Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Tillbaks från Sydafrika aka Livets resa

March 13th, 2019 | Posted by Jess in Annat.

Tycker mig ändå kunna säga livets resa, eftersom jag ändå rest en del. Alltså, vår familjetripp till södra Afrika blev allt vi hoppades på och mer. Det var så fantastiskt. Och jag lyckades faktiskt stanna upp flera gånger under turen och tänka på det och lite försiktigt tänka på hur fint vi alla hade det och hur lite vi hade glömt och hur lite som gått snett.

Jag har egentligen inte lust att blogga, massor att göra inför Elsas första (av två) födelsedagskalas på söndag, men det blir väl knappt lättare att vänta ännu längre så jag tar tjuren vid hornen! Och börjar ikväll iallafall. För det lär väl krävas ett par inlägg för att täcka några procent av allt vi sett och ätit och träffat och känt.

Men vi börjar i början, med ett par ganska långa flygresor och ett par rätt trötta barn. Svärför körde oss till flygplatsen och vi startade med en stadig kvällsmat på Burger King så snart vi hade fått iväg en resväska och en stor ryggsäck till planets bagageutrymme. Ändå rätt nöjd med hur lite prylar vi tog med och då hade jag ändå packat många böcker, några bilar, ett par hästar, spel och stapelburkar (som visade sig funka lika bra som spannar på stranden!). Men såklart, vi hade ju mest med sommarkläder och vi räknade med att behöva tvätta nån gång också.

Vi försökte busa så mycket som möjligt på flygplatsen för att göra av med energi, men barnen var trötta redan i Frankfurt och Ville sov en stund på väg mot London, innan det var fullt ös igen. Att bytta terminal på jätte-Heathrow tar sin lilla tid så vi behövde i slutändan inte vänta så länge innan vi lastades ombord på British Airways-flighten som skulle ta oss till Kapstaden. Planet lyfte runt 22.00 och då var både Elsa och Ville väldigt sömniga, men uppspelta av allt det nya, särskilt sätenas tv-skärmar… Dessutom skulle vi först upp i luften, sen serveras dricka i två omgångar, sen serveras kvällsmat, innan de äntligen släckte lamporna så att två små svensktyska barn på 40e raden kunde komma till ro. Ville sov bäst av oss alla fyra, i mitt knä i olika positioner som gjorde olika ont på min kropp. Det är ju i princip hans högsta dröm att få sova så nära mig så han var nöjd. Med Elsa var det värre. Sätet var liksom för stort för henne, lutade inte bra nog och hon sov inte jättebra, men var ändå slut nog för att kunna skrapa ihop några timmar iallafall. Eric har som en image-grej att han inte kan sova på flygplan så han försökte hålla sig vaken så länge som möjligt, men jag, som väckte mina ömma kroppsdelar nån gång i timmen, såg nog att han också slumrade mot slutet.

Fram kom vi iallafall. Vid 11 på förmiddagen, sydafrikansk tid. Då hade barnen varit vakna i runt 5 timmar och levt rövare, fast tyst och stillsamt nog så att vi fick massor av beröm från medpassagerare och personal när vi gick av. Stolt mor. På flygplatsen stod en trevlig kille med en ännu trevligare skylt med vårt efternamn på och efter att jag hade burit Ville i flera kilometer, och vi hade tagit ut pengar från en bankomat utan vakt (så modigt!) var vi framme vid en stor bil som körde oss till vårt första stopp, gästhuset i Kapstaden.

Chauffören frågade om vi ville har ACn på eller fönsterna nere och Eric och jag svarade i munnen på varandra att fönstrena skulle vara nere. Efter mer än ett dygn i konstgjord flygplansluft var vi väldigt sugna på syre. Och luften var ju mild, varm och luktade utomlands. Vi åkte i utkanten av Kapstaden, såg bergen som ringar in denna fantastiska plats och lyssnade på killen som körde när han berättade om vad vi åkte förbi. Kåkstäderna stod ut såklart, direkt. Fallfärdiga skjul med jordgolv och sopfläckiga små vägar mellan hemmen. Vi såg massor av liftare, färgglada fåglar, en apa i vägkanten och hörde glad, rytmisk musik, högt, från förbipasserande bilar.

Efter typ en halvtimme var vi framme på Rosedene Guesthouse. Högsta säkerhet med taggtråd och övervakningskameror och höga murar, hade alla husen i området. För att komma in fick man gå igenom en sluss där innerdörren inte öppnades förrän ytterdörren var stängd. Poolen lyste turkos, Tafelberget gnistrade i bakgrunden och vi blev hälsade med ett vänligt hello. Det var så snyggt inrett, modernt, afrikanskt, hemtrevligt och ändå stylish. Vi blev visade vår stuga med stor terass, två sovrum, två badrum, vardagsrum och kök. Perfekt för oss. Vi stuvade in oss. Satte oss ner på terassen och tittade på varandra. Vi var i Sydafrika. Vi hade klarat av resan dit. Nu skulle det roliga börja.

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 You can leave a response, or trackback.

One Response



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *