Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Elsa 2 år och 3 månader

June 22nd, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Ska vi prata lite om Elsa? Som nu är 2 år och tre månader gammal. Första året i hennes liv dokumenterade jag varje månad hennes framsteg här i bloggen. Sen krävde hon mer och mer och jag började jobba med att skriva onödiga texter till internet och tiden sprang iväg. Nu är hon alltså en ganska stor tjej. Iallafall om man frågar henne själv. Och jag misstänker, vilket många flerbarnsföräldrar även redan bekräftat, att när barn nummer två föds om nån månad, så kommer hon att växa ännu mer.

Elsa snackar numera både tyska och svenska. Svenska mest, men hon kan om hon funderar ett tag även omformulera sig så att till exempel farföräldrarna fattar. Som tur är jag gift med en man som tragglat svenska ett bra tag nu och som hänger med i svängarna. Så när Elsa säger till honom: “Jag vill inte ta på mig strumporna, jag vill leka med lego.” Så svarar han: “Du möchtest die Socken nicht anziehen, sondern mit Lego spielen?” Sen upprepar hon det på tyska och så startar lego-leken. Det är så fascinerande hur mycket hon vet och kommer ihåg. Mycket har hon också lärt sig från olika böcker. Och många av mina uttryck slänger hon tillbaks till mig på perfekta ställena. Hon kan till exempel säga, “vad snackar du nu om?” till både mig och sig själv. “Pappa är en riktigt bra kille”, “du ge mig ett plommon för att du älskar mig?” och “jag springer snabbt som enhörning” är några av meningarna som kommit de senaste dagarna. Hon återberättar också gärna saker. Som när hon fick utslag på ryggen i Sverige och mormor sa till henne att inte klia sig. “Mormor sa, Elsa, försök att inte klia dig på ryggen”.

Hon går själv på pottan nu för tiden, hojtar bara att hon måste kissa, går sen dit, drar ner brallorna och sätter sig och filosoferar med en bok. Värmen och det faktum att hon inte har på sig så mycket jobbiga kläder såklart.
Hon gillar också att bre sin egen macka, kommer det smör på fingrarna är det snabbt löst med tungan. Man får inte heller hjälpa till att ta på tofflorna, borsta håret eller ta loss klistermärken från papper. Eller, efter ett tag får man, men hon vill gärna tro att hon kan själv.

Hon gillar djur. Vår granne här har en liten vit terrier som heter Lulu som Elsa gärna pratar med och tittar på. Annars är det Alba hemma hos mina päron i Sverige som hon pratar mest om. När vi skypar med mamma så säger hon knappt hej till sin mormor innan hon vill “titta på Alba”. Därför är det bra med semester i Sverige ibland då vi också får hälsa på på vår egen 4H-gård utanför Tomelilla, moster Jannickes hästgård. Sist fick vi se både ett föl, en massa vilda hästar och ett gäng kor som glodde. Dessutom har Jannicke också två dalmatiner att klappa på och mata. Lyckan är gjord.

Hon ser framemot att få en lillebror. (Ja, doktorn hade sett fel i tre månader, men nu dök snoppen upp på den svartvita ultraljudsskärmen. Det blir alltså en påg och ingen tös. Ja, jag har tagit tag i shoppingen inför detta.) Hon klappar på magen, påstår att han sparkar henne när hon sitter i mitt knä och skrattar när hon hör att han inte äter med munnen, utan med naveln. “Det är lite komisch (konstigt)”. Hon berättar om hur hon ska hjälpa honom att komma upp på soffan, hur de ska läsa böcker tillsammans, att hon ska lära honom hur man tar bort tåludd, hur man skalar banan och hur man bygger med lego. Hon återberättar också gärna hur det gick till när vi ändrade från syrra till brorsa: “Dokton tittade på tvn. ‘Hooooo! Oj! En snopp! Jag såg fel, det blir en tille!'”

Elsa gillar även sötsaker och ber ofta om “dodis”. Vi försöker ändå begränsa den varan så gott det går och faktum är att hon fortfarande blir överlycklig över fem naturligt sötade gummibjörnar en gång i veckan. En annan av sommarens highlights, hittills, var när vi i Sverige hängde med Emelie och Malena och deras barn. Största tjejen Miriam tog med sig en godispåse ut till studsmattan och delade sen frikostigt med sig till Ebbe och Elsa. Det pratar Elsa fortfarande om.

Allt som allt så är det fortfarande fantastiskt att vara mamma till den här lilla kloka, funderande, roliga, luriga, argumenterande ungen. Hon ger oss så himla mycket varje dag, utmanar mig med sina omständliga rutiner som ska följas alltid, men gör mig också rörd med sina kärleksförklaringar och revolutionerande slutsatser. Sådan himla tur att hon finns alltså. Vår Elsa.

Öronsår

March 29th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Elsa är just nu inne i en väldigt gnällig fas. Hon piper och beklagar sig i stort sett konstant, från det att hon vaknar på morgonen tills att hon går och lägger sig på kvällen. Det känns som att hon är frustrerande för att jag inte förstår vad hon menar. Ofta gnäller hon liksom till och pekar på nåt eller visar nåt tecken. Då säger jag vad jag tror att hon menar, typ “Ja, en liten hund!” eller “Fönar pappa håret? Ja, det gör han. Det är fönen vi hör.”

Men om jag inte förstår och inte säger rätt så utbryter Den Stora Katastrofen och hon kan gråta/gnälla i 10 minuter. Sen lugnar hon ner sig i några minuter tills boken inte vänder blad själv, jag stänger kylen innan hon har hunnit dra ut alla grejerna, jag säger att hon inte får slicka på mattan.

Jag försöker vara så förstående som möjligt och stötta henne där jag kan, men ibland måste jag också säga till henne att skärpa sig. Då gör hon inte det för hon är bara ett år gammal. Hon håller på att bli stor, hon har börjat gå några steg på egen hand och hon håller nog bara på att reda ut situationen liksom. Ungen vår.

Elsa 8 månader

November 25th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (2 Comments)

Det känns som att det har hänt mycket med Elsa de senaste månaderna, kanske framförallt i huvudet (för hon kan fortfarande inte krypa och de knubbiga små benen är som överkokt spagetti när man försöker testa om hon vill stå.) Hon är liksom med mycket mer, svarar på sitt eget språk när man pratar med henne, blir sur när hon inte får som hon vill och skrattar åt små subtila skämt och bus. Stora tjejen.

Elsa gillar: När det äntligen är morgon varje morgon och hon får komma upp ur sin säng och leka med oss i vår. Att äta. Att se sig själv på film eller live i kameran i våra telefoner. Att skypa med sin mormor och morfar hemma i Sverige, hon brukar vinka på sin mormor och fnissa åt sin morfar. Dessutom tror hon nog att de alltid väntar där inne i datorn för så fort hon ser den med skärmen uppe så blir hon galen, vill dit och vinkar.

Hon gillar också att dra sin pappa i öronen, att leka med tomma flaskor och att åka på våra axlar. Hon verkar uppskatta böcker, sitter koncentrerat och vänder blad med sina små klibbiga fingrar, känner gärna på sidorna, vilket jag tror hon lärt sig från en av sina böcker som man ska känna på (pandan har en mjuk mage, tigern två öron, sälen har morrhår och så vidare).

Elsa är fortfarande matglad och testar allt med glädje. Häromdagen fick hon smaska på en bit mögelost, lite svarta oliver och grapefrukt. Det är svårt att avgöra om hon gillar eller inte, för allt åker liksom ner, utan kräsenhet. Dock äter hon inte så stora mängder att hon klarar sig utan mat på natten, misstänker jag. Tyvärr. Tyvärr. För nattamningen börjar bli jobbigare och jobbigare, men jag har läst att det är bra om barnet kan få bestämma fram tills det är ett år och sen är det fritt fram för mamman som vill sova att bestämma att mjölkbuffén är stängd. Alltså bara fyra månader kvar. Tyvärr. Det är mysigt att amma, men ofta går det inte mer än nån timme mellan gångerna, även om hon snuttar snabbt och sen somnar om, så ska jag ändå vakna till, sätta mig upp, hämta ungen och sen lägga ner henne igen efteråt. Och sen förhoppningsvis somna om innan det är dags igen. Ja.

Elsa gillar inte: När hon inte får som hon vill, som sagt. Då skriker hon, gnäller, surar och trycker ihop båda ögonen och munnen samtidigt. Det ser så uppenbart fejk ut, “jag är jätteledsen så du måste nog ge mig din telefon nu för att jag ska bli glad igen”, att man måste skratta. Och detta trots att jag minns från min egen barndom hur rasande jag blev när mamma och pappa skrattade åt mig när jag var arg. Hon gillar inte att gå och lägga sig på kvällen. På dagen går det bra, men kvällen är liksom allvarligare på nåt vis och då ska hon inte sova.

Elsa sover: Sådär. Det är mycket bökande och gnyande och gnällande och snuttande. Dessutom oftast koncentrerat mellan 00.00 och 04.00, och det måste väl räknas som ofta om jag måste amma fyra gånger på den tiden? Ja. Funderar på om hon kanske är redo att sova i eget rum, om det är så att vi stör henne och att det är vi som väcker henne hela tiden? Med “vi” menar jag Eric, som är den som snarkar, vänder sig om i sängen som om han vägde 180 kg och dricker vatten som en jädra flodhäst så fort han får chansen. Harkel. Samtidigt är jag nervös för att flytta henne för att jag tycker om att höra henne under natten och det är naturligtvis också lättare att amma hela tiden om hon sover precis bredvid mig. Vi får väl se.

Elsa är: Glad och social och trevlig. Hon smilar och flirtar och ler mot alla vi träffar och ser. Allt från expediter i affärer till tanter i tunnelbanan och affärsgubbar i doktorns väntrum, alla får en dos bebisleende av vår dotter. Hon smilar dessutom med två små gaddar i munnen som kom upp för nån månad sen. Nu verkar det som att en kindtand är nästa på tur, om nu det kan stämma? Trodde framtänderna uppe skulle komma först, men hon är jättesvullen och öm i kindraden…

Hon är också duktig på att klappa. Hon applåderar glatt när hon hör musik och när jag sjunger (kanske kan det också kallas musik?)

Jag har även fått för mig att hon ett par gånger kallat på mig specifikt med “ma ma”. Men det kan också vara inbillning och slump att just de ljuden kommit ut då hon ville att jag skulle komma och klappa på henne. Låter detta vara öppet.

Elsa är naturligtvis världens klokaste, modigaste, starkaste, härligaste, gosigaste, roligaste unge och det berättar jag för henne varje kväll innan hon ska sova. Vi är så himla glada att det blev just hon som blev vår dotter.

Sömnen och språket och skillsen.

October 6th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (1 Comments)

Livet just nu är ganska bra. Förutom nattsömnen som blir störd irriterande ofta (trodde liksom att det skulle bli bättre nu när ungen är 6,5 månader, men nä, vi matar och vaknar och matar och vaknar natten igenom. Jag kan eventuellt behöva ta tag i detta snart och lära henne att det inte blir nån mat på natten för att man ska sova då, men eftersom jag inte är 100% säker på hur hungrig vs. gossugen hon är så känns det jobbigt att tvinga henne att sova utan boob. Så jag tänker att vi avvaktar och kollar om det är nåt utvecklingssprång på G som får henne att vakna och äta hela tiden. Kanske en krypning, kanske en tand, kanske en sittning?)

Hon är ju världens underbaraste unge och det känns som att hon nuförtiden verkligen lyssnar när man pratar med henne, tittar en i ögonen och följer med blicken när man visar saker och pratar om bilderna i en bok eller vad man nu håller på med. Det känns viktigt att språket blir så konsekvent och frekvent som möjligt så att vår lilla två-(eventuellt tre) språking får rätt på allt i sitt huvud. Ska bli spännande att se när och vad och hur hon börjar prata. Iiiih. Jag stormtrivs med att vara mamma. Alltså.

Vi bastlar runt här hemma om dagarna, pysslar med lite olika projekt. Just nu håller jag på att måla en byrå som vi fått av Erics föräldrar. Den fixas till på deras balkong som har bättre luftning än vårt vardagsrum, den ska bli vit och får sen flytta in i vårt sovrum eftersom förvaring är något som alltid verkar behövas i detta hem. Mest hade vi egentligen behövts köksförvaring, men det är svårt att få in fler saker där utan att det blir stökigt och trångt.

Elsa växer, hon rullar fram på golven och grabbar tag i allt hon passerar. Trots att hon inte kan krypa än så känns det som att vi snart får barnsäkra lägenheten på riktigt. Hennes armar är längre än man tror liksom. Idag kollade jag i min Om Mig-bok som mamma skrivit i när jag var liten. Ville ha lite jämförsfakta eftersom jag läst nånstans att bebbarna ofta följer i sin mors fotspår när det kommer till kunskap och tänder och sånt. Alltså; jag fick mina första tänder när jag var 6,5 månader, jag började krypa när jag var 6,5 månader och jag ställde mig upp första gången när jag var 7 månader. Elsa måste alltså snabba sig lite. Hahaha, nä, det är såklart lugnt. Alla barn är olika och sådär. Vi såg också att mina fötter vid 4 månaders ålder var lika stora som Elsas är nu. Så Eric tippade på att det var det som gjorde att jag kunde stå så tidigt, stora skidor till fötter som gjorde mig stadig som ett hus. Kanske.

Nästa helg ska vi åka till Aachen och hälsa på Tom och Jaana och träffa deras lille Jim som föddes i somras. Och sen ska Elsa och jag hem till Sverige och hänga med familj och vänner i några dagar. Även där väntar en ny liten bebis som måste snusas på och kramas. Jag längtar.

Ja och sen kommer väl i princip julen, sen fyller Elsa 1 och sen ska vi gifta oss och flytta till hus och köpa en bil och skaffa en massa mer barn och bli rika.

Så då vet ni hur läget ser ut.

Elsa 2 månader

May 18th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Tiden har gått, igår firade Elsa sin andra måndadsdag. Det blir tjat nu, men jag måste ändå få säga följande: tiden går. Herre vad tiden går. Ibland känns ungen vår miniliten och ibland som stora tjejen. 

Igår var det ju söndag så pappa Eric var hemma och hängde med oss. Vi gick en 10-kilometers promenad, träffade familjen Zimmermann (Lars, Linda och Mira) lite snabbt och åt rösti med örtkvarg på kvällen. Elsa sov i vagnen och var gullig, som vanligt. 

Elsa gillar: När särskilt pappa (tror han har mer intressant textur i ansiktet) pussar henne. Att hänga över min axel och spana in världen, fönstret i köket och olika lampor. Mjölk, såklart, fortfarande. Fast på senare tid käkar hon bara en liten slutt, rapar och är sen nöjd. Vi hänger med i svängarna så gott det går. Propsar man på så kaskadkräks hon istället. 

Elsa gillar inte: Att få halsvecken tvättade. Det är så svårt att komma till att vi tyvärr måste vara lite aggressiva på ett snällt sätt och bända upp hakan på henne. Det samlas damm, ludd och sur mjölk därinne som sen förvandlas till en vit geggost som luktar LIK, alltså tvättar vi för att undvika detta. Ligga ensam eller få vänta på maten är heller inga favoriter. 

Elsa sover: Lite svajigt just nu. Första delen av natten, typ 21 till 3, 4, sover vi bra alla tre. Efter den matningen sover Eric fortsatt bra medan Elsa ligger och korvar runt och bökar och grymtar och jag ligger och tittar på henne. Lite jobbigt, men vi hoppas att det går över snart. På dagen sover hon när och så länge hon själv vill. Väldigt gärna och gott i vagnen också, så länge den rör på sig och är utomhus. 

Elsa är: Fortfarande den finaste tjejen som finns. Väldigt bra på ögonkontakt och att spricka upp i ett leende när hon får ett smajl från någon. Snackig och babblig, särskilt när hon ser att nån lyssnar. Fascinerad av sånt som rör sig ovanför hennes huvud och fullkomligt obenägen att hålla eller slå mot saker. Vi övar på det. Och är så himla tacksam för att livet med barn bara precis har börjat.

Elsa 1 månad

April 21st, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

I fredags firades det födelsedag här hemma, Elsa blev 1 månad. Eric jobbade sent, men jag och lilltjejen var ute i solen en sväng och gick på kvällen över till Friedberger Platz där det varje fredagskväll hålls sk marknad, dvs, små vagnar säljer ost, korv och vin och folk samlas efter jobbet för att prata och få i sig nåt gott. Lars, Linda och Mira var också där. Det blev dock en tidig kväll för oss, Elsa ville inte ligga i vagnen och jag kunde inte skumpa runt på henne längre.

Elsa gillar: Bröstmjölk är den absoluta favoriten. Det mesta går att fixa med mjölk och vi kör fortfarande på inställningen att hon får amma när helst hon vill. Vi brukar alltid testa att bära omkring på henne, byta blöja och försöka trycka ut en fis eller tre först, men om inget annat hjälper så får hon gosa med mig och mjölkbaren. Det handlar inte alltid om hunger, utan ofta om trygghet och tröst.

Hon gillar också lampor och ljus av olika slag. Finns det en spännande lampa eller ett fönster som släpper in ljus så kan hon ligga flera minuter och bara titta. I badrummet och i köket funkar babyskyddet som stol och så sysselsätter hon sig med ljusspaning medan jag duschar eller snabbt tömmer diskmaskinen.

Ett annat starkt kort är skötbordet och den ekorrmobil som jag gjort som hänger ovanför. Om man snurrar på den så slutar hon gråta och stirrar förhäxat på den. Gullungen. Jag brukar sjunga Ekorrn satt i granen som bakgrundsmusik till.

Elsa gillar inte: Att vara utan mjölk för länge. Att ligga själv för länge. Att få tröjor och andra klädstycken dragna över huvudet. Att frysa. Att ha fis/bajs på tvären.

Elsa sover: Hyfsat bra för att vara en så liten plutt. (PEPPAR PEPPAR TA I TRÄ.) Hon ligger i pyjamas och mormors (alltså min mormor) hemstickade filt mellan oss i sängen. Hon får låna en bit av mitt täcke också och lyckas på nåt sätt alltid korva sig närmre mig och jag vaknar ibland av att hon ligger och snuttar på min arm. Jag sover alltid med ansiktet mot henne, medan Eric vågar vända på sig också. Elsa somnar för natten runt 22 varje kväll och brukar sen vakna för nattamat runt tre, fyra. Sen en gång till sju och då försöker vi vara tysta båda två så att Eric ska få sova tills hans alarm ringer vid åtta.

Elsa är: Världens finaste unge, såklart! Glad under dagen, lite grinigare på kvällen. Ett fan av kroppskontakt. Duktig redan nu på ögonkontakt, på att hålla upp sitt lilla huvud och på att titta på en när man pratar med henne.