(Hoppas ni kan läsa trots att prickarna ovanför vissa av bokstäverna saknas. Jag orkar inte rätta varenda å, ä och ö.)
12 okt 2005 – New York, USA
Jag är här!
Ja, herregud, var börjar jag?
Igår var en lång dag. Idag har också varit en lång dag, men igår var längre. Mamma och jag tog bilen till Höör (var tvungen att ha med ett ö dar ju). Sen tog vi tåget till Kastrup. det var fullt av morgonpendlare och trångt som tusan på tåget, utan våra väskor. Eller mina väskor. Den ena vägde runt 20 kg och den andra 28 tror jag.. Ingen övervikt här inte!
Väl inne på Kastrup träffade jag Åsa och Sofie och deras vänner. Vi bestämde oss for att strunta i Martina, den fjärde av oss och checkade in meddetsamma for att slippa väskorna. Sen var det ett jobbigt adjö kvar, det till mamsen naturligtvis, men det gick nog över förväntan, från min sida iaf.. Jag har ju fortfarande inte fattat vad som händer/ska handa. Åsa och jag gick och drack varsin svindyr apelsinjuice och hittade lite senare Martina och Sofie. Sofie och Martina ar från Trelleborg och Åsa från Helsingborg, typ. Himla trevliga töser alla tre. Lite sena lyfte vi fran Kastrup, landade i Frankfurt och sen hade vi fem timmar av vantan pa oss. Vi satsade stenhart fran borjan, fast beslutna att hitta McDonalds. Skont med lite svensk mat ju! 🙂 Gick val sadar en tre kilometer pa den enorma flygplatsen i Frankfurt ochde andra toserna med enorma handbagage, hann prova i princip alla bagagevagnar som fanns. Pa varje vaning. Ah, det var skoj. Till slut fick vi antligen vara hamburgare och festen kunde borja! De smakade nastan som hemma.
Sen gick vi tillbaka till var gate och borjade vanta. Jag oppnade Mallans paket och blev saaa himla glad! Tack min alskade du! Det var ett orngott med den dar angeln ni vet som jag gillar och sa hade tosen skrivit, med silvertext; Alskar dig, saknar dig! ar det inte bara the cutest!?
Sa smaningom fick vi se en del aupairer ocksa, manga fran Tyskland och nagra fran Polen och Tjeckien. Planet till New York avgick nog inte riktigt i tid, men vi var sa glada att vara ombord att vi brydde oss mindre. Nar vi kom in i planet och hade satt oss ner kom den stora chocken. Inga dataskarmar i satet framfor. Det var typ det som fick mig att aka som aupair fran forsta borjan! Okejda, kanske inte riktigt, men besvikelsen var iaf stor. Sa dar satt vi, jag klagade over de forsvunna dataskarmarna och Asa klagade pa att hennes mamma tvingat henne att ha en Ellosvaska som gick itu och Sofie satt och laste. Forgaves forsokte hon att inte hora oss. Stackars Martina hamnade manga saten bort sa henne kunde vi bara halsa pa nar vi gick pa toa. Och det var ratt ofta, eftersom jag satt innerst och ville skoja lite med brudarna. Mest sa ingen somnar eller sa. 🙂
Vi skulle ata. Flygvardinna lutar sig in och fragar mig vad jag vill ha. Jag tror att hon sager “tokiyo chicken”? Sa jag bara okej. Och ar nojd med det. Men da visade det sig att hon inte alls erbjod tokiyo chicken utan fragade om jag ville ha “turkey or chicken”… Jag tog turkey, men det var det val ingen som horde eftersom Sofie och Asa skrattade sa det grat. Jaja den bjuder jag pa.
Atta timmar pa ett plan var langre an jag trodde. Sarkskilt pa grund av tidsskillnaden. Nar klockan i Sverige var 23.00 och vi var astrotta. Gick ju upp 5.00. Da var klockan bara 17.00 USA-tid.
vi satt och hispade upp varandra sista biten med flyget. For nu kom u det varsta pa hela resan. Immigrationen i USA som alla sa skulle vara sa laskig. Pa planet fick vi fylla i lite papper att lamna i tullen resp. immigrationen och dessa papper skrev vi om typ vars 4 ganger. Ja.
Nar vi sag alla lampor over staden blev jag rent hispig. Fatta att jag ar i NEW YORK!
Och allt gick faktiskt bra. Vi hittade alla vara vaskor, hyrde en bagagevagn for $3 och tog oss igenom alla kontroller. Det var inte ens nan som ville tafsa pa oss! Det gjorde de kasnke tillrackligt i Frankfurt, dar fick vi ga igenom sakerhetskontroiller och visitationer 5 ganger. Ratt drygt, men sakert nodvandigt ont.
Vi hittade gubben med Cultural Care Aupair -skylten och vanatde pa resten av ganget en stund. Sen var det dags att slapa lite mer pa vaskorna. Alla 31 gick inte in i bussen sa det kom en minivan till och sen satt alla pa plats. Da var klockan runt 5 pa morgonen svensk tid och vi var SKITtrotta! En saknades. Det var ju en jakla kul nyhet, men vi vantade iaf talmodigt. I en timme och hela tiden hade bussen motorn igang och stod och spydde ut avgaser. Vi sag en limmo och en massa gula taxibilar och massa manniskor. Sen korde vi. Han korde som en galning och acn var sonder i bussen sa det var skitkallt och resan till skolan tog nog typ 1 1/2 timme. Jag sov och var vaken och fotade lite och sov sa jag vet inte sa noga. Framme pa skolan var pizzan slut pch alla sov utom vi och vi fick vara rum. Jag delar med en tyska som heter Terese och en fran Australien. De ar okej manniskor bada tva. Allt ar valdigt enkelt och inte sarskilt lyxigt och pa manga satt inte ens frascht, sa man langtar lite till pa fredag da vi ska aka vidare till vara familjer. Vi hade ett kort infomote dar i mitten av natten, hon avr typ 12 amerikansk tid men 6.00 pa morgonen i Sverige. Sov ganska gott gjorde man ju. Alternativen var ratt fa.
Imorse var vi uppe kl halv 7 var tid och gjorde oss lite frascha. traffade de svenska brudarna och vandrade ut i New Yorks morgonluft for att ta oss till matsalen. Frukosten var ljust brod, typ rostebrod, inget som man vill ata osrostat iaf, apelsinjuice (den var iaf osotad), fargglada sockerflingor och mjolk. At en macka med philadelphiaost. Jag tanke inte ens pa att den skulle vara fettfri det var bara det att allt annat var enormt greasy so.. Sen hade vi class. Har en jättebra lärare som vet vad hon pratar om. Och fast mycket ar relativt sjalvklart sa ar det anda ganska intressant. Lektionen varade till 12.00 då åt vi lunch. Det var varm korv, typ toasts med ost, tomato soup och chokladkaka. Jag åt lite sallad och en korv som inte var helt klar och en macka med sa mycket smalt ost i mellan ni kan tanka er. Också såndär typ Donkanost. Ja. Sen var det lektioner igen. Den har varade i fem timmar. Vi pratade om barnsjukdomar och barnsäkerhet. Sen t vi gen. Kyckling och ris, Sofie och jag kom fram till att det nog var bast hittills. Vanilj eller chokladpudding till efterratt. Nu ikväll har vi haft Sing-a-long. Alla sjöng sånger från sitt land. Vi ar typ trettio personer från Sverige. Först tog vi I ett hus vid skogens slut, sen huvud, axlar, knä och ta.
Åsa lämnade mig precis och jag känner också hur ögonlocken börjar bli tunga. Imorgon blir en minst lika lång dag som idag och pa torsdag ska vi inte till NYC. Sen på fredag bar det som sagt av till the host families.
Nu har jag antagligen missat en massa, men det far vara. Ha det fint hemma i Sverige, jag visar livstecken snart igen!
Massa kramar och pussar!
Nyår i New York 2005-2006. De tidigaste USA-bilderna hittar jag av någon anledning inte.
