Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Dynorna och dagarna

August 26th, 2015 | Posted by Jess in Annat. - (1 Comments)

Klockan är åtta på morgonen och jag ligger i sängen med en snarkande bebis bredvid mig. Hon sover nu, i sin egen säng, men för bara några minuter sen var hon ett vrålande knyte som absolut inte var trött. Nyaste grejen är att vakna klockan 6 på morgonen och vara skitpigg och sen krascha en timme senare och kräva tupplur, precis när föräldrarna precis börjat bli vakna. 

Jag föredrar dock detta, att hon somnar mellan 19-20 på kvällen och sen får hon gärna vakna tidigare. Kvällstiden då det bara är jag och Eric är guld värda. Igår, till exempel, hann jag sy klart båda dynorna till en av våra fåtöljer som står i vardagsrummet. Det blev bättre än jag trodde att jag skulle klara och nu är det bara en fåtölj kvar. Och ikväll kommer ju mormorn, Elsas alltså, och ska hänga med oss tills på måndag. Jag tänker att hon kan få kravla runt med lillstrumpan på golvet medan jag kämpar med symaskinen. 

Det mesta inför dopet är färdigpysslat och klart. Mycket av maten kan inte riktigt förberedas utan måste göras dagen innan. Då kommer också resten av familjen Sjöstedt (minus hårt arbetande syster), mina morföräldrar och Malena. Då ska de få jobba allihop, hacka grönsaker och röra ihop majonäs. 

Eric är på väg till jobbet, jag ska nog unna mig en liten tupplur nu, om det går innan Elsa vaknar igen. Sen ska vi göra i ordning en tavla till hennes rum och duscha och sen är det antagligen lunchdags och den ska idag intas på en persisk restaurang här i närheten, tillsammans med Izabella och Josefin. Jupp. Så är det. 

Jag sitter på soffan med en sovande liten tjej i knät och enligt alla föräldrasidor på internet så borde jag gå och lägga henne ifrån mig så att hon lär sig sova själv. Men det är så mysigt att ha henne här och det är så riskabelt att försöka droppa henne på sängen. Så jag lyssnar på lite podcasts och bloggar och tänker på en fin helg som vi har framför oss. Långhelg med Eric eftersom pingstmåndagen fortfarande är röd i detta landet. 

Imorgon ska vi åka hem till Jochen och Manuela och deras dotter Johanna tillsammans med Tom och gravida Jaana. Ingen av dem har träffat Elsa så hon ska presenteras och så ska vi leka med Johanna, prata barn och GRILLA! Jag är så pepp, särskilt på grillningen. Kommer att bidra med Leila Lindholms foccacia och amerikanska chokladkakor. 

I veckan som gått har vi bland annat varit i svenska kyrkan och umgåtts med andra barn och mammor. Elsa låg på en filt på golvet och tittade storögt på de andra barnen. Mot Tindra 4 år, som hela tiden försökte ge henne leksaker, log hon stort och sprattlade med ben och armar. Sjukt att en två månaders bebis uppskattar och märker ett annat barn på det sättet. 

Vi har även inhandlat en ny tvättmaskin efter att den gamla kraschat för nån vecka sen. Tvätthögen i sovrummet tog nästan över, men så lyckades vi hitta ett företag (tack K & J för tips) som sålde både nya och begagnade och även levererade. De kom med en splitterny, supermodern och miljövänlig Siemens i onsdags. Kånkade upp den för alla trapporna, installerade den och släpade med sig den gamla när de var klara. Så smidigt. 

Elsa har haft nån fis på tvären några nätter, men när hon vaknar och ler med hela ansiktet så glömmer man liksom bort de tre timmarna som hon korvat runt under natten. Det är fortfarande fantastiskt att hon är vår dotter. Att vi har ett barn. 

Det sover en bebis på min mage

April 29th, 2015 | Posted by Jess in Annat. | Tyskland. | Ungen - (1 Comments)

Och jag skulle vilja flytta på henne. Inte för att det inte är megamysigt med liten andedräkt mot min hals, utan för att jag har räkningar att betala, tvätt att hänga upp och soppåsar att byta. 

Men ett flyttförsök innebär samtidigt en stor risk för uppvaknande och hon är en roligare människa om hon får sova, så jag skriver ett blogginlägg istället och hoppas att hon kan underhålla sig själv några minuter lite senare, när jag vill betala räkningar, hänga upp tvätt och byta soppåsar. 

Eric är på jobbet såklart och blir borta till natten idag för de ska äta middag ihop också, lilla kontoret. Elsa och jag var på posten och lämnade två paket och sen var vi hos min sköldkörtelsläkare och hämtade ett recept och så var vi på Apoteket för att hämta ut medicinen, men de hade den inte på lager så vi traskade hemåt igen. Vår lilla promenad blev 9000 steg och en bebis som gott, länge och sammanhängande i vagnen. 

Kvällar och nätter är lite jobbiga nuförtiden med mycket skrik och gnäll och knorrande. Hon kommer liksom inte till ro, lillstrumpan. Bara om hon får ligga  mig och det får hon oftast på kvällarna, men sen vaknar hon alltid när jag lägger henne i vår säng efter en stund. De där förflyttningarna alltså, svåra! 

Igår var vi i Svenska kyrkan och träffade mammor och barn och Molly och hennes passebarn Millie. Det var väldigt mysigt och alldeles lagom läskigt att ta sig dit med buss och promenad, amma där och så vidare. Vi fixade det galant och vi prata barn med trevliga svenskar, skvallra med kantor-Marit och äta wraps. Sen gick vi neråt stan med Molly och Millie tills Elsa började vråla av hunger och vi tog en snabbfika på första bästa café så att jag kunde hala fram the boob i vårluften. 

Imorgon ska vi fota Elsa till hennes pass som är på G, snart iallafall. På fredag är Eric ledig och på söndag kommer moster Jannicke och hälsar på. Trevligt!!’

Lite tårar och finbesök på G

April 10th, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. | Ungen - (1 Comments)

Livet med bebis går vidare. Det är ju inte direkt en hemlighet att det är finare att vara två om allt så jag njöt av påskhelgen med Eric och sörjde när han stack till jobbet på tisdagen. 

Igår bröt jag även samman och grät så att ögonen svullnade för att det är så trist att han är borta hela dagen, missar när Lillstrumpan är på bra humör, när vi går på promenader och gosar på soffan. Kommer sen hem lagom till hennes skriktimmar börjar på kvällen. En av oss guppar omkring med henne medan den andra lagar snabb middag, äter så snabbt som möjligt så att bebisen kan byta famn och även den andra parten få varm mat. Sen turas vi om, jag ammar, Eric skumpar och byter blöja. Sen är klockan 22, vi är slutkörda och stupar i säng (om bebisen tillåter det). Då har vi hunnit pussas en gång och i bästa fall snabbt berättat om vår respektive dag. Suck. 

Naturligtvis är det inte riktigt så nattsvart och Elsa är världens finaste och värd allt guppande i världen, men annorlunda är det. Jag tänker också att hon inte ens är 4 veckor än och att allt tar tid och att hon som minibebbe naturligtvis kräver extra mycket tid och närhet och boob. Framförallt boob. Jag hade helt enkelt ett anfall igår. 

Passade även på att gråta för att jag saknar Emelie och Malena så jädra mycket. Tänk att de inte får träffa min bebis förrän till sommaren liksom, det är ju inte rättvist mot nån! Sugigt läge. Som sagt, ett anfall. Please don’t hold it against me. 

Men idag kommer iaf mamma och pappa på besök! Till Frankfurt! Om allt går som det ska med deras resande så inträffar de i lägenheten runt 21 ikväll och det ska bli så fint att presentera dem för sin dotterdotter. Jag tror de kommer att gilla varandra. Helgen ska bjuda på sommarvärme och sol så vi kommer förhoppningsvis få det väldigt härligt. 

Okej, bebisen är vaken och kräver att jag öppnar mjölkbuffén. Igen! 

Kram på er!!

IMG_5912

Nu är jag 29 år gammal. Det beror på att jag hade födelsedag igår. Den blev väldigt lugn och fin och bebisen bestämde sig för att den inte ville dela fölsis med sin mor och stannade i magen hela dagen.

Emelie och gynekologen tipsade om hallonbladste för att sätta fart på förlossningen så det gick jag runt och sög i mig i mängder. Emelies andra tips var att städa och eftersom hon som annars brukar hjälpa oss med det hade fått lunginflammation så körde jag på det tipset också och kröp omkring på golvet i köket och skurade lister, klättra på pall för att damma skåp och skurade toaletten så att det stänkte.

Sen när allt skit hade spolats ner i vasken eller hamnat i dammsugarpåsen, tog jag på mig ytterkläder och mötte Molly och hennes aupairunge på en chokladcroissant i solen. Jag fick fina tulpaner av henne och vi tjattrade om lite allt möjligt.

På kvällen kom Eric med massor av blommor, han hade köpt 33 stycken (internt skämt) tulpaner + påskliljor så nu är finbordet fullt av färg och krisp. Jag fick också en iPhone 6 av honom i födelsedags- och pushpresent (!!!!) För att jag ska kunna ta fina bilder på Lillstrumpan sen och skicka till honom på jobbet.

Lars, Linda och Mira dök sen upp med en härlig grå sjal och en urgullig, tidig present till bebben; ett babyskydd. Det heter det väl på svenska? Alltså en bilstol för minisar? Som vi ju inte ville köpa själv, men nu har vi en som är begagnad och miljövänlig och superfin. Kanske kan alltså lilla familjen åka taxi hem från sjukan om det inte går att gå av olika anledningar?

Vi beställde pizza, åt marängsviss och skrattade åt Mira som spanade in vår lägenhets alla skåp, lådor och öppningar. Ungefär så. Sen fick jag fotmassage på soffan innan vi gick och la oss och jag låg länge och tänkte på alla fina sms och Facebookmeddelande och kort och telefonsamtal jag fått och hur glad jag är för de härliga människorna i mitt liv. 29 alltså. Känns helt okej.

 

Så. Då var julen och nyårsaftonen också avklarade och vi befinner oss i Guds år 2015. Det snabba tempot som livet har hållt den senaste tiden sitter i än och jag får kämpa för att inte bli stressad av alla projekt och träffar och organisationsgrejer som ligger och väntar på mig. Mitt i alltihop så är det ju också så att vi ska få en bebis och hon börjar bli ganska stor nu (typ 1800 g och 42 cm) och kroppen blir direkt arg på mig om jag lyfter för tungt eller står upp för länge. Då knakar det i fogarna, bokstavligt talat och jag får ont av allt.

Så jag tar tacksamt emot massage av min man (!) och försöker att vila lite ibland.

Julen firades i år på två ställen. Först stillsamt hemma hos mina svärföräldrar med anka och chokladpudding och paketöppning och sen lite vildare med en roadtrip till Berlin och gourmetmiddag hemma hos svågern och hans flickvän. (Ni märker hur jag slösar på släktbegreppen som visar att jag är gift va?) De är bra härliga de där Matthiesarna och extra roliga blir de i grupp nästan.

Tyvärr var tillbakaresan mindre kul, den tog 7 timmar istället för fem eftersom resten av Tyskland också bestämt sig för att återvända hem efter julledigheten.

På nyårsafton körde vi till Limburg och inkvarterades hos Lindas föräldrar där Linda, Lars och Mira också befann sig. Mira är i en skithärlig ålder just nu, har fått personlighet och attityd och ett förstånd som det går att ge instruktioner och resonera med. Vi körde en turistrunda inne i stan och åt pizza till lunch innan vi slappade i soffan tills middagstid. Traditionsenligt, LiLa-style, åt vi raclette och fnissade och även om mina fötter svällde upp till dubbelstorlek och alla fick dricka mousserande utom jag så hade jag ändå en skittrevlig kväll med händerna knäppta på magen.

Vilket år alltså, 2014. Eric menade att det var det bästa året i hans liv och jag är nästan böjd att hålla med. De sista sex månaderna av 2014 lyckades vi förlova oss på romantisk sommarfest i Sverige, få reda på att det växer tysk-svensk bäbis i magen, tillbringa 3 veckor på härlig semester i USA och gifta oss tillsammans med de finaste vännerna och familjen.

Nu väntar ett fortsatt pysslande där hemma. Vi ska slipa och måla om en stor möbel som transporterats från Berlin. Vi ska sortera bebiskläder och tvätta och köpa barnvagn och göra oss av med sånt som vi inte behöver längre. Det ska boas helt enkelt.

Jag ska även till Sverige en sväng, tio dagar i januari då mammaskyddet kickat igång. Efter det bör vi vara redo för hennes ankomst. Så redan man nu kan bli för att plötsligt föda ut en tredje familjemedlem som sen ska bo hos oss och oroas för tills vi dör.

Känner att 2015 nog också har potential alltså.

Nerviga resan till Sverige

September 19th, 2014 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Tillbaks i verkligheten nu sen ett par dagar. Helgen i Sverige var väldigt fin på många sätt. Det kändes som att vi kom, såg och segrade. Redan på fredagkväll, trots att timman var sen och alla var lite slitna efter jobbeveckan och flygresan, satte Eric och jag oss ner med mamma  och pappa framför köksbordet och berättade vår stora nyhet. De blev glada. Glada och kanske lite överraskade, men det var säkerligen välkommet. Det har jag förstått på mammas hintar de senaste åren, om inte annat.

Vi avslutade kvällen med ett långt och hackigt videosamtal till London, där Erics bröder och blivande svägerska satt och drack goda drycker och firade livet med oss. Även om de mest var förvirrade över att vi verkade skulla sova i en bastu.

Lördagsmorgonen inleddes med frukost hemma hos Malena och Miriam. Emelie, Martin och Ebbe dök också upp. Tony var ute och fiskade och missade både oss och vårt besked, men han fick på telefon lite senare och hämtade sig snabbt. Vi käkade svensk ost, kramades, lekte med barnen på golvet och försökte uppdatera varandra lite snabbt på vad som hänt sen sist.

Sen tog Eric, mamma och jag bilen och körde på en liten Skåne-tur för att spana in bröllopslokaler. Nu blir det väl antagligen inte stor fest i Sverige nästa år som planerat från början, utan nästnästa, men att ändå ha lite koll på vad som finns och vad vill gillar, känns bra. Checklistan som tillhör den perfekta lokalen är lång, även om jag tror att vi kom hyfsat nära i söndags. Då tittade vi på en herrgård med tillhörande festlada och övernattningsrum utanför Landskrona. Långt bort från mina trakter, men fortfarande Skåne och så himla fint på många vis. Vi får väl se.

Med lite dåligt samvete lämnade jag sen Eric framför tvn hemma hos mamma och pappa för att åka med Malena till Emelie och bara prata bort lite tid. Det blev hämtpizza (svensk sådan rockar!) och lite bus med Ebbe och så en jäkla massa prat. För första gången på länge, kände jag i alla fall, blev samtalen djupa och långa och rotande och uttömmande. Jag fiskade mest information om mitt nya äventyr, som ju båda mina bästisar redan gått igenom, men vi hann också avhandla lite snusk och lite skvaller och lite sånt där som man tänker men inte vågar säga till så många.

Bara helt fantastiskt härligt var det.

Och Eric hade klarat sig fint, visade det sig, när jag var hemma igen typ 8 timmar senare.

Söndagen ägnades åt en lokal till och sen en stor bullrig middag på kvällen med barndomsvänner till mamma och pappa samt deras numera vuxna barn. Mycket att snacka om där också och jag fick även träffa mina egna syskon som nog blev glada även de.

På måndagen hängde vi hemma hos mormor och morfar en sväng, fick köttfärspaj och glass. Uppdaterade dem och fick ännu en gång dela vår glädje med nån som också ser framemot allt som komma skall. Känns fint att folk fröjdas tillsammans med oss.

Sen fick vi skjuts av mamma till bussen, sa hejdå, kom till Lund, tog tåget till flygplatsen, åt dyr middag där, handlade ett wienerbröd och flög hem. Att ta sig upp till jobbet dagen efter var inte lätt, kändes nästan som att man var bakfull. En helg med massa intryck och känslor och nervositet var över. Nu fortsätter vardagen. Och det känns helt okej.

Hej där hemma! Och här borta, om det är nån sate i Tyskland som också läser min blogg.

Ni kan tro att jag var på resa i helgen, tre länder på fyra timmar, det ni! Det går lätt om man hälsar på två finingar i Aachen, vid den belgiska och holländska gränsen, nordväst om Frankfurt.

Vi lånade en bil av Erics mamma och så körde vi först till ett litet samhälle utanför Köln, där hans styvmormor bor tillsammans med sin lilla rumänska hjälpreda. Vi hade med oss världens godaste pastagratäng som min mamma klippt ut från en tidning en gång i tiden. Typ ”snabbmat för hungriga skolbarn” eller nåt sånt. Pasta med skinka och ost och creme fraiche, smaksatt med senap och gräslök. Yum. Vi pratade och visade bilder från festen i Sverige och förlovningen, innan vi åt morotskaka till efterrätt och körde vidare.

Runt 17 var vi framme hos Tom och Jaana i Aachen. De bor i en jättefin, nybyggd lägenhet med två terasser, stooort kök, lyxigt badrum och som ett öppet galleri som ovanvåning där Eric och jag inkvarterades. Vi tog direkt en sightseeingtur på stan, köpt frozen yoghurt och spanade in den imponerande stora domkyrkan.

Sen gick vi hem till dem igen, installerade oss i köket med lite öl och vin och tittade på när halvfinska Jaana lagade finsk fisksoppa och finska karelenpiroger. Jag tycker det är så jäkla mysigt att få hemmalagad mat och att sitta i köket och småprata medans det luktar gott och mörkret sänker sig över hustaken utanför. Här i storstaden är det tyvärr ovanligt med hemlagad mat och hemmahäng, folk tenderar att beställa och gå ut istället. Jag uppskattar det i alla fall, nåt enormt, att sitta hemma och babbla sådär.

När vi hade ätit gjorda värdinnan blåbärsmojitos till oss alla som också var jättegoda, lagom spritiga och lagom söta. Sen pratade vi lite mer, Tom var lätt sugen på att gå ut, visa oss nån bar och så, men Eric och jag var slitna, och Jaana trivdes nog lika bra hemma. Så blev det att vi stannade inne istället och snackade bort ytterligare nån timme tills jag somnade på soffan och vi sa god natt.

Söndagen inleddes med dusch under regnskogsmunstycket, sen blev det frukost med nystekta ägg och goda frallor. Det fanns till och med passionsfruktsjuice! Efter en gemensam tandborstningssession (lite nervöst eftersom både Tom och Jaana är tandläkare, man vill liksom inte vara den som är klar först med borstningen!), satte vi oss i Toms bil och gav oss ut på en färd som heter duga.

Först körde vi till deras jobb, det var ett stort sjukhuskomplex som aldrig färdigbyggdes eftersom huset blev för tungt för sumpmarken. Det var så gräsligt fult både inne i och utanpå, att det nästan blev coolt. Sen körde vi till Belgien där Jaana har sin gamla häst uppstallad. Han och hans kompisar fick gammalt bröd och ägaren fick sina hyrespengar. Sen bar det vidare mot Maastricht, i Holland.

När vi kom fram var jag ordentligt åksjuk och riktigt längtade efter att få sätta fötterna på fast mark. Vi strosade omkring och tittade på affärer och människor. Jag tyckte stan påminde om Köpenhamn och holländska alltså, detta konstiga språk, som en blandning mellan tyska, franska och engelska. Underbart. När hungern kom nån timme senare hittade vi en uteservering och käkade sen lunch där, skyddade från regnet under stora parasoll. Jag kände mig onödigt bakis från åkturen dit och festade till det med en äkta cola. Det ni! Only in Holland.

Sen vandrade vi lite till. Tom och Jaana botaniserade i en asiatisk supermarket och jag hittade ett gatumusicerande sextiotalsband som spelade och sjöng i vackra stämmor. Som tur var fanns det även en man med en liten hund i ryggsäck, så de andra var också underhållna.

Ja, sen fanns det liksom inte så mycket mer att göra, än att tänka på morgondagen och hoppa in i bilen igen. Tillbaks till Aachen tog det kanske en halvtimme och sen hade Eric och jag ytterligare 2,5 innan vi var hemma i Frankfurt. Delar av autobahn var så stormiga att vi fick köra i trettio och man såg knappt vägbanan framför sig. Tur att Eric är en klippa bakom ratten. Lite efter 20 på kvällen var vi framme i Bornheim igen. En händelserik helg var över och två trötta krigare slängde sig på sängen. Det är dock fint att komma hem och bara känna i kroppen hur bra man mår av att återse sin lägenhet, sina saker och sin boning på jorden. Trivs väldigt bra där. Men det är ändå fint att ha så härliga människor i livet, som man kan hälsa på och dricka blåbärsmojitos hos.

Tjejtid i Palma, Mallorca

June 9th, 2014 | Posted by Jess in Resa. - (0 Comments)

Kom igår hem till Frankfurt igen efter fem fantastiska dagar på Mallorca. Satan vad härligt det var.

För det första var jag där med ett extremt skönt gäng, mina fina vänner med Frankfurt-anknytning. Angelica kom från Irland, Madde och Caroline från Stockholm, Izabella och jag från Frankfurt och så hälsade vi på Yvonne som bor i Palma. Alla hade något att säga till om och fick göra som de ville och hjälptes åt och samsades om. Värsta harmoniska kollektivet.

För det andra visade Palma sig vara en riktigt fin stad. Visserligen full av tyskar, svenskar och engelsmän, men ändå inte turistig på ett jobbigt sätt. Jag tror att de “utlänningar” som är där stannar längre och är inte sviniga som de som åker till Magaluf för att supa bort halva sin årsinkomst. Palma var mysigt, lagom stort, har vacker arkitektur och mysiga restauranger, cafés och små affärer. Det är rent och soligt och precis vid havet. Så fint.

Så vi tillbringade dagarna tillsammans. Började med en powerwalk i morgonsolen (varmt som in i grytan) och vandrade antingen längs med havet eller upp för ett berg till en borg som bland annat inkluderade 450 trappsteg uppför. Sen frukost med ägg och kalkon och färskost och grönt te med kokosfett. Sen bussen till stranden och lite stek blandat med dopp i havet.
Några av dagarna skippade jag stranden och hängde med Yvonne, shoppade och såg mig omkring. Också fint. Och troligtvis särskilt uppskattat av de röda fläckar på min rygg som inte fick solkräm första dagen…

Sen duschade vi av oss saltvattnet, gjorde oss fina och gick antingen ut och åt eller lagade god, nyttig mat hemma hos Yvonne. Satt på balkongen och njöt, drack rödvin och pratade om livet.
Nästa dag började allting om. Så. Bra.

Vi firade Izabellas 25-årsdag med pressies på sängen och fick en ny spansk/tysk kompis. Drack vin med Svenska Kyrkans präst på hans balkong och testade Emilio Ingrossos italienska mat på Ribello. Småsnackade med ett gäng svenska elektriker, drack ett glas iskall champagne, shoppade på en söndag och försökte desperat bota en förkylning. Einfach toll.

(Bild snodd av... Caroline?)

(Bild snodd av… Caroline?)

 

Vänbesök och solresa

June 3rd, 2014 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Det blev en så jädra härlig helg. Massor av fniss och promenader och lite sightseeing och kolhydrater och en liten Miriam-hand i min. Vi tittade på Frankfurt från ovan, beställde pizza, svalkade oss med glass och röjde på HM. Sötnöten gåtränade som bara den, säkrare och säkrare på de små benen pinnande hon mellan oss och kramades kort innan hon vände sig om för att köra samma sträcka igen. Däremellan sorterade hon om mina böcker, lekte med en kortlek, sov utanför sin hundbädd och var bara ett jädra stort solsken. Älskade att ha dem här alla tre.

Vi drack vin och gick på zoo och åt brunchbuffé och hade middag med mina vänner här i stan. Det kändes viktigt för mig att Izabella och Josefin och Kai fick se de som jag ofta pratar om och att Tony och Malena och Miriam fick se dem som håller mig vid liv i Tyskland.

När vi sagt hejdå vid säkerhetskontrollen på Frankfurts flygplats (detta traumatiska ställe) så trillade bittra, ledsna tårar ner för mina kinder. Jag vet att det är rätt att bo här. Jag ska vara med Eric och på mitt jobb och i denna stan, men det är ju själva sören att inte alla som jag tycker om, från hela världen, också kan vara här.

Dock dröjer inte så länge innan vi ses igen, i den svenska sommaridyllen om nån vecka eller så.

Men först ska jag åka till Mallorca. Redan imorgon. För att vara hälsosam och fräsch och kanske dricka nåt glas vin och ha sol i ögonen och sand mellan tårna. Ett gäng svenska tjejer med Frankfurt-band ska alltså bo hemma hos Ivon i Palma och umgås. Jag kommer hem igen på söndag, får ha en pingstmåndag ledigt med Eric innan jag jobbar i fyra dagar.

Efter det väntar semester och Sverige och midsommar.

Nu ska jag gå och packa, kanske gurgla lite halsbakteriedödare och hoppas att jag blir frisk från denna förkylning snart.

Kram på er!