Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Elsa 15 månader

June 20th, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

För några dagar sen fyllde Elsa 15 månader. Hon är en liten solstråle som inte bara får oss att le som fånar hela tiden, utan också de hon träffar i mataffären, de som står bredvid henne på tunnelbanan, hennes mor- och farföräldrar och kompisar här i Frankfurt. Hon är utan tvekan det bästa som finns och numera, när jag frågar henne om hon är världens bästa unge, så nickar hon förnuftigt och säger “ja”.

Hon sover helt okej, med vissa undantag, som det kanske alltid kommer att vara. Det vill säga, klockan 18.30, efter att hon ätit kvällsmat och städat undan leksakerna, går vi och tar på pyjamas, tvättar ansikte, händer och fötter och kammar håret. Sen borstar vi tänderna och läser en saga innan vi gemensamt drar ner rullgardinen och säger godnatt till alla cyklar och bilar och träd och människor. Då vinkar hon och säger “tschuu, tschuu” (=hejdå). Sen läser vi en saga, de senaste 400 kvällarna har det varit en bok med fordon som hon älskar. Efter det lägger jag ner henne i sängen och pussar henne i hela ansiktet, vinkar godnatt och går ut. Har vi tur somnar hon då efter typ 10 minuters babblande. Men de senaste veckorna går hon igenom någon sorts mamma-/separationsfas och brukar vilja somna i min famn. Och vet ni vad, håll i er för nu kommer det, då får hon det. Jag går in och sätter mig med min lilla unge i knäet och sjunger tyst ett par minuter. Då slappnar hon av och somnar direkt och sen är det inga problem att tippa ner henne i sängen och gå ut. Dagen börjar mellan 5.30 och 6.00. Då vaknar hon glad som en lärka och det verkar inte finnas något att göra åt detta tidiga uppvaknande. Det spelar liksom ingen roll hur tidigt eller sent hon går och lägger sig, 5.30-6.00 är alltid en populär stund att slå upp ögonen på.

Maten funkar också bra. Hon gillar mat. Inte så super glad för grönsaker kanske, om de inte är pureade och fungerar som kladd. Då går det bra. Älskar fortfarande ost och bröd och sötsaker som jordgubbar, mogna persikor, kex och liknande. Till frukost serveras yoghurt med müsli och en liten macka, mest för syns skull. Till lunch blir det vår middag från dagen innan, eller bara en macka om det inte finns nåt. Stekt ägg äter jag ju typ 99 % av alla dagar så det hade varit praktiskt om hon hade gillat det, men det äter hon aldrig några mängder av… Ett trick som ofta funkar är att låta henne dippa maten hon har på gaffeln i lite olika dips: Ketchup, majonäs, olivolja, creme fraiche osv, beroende på vad det är som dippas. Då blir allt genast lite roligare. På eftermiddagen får hon snacks, macka, smoothie, korvbitar, frukt eller liknande, och på kvällen gröt eller liknande mat som lunchen.
All mat ska hon äta själv och det kan hon faktiskt riktigt bra. Ibland spiller hon dock med flit för att det är så roligt att torka.

Den senaste innegrejen i Elsas värld är våtservetter. Som jag nämnde så älskar hon att torka upp och med en våtservett får man liksom den där professionella känslan direkt. Så hon kan kämpa hur länge som helst med skötväskan för att få fram blöjväskan för att få fram våtservetterna och slutligen en enstaka servett. Då torkar hon också sina dockor, Anton, Victoria och alla gosedjur.

Vilket osökt leder oss in på hennes nästa hobby: Dockorna. Hon älskar att tulta omkring med sina små plastiga vänner. Dra av och sätta på deras kläder. Läsa böcker för dem. Kamma dem. Torka dem. Mata dem med vatten ur sin egen flaska. Lägga dem på läragåvagnen och köra runt med dem. Och så vidare. Gulligt att se, även om jag oroar mig lite för att hon redan har indoktrinerats i en könsroll hon inte valt själv.

Vidare älskar hon att bada, att gå till lekplatsen och gräva i sanden och gunga, att leka med andra barn, att sjunga med Brit och hennes gitarr, att läsa böcker, att läsa tidningar, att läsa H&M-katalogen, att titta på filmer på prickiga dalmatinersläktingar i min telefon, att tända och släcka lampor, att gosa med sin gula filt, att sitta på eget säte på tunnelbanan, att hjälpa till i att röra, blanda och provsmaka i köket, när det ringer på dörren, att åka bak på cykeln och rytmiskt hojta “mamma, mamma, mamma, mamma” för heja på mig, att dansa med höfterna till allehanda musik, att hämta grejer ur lådor och lägga ner dem igen i andra lådor, klättra upp på pallen i vardagsrummet, att kasta toalettrullar i badkaret när jag duschar där, att rita stora streckgubbar som inte få plats på pappret, att skypa med mormor i Sverige, att öppna paket, att hjälpa pappa göra kaffe på helgmorgnarna, att gå själv längs med gångarna i mataffären, att få en skiva medwurst av korvförsäljaren på torget, att riva legotorn och mycket mycket mer.

Elsa förstår allt. Alltså verkligen allt man säger till henne. Hon visar var fåret/grävskopan/hatten/skrivbordet är i böckerna. Hon lägger kläder i tvättkorgen när man ber henne. Hon kastar saker i papperskorgen. Kämpar för att få upp byxorna över rumpan när man uppmanar henne till det och hon vinkar hejdå när jag säger hejdå till någon.

Hon kommunicerar själv också med ljud och kroppsspråk och pekningar och oftast förstår jag henne också. Och gör jag inte det så tjatar hon tills jag gör det. Hon kan också säga mamma, bää, voff, mauu och när man frågar henne vad pappa säger så pruttar hon med läpparna och flinar. Den här lilla människan som för ett år sen låg på rygg och gurglade för sig själv springer nu omkring och lyssnar, tittar, pekar och pratar med oss. Man riktigt ser hur de små kugghjulen i huvudet snurrar när hon tar in något och gör om det till användbar information i det lilla huvudet.

Älskade, älskade, ÄLSKADE Elsa. Så stolt jag är över henne. Världens bästa unge.

Same procedure as yesterday

June 21st, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (0 Comments)

Hej!

Det är dags för dagens höjdpunkt, det ni alla väntat på, det som livet kretsar kring: Mitt babbel. Suck. Jag har faktiskt inte särskilt tråkigt, fast jag inte gör alls mycket om dagarna. Men i bloggform blir det ändå rätt trist eftersom inget händer.

Vi kör en traditionell svensk uppdatering, vädret. Det har regnat nonstop sen typ igår eftermiddags och meterologerna på tvn pratar om det våtaste junivädret i mannaminne. Det är riktigt kallt också, eller ja, runt 11 grader, vilket tillsammans med regnet och min sommarjacka är ganska kallt.

Men jag stannar inne. Jag läser bloggar, jag skriver, jag läser bok, jag håller stackars Mariko sällskap i vardagsrummet där hon i desperation fortsätter plugga till de två av fyra tentor hon har kvar att skriva. Jag tänker en massa. Jag tittar på dålig matlagningsprogram och bra matlagningsprogram.

Jag lider litegrann av abstinens också, efter några dagar innehållandes socker i Sydney skriker min kropp nu efter mer, hela tiden, dygnet runt känns det som. Men den får inget för jag vill tillbaks till LCHF-stadiet då jag inte ens är sugen på allt onyttigt vitt gift. Fjärde dagen snart avklarade, det här fixar jag.

Ikväll ska jag hänga med mina flatmates, var ju borta två kvällar i rad och jag saknar att sitta och titta på tv med dem, snacka skit om alla idioter det finns och skratta lite. Jag ska även äta en massa tacokött till kvällsmat, om nån undrar, och dricka nån kopp tranbärste.

Okej, ska vi säga så så länge? Lite information blev det ju ändå!

 

 

Lägesrapport v. 9

April 16th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Filosoferande. - (4 Comments)

Praktiken som ju var ett av kontraktskraven från stipendieprogrammet är alltså avklarat nu. Det var tyvärr väldigt mycket slöseri med tid, men samtidigt intressanta stunder här och var och jag uppskattar också att umgås med vuxna människor ibland, inte bara studenter. Imorgon ska jag på läkarbesök uppe på skolan. Han skulle egentligen få kolla på mina skenben, men eftersom de mår bra nu så har jag lovat Alicia att be honom testa mitt kolesterol samt att jag själv vill ha svar på hur min sköldkörtelnivå ligger.

Efter det ska jag lämna in två uppsatser som jag ju skrev klart igår. Ska bli skönt att bli av med skiten helt enkelt. Väl hemma måste jag tvätta en omgång kläder eller två, samt skriva poesi. Det är det sista momentet av denna veckans plugg och imorgon måste det bli klart. (Osäker på hur bra det är att skriva djupa dikter på en eftermiddag så där bara, men det kan inte hjälpas. Jag har ju inte haft inspiration innan!)

På onsdag blir det (förhoppningsvis) mest till att slöa. Jag ska beställa en taxi, jag ska packa, jag ska gympa, jag ska planera litegrann. För tidigt på torsdagmorgon drar den här skåningen till Melbourne på weekend. Helt ensam! Ska bli så skönt. Dels semester, dels ensamheten. På lördag är Alicia också där så då ska vi hänga i hennes stad, äta god mat och spatsera.

Helgen kommer alltså att bli bra och jag mår också bra.

Tiden går mina vänner, tiden går. Jag räknar dagarna, det sticker jag inte under stolen med, men tiden går ändå. Varje dag tänker jag på hur tacksam och glad jag är som har fått den här chansen. Och varje dag tänker jag på ögonblicket då jag får krama Eric igen om 79 dagar. That’s right folks, we’re into the 70s!