Det var så här nära (nu håller jag upp två korta korvfingrar och visar ett avstånd som är cirka 4 centimeter långt) att jag även hade med en baby uppe i headern. Jag älskar verkligen barn, mer än godis till och med, men kände ändå att nånstans får gränsen gå. Jag vill inte bli uppfattad som freak eller ännu värre, bli polisanmäld för att jag tycker att bebisar är det bästa som finns. Vi lämnar detta tema nu, innan det blir värre. Kommer säkert ta upp det igen, särskilt efter att jag har passat en av mina gamla nannyungar, Grace, men det får vänta tills dess. Ville ju ta upp Gabriella och Johans son Theo istället. Han är alldeles ny i världen den lilla godingen och luktar bebis och sover hela tiden. Iallafall gjorde han det när jag och Eric var och hälsade på honom och hans mamma under vårt Sverigebesök förrförra helgen. Han fick en present också Theo, av Emelie m familj, Malena m sambo och Eric och mig. Det var en såkallad diaper cake, en blöjtårta, som är väldigt vanligt att man ger bort på baby showers i USA. Namnet, inser jag, låter lite obehagligt, men det är ju alltså rena, oanvända blöjor som ingår, inget annat. Jag pysslade ihop den kvällen innan av 68 blöjor (modell större som Theo kan ha när han har vuxit till sig lite) och en massa baby-must-haves. Till exempel fick han våtservetter, en gosegiraff, en skallra, bodys, strumpor, en Max-bok och babypuder. Och kanske nåt till, minst inte. Jag tror att Theo blev nöjd och glad, så då blev ju vi också glada. Ibland tänker jag att jag vill sluta plugga till en kandidatexamen i engelska och bara starta en pysselaffär och sitta och pyssla hela dagarna.