Precis som vi gjorde med Elsa, så använder vi teckenspråk med Ville. Det är så roligt! Och intressant! Och praktiskt. För plötsligt kan en 13-månaders kommunicera med oss och meddela iallafall en bråkdel av det han tänker och känner. Vi kan dessutom säga det som han vill säga, men bara har ett enstaka tecken för. OCH! Vi kan förstärka det vi säger med tecken, så att han förstår vad vi menar. Till exempel:

Ville är hungrig. Han tecknar mat.
Ville är törstig. Han tecknar vatten.
Ville letar efter något. Han tecknar “jag vet inte” (håller upp båda handflatorna mot taket. Inte officiellt teckenspråk, men därför desto tydligare.)

Vi ska sova. Jag tecknar sova. Ville gallskriker (han vill inte sova).
Vi ska äta. Jag tecknar mat. Ville härmar, blir skitglad och springer mot köket.
Vi ska gå ut. Jag tecknar skor. Ville härmar, blir skitglad och springer mot lådan där hans skor finns.
Eric åker och jobbar. Jag tecknar jobba. Ville säger baba och tecknar jobba. (Detta fortgår sen hela förmiddagen medan han gärna står bredvid ytterdörren.)
Vi ska göra gröt. Jag tecknar gröt. Ville härmar och bli exalterad

Dessa tecken plus alla djurläten som vi gör, plus de få ord han faktiskt kan säga (mamma, baba, boll, ost och alle alle (som betyder slut på tyska)), bidrar till att vi kommunicerar som riktiga proffs. Så härligt.