Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Läskiga duvor på rummet

April 11th, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

För några dagar sen vaknade Elsa vid 5.30 och var superledsen. Annars när hon vaknar till på natten så är det för att hon är törstig, då går jag upp och ger henne lite från vattenflaskan och stryker henne över håret. Men när hon vaknar så sent som 5.30 betyder det oftast att hon har fått för sig att det är morgon och dags att stiga upp.

Så jag sprang in och möttes av en halvsovande, gråtande tjej som satt upp i sängen. Hon mumlade något som jag inte förstod och jag föreslog att vi skulle sätta oss tillsammans i fåtöljen som står på hennes rum. Hon småsnyftade lite, men satt still och verkade inte tro att det var morgon trots allt. Efter en halvtimmes mys så la jag henne i sängen igen, sa godnatt och gick tillbaks till min säng. Jag var säker på att hon skulle kalla igen och att det då skulle vara dags att gå upp på riktigt, men hon somnade om och det var sen tyst till 7.15!

Jag kunde naturligtvis inte somna om så jag googlade ståbrädor och planklängder och annat nödvändigt, tills jag till slut däckade igen vid 6.45. En halvtimme senare var det alltså tid att slå på hjärnan igen. Ialllafall, ska försöka komma till saken nu, så berättade Elsa själv på morgonen, vid frukostbordet, att hon hade varit ledsen på natten. Jag bekräftade och frågade om hon visste varför. Då sa hon att det hade varit två stora duvor inne i hennes rum och att de var läskiga. Hon hade alltså drömt att stadens råttor flög omkring därinne, kunde komma ihåg det och dessutom återberätta det för oss. Ganska coolt ändå. Jag försökte förklara att det var en dröm, men det är svårt när hon inte vet vad en dröm är. Först sa jag att det inte var några duvor i rummet, utan bara i hennes huvud när hon sov. Men då trodde ju hon att det bodde faktiska fåglar innanför pannbenet på henne, så det var om möjligt ännu läskigare. Då sa jag att duvorna var på låtsas och att de, eller andra saker, ibland kommer och luras när man sover. Det verkade hon köpa, men tyckte ändå synd om sig själv när hon återigen berättade om duvorna några timmar senare. Sådan stor tjej hon är nu alltså.

Elsa 2 år

March 24th, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Förra året vid den här tiden bloggade jag konstant, vilket Facebook påminner mig om hela tiden. Nu får jag inte tummarna ur mer än var 11 dag tydligen. Ber om ursäkt om det. Elsa har alltså fyllt två år nu. Så sjukt. Att jag är mamma till en tvååring.

På själva födelsedagen så fick Elsa väcka oss som vanligt innan vi installerade henne i vår säng och kom in med bricka och sång. Så som det alltid var när jag var liten. Eftersom hennes favoritfrukost är flingor med mjölk och det kändes lite väl riskabelt att servera på sängen, så bidde det en kaka till födelsedagsfrukost istället. Med svenska flaggan, en blomma och ett tänt ljus var brickan komplett. Hon var så överraskad, blyg och glad. Presenthögen bestod av en Mamma Mu-bok från gammelmormor och gammelmorfar, ett Alfonsspel som kom på posten från mormor och morfar, ett gäng bokstavsmagneter från faster Theda och en vattenflaska, ett fiskespel och en ryggsäck från oss. Ryggsäcken blev genast populär, men vi hann också spela alla spelen och läsa alla böckerna innan lunch.

Eric gick till jobbet men kom sen hem igen redan vid 14, lyx! Så då gick han och Elsa till lekplatsen medan jag ordnade inför kalaset nästa dag. På kvällen fick tvååringen bada, busa och ta på sig sin favoritpyjamas innan hon somnade nöjt i sin säng.

Dagen efter blev det alltså kalas. Vi var 7 vuxna och 4 barn som åt tårta och snurrkakor. Elsa hade beställt en rosa chokladtårta med godis på, så det var fondant på utsidan som inte smakade så gott, men festlig var den. I taket hängde ballonger och vimplar. Bordet var färgglatt med tulpanbuketter och rosa sugrör åt alla gästerna. Innan folk började droppa av vankades det fiskedamm med små presentpåsar till ungarna. Körde lite billiga leksaker, klistermärke och sånt också för att inte rent sockerchocka ungarna. Elsa var så glad över att få umgås med alla fina människor och kanske mest Mira, som är hennes 1,5 år äldre idol. När det bara var familjen Zimmermann kvar så gjorde vi pizza och lekte tills ungarna blev så trötta att läggdags var oundvikligt. Så då körde Lars och Linda också hem, Elsa gick och la sig och hennes två nöjda föräldrar sjönk ner på soffan några minuter.

Vilket barn vi har alltså! Full av liv och energi och ord och tankar. Som allt oftare kommer med små egna funderingar. Som skojar och busar och försöker lära sig hoppa. Som sjunger sånger med egna texter och välbekannta melodier. Det blir bara roligare och roligare att hänga med henne och se världen med hennes blå ögon. Så jäkla fin är hon.

Från Bamse till Citronen

March 13th, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Det som skulle bli ett långt inlägg från datorn blir nu bara ett snabbt hej från telefonen. För datorn hade ingen ström mer och jag orkar inte hämta kabeln. Stackars Elsa har spenderat förmiddagen med att vara världens goaste, snällaste mest hjälpsamma unge. Sen blev eftermiddagen lite av ett tårkaos, men mest när vi väl kom hem igen från svärföräldrarna i Bad Homburg. 

Imorse stod jag i duschen när jag kom på att min ansiktstvätt fortfarande låg i en plastpåse på golvet i vardagsrummet. (Vi kom ju hem igår från en tripp till Berlin där den hade varit med.) Elsa satt i hallen och läste böcker så då ropade jag på henne och bad henne hämta min tvål. DÅ GJORDE HON DET! Så praktiskt. Och snällt. Och imponerande! 

Sen gick vi ut och handlade. I ena affären finns en lekstation där hon gillar att hänga. Så då fick hon leka en stund och sen ropade att det var dags att gå vidare så kom hon direkt!! Utan att börja skrika eller med bedjande röst säga “liten liten tund till mamma” samtidigt som hon håller visar nån centimeter mellan tummen och pekfingret. 

När vi väl kom hem förklarade jag att min ryggsäck var tung och de två kassarna i mina händer också var tunga. Att det nog var bäst om hon kunde gå nån av de sju trapporna själv…? Det kunde hon! “Elsa tooor! Elsa tark!”

Sen var vi som sagt en sväng i Bad Homburg och där bidde det sorgligt när vi skulle hem. Och i bilen. Och när vi kom hem. Hon skrek och vrålade och hetsade upp sig till kräkningsgränsen. Och hennes pappa får inte göra nåt. Det är bara min hjälp som uppskattas. 

Tonfiskpizza på det, snabb godnattsaga och sen sjöng hon sig själv till sömns med Broder Jakob i enmans-kanon.