en gång till innan Australienäventyret börjar.