Igår var vi alltså på bio och såg den omtalade filmen The Hunger Games. Egentligen var jag inte sugen alls på den filmen. Dels för att jag ville läsa boken först och dels för att jag misstänkte att den skulle vara sorglig och romantisk samtidigt och jag ville inte sitta och tänka på Eric hela filmen igenom.

Filmen handlar alltså om ett slags alternativt samhälle som är uppbyggt i 12 distrikt och en huvudstad.Varje år går Hungerspelen av stapeln, en slags överlevnadstävling där två ungdomar från varje distrikt kämpar mot varandra tills bara en av de 24 lever.

Under tiden tittar alla spänt på, särskilt de rika människorna i huvudstaden tycker det är skitkul. Spelet styrs av en elak gubbe och hans medhjälpare som kan bestämma exakt vad som ska hända i form av extra förnödenheter, väderlek, naturkatastrofer och andra sjuka twists, allt för att göra det mer spännande.

Huvudrollsinnehavaren heter Katniss, hon är en intelligent tjej med skinn på näsan, även om jag kände i filmen att man kanske inte lärde känna henne riktigt så mycket som man skulle vilja.

Naturligtvis tänker jag inte avslöja hur det slutar, men jag kan säga att det är spänning på hög nivå filmen igenom, våld, action, romantik och lite humor samsas i denna ungdomsfilm som även passar vuxna. Och mig. (Gud, jag låter som jag jobbar för Hans Wiklund.)

The Hunger Games får fanimig fem J’s av fem möjliga!

(Har beställt alla tre böckerna från Amazon nu, men det tar ju evigheter innan de når mig här borta i obygden.)