Ja. Vad ska man säga. Helvetet pågår fortfarande. I tolv dagar till. I torsdags, fredags, lördags och söndags jobbade jag med en helt ny uppsats i runt 12-15 timmar om dagen. Det var helt sjukt. Jag pausade två gånger om dagen för lite snabb mat, diskade inte ens för att jag var så sjukt stressad och fick dåligt samvete varje gång jag behövde gå på toa för att det tog tid från uppsatsen. Enda längre pausen tillägnades Malena och Miriam som kom på besök under femtio minuter på fredagen. Jag fick två kramar och lite bebisgos och sen hade jag energi att köra vidare.

Det var nästan jobbigast i lördags, då solen sken och det var runt trettio grader i Malmö. Mina klasskamrater, som lämnat in sina uppsatsversioner på torsdagen redan, satt i Folkets Park och drack alkohol och solade. Jag satte inne framför datorn med ett glas vatten.

I måndags, två timmar innan deadline, slutade naturligtvis mitt internet att fungera. Fick till slut kontakt med omvärlden via min telefon, men stressnivån var så hög att jag omedelbart efter att uppsatsen var ivägskickad drabbades av huvudvärk, muskelvärk och hyperventilering. Jag mailade alltså iväg en ny uppsats till min handledare. Trettiofem sidor med innehållsförteckning och en värdelös sammanfattning.

Samtidigt tog jag beslutet att det här är sista återupplivningsförsöket. Det är inte värt att må så dåligt som jag gör över en jäkla uppsats. Försöker konstant tänka att det bara är en uppsats och att mitt liv är så himla fint i övrigt och jag snart får återförenas med Eric för gott och att jag är frisk och att alla jag tycker om är friska och att jag har mat på bordet och tak över huvudet och kläder på kroppen. Men det är svårt. Den sätter press, den här kandidatuppsatsen. Säger handledaren att också denna version är skit så stänger jag av respiratorn och börjar om igen inför senare deadline i augusti. Jag orkar liksom inte. Säger handledaren att nittionio eller mindre procent är skit, så jobbar jag vidare med den procenten som går att rädda. Än finns det tid.

Nu ska min professor läsa igenom skiten och på torsdag förmiddag får jag min dom. På torsdag förmiddag ska vi träffas ansikte mot ansikte på hans kontor och jag får det svårt att dölja besvikelsetårar bakom datorskärmen. På torsdag förmiddag kommer provsvaren.