Alltså. Jag har ju bara världens bästa människor i mitt liv. En av dem är Malena. Det här blir inte ett kärleksinlägg mer än att jag bara kort påpekar att Malena är en av mina bästa vänner. (Den andra heter Emelie.) Och igår lyckades Malena äntligen synkronisera våra upptagna liv och hade ett två timmar långt samtal via Skype (där Malena fick sitta och titta på mig och mitt skitiga hår och jag inte fick titta på henne) som handlade om allt som hänt sen vi sist sågs i januari. Det var ju en del om man säger så.

Som tur är så märks det aldrig att vi inte pratat på länge. Jag tror det beror på att även om vi inte hörts verbalt de senaste fem månaderna så har vi ändå spenderat så otroligt mycket tid innan i våra liv med att prata om allt och alla och allting, så det gör liksom inte att vi pausar litegrann. Åh vad jag saknar mina vänner i Sverige! Ska bli väldigt härligt att återse er alla i slutet av sommaren, det känner jag mer än någonsin nu.

Får sån energi av att prata med er därhemma som känner mig väl och har samma värderingar och åsikter. Nu ska jag bara haffa Emelie också, sen är cirkeln sluten!

Eventuellt har ni redan sett den här bilden på oss… Jag minns ju inte!

Ösregnade på scoutläger men glada ändå!