Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Ville 2 månader

September 15th, 2017 | Posted by Jess in Lillebror - (0 Comments)

Att tiden går vet ni ju redan. Lillebrorsan här hemma är visst redan två månader och jag har inte ens märkt att han fyllt en månad. Det bör rimligen vara ungefär en månad sen nu.Han växer och har sig, vilket är trevligt. Tyvärr kan han fortfarande inte gå, till Elsas stora förtret. Men han kan le, och det gör han så fort man kommer tillräckligt nära. Han snackar också loss då, gurglar och gaggar och nästan trallar, om han är på det humöret. Han gillar att sitta i bärsjalen, vilket är tur. För där hamnar han flera gånger om dagen när jag behöver ha händerna fria för att till exempel kunna laga middag eller rita massa fiskar som ska klippas ut och klistras på samma papper. Vagnen är också okej, men bara om han somnar efter en stund. Vi var hos läkaren igår för att ge honom en riktig vaccinationscocktail, men läkaren tyckte han var för krasslig så vi väntar till nästa vecka. Han snörvlar på rätt bra i mitt knä just nu, men det finns inget att göra mer än att vänta ut det. Och han verkar som tur är inte lida nämnvärt.

Ville. Vår lille påg som får godnattpuss av sin syster varje kväll, som växer ur sina kläder snabbare än ögat och som tagit en självklar plats i vår familj. Han är bäst.

Elsa 15 månader

June 20th, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

För några dagar sen fyllde Elsa 15 månader. Hon är en liten solstråle som inte bara får oss att le som fånar hela tiden, utan också de hon träffar i mataffären, de som står bredvid henne på tunnelbanan, hennes mor- och farföräldrar och kompisar här i Frankfurt. Hon är utan tvekan det bästa som finns och numera, när jag frågar henne om hon är världens bästa unge, så nickar hon förnuftigt och säger “ja”.

Hon sover helt okej, med vissa undantag, som det kanske alltid kommer att vara. Det vill säga, klockan 18.30, efter att hon ätit kvällsmat och städat undan leksakerna, går vi och tar på pyjamas, tvättar ansikte, händer och fötter och kammar håret. Sen borstar vi tänderna och läser en saga innan vi gemensamt drar ner rullgardinen och säger godnatt till alla cyklar och bilar och träd och människor. Då vinkar hon och säger “tschuu, tschuu” (=hejdå). Sen läser vi en saga, de senaste 400 kvällarna har det varit en bok med fordon som hon älskar. Efter det lägger jag ner henne i sängen och pussar henne i hela ansiktet, vinkar godnatt och går ut. Har vi tur somnar hon då efter typ 10 minuters babblande. Men de senaste veckorna går hon igenom någon sorts mamma-/separationsfas och brukar vilja somna i min famn. Och vet ni vad, håll i er för nu kommer det, då får hon det. Jag går in och sätter mig med min lilla unge i knäet och sjunger tyst ett par minuter. Då slappnar hon av och somnar direkt och sen är det inga problem att tippa ner henne i sängen och gå ut. Dagen börjar mellan 5.30 och 6.00. Då vaknar hon glad som en lärka och det verkar inte finnas något att göra åt detta tidiga uppvaknande. Det spelar liksom ingen roll hur tidigt eller sent hon går och lägger sig, 5.30-6.00 är alltid en populär stund att slå upp ögonen på.

Maten funkar också bra. Hon gillar mat. Inte så super glad för grönsaker kanske, om de inte är pureade och fungerar som kladd. Då går det bra. Älskar fortfarande ost och bröd och sötsaker som jordgubbar, mogna persikor, kex och liknande. Till frukost serveras yoghurt med müsli och en liten macka, mest för syns skull. Till lunch blir det vår middag från dagen innan, eller bara en macka om det inte finns nåt. Stekt ägg äter jag ju typ 99 % av alla dagar så det hade varit praktiskt om hon hade gillat det, men det äter hon aldrig några mängder av… Ett trick som ofta funkar är att låta henne dippa maten hon har på gaffeln i lite olika dips: Ketchup, majonäs, olivolja, creme fraiche osv, beroende på vad det är som dippas. Då blir allt genast lite roligare. På eftermiddagen får hon snacks, macka, smoothie, korvbitar, frukt eller liknande, och på kvällen gröt eller liknande mat som lunchen.
All mat ska hon äta själv och det kan hon faktiskt riktigt bra. Ibland spiller hon dock med flit för att det är så roligt att torka.

Den senaste innegrejen i Elsas värld är våtservetter. Som jag nämnde så älskar hon att torka upp och med en våtservett får man liksom den där professionella känslan direkt. Så hon kan kämpa hur länge som helst med skötväskan för att få fram blöjväskan för att få fram våtservetterna och slutligen en enstaka servett. Då torkar hon också sina dockor, Anton, Victoria och alla gosedjur.

Vilket osökt leder oss in på hennes nästa hobby: Dockorna. Hon älskar att tulta omkring med sina små plastiga vänner. Dra av och sätta på deras kläder. Läsa böcker för dem. Kamma dem. Torka dem. Mata dem med vatten ur sin egen flaska. Lägga dem på läragåvagnen och köra runt med dem. Och så vidare. Gulligt att se, även om jag oroar mig lite för att hon redan har indoktrinerats i en könsroll hon inte valt själv.

Vidare älskar hon att bada, att gå till lekplatsen och gräva i sanden och gunga, att leka med andra barn, att sjunga med Brit och hennes gitarr, att läsa böcker, att läsa tidningar, att läsa H&M-katalogen, att titta på filmer på prickiga dalmatinersläktingar i min telefon, att tända och släcka lampor, att gosa med sin gula filt, att sitta på eget säte på tunnelbanan, att hjälpa till i att röra, blanda och provsmaka i köket, när det ringer på dörren, att åka bak på cykeln och rytmiskt hojta “mamma, mamma, mamma, mamma” för heja på mig, att dansa med höfterna till allehanda musik, att hämta grejer ur lådor och lägga ner dem igen i andra lådor, klättra upp på pallen i vardagsrummet, att kasta toalettrullar i badkaret när jag duschar där, att rita stora streckgubbar som inte få plats på pappret, att skypa med mormor i Sverige, att öppna paket, att hjälpa pappa göra kaffe på helgmorgnarna, att gå själv längs med gångarna i mataffären, att få en skiva medwurst av korvförsäljaren på torget, att riva legotorn och mycket mycket mer.

Elsa förstår allt. Alltså verkligen allt man säger till henne. Hon visar var fåret/grävskopan/hatten/skrivbordet är i böckerna. Hon lägger kläder i tvättkorgen när man ber henne. Hon kastar saker i papperskorgen. Kämpar för att få upp byxorna över rumpan när man uppmanar henne till det och hon vinkar hejdå när jag säger hejdå till någon.

Hon kommunicerar själv också med ljud och kroppsspråk och pekningar och oftast förstår jag henne också. Och gör jag inte det så tjatar hon tills jag gör det. Hon kan också säga mamma, bää, voff, mauu och när man frågar henne vad pappa säger så pruttar hon med läpparna och flinar. Den här lilla människan som för ett år sen låg på rygg och gurglade för sig själv springer nu omkring och lyssnar, tittar, pekar och pratar med oss. Man riktigt ser hur de små kugghjulen i huvudet snurrar när hon tar in något och gör om det till användbar information i det lilla huvudet.

Älskade, älskade, ÄLSKADE Elsa. Så stolt jag är över henne. Världens bästa unge.

ELSA 1 ÅR!

March 17th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Idag för ett år sen avslutades en tre dagar lång kamp för att få ut ungen som bodde i min mage. Det blev till slut ett kejsarsnitt och även om det kändes lite som att fuska, så var jag ändå väldigt glad att få slut på processen.

De la henne bredvid mitt huvud, Eric fick hålla i och så fick jag snusa på min dotter för första gången när hon var alldeles färsk och fuktig och len. Sen gosade hon hud mot hud med sin pappa i ett annat rum, medan läkarteamet sydde ihop mig igen. När vi återförenades i det där andra rummet föll alla pusselbitar på plats och kärleken slog mig med en hammare i ansiktet. Där låg ju min man med min dotter och vi var plötsligt en familj.

Sen dess har den där kärlekshammaren bara blivit större och större. Och idag firar jag ett år som mamma. Inteklokthursnabbttidengår. Som vanligt.

Elsa gillar: Hennes nyaste besatthet är en liten grotta som hon byggt åt sig själv bakom en stor krukväxt, mellan soffan och vitrinskåpet i vardagsrummet. Där kryper hon in och sitter och flinar mot oss. Supernöjd. Hon gillar också sin gåvagn som mycket tid spenderas med. Hon har dessutom lagt dit sin lilla musikkub så nu kör hon en sväng till musik, sen stannar hon och sätter på musiken igen och kör vidare. Hennes första bilstereo!
Ost är fortfarande populärt, och att gunga i parken. Hon gillar Babblarna som hon får kolla på i små doser på våra telefoner. Skypa med mormor gillar hon också, duplo är kul, tömma min plånbok är kul och att titta på hundar på stan är något av det bästa som finns.

Elsa gillar inte: Om man säger nej till något hon vill ha. Hon blir sur, skriker och skjuter ut underläppen så långt hon kan. Hon gillar heller inte att sitta fast i bilen för länge. Men annars finns det inte direkt något som hon inte tycker om. Hon är oftast väldigt glad.

Elsa sover: Bra! Hon somnar av sig själv nästan alltid. Vi låter dörren stå öppen så att ljuset kommer in och så att hon hör att vi fortfarande är hemma. Ibland vaknar hon till för ett snack under natten och ibland sover hon till morgonen. Hon börjar onekligen bli stor. Vi får väl se om vi ska försöka fasa ut amningen nu, när första födelsedagen är här. Jag kommer inte att stressa utan ta det lugnt. Och skita i vad folk säger.

Elsa är: Det bästa som finns. Den smartaste, redigaste, härligaste, finaste, roligaste, charmigaste, grymmaste jäkla ungen som finns. Min stolthet i livet, min dotter. Och det finns inget som är så givande och kul som att hänga med henne och upptäcka världen tillsammans med henne. Älskade älskade Elsa.

 

Elsa 11 månader

February 17th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Elva. Månader. Alltså ungefär en månad innan hon fyller 1 år. Ett år. Ja, som vanligt hänger hennes gamla mor inte med i svängarna, men idag är alltså Elsa 11 månader gammal. Hon är fortfarande världens bästa. Hon blir faktiskt bara roligare och roligare att hänga med. Nu förstår hon nästan allt som vi säger direkt till henne och kommunicerar tillbaks med gester, pekningar och ljud. Alltid samma ljud, ett “hääh”, som kan betyda allt från “ser du mamma, en hund!” till “jag vill ha mitt vatten”. Dessutom verkar hon inte ha något problem med de olika språken vi pratar här hemma, det är iallafall min högst oprofessionella åsikt om saken, vilket ju är skönt.

Elsa gillar: Ost. Ost måste få början den här punkten för hon är verkligen galen i ost. Men det är ju jag också så kanske man kan gissa vart hon fått det ifrån. Hon gillar ädelost och brie och vanlig hushållsost och parmesan och lite saltare sorter som Old Amsterdam och liknande. Det är ett perfekt snack att äta själv medan maten blir klar så det blir en del ost varje dag.
Hon gillar också att ställa sig upp mot allt och alla och når förvånansvärt långt med de små armarna. Vi måste numera se upp med allt som står på soffbordet eller som vi tappat på golvet, för sånt som kan vara livsfarligt har hon verkligen en förmåga att nosa upp.
Hon gillar att låtsasprata i våra mobiler, att skypa med mormor och morfar hemma i Sverige, att lyssna på musik och dansa sittdans till, att peka ut hundar på stan. Överlag hundar är toppen, igår satt vi länge och tittade på en liten frusen tax som var bunden utanför en affär och hon blir så exalterad att hon piper och försöker kasta sig ur vagnen. Tur vi snart ska hem och träffa folk som har hundar så att hon kan få klappa lite.

Elsa gillar inte: Att inte få som hon vill. Om man säger nej med bestämd röst blir hon direkt sur/ledsen, underläppen åker ut och hon tittar på en med en blick som verkar säga “men jag är ju så liten och go, jag kan väl få slicka på tvn?”. Hon är ganska känslig när det kommer till ordet Nej och kan ibland bli superledsen om jag råkar säga det automatiskt för att hon är på väg att göra nåt farligt.
Hon gillar inte att åka längre stunder i vagnen, tyvärr. Man måste ha med en liten arsenal leksaker om vi planerar att gå en runda som tar mer än 45 minuter. Det är ganska jobbigt tycker jag, för jag vill helst gå och inte samtidigt jonglera, läsa bok och sjunga barnvisor, men i nuläget får det vara så. Vi tränar på’t!

Elsa sover: Helt okej! Detaljerad beskrivning av hur det går till i nuläget: Runt 18.30 börjar vi städa undan leksakerna i vardagsrummet tillsammans (läs: jag städar och Elsa drar fram igen). Sen går vi in till hennes rum, där skötbordet står. Där kör vi en sk kattatvätt, tvättar av allt som ev. blivit smutsigt eller svettigt under dagen. Borstar håret. Tar på lite kräm om det behövs nånstans och sätter på pyjamas. Sen går vi och ammar en sista gång på soffan. Då brukar hon oftast bli väldigt avslappnad och sömnig, dock hinner hon piggna till igen innan hon ligger i sängen. För sen går vi in i sovrummet och hämtar hennes sovpåse och öppnar samtidigt fönstret på vid gavel. Sen borstar vi tänderna, sen tar vi på sovpåsen, sen tar vi en gruppkram tillsammans med hennes pappa och sen får den som inte ska lägga säga godnatt utanför sovrummet. Och sen går man in och stänger fönstret, drar ner rullgardinen och lägger henne i sängen. Ger henne kaninen och filtis och säger godnatt och går ut, men lämnar dörren öppen så att hon hör oss. (Och så att nog med ljus kommer in så att vi kan kika in.)

I idealfall (kanske… 65 % av gångerna) ligger hon och babblar en stund innan hon sen somnar. Då går vi in och kollar till henne, lägger henne till rätta och ser till att filten är inom räckhåll.
De andra 35 % så är hon lite ledsen emellanåt och då går vi in och visar att vi fortfarande är hemma, klappar om och går ut igen. Sen brukar hon somna. Ibland kan man behöva sitta bredvid och klappa lite på henne och sjunga några rundor Må din väg gå dig till mötes eller Down to the river to pray, men sen somnar hon oftast gott.

Äter oftast högst en gång på natten och då troligtvis för att jag inte orkar få henne att somna om utan bröst. Och ja, den kampen ska också tas nån gång snart.

Elsa är: Den smartaste ungen i världen. Att jag har lärt henne säga tack på teckenspråk har backfireart för nu säger hon det så fort hon inte har lust att äta mer. Hon kommer och rycker mig i byxorna när golvet är tråkigt och får då sitta med uppe på diskbänken och pilla på grejer och skala lök och äta rå zucchini. Då blir hon superglad och försöker göra som jag säger och inte kasta sig över kanten. Hon säger mammmamammama och pappappapapapaa och kan låta som en hund när man frågar efter det. Hon kan visa var håret, tänderna, öronen, huvudet, näsan, munnen, magen och händerna är. Hon kan också peka på pappa, blöjan, Anton, boken, strumporna, jackan, mössan och vattnet om man ber henne. Hon gör några av rörelserna till Imse vimse spindel och Blinka lilla stjärna. Och blinkar med händerna när vi ser stjärnor på bild i hennes böcker. Hon smaskar precis som jag när jag läser Den hungriga lilla larven och hon skäller på Kaa som pappa när han läser Djungelboken.
När jag föreslog att vi skulle bada häromkvällen, satte hon av i snabbaste krypningen jag någonsin sett henne göra och ställde sig mot badkaret och slog med händerna. Jag satte igång vattnet och hon försökte desperat ta sig över kanten, blev sur när jag skulle klä av henne och plaskade sen lyckligt när hon väl fick hoppa i.

Hon tittar och tar in och samlar information och pekar och söker bekräftelse och häähar och har sig för att man ska hänga med. Hon växer och det går för snabbt, men ändå älskar jag det. Älskar att hänga med när hon upptäcker världen och sig själv.

 

Elsa 10 månader

January 17th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Idag fyller hon faktiskt 10 månader, Elsa Marie. Och det känns som att det blir svårare och svårare att fatta att hon snart funnits i ett helt år. Hon växer så himla fort och har sen sist verkligen fått ännu mer personlighet och börjat hänga med i omvärlden på ett sätt som är så roligt att följa. Hon förstår vad man säger, bara en sån sak! Inte allt såklart, men mycket och det är vi så stolta över att det nästan är löjligt.

Elsa gillar: Att krypa! På julafton hände det, vilket var roligt för när vi var i Sverige september så lovade hon sin mormor och morfar att lära sig krypa till jul och när julafton sen kom så tänkte hon väl att nu är det dags och satte iväg som en långsam, värdig elefant. Hon kryper lite snabbare nu, men ändå så att hon har koll på allt och alla samtidigt. Det är så härligt att se hur hon njuter av självständigheten att själv bestämma vart det ska bära hän.
Hon har också fattat tycka för vissa grejer som hon blir glad att se. Favoriten är hennes lilla docka Anton som hon fått av sin mormor. Han ska vi alla krama och leka med och klä av och på och om han är med så är allt lugnt. Elsa tycker också mycket om sin gula filt som Eric också haft som bebis. Den betyder verkligen trygghet och sova och hon är en mästare på att dra ut den ur spjälsängen när vi är i sovrummet. Hon kan ju dessutom ställa sig upp mot bord och stolar och allehanda ting nuförtiden, så om filten ligger för långt in i mitten ställer hon sig bara upp och når bättre med den lilla knubbiga armen mellan spjälorna.

Hon älskar när man busar med henne, kittlas, retas, gör roliga ljud, skrämmer henne genom att ropa bu och hoppa fram från kudden, då skrattar hon så hon kiknar och det är det bästa ljudet som finns. Och musik. Musiken gillar hon också. Om jag tar fram min telefon och frågar om vi ska lyssna på musiken så släpper hon allt hon har i händerna och börjar digga med hela överkroppen och armen i luften. Igår lyssnade vi på U2 i köket, jättehögt via bluetoothhögtalare och jag fixade mat och hon sittdansade på golvet så att rumpan blev varm.

Elsa gillar inte: Allt som har en sladd. Hon gråter och skakar av rädsla om hon är för nära när vi använder mixerstaven eller dammsugaren eller hårfönen. Först trodde vi att det var det höga ljudet som var obehagligt, men efter att hon fick spel när jag plockade ner julstjärnan (med sladd) och lade i en kartong bredvid henne på golvet, så misstänker jag att det är sladden som är obehaglig. Eller så tror hon att allt som har sladd kommer att väsnas och göra ont i öronen.

Elsa sover: Fortsatt bra. För tre nätter sen hade vi en rekordnatt då hon sov utan att äta EN ENDA GÅNG. 19.30 till 06.00! Det var alltså första natten på 9 månader och 3 veckor som jag fick sova ut. Eller ja, sova ut, jag vaknade naturligtvis ändå och fick kolla så att allt stod rätt till i sängen bredvid mig. Misstänker att det snart är dags för henne att flytta till eget rum (skönt och läskigt på samma gång).

Elsa är: Här! Alltså hon förstår så mycket! Dessutom säger hon mammammmammmamamammamamma och papppapapappapappappa, men det är rätt inkonsekvent i vilket sammanhang hon använder dessa. Å andra sidan finns kanske inte behovet än heller för henne att kalla på mig, jag är ju i princip alltid där hon är och tittar på henne 99,9 % av tiden.

Jag säger: “Tack för maten”. Elsa klappar sig på magen. Maten, magen, potejto, potato.
Jag säger: “Ska vi gå till dörren och säga hejdå till pappa?” Elsa börjar direkt vinka. Orden hej och hejdå triggar alltid denna reaktion.
Jag säger: “Kan du ta av din mössa?” Elsa börjar kämpa med saken på huvudet.
Elsa visar mig en strumpa hon hittat på golvet. Jag säger: “Det är pappas strumpa”. Elsa försöker direkt sätta på den på sin fot. Jag säger: “Du har ju redan strumpor, ge den till mig istället”. Elsa ger mig strumpan.
Elsa leker med en tandborste och visar den stolt för mig. Jag säger: “Det är en tandborste”. Hon försöker direkt borsta håret med den. Jag säger: “Inte håret, tänderna.” Hon fortsätter borsta håret med den. (Ja, hon är ju inte mer än människa!)

Hon kan visa var hon har sin mage och sitt huvud och sin näsa och hon klappar och dansar och smilar och håller på att få fler tänder bredvid framtänderna och hon är så himla go så det är inte klokt.

Elsa 3 månader

July 8th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Medan vi var i Sverige, letade bröllopslokal och åt en massa godis så fyllde Elsa tre månader. Jag börjar äntligen känna mig lite lugnare på en massa olika fronter som har med den här ungen och föräldraskapet att göra. I takt med att hon blir större och vi lär känna varandra bättre så sjunker mina axlar något och jag tar alltid liite mer med en klackspark. Det mesta ordnar sig. Liksom.

Elsa gillar: Träd. Buskar och häckar går också bra, men träd ser man naturligtvis bäst från ryggläget i barnvagnen. Hon tycker också om andra barn, hade jätteroligt åt Mira häromdagen och ligger då storögt och tittar samt skakar till i hela kroppen av glädje. Även Sjöbogubben, som Eric kallar den, är en favvis. En mjukisleksak med skallra inuti som är glad på ena sidan och ledsen på den andra. Smakar gott mot små bebisgommar.

Elsa gillar inte: Att åka bil ensam i baksätet. Trodde först att det var själva fastspänningen som hon var missnöjd med, men nu har jag kommit fram till att hon skriker mer när hon är ensam i baksätet. Om någon underhåller genom att skaka leksaker framför hennes ansikte så går det bättre.

Elsa sover: Bra, skulle jag säga. Vi tar det lugnt på semestern och låter henne somna när hon är trött och det går bättre och bättre att lägga ner henne och tassa därifrån. Hemma hos mamma och pappa får hon sova en stund på deras säng innan vi bär ut henne till gäststugan när vi föräldrar går och lägger oss. Funkar toppen. Och skulle hon vakna heter sömntabletten som alltid funkar: Boob.

Elsa är: Glad nästan jämt. Så länge blöjan är torr och sömnkontot påfyllt och det inte var alltför längesen hon fick mat så leker livet. Hon skrattar och tittar och pratat högt. Särskilt på morgonen är hon världens lyckligaste när vi inte längre schyssar och försöker få henne att somna utan kramas och pussas och pratar med henne. Då lyser hon upp som en sol. Hon är också min dotter. Snart ska vi börja på bebisgympa och det tror jag att hon kommer att gilla. Ungen min. Tre månader gammal.

Nya tider i Sverige

September 6th, 2012 | Posted by Jess in Sverige. - (1 Comments)

 

Jag lever fortfarande.

Hemma i Sverige skiner solen och höstvindarna blåser. Jag har återförenats med mina fina klasskamrater, haft tjejsnack med Malena och Emelie på ett tåg till och från Göteborg samt flyttstädat en massa åt föräldrarna. Jag har även hunnit med att flytta in i en ny studentlägenhet här i Malmö och börjat skolan.

Förhoppningsvis kommer jag igång med bloggandet igen nu när säsongen är ny och jag inte längre kan ockupera mina armar med att krama Eric.

Jag lovar härmed bilder på nya lägenheten samt längre uppdateringar från mitt oh-så-intressanta liv. Tills dess,

Jessica

Hej!

Det är dags för en liten uppdatering igen. Jag är glad. Förra veckan var vi färre personal än någonsin på jobbet men vi lyckades ändå få ihop det, stressade och irriterade men överlevandes. Det känns inte kul alls att driva en verksamhet där vi inte har tid att umgås med barnen utan spenderar all tid med att skyffla dem fram och tillbaks, mata, tjata, byta blöjor och skälla. Kanske blir nästa vecka bättre, hoppas det, för allas skull.

Jag ska jobba två veckor till, sen ha semester en vecka och sen passa min Grace en vecka innan jag kommer hem till Sverige igen för att städa barndomshemmet i Starrarp och flytta in i min nya studentlägenhet vid Värnhem i Malmö.

Vädret var soligt och varmt hela förra veckan så vi firade på jobbet med vattenlek och sen firade vi med Lars och Linda i parken en kväll. Det grillades och åts antipasti och även när solen hade försvunnit bakom Frankfurts skyskrapor var luften varm och ljuset mjukt. Väldigt romantiskt och härligt, även om det var jobbigt att ta sig ur sängen för fruehdienst morgonen efter.

Igår regnade det lite under dagen, men kvällen var fin. Klockan 21.45 gave Eric och jag oss ut på en liten kvällspromenad som slutade med en tvåtimmarsvandring genom Frankfurt, över broar och längs med floden. Sen sov vi gott båda två kan jag lova. (Särskilt Eric som inte brukar sova så gott/hårt/länge.)

I har jag fixat med en massa nyttigheter. Körde powerwalk i morse, sen kroppspeeling på det. Vek en massa tvätt, tvättade mer, emailade, beställde hemförsäkring, bokade flyget hem (28 augusti säger jag hejdå till min man och återser Sverige igen), rensade min email-inkorg och en del annant smått och gott.

Ikväll ville vi titta på Batman, men den engelska versionen är utsåld så det blir kanske en annan film, eller så skiter vi det. Vi ska också äta lite mat på dejt, min man och jag, sen imorgon kör vi igen.

Allt bra hemma i Sverige? Vem vill ha kräftskiva med mig i september?

Kram!

 

 

Solsken i Adelaide

June 26th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Ego. - (0 Comments)

Den här svenskan har haft en väldigt fin och bra dag idag. Imorse regnade det inte, vilket är ovanligt nuförtiden. Huset var lugnt och tyst. Endast tomten vaken. Jag duschade i godan ro och tog sen bussen in till Adelaide för en sista liten promenad genom staden som varit mitt hem i snart sex månader.

Solen sken, det var precis lagom med folk ute och alla sakerna på min lista blev avkryssade. Jag handlade bland annat lite taffliga souvenirer, hudvård till Eric, ett förkläde till mamma och ganska många paket australiska kex så att ni kan få smaka deras favoritkaka.

Ännu en gång blev jag dock påmind om hur otroligt dyrt det är i det här landet, men å andra sidan, vilket alla australier snabbt brukar påpeka när man klagar på priset, så är deras minimilön runt 140 kronor i timmen! Det är alltså vad oerfarna 18-åringar tjänar. Alla andra tjänar mer och har alltså råd att betala 20 kronor för en paprika.

Nu är jag hemma igen. Har precis bokat tid för något läskigt och spännande som ska hända på fredag. Jag slår dessutom vad att ingen av er någonsin kan gissa vad, men jag ska berätta i ett senare blogginlägg. Nu väntar ett avsnitt Kaka på Kaka på Svt Play. Har ni inte sett det så kolla in, älskar Karin Hermansson och hennes sköna attityd. Senare ikväll blir det burgare med kryddsmör, lite grönt te och tjejsnack på det. Fint så.

Så. Det var det. Hej!

 

Bilderna föreställer Adelaide, det fina vädret utanför mitt hus, det fina vädret utanför mitt hus 2 samt baksidan av mitt hus.

 

Måndagsuppdatering

June 25th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (0 Comments)

Överraskning, överraskning så har det faktiskt inte hänt särskilt mycket sen jag skrev sist, igår. Vi hade en lugn söndagskväll framför datorn, jag käkade fiskfilé till kvällsmat och tittade på när deltagarna i Australiens Masterchef fick uppdraget att laga “dude food”. För tjejer och killar gillar ju alltid heeelt olika sorters mat. Suck. De är så förskräckligt bakom när det gäller genustänket (bland annat) i det här landet.

Idag har jag varit ute en liten sväng innan det blev så mycket spöregn att jag blev plaskblöt ända in till underkläderna, tror det verkar som min regnjacka som jag haft en tio år kanske måste ersättas..

Mariko skriver nu i eftermiddag sin sista tenta, sen hade hon tänkt fira med att vara full hela kvällen och hela dagen imorgon, så det kanske blir intressant. Berusad japansk 29-åring super bort sina tentakunskaper medan svensk sambo tar kort till sin blogg. Ja? Nej? Hehe.

Pratade lite med min lillasyster igår via Facebooks chat och vi kom väl ungefär fram till att allt är som vanligt både här och där. Jag är dock lite orolig att hon jobbar för hårt, systeryster, men det märker hon väl kanske själv också, om det blir för mycket. Redig grebba det där.

Pratade aldrig med Eric, det blev för sent och jag vill hålla mig väl med mina housemates och inte sitta och snacka för mig själv alltför sent, särskilt nu när tre av dem pluggar till sluttentor och den andra skriver det sista på sitt doktorsarbete.

Så ja. Livet går vidare. Som vanligt. Nu ska jag titta på Narnia: Prince Caspian. Don’t ask.

Hej!