Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Intervjunerver och jobberbjudande

August 30th, 2013 | Posted by Jess in Jobb. - (0 Comments)

Tack vare min svenska kompis Pontus som jobbar som nån form av chef på en hotellkedja här i Frankfurt så fick jag min första jobbintervju. Den hölls i måndags, på hotellet som ville anställa en receptionist. Jag har ingen superstark drivkraft att bli receptionist, men har ändå tänkt att det kanske kan passa om man gillar människor och kan prata några språk.

Jag var skitnervös inför intervjun, mest för att min tyska inte alltid, och särskilt inte i pressande stressituationer, är perfekt. Dessutom har jag ju noll hotellerfarenhet och är inte ens säker på att det är vad jag vill.

Med dessa förutsättningar tog jag mig på skakiga cykelben till intervjun. Som tur var så var kvinnan som intervjuade mig väldigt trevlig och normal och pratade en bred hessisk tyska som fick mig att slappna av rejält. Hon lät lika lantis som jag! Jag fick beröm för min tyska som hon anmärkte förvånade henne och absolut inte skulle bli nåt problem. Så ja, jag fick i princip jobbet.

Tyvärr var lönen inte mycket att hänga i julgranen och även om pengarna inte är det viktigaste i livet och jag måste börja nånstans, så vill jag ändå känna att det gör nån liten skillnad på bankkontot att jag har pluggat i tre år. Dessutom är jag 27 år gammal och har typ jobbat sen jag var 16. Så nä. Det blir nog inget det där.

Men, jag lärde mig massor under intervjun och kommer absolut känna mig säkrare och mer avslappnad på nästa. Som jag hoppas kommer snart för jag vill ha ett jobb och håller på att bli slö.

Hejdå!

Det här med att Eric jobbar övertid är ju inte jätteroligt. Stack klockan 8 imorse och är fortfarande inte hemma och så upptagen och stressad att han inte hinner svara på sms. Aja. Då har jag iallafall inga ursäkter att inte plugga på.

Den där uppsatsen som jag snackade om sist som ska lämnas in ikväll blev till slut klar. Ska bara läsa igenom den en gång till och leta fel och stavfel och kassa meningar, sen skickar jag in skiten och hoppas på det bästa. Tills dess att ögonen har vilat klart lite från den uppsatsen tänkte jag göra veckans läxa i tyska som den här gången var ganska stor. Och krävande. Dessutom kan ju inte Eric hjälpa till så mycket när det handlar om grammatik och satsdelar, regler man som modersmålare inte har så bra koll på.

Igår tog jag oförtjänt pluggpaus och träffade Linda och hennes syster Lea och kusin Vivien på stan. Vi körde fika och snackade skit för att komma i fatt litegrann. Som grädde på moset upptäckte jag att världens bästa munkförsäljare slagit upp portarna mitt inne i Frankfurt: Dunkin’ Donuts! Vi gick förbi och det såg ut precis som i USA och jag blev nostalgisk och ville genast köpa på mig en grön te och en bowtie, min gamla vanliga order från tiden som aupair New Jersey. Men köerna var långa och dessutom är jag hyfsat säker på att en bowtie-munk innehåller liiite för många gram kolhydrater.

Min träning går svinbra annars. Jag älskar ju att springa nu, eller jogga är det väl, för det går inte så snabbt än. Har jag berättat detta redan? Kör ett program genom iPhonen som instruerar mig på bästa sätt så att jag snart kan köra fem kilometer utan att stanna. Efter det blir nästa mål att kunna springa 10 kilometer utan att stanna. Det ska gå!

Annars då? Ja. Det är onsdag. Om en vecka åker jag hem. Efter att dagens tyskläxa är inlämnad får jag kanske titta så smått på vad som behöver göras på det där research proposalet gällande min kandidatuppsats som ska in nästa vecka. Vore skönt att kunna ta långfredagen ledigt eftersom Eric också är ledig då.

Vi får la se. Tills dess får ni inga bilder och inget annat roligt heller. Hej hej!

Pluggat som en GALNING!

September 26th, 2012 | Posted by Jess in Plugg. | Sverige. - (2 Comments)

Så mycket som jag har pluggat idag har jag inte pluggat på väldigt länge. Eller snarare, så lite andra onödiga saker som jag har gjort idag var det länge sen jag gjorde. Eller inte gjorde. Ja, ni fattar säkert.

Anledningen var att jag imorse, innan lunch, bestämde mig för att rätta tyskaläxan från förra veckan. Jag förstod inte riktigt vad lärarens problem med mina svar var, pratade med Eric på Skype, men kom egentligen inte så mycket längre. Det är ju nackdelen med att plugga på distans, att man inte kan diskutera och fråga läraren på samma sätt. Det blev iallafall klart i slutändan och veckans uppgift bestämde jag mig för att spara tills Eric är här (!!!) på lördag.

Efter lunch (tysk korv, två kokta ägg och cremé fraiche) så satte jag igång med veckans uppgift i huvudkursen på Malmö Högskola. Vi ska producera en okreativ presentation som ska framföras och betygssättas på fredag. Det handlar om att kopiera och klippa och klistra från andras tankar, ord och verk för att skapa sitt eget. Ganska spännande, men SÅ mycket svårare än jag förväntat mig.

I säkert fyra timmar satt jag och våndades med tvn av och bara tänkte fram och tillbaka. Räknade adjektiv i Romeo och Julia, funderade att gå ner till Värnhemstorget för att tjuvlyssna, tittade på Facebook-statusar och försökte förtvivlat komma på nåt som inte var för simpelt, för dumt, för litet. Man var ju liksom tvungen att vara lite kreativ för att kunna vara okreativ.

När det sen typ hade blivit mörkt ute kom jag äntligen på vad jag skulle göra, satt i tre timmar utan paus och tog screen shots av olika tweets och pausade sen för kvällsmat (knäckebröd med ädelost och gurka) för att sen spendera två timmar med att tillverka en powerpoint. Jag tror jag är klar nu. Det blir inte bättre än så här.

Helt slut i huvudet. Ska snart sova. Först lite brittisk tv.

Hej på er!

 

 

 

Tyska grammatiska problem.

September 11th, 2012 | Posted by Jess in Plugg. | Tyskland. - (2 Comments)

 

Hatar att känna mig kass. Har suttit i princip hela dagen, med några pauser och försökt göra förra och denna veckans tyskläxor. Det har inte gått bra. Ofta när det gäller språk är jag lat och förlitar mig på min intuition och min “hörsel”, att jag kan höra vad som låter rätt och vad som inte låter rätt.

Men dagens uppgifter är så extremt teoretiska och exemplena är proppfyllda av falluckor och elaka meningar som ska översättas och rättas och ändras på alla möjliga sätt. Dessutom är läroboken väldigt krånglig och tråkig och hjälper inte direkt till. Suck.

Mitt hopp sätts nu till Eric och en senare Skypekonversation med honom. Problemet är bara att han ju pratar tyska på modersmålnivå och inte har en aning om hur teorin ser ut, vilka grammatikregler som finns och så vidare. Ibland lyckas jag inte ens förklara vad det är jag vill ska hända med en mening.

Usch. Känns som dagen varit slöseri med tid. Det har den naturligtvis inte, jag har gjort nästan alla uppgifterna. MEN. Det återstår att se hur mycket som är rätt. Suck.

 

LiLa Hochzeit!

June 22nd, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Det är inte bara midsommar idag, utan Linda och Lars, mina fina tyska vänner gifter sig idag! Jag är så ledsen över att inte kunna vara där, särskilt som Eric är bestman och superstilig, men de ska ha stor fest och kyrkbröllop i sommar och då jäklar ska jag vara på plats.

Störst av allt är kärleken!

Ganz viele Glückwünsche aus Australien! Ich denke an Euch und hoffe daß Ihr für immer ein glückliches Liebespärchen bleibt!

 

Ich trau mich nicht das Bild zu benutzen wo Ihr die Finger zeigt!

 

 

Så. Skönt. Båda uppsatserna är klara för inlämning på tisdag. (Hade antagligen kunnat lägga lite till tid på dem, men det orkar jag i sanningens namn inte med.) Nu ska jag slöa tills imorgon bitti då sista dagen på praktiken hägrar. Kul. Ja.

Idag betas punkterna på 2 DO-listan av i hiskelig takt och snart är det bara roliga saker kvar så som: “Titta på Bethenny Ever After” och “Ät halloumi”. Vädret är strålande och den tyska ljudboken spännande så imorse blev det 6,5 km istället för 5, jag kunde inte sluta lyssna innan jag visste hur det gick för specialagentens dotter. (Än är hon inte död.)

Poesin till skrivarkursen är väl egentligen det enda större molnet på min sydaustraliska himmel just nu. Det och det faktum att en vän inte mår så bra. Poesin måste jag bara krysta ur mig gissar jag, troligtvis på tisdag, medans problemet med vännen är svårare att lösa.

Jag tycker ni som läser min blogg är väldigt snälla. Ville bara säga det. Och nej, jag är inte sarkastisk/ironisk/lögnare.

Ha en fin söndag! Kram!

 

Jag är glad på riktigt alltså, även om det inte ser ut så här.