Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Möte med viktiga människor

February 29th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Plugg. - (0 Comments)

 

Idag hade vi möte. Igen. Vi som är här på Border Crossings-stipendiet är litegrann som Adelaides kungliga nu. Kanske inte riktigt så inne i staden, men i alla fall här på Flinders Universitet. De är så imponerade överallt att vi har kommit hela vägen från Europa och de är så glada att vi har valt just deras universitet. Så idag samlades vi från Europa: Marleen från Holland, Mateusz från Polen, Alessandro från Italien och lilla jag från Sverige och minglade tillsammans med de studenterna från Australien som precis kommit tillbaks efter höstterminens pluggande på våra universitet. Med på minglet var även de australiska studenterna som ska till våra universitet till hösten. Plus alla våra lärare, en massa rektorer och grejer, mycket viktigt folk och många intressanta karaktärer. Jag pratade mycket med killen som ska till Malmö i september. Han hade ett riktigt Harry Potter-namn tyckte jag: Dwayne Longbottom heter han! Så söt var han också, han och jag var typ de enda studenterna som hade klätt upp oss. Polen-Mateusz kom i sin hiphopklänning (t-shirt som går ner till knäna) och hans lärare hade vit linnekostym. Ja. Dwayne och jag pratade om systembolaget, stadsbussar och hur dumt det är att de buntar ihop alla internationella studenterna i ett hörn av Rönnen.

Sen pratade jag med min lärare från turismkursen. Bad om ursäkt igen och förklarade misstaget och han förstod precis. Han är en sydkorean som jobbat i USA, London, Frankrike och Japan. Han pratar fem språk och var precis som Hiro i Heroes, snäll, smart och trevlig. Hahaha! När alla sen hade begett sig av och det bara var vi studenter kvar som vägrade sluta prata så gick vi tillsammans den långa vägen tillbaks till vår del av campus och så småningom också vår del av bostäderna. En lång dag var över.

 

Är det Hiro eller min lärare Sean? Svårt att säga!

Jag läser väldigt många bloggar varje dag. Det är lite som min version av Twitter och Dagens Nyheter, som min nutidsorientering och samhällsuppdatering. Fast jag följer många på Twitter också kom jag på nu när jag tänker efter.. Men iallafall. Många bloggar blir det och jag kan ge er en lista nån annan gång men nu ville jag berätta en annan sak. Nämligen att jag läser många bloggar som handlar om barn. Skrivs av mammor och pappor och handlar om familjeliv, ungar och problem och glädjeämnen som kommer med det. Den enkla anledningen till detta är att jag gillar barn, jag älskar nog barn om jag ska vara helt ärlig. Jag har jobbat med barn, har mycket erfarenhet med barn och är, om jag får lov att skippa blygsamheten för ett ögonblick, ganska duktig på att umgås med och uppfostra barn. (Även om jag inte avgudar termen ‘uppfostra’.) Om någon hör något om en svensk version av Supernanny och Jo Frost inte vill lära sig svenska så kan ni skicka dessa rekryterare vidare i min riktning, okej? Tack. Men det var inte det heller jag skulle skriva om. Åter till mammabloggarna jag läser. Trenden just nu som alla skriver om, även de som inte ens har några barn, är genus. Genus, genus, genus. Att det finns olika kön. Det finns pojkar och så finns det flickor. Och ALLA har åsikter om hur man inte ska göra skillnader på könen, eller att man ska göra skillnader för att det är ett oundvikligt faktum att vi har olika kön, eller att pojkar ska ha rosa klänning, eller att pojkar VILL leka med bilar och flickor VILL ha rosett i håret så fort de har hår att prata om.
Och jag blir så trött. Jag är inte politiskt aktiv, inte överextremt insatt och vissa anser troligtvis att jag inte bör uttala mig i frågan. Jag har inga egna barn och brukar varken fundera eller debattera den här frågan egentligen. Men jag kan ändå inte låta bli att lufta min ödmjuka lilla åsikt, så här tycker alltså jag:
Det finns killar och tjejer. Alla är lika coola, tuffa, söta och rara. Ett visst kön har inte en viss egenskap. Killar kan vara rara, tjejer kan vara tuffa. Alla ska få leka med vad de vill. Föräldrar bör köpa både dockor och bilar till sina barn, oavsett barnens kön. Man ska helt enkelt inte tänka på färger, leksaker, egenskaper, kläder och attityder som könsbestämda. Ett barn är ett barn. När de är gamla nog kan de bestämma själv om de vill ha klänning och leka med tåg, fram tills dess ska alternativ från de olika “könstypiska” grupperna erbjudas.

Det kan väl inte vara så svårt?