Aldrig känner jag mig så kass på tyska som när jag pratar tjejsnack med Linda och blir upprörd och vill prata snabbt och aggressivt. Trots att Linda alltid förstår mig, är tålmodig och hjälpsam (hon jobbar ju ändå som lärare), så blir jag ändå sur på mig själv och helt slut till sist. Det är ansträngande att diskutera kärleks- och livsbekymmer på sitt tredjespråk.

Tillsammans är vi väldigt kloka, jag och blivande frun. Vi pratade idag om föräldrar som inte förstår, syskon som bara gör tvärtemot och pojkvännen som är fina för det mesta men också lite tröttsamma ibland. Det känns bra i magen kan jag meddela, att jag har så fina vänner på olika ställen i världen.