Har det lite tungt idag. Ingen större hemlängtan och inga kroppsliga plågor direkt (mer än väldigt mätt efter dagens lunchknäcke med färskost och kalkon). Bara sådär energilös och nere och ledsen, som man kan vara ibland. Det är småtrist på jobbet också, för tillfället. Alla är stressade och otrevliga och en vanlig dag består bara av en massa småbränder som ingen vill hjälpa mig att släcka. Eller så stampar de litet slött på dem och sen blossar de upp igen nästa dag, eller i värsta fall redan nån timme senare. Jag orkar liksom inte kämpa ibland. Jag vill också bara skita i allt, skippa min vänliga attityd och skrika åt allt och alla.

Men jag inser väl att det inte är så klokt i längden, och den ska man väl tänka på, den där längden.

Jag hoppas att dagens planerade kvällsmat kan pigga upp. Det väntas stekt fisk med ärtor och smält smör. En av mina absoluta favoriträtter. Eric får rester från igår. Jag ska bara cykla förbi delikatessaffären på vägen hem och köpa saltat smör. De är de inte så glada för, tyskarna. Och jag menar till fisk måste man ha saltat smör. Och massor av det.

Kanske kan vi kolla film sen, Eric och jag. Jag tänker något sorgligt så att jag får gråta loss. Eventuellt 12 Years a Slave som vi fortfarande inte sett. Den ska vara hemsk, på ett hemskt bra sätt. Ja. Annars då. Går och tänker lite på systers dalmatiner som försöker bli gravid, eller ja, lät inte som att Akilla var så sugen på själva sexakten, men den blivande farsan var med på noterna. Det känns i alla fall spännande med småttingar i familjen! Funderar också på hur hundar är dräktiga i 63 dagar, lite mer än två månader, medan människor går och ruvar i 9 månader! Så är ju vi lite smartare än en voffsing också.. Aja, jag hör av med babblandet nu. Ha det fint mina vänner!