Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

elephant

Jag har tillbringat lite mer än ett dygn i Sövde, på landet, hemma hos min mamma och pappa. Det är mysigt där. Mysigt och tyst med granar och träd precis utanför fönstret. I fredags körde vi familjekväll. Mina syskon kom på besök och vi åt smarrig smörgåstårta som var garnerad med massa räkor och rökt lax och ägg. Låter LCHF, men det var ju vitt bröd inuti som jag ändå bestämde mig för att äta kontrollerat av. Hade gjort en deal med mig själv och mina SMART-mål om att jag fick äta en 8×8 cm stor bit samt en matsked efterrätt. Det gick hur bra som helst! Efterrätten var en god, varm chokladpudding som serverades med vispgrädde. Yum!

Familjehänget var alltså väldigt trevligt, vi snackade skit om gemensamma bekanta samt uppdaterade varandra om vad som hänt sen sist och sådär. Samt lovade i princip mamsen och papsen att inte glömma att komma och hälsa på dem.

När alla hade åkt hem kokade mamma och jag en massa vatten och körde igång med disken. Ja, ni läste rätt, diskmaskinen har inte kommit till Sövde än. Men det går bra ändå.

Idag körde mamma och jag igång dagen med en powerwalk i det finaste vädret på länge. Solen lyste, det var runt -5 grader och vindstilla. Vi pratade och gick så snabbt vi orkade och jag kände (passopp, nu kommer det en klyschig mening) att det är det bästa jäkla sättet att börja en dag på. Energin bara strömmar rätt in i kroppen. Efter sex kilometer kom vi in med rosiga kinder och stora leenden. Mamma körde på zumbaevent i Höör och jag gjorde eld i öppna spisen, kokade stor kopp te och satte igång med lite pluggande. Underbart tyst. Bara jag och hunden hemma. Varm brasa. Grönt te. Jag mådde så bra.

Sen snörade jag på mig mina kängor igen och gick hem till bästisen Malena, hennes dotter Miriam och hennes kille Tony som passande nog bara bor femton minuters snabb promenad från mina föräldrar. Jag fick kramas en massa med Miriam 1 månad och fyra dagar gammal och hon är ju såå go. Malena är också go och Tony med. Vi fick snackat en massa, Miriam bajsade mig i handen (med blöja på thank the lord) och sen gick jag hem igen. Om möjligt med ännu mer energi i kroppen.

Nu är jag tillbaks i Malmö, har ätit lax och örtagårdssås till kvällsmat och halsat en grön te till. På tvn testar Lasse Kronér om vuxna är smartare än femteklassare och Eric har tagit sig till Sachsenhausen för pizza och skatteredovisningsarbete, alltså blir det inget skypande. Jag sitter här, i sängen, med ömmande knä och lugn i sinnet. Ska snart läsa lite Grain of Wheat och kanske se en film. Det blir bra så.

Jag är bra så.

Jag saknar… Del 2

April 25th, 2012 | Posted by Jess in Australien. - (4 Comments)

… våren. Det låter ju såklart konstigt och kanske till och med lite oförskämt, så som jag har skrutit om det fina vädret sen jag kom hit. Men det var ju egentligen australisk höst när jag kom hit, som nu sakta börjar gå mot australisk vinter.

Jag saknar alltså den där härliga känslan när man kan använda ballerinaskor för första gången i slutet av april. När snön har försvunnit helt och vinden känns varmare i ansiktet. När man sitter under en filt och dricker te tills solen går ner bakom hustaken (och det blir tydligt att det inte är sommar än.) Jag saknar trädens gröna skott som blir till fräscha, tunna blad. Jag saknar stämningen av förväntan som kommer då man inser att sommaren är på väg, i år också.

Naturligtvis kommer jag få lite sommar i år, jag med. Det blir nästan två månader i Tyskland ju, med start den 4e juli, men tiden tills dess består av australisk höst och vinter. Regn, kallare temperaturer och mer regn.