Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Heeeej världen!

Dags för ett livstecken från lilla mig tänkte jag. Ni vet hur det blir, skriver man inte på ett tag så blir bloggen bara läskigare och läskigare att ta sig an. Men nu så.

Uppsatsen är avklarad. Jag ska skriva mer om det sen, om hur jag satt på ett tåg på väg från upphämtandet av världens bästa man på flygplatsen i Danmark och fick ett email. Men det blir ingen cliffhanger. Jag klarade det. Och jag inte bara klarade det, jag aceade det. Jag fick ett fint betyg som nästan gjorde allt slit värt det och jag tvingades inse att tack vare handledarens outtröttliga piskande så blev jag godkänd.

Eric gjorde mig sällskap mina två sista veckor i Sverige. Jag packade och han tittade på tv. Vi firade idyllisk midsommar med lekar, snaps, jordgubbar, barn och världens finaste vänner i Sjöbo. Det blev roadtrip längs Skånes vackra kust, vandring på Stens Huvud och grillning hos syster utanför Tomelilla.

Det blev besök hos mormor och morfar där vi fick god mat och massor av jordgubbar. Vi snackade svengelska tillsammans, beundrade deras gurkplantor och jag bestämde att tvinga dem till Tyskland så snart vi har ett eget hem.

Vi firade kärleken på Johan och Gabriellas bröllop och jag njöt. Jag gjorde verkligen det. Stannade upp flera gånger och bara tittade på mina äldsta tjejkompisar och deras godkända män och söta barn. Jag tänkte på hur tacksam och lyckligt lottad jag är som får ha dem i mitt liv.

Det bidde avskedsbrunch, jag snusade lite extra på Miriam, kramade bror, syster och vänner adjö. Sen sov vi en sista natt på mamma och pappas vardagsrumsgolv. Packade våra väskor och satte oss på bussen. Flyttfirman från Kiel, Tyskland hade anlänt och tre raska män bar ner mitt liv komprimerat till 17 kartonger, 2 resväskor och en träpall. Sen åkte de på Skandinavientur med mitt bohag som fortfarande inte kommit fram till Bad Homburg.

Jag grät inte när jag sa hejdå till mamma, men jag grät senare när jag tänkte på allt. På hur dramatiskt det till sist blev att säga hejdå till alla och det land som trots alla turer utomlands ändå är mitt. Sverige finns kvar, jag vet. Men nu bor jag i Tyskland. Utan Emelie och Malena och mamma och pappa och Miriam och Knoppen och Emma och Ulrika och mormor och morfar släktingar och syster och bror och vänner och annat löst krafs som Kvibille gräddädel och 17%-ig joghurt.

Tur att jag har fina människor även här, som tar hand om mig och får mig att må bra. Jag har spenderat den första tiden här med att ta hand om min överväldigade pojkvän, passat Grace, fått hjärtevärmande present från Es föräldrar, druckit vin och Cosmos med tjejerna, träffat Lars och Linda och Lindas växande mage, gått på lägenhetsvisningar och läst jobbannonser.

Allt är alltså bra, om inte det redan framkommit. Jag mår bra. Och solen skiner.

Nu vet ni, det ska bli bättring på bloggfronten även om jag emellanåt blir ledsen på envägskommunikationen. Hint. Nästa vecka börjar mitt sommarjobb, vi letar vidare efter drömlägenheten och så går livet vidare. Vi hörs alltså!

En cool och en glad.

En cool och en glad.

Eric och Ulli grillar på Emmas bakgård.

Eric och Ulli grillar på Emmas bakgård.

Flyttman nr 1 och mina saker (yttersta lagret).

Flyttman nr 1 och mina saker (yttersta lagret).

Vi anländer till Frankfurt! (Quelle: K. Matthiesen)

Vi anländer till Frankfurt! (Quelle: K. Matthiesen)

Angelica och Pontus sörjer/firar hennes avsked i augusti.

Angelica och Pontus sörjer/firar hennes avsked i augusti.

Post-it-pepp och kärleksnedräkning

February 27th, 2013 | Posted by Jess in Plugg. - (2 Comments)

you can do it

Kanske var det de färgglada post-it-lapparna jag satte upp över hela lägenheten, kanske var det Erics outtröttliga peppning, kanske var det jäklar anamma och viljestyrka. Jag vet inte. Men uppsatsen som fick mig att vilja kräkas av ångest för några dagar sen är nu färdigskriven. Jag har ingen aning om den är bra nog för att få ett godkänt, men jag har iallafall försökt och jag har iallafall skrivit något som jag kan lämna in.

Idag var tanken att lägga nästa kurs första uppsats bakom mig, men så fick jag inte till det och kände att instruktionerna från läraren var för knapphändiga. Nu måste jag alltså tillverka den uppsatsen imorgonkväll (efter föreläsning och barnpassning) och på fredageftermiddag när Eric är här och lockar med sin varma famn. Det är bara att bita i det sura äpplet och trycka ihop något så fort som möjligt.

Idag har jag även hunnit med att tvätta typ sju maskiner med olika sorters tyg. Det var bra att det blev gjort. Jag har pratat med Jannicke, smsat Andreas som fyller år, fått en  gullig bebis av Ulrika, ätit smaskig skaldjurssoppa som Jannicke skickat med mig i en matlåda, snackat med mamma och mormor och morfar och Eric, druckit massa te, läst om den europeiska medelklassen, ringt Telenor, blivit ovän med Telenor, och en del andra smågrejer. Nu ska jag bädda min säng med de nytvättade lakanen, vika kläder och sen gå och sova. Imorgon är det bara en dag kvar innan Eric kommer. Jag längtar.

 

Låtsasmoster och tankeomställning

February 18th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (2 Comments)

Malena och Tony har blivit mamma och pappa! De har fått en bebis! Jag har blivit låtsasmoster till en liten Miriam som jag ska få hälsa på på onsdag. Längtar ihjäl mig efter att få höra den troligtvis dramatiska historien om hur lilltjejen kom till världen. Jag är så väldigt glad för mina fina vänner, även om det känns skitkonstigt att Malena har en dotter nu. Skitkonstigt.

I övrigt så flyter livet på som det brukar. Det är mycket att göra och tänka på, som jag antagligen tjatat tillräckligt om. Jag försöker ta en dag i taget och lyckades häromdagen göra mig själv lite lugnare med en tanke. Såhär: Innan har jag tänkt att min belöning för att klara kandidatuppsatsen är att få flytta till Eric och Tyskland och köra igång mitt nya liv där. Detta har satt extra mycket press och stress på mig och den ouppnåeliga och läskiga kandidatuppsatsen. Nu har jag dock insett att det kvittar hur det går med uppsatsen, jag får ändå flytta till Eric! Bra va!? (Naturligtvis vill jag ändå få godkänt på skiten och få den ur världen, men skulle det bli så att jag misslyckas så gör det ingenting.)

Jättetyngd har lyft från mitt hjärta och min hjärna och min stressnerv.

Nu i veckan väntar som sagt besökt hos Miriam och hennes föräldrar, sen ska jag jobba på Jannickes ridläger en dag och sen skriva sista uppsatsen för denna kurs i helgen. Det blir inte lätt, men det måste göras.

Nu ska jag dock hälla i mig en kopp tranbärste med kokosfett och kanske slå på tvn en stund. Hejdå!

Min sämsta uppsats någonsin.

June 3rd, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Plugg. | Skit. - (0 Comments)

Alltså. Nu har jag spenderat typ tre timmar med att i rasande takt skriva ner en massa värdelösa meningar på fin engelska som handlar om hur kalla kriget påverkade kolonier och nya stater i världen. Jag vet ingenting om detta ämne och jag SKÄMS över den skräpiga uppsats som jag fått ihop.

Men. Jag känner även mig själv ganska bra och jag vet att de 2300 orden som finns i det där Word-dokumentet kommer snart få en titel och en källförteckning och sen lämnar jag in uppsatsen. För det är ingen hemlighet att jag inte är en student med djupgående kunskap inom internationella relationer.

Förra uppsatsen som var större än den här fick jag nästhögsta betyget för, trots att den också var skit och bestod till i princip lika stor del av babbel och omskrivningar som den här. Nej, det är inte sant. Den här är värre. Den här är bara parafraserad från texter och journalartiklar och wikipedia (med källor!) och den är så pinsam att jag inte ens vill läsa igenom den en enda gång till och leta stavfel. Jag skäms. Jag skäms för att den här uppsatsen liknar amatör och jag vill egentligen vara smartare, men jag orkar inte och framförallt så kan jag inte.

Alltså. Den får vara såhär. Också hoppas jag att John The Great visar barmhärtighet den här gången också. Jag behöver inte det nästhögsta betyget. Jag vill bara bli godkänd.

Jag har skrivit uppsats hela dagen så jag känner mig lite slut i tangentfingrarna. Men jag gör en sista ansträning för er, kära läsare. Ja, en sista, för uppsatsen är klar! Den är skit, naturligtvis, mest för att jag är vettskrämd och inte vågar tänka ens på hur mycket läraren hatar mig. Brödtexten är klar. Imorgon ska jag ordna med källorna, byta ut ord och sådär, men själva slitgörat är gjort.

Jag var oerhört disciplinerad. Jag tog en lite kisspaus och en lunchpaus, men det var allt! Och nu är den klar.

Ska snart joina tjejerna framför tvn. Idag kommer Alicia tillbaks också tror vi (man vet aldrig med henne) från sin Melbourne-semester. Jag ska äta hamburgare med ädelostdressing till kvällsmat. Min hylla i kylen är väldigt tom, men jag har tur för imorgon ska Lindsay dit med bilen så då slipper jag vänta på bussar och släpa på grejer.

Gud vad jag babblar. En sak till bara: Det är en väldigt härlig känsla i kroppen när något som man har dreaded, typ bävat inför, äntligen är gjort och klart och färdigt och fix och finished. Så himla gott. Jag har helt enkelt förtjänat hamburgare med ädelost och svamp. Kanske till och med bjuder mig själv på en grekisk yoghurt med hallon till efterrätt? Det är så pass galen jag känner mig just nu! Woot woot!

Ha en fin dag ni i resten av världen!

 

 

Lördag i Glenelg

April 14th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Plugg. | Resa. - (0 Comments)

Startade dagen med en utflykt till strandstaden Glenelg som ligger typ… en kvart härifrån kanske…? Nä. Tjugo minuter får vi nog säga. Jag hade aldrig varit där innan och tydligen ska man ha varit det så vi stack dit med Lindsay som chaufför imorse.

Först hann jag säga godnatt till världens finaste pojkvän också.

Ja. Väl på plats parkerade vi och hittade en liten restaurang slash café som vi slog oss ner på för att äta frukost. Det var gott och nyttigt. I mitt fall iallafall. Sen krävde jag att vi gick och tittade på havet så då blev det så. Jätteskönt väder är det nu. Solen skiner och det är varmt, men inte så varmt att man dör så fort man går ut. Runt 26-27 grader kanske och med en skön bris på det. Härligt.

Efter att jag hade fått se havet körde vi och handlade mat. Det gjorde jag ju igår också så för min del blev det bara en flaska bubbelvatten och en bit ost. Dessutom lämnade jag tillbaks supersulorna som skulle rädda mina benhinnor, mest för att det kändes lika bra utan och de kostade 350 spänn. Fick pengarna tillbaks.

Väl hemma igen satte jag igång med veckans andra uppsats som nu, för typ fem minuter sen, blev KLAR. Så skönt. Imorgon ska jag småfixa till de båda uppsatserna, men troligtvis inget som kräver mer än några timmars jobb.

Nu ska jag snart äta god lördagsmiddag: Halloumi eller ceasarsallad. Vi hörs!

 

Mina housemates fr v. Alicia, Mariko och Lindsay

De coola kidsen i Glenelg hängde här och kastade sig i vattnet med jeans på emellanåt.

Kolla upp din fisk!

 

Uppsatslättnad.

April 7th, 2012 | Posted by Jess in Plugg. | Skit. | WOW! - (2 Comments)

Alltså ni som inte pluggar/har pluggat på universitet eller högskola, ni får ta en annan jobbig grej från er vardag och se detta som en liknelse, jag vill ju inte utesluta någon demografisk grupp. Men ni andra då som vet, känn igen er i den här lättnaden: Jag är klar med den jobbigaste, största och tråkigaste uppsatsen jag någonsin har skrivit.

2500 ord om perioden 1815-1914 ville han ha, han får tankar och språk från en som inte pluggar internationella relationer och som i princip bara flummar runt och citerar dem som kan. Dessutom får han 250 ord extra. (Eventuellt gör jag någonting åt det innan jag lämnar in na.)

Så. Himla. Skönt. Har till och med gjort klart fotnoter och referenser, även det tar ju sin lilla tid. Som sagt, kanske kastar jag ett getöga på den innan den ska in, men 98% är klart och det ska firas ikväll.

Woot woot!

Långfredagens spännande händelser.

April 6th, 2012 | Posted by Jess in Ego. - (2 Comments)

Idag är det långfredag och jag har suttit framför datorn i princip hela dagen. Började imorse med en promenad, tre varv runt idrottsplatserna nedanför backen betyder fem kilometer, men idag var det nåt fel på iPhonens gps så den fattade inte var jag var och räknade bara 1,5 kilometer. Irritation. Samtidigt lyssnar jag på läskig tysk ljudbok som nu börjar bli väldigt spännande. Tur att det är ljust när jag powerwalkar kan jag säga..

Sen blev det som sagt plugg. Eller ja, frukost (skrammelägg med grädde och en wienerkorv) och sen plugg. Har lyckats skrapa ihop första utkastet av den politiska uppsatsen som ska in nästnästa vecka. Hade varit väldigt skönt om jag inte måste plugga så mycket om kvällarna efter praktiken, därför är jag lite hård mot mig själv nu dagarna innan.

Jag är hungrig. Jag är glad. Jag känner mig stark och positiv. Jag fick en kommentar av mormor och morfar som gått och skaffat email så att de kan kommentera, blev jätteglad! Hej hej ni två!

Nu ska jag käka tacotallrik utan tacoskal och titta på film med Mariko. Det är bara vi två kvar, de andra firar påsk med pojkvän i Sydney, syster i Adelaide och på okänd ort.

Vi hörs!

Andas ut!

April 2nd, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Plugg. - (0 Comments)

Måndagarna är okej. Oftast. Idag hade vi gästföreläsare på turismkursen och sen skulle vi få reda på våra resultat från första uppsatsen ni vet, som jag skrev så nervöst om förra veckan.

Först insisterade läraren på att alla var tvungna att hälsa på honom på hans kontor och få tillbaks den där så att han också kunde säga ett par ord till var och en. Det ville jag verkligen inte eftersom jag kände att skammen över att inte ha fått godkänt var värre än själva betyget. De andra i klassen gillade inte heller idén så det slutade med att han hämtade uppsatserna och delade ut dem i slutet av lektionen. Jag var så rädd. Men det gick vägen. Jag fick ett pass. Det är det sämsta av godkänt-betygen, typ som ett G, eller ett E beroende på vilken skala man använder sig av.

Ungefär fem stycken, bland annat min nyfunna vän Jackie, fick inte tillbaks sina. Läraren skrek på slutet: “Alla som inte har fått tillbaks sina räck upp handen. Ja, ni stannar kvar så jag får prata med er.”

Så himla oschysst och tydligt att de inte hade klarat sig.

Men jag klarade mig och log ett lättnadens leende resten av dagen. Pratade med Alicia i biblioteket och gick sen hem och sov/vilade en liten stund innan dagens pluggande tog vid. Har läst typ 70 sidor om det Ottomanska Riket. (Heter det så på svenska?) Imorgon är det nämligen dags att prata och imponera på Professor Fitzgerald igen..

Nu ska jag äta ägg och korv! Hejdå ni trogna!

 

 

Professorn och jag.

March 27th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Plugg. - (0 Comments)

Jag har ju berättat för er innan om min politikkurs som det inte går så bra i eftersom jag varken har intresse eller bakgrundskunskap i ämnet.

Förra veckan var jag på besök hos professorn och sa som det var att jag faktiskt pluggar litteratur och lingvistik och att jag inte vet ett skvatt om varför Storbritannien inte ville hjälpa Södern i Amerikanska inbördeskriget. Och så vidare. Han var då, till min stora förvåning, ytterst förstående och hjälpsam. Han erbjöd sig att göra om en av uppsatsfrågorna så att den skulle passa mig bättre och han lovade, i princip, att vi (holländska Marleen är i samma situation) kan få slippa tentan i slutet av terminen och istället skriva en uppsats till.

Jag blev väldigt glad, men samtidigt, löjligt nog, lite ledsen över att jag måste få specialbehandling för att jag inte är lika smart som de andra barnen.

Men när jag sen läser genom texterna som vi har varje vecka och inte fattar mycket alls så är jag ändå mest tacksam över att jag “bara” måste skriva uppsats. Det kommer naturligtvis bli svårt nog, för ämnena är komplicerade och invecklade, men iallafall bättre än att tvingas memorera en massa fakta och prestera under tidspress.

Det enda som Professor Fitzpatrick inte kunde hjälpa till med var under seminarierna, the tutorials som de kallas här, “du måste prata, du måste bidra till diskussionen”. Sagt och gjort. Idag öppnade jag munnen så fort jag kunde minsta lilla fakta om det som diskuterades.

Hoppas Fitzpatrick antecknade det.