Kände mig på så väldigt bra humör idag. Eller ja, det gör jag fortfarande fast jag nu är ganska trött. Iallfall så tänkte jag att eftersom det var så fint väder, Eric var så söt och ambitiös och framtidspositiv, jag var duktig och gjorde klart läxan och alla var snälla mot mig så var jag väldigt glad.

Därför kände jag att det nog skulle funka och titta i det lilla fotoalbumet som jag fick av Lars och Linda innan jag åkte. Det är ju fullt med proffsfotograferade bilder på de finaste människorna i Frankfurt och innan har jag inte varit redo. Det är liksom inte tänkt att jag ska titta i det för att få igång gråt och tårar. Men idag hade jag en känsla av att det kunde vara rätt tid och plats.

Och mycket riktigt! Det gick hur bra som helst. Jag kände saknad såklart, men mest glädje över att jag har så väldigt bra vänner och att de är så snygga också! Bifogar en bild på en bild också: på mig och Linda, bröllopsklädda minsann!

Snacka om att vi är olika: en brunett och en blondin, en kort och en lång, en svensk och en tysk, en rund och en smal. Fast vi är goda vänner ändå. Och båda har blå ögon!