Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Kvällstankar för en gångs skull

June 27th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (0 Comments)

Hej!

Klockan är 23.13. Jag har varit hemma ett litet tag, hoppades att Eric skulle vilja skypa en stund, men han har inte svarat på sms och nu är det typ för sent om jag inte vill att mina sambos ska hata mig.

Jag har haft en mycket bra dag. Solsken, kallt och frisk vind, men fina vänner och god mat livade upp. Imorgon får jag berätta mer om kvällens utflykt som gick till ett djurhägn där vi vandrade omkring i mörkret.

Imorgon sticker Alicia hem till Melbourne och Lindsey åker på semester/jobbresa till Norge (Bergen av alla ställe) så det blir två stycken goodbyes imorgon också. De börjar droppa in så smått nu, de där avskeden och även fast jag vet att det är oundvikligt och tvunget så är det ändå trist att säga hejdå till människor man fått en relation till. (Men snart får jag säga hej till en annan människa jag har relation till!)

Troligtvis så spikades lite roliga planer i helgen också, med min favvoholländare Marleen.

Ja. Nu ska jag titta lite lite lite på amerikansk vitsopa-tv innan ögonlocken trillar ner. Hörs mer imorgon!

Hej!

 

 

Min dagbok

May 7th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Har ägnat en stund nu på kvällen åt att gå igenom min analoga dagbok som fick följa med hit till Australien.

Den börjar 20 januari 2009 när jag bodde utanför Frankfurt och jobbade hos Rika Familjen. Sen följer den mig med sporadiska notiser och noveller genom livet. Den beskriver fester och utekvällar med de internationella nanniesen i Frankfurt, hur vi åker limousine och dricker cocktails. Sen träffar jag Eric och är osäker på vad för typ den där tyska snubben från irländska puben är, efter ett tag kommer jag fram till att jag vill att han ska vara min och då följer sida efter sida om hur jag inte vet om vi är “ihop” på riktigt eller inte.

Plötsligt har vi sagt de tre finaste orden till varandra.

Dagboken är med under hemska nätter då Eric kämpar med sitt examensarbete och hans hjärta dunkar så hårt att jag nästan får blåmärke av det. Jag skriver skakigt under inrikesflyg genom Indien då Emelie, Gabriella och jag hälsade på Malena och hennes barn. Det finns noteringar om hur vissa av barnen i Malenas klass är populära och några blir omkringknuffade och hånade. Tydligen är mobbing ett internationellt fenomen.

Den innehåller målande beskrivningar om hur det känns att flytta tillbaks till Sverige igen, börja plugga och bo i Malmö. Det finns en liten ritning över hur mina nya lägenhet ser ut och hur orolig pappa var över Rosengårds läget. Jag saknar Eric men får nya vänner, trivs, blir smartare och växer som människa.

Senaste noteringen är från den 20e februari i år, 2012. På morgonen den dagen hade jag landat i Adelaide, träffat mina sambos för det närmsta halvåret och försökt ta in all information som kastades åt mitt håll. Jag gråter och är olycklig, ensam, rädd och ledsen. Jag saknar Eric och Europa och ser framemot dagen då vi ses igen. På slutet uppmanar jag mig själv att skärpa mig och bita ihop. Jag avslutar med en mening som återkommer på många ställen i Jessica Sjöstedt’s dagbok: What doesn’t kill you, makes you stronger. Det som inte dödar, härdar.

Det är sentimental och stämningsfullt och läskigt att gå tillbaks och läsa sina egna innersta funderingar. Jag känner dock igen mig i varenda datum och varenda tanke. Härligt känns det dock nu, för jag vet att många av svårigheterna som jag beskriver där i boken, har jag idag överkommit. Och många av framgångarna jag hoppades på, har jag idag kommit närmre.

Livet är fint.

 

Insidan av en Jessicas hjärna.

April 8th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (6 Comments)

Ni vet väl vid det här laget att det som skrivs i mina blogginlägg kommer direkt från mitt hjärta eller direkt från min hjärna. Jag vill inte censurera mig själv på mitt eget forum, men ibland måste jag det. För många människor läser och fel människor läser så jag kan inte säga allt irriterat som jag skulle vilja få ur mig.

Sitter på sängen hemma i Bedford Park, lyssnar på väldigt hög musik i hörlurarna och känner mig lite bitter. Jag önskar att jag kunde något speciellt, visste något specietllt, vore något speciellt.

Är det allmänt känt att kramas med de man tycker om är världens bästa bekräftelse? De som hatar dig vill inte krama dig, så får du en kram eller två så bör det betyda att de tycker om dig för den du är. Det är lite ont om kramar här och jag tänker inte be om dem, för sådana kramar vill jag ändå inte ha. Jag vill känna värme och närhet och trygghet hos dem som har känt mig längre än 2 månader.

Jag försöker vara en rak, ärlig, omtänksam människa som vänner kan prata allvar och flams med. En som kan trösta och hjälpa till, men samtidigt komma med sanningar och potentiellt obekväma råd. Det sårar mig när jag blir missförstådd och det tröttar ut mig när människor gör samma misstag om och om igen.

Jaja. Det jag försöker säga är att jag saknar er därhemma i Sverige och i Tyskland.

Magen mår sådär.

March 1st, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Jag har känt mig lite smålåg hela dagen faktiskt. Ända sen igårkväll har magen oroat sig för något som huvudet inte förstått än. Det är kanske normalt och vanligt och inget större, men det är ändå obekvämt att ha den där känslan där. Lite misstänker jag att det antingen är så att min födelsedag är på snar väg. På lördag blir jag 26 år i ett främmande land. Egentligen är födelsedagar inte så viktiga för mig, men att få en grattispuss av Eric är ändå alltid fint. Eller så oroar sig magen för att det har varit mycket denna veckan. Mycket nya människor, föreläsningar, ordningar och regler som ska följas och en MASSA uppsatser som ska skrivas. Mitt trick (om det nu kan kallas det, trick har väl som grunddefinition att de faktiskt fungerar) är att vara organiserad och lugn. Inte bli stressad och apatisk, utan ta en sak i taget.

Snart ska jag gå och sätta mig i vardagsrummet istället, mänsklig kontakt är bra. Sen måste jag nog hitta någon att be om en kram snart, känner att jag behöver lite kroppskontakt. Ja. Så får det bli. Har ni nån aning om vad min mage försöker kommunicera till mig så får ni gärna säga till.

Åt lite grekisk yoghurt innan så att magen åtminstone mår fysiskt okej.

Multitasking på hög nivå

February 14th, 2012 | Posted by Jess in Bloggbloggblogg - (0 Comments)

På datorn rullar senaste avsnittet av På Spåret, tyvärr med hyffsat ointressanta deltagare tycker jag iallafall, men så är jag ju också Martina och Eric Haag-fan. Just nu sjunger Anna-Maria Espinosa en låt som deltagarna i sina tågkupér ska identifiera.

Jag läser Twitterfeeden från typ hela dagen på mobilen eftersom jag inte kunde göra det innan då den var i synkprocess och lär mig att Helena Sandklef pratar om nanos (vad nu det är), Emma är hög på nagellack och aceton, och Kelly Osbourne är stolt över sig själv.

I ugnen står en morotskaka som ska agera dessert när Erics föräldrar kommer på (avskeds)middag lite senare. Eller ja, de kommer bara hit för kaffe och kaka, vi bestämde att gå ut och äta istället eftersom jag kände att jag hade nog att göra ändå, utan att ställa och mig imponera på svärföräldrarna.

Och nu skriver jag blogginlägg också eftersom jag tyckte det kunde vara på tiden. Klockan och tiden går båda väldigt fort och emellanåt är det svårt att tänka på någonting annat än vad som ska hända på lördagkväll. Men än har jag några dagar på mig att fixa det sista, krama människor hejdå och tänka ut kluriga sätt att bara få med mig tjugotre kilo.

Ensam på stan

February 10th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Tyskland. - (0 Comments)

Jag låter hjärnan vila från mina fyra manssambos och tar en långsam, kall, rofylld runda nere på stan. Das Leben ist schön.

20120210-161017.jpg

Jag förbereder mig.

February 16th, 2011 | Posted by Jess in Filosoferande. - (1 Comments)

Nästa inlägg i den där månadsgrejen får komma en annan dag, jag har helt enkelt inte lust idag. Jag har inte lust till något annat än att släpa mitt sorry ass in i ett flygplan och åka till Frankfurt nu nu nu!
Men jag måste vänta tills imorgon kväll. Jag var ledig idag och har hunnit med att förebereda mig fysiskt iallafall med 7 km på löpbandet imorse, tvätt av lakan och handdukar, diskning, dammsugning och packning. Jag har varit redig rent ut sagt. När jag satt och väntade på tvätten nere i tvättstugan (för man kan ju inte lämna ett skit av sina grejer obevakat i den här studentlängan) visade TV4+ “Doctors” som just idag handlade om the female private bits så att säga, och bredvid mig i soffan satt tre indier och höll på att dö av skratt. Jag tittade inte så mycket eftersom jag läste kurslitteratur men när den ena mannen skrattar så han gråter måste jag kolla upp och det är då jag märker att de tittar på en show om kissemurror.. Ja.. Konstigt det blev nu när jag berättade. Min poäng var mest att det var konstigt att de skrattade när det var ett vetenskapligt program på allvarlig nivå, jag gissar att de inte är vana vid att människor pratar öppet om sånt. Whatever. Vi lämnar det nu.
Imorgon har jag föreläsning mellan 10-12 och innan det hade jag tänkt gå och prata med Maria, som är utbytesstudentterminskoordinator. Hon har förmodligen en fyndigare titel som jag inte kommer på nu. Platserna på partneruniversitet utlystes nämligen igår och jag vill åka nånstans, desperately. Kan berätta mer om det en annan dag.
Efter att Mr Irish har pratat färdigt kommer jag kasta mig i en buss hem, packa det sista och sen åka mot Köpenhamns flygplats. Åhh vad jag längtar! Just nu tänker jag inte ens särskilt mycket på New York-resan på fredagmorgon, just nu vill jag bara ha Erics armar omkring mig och lukta på honom och pussa på honom.
Imorgon får jag alltså igen uppleva det som är det bästa med distansförhållande: Att träffas igen efter flera flera veckor ifrån varandra.
Så. Har ni tur så blir det en uppdatering eller två från T-land eller USA, vi får se hur jag prioriterar helt enkelt.

Day 8- A moment

February 13th, 2011 | Posted by Jess in Listor. - (0 Comments)

“A moment” känns som ett ganska brett ämne, ska man ta ett bra moment eller ett dåligt moment eller ett annat sorts moment? Jag vet inte. Jag vill inte tjata för mycket om Eric heller i den här bloggen. Men ni måste förstå att han är min pojkvän och har en väldigt stor plats i mitt liv. När vi inte ens bor i samma land så är det ju inte ofta som jag kan skriva och berätta om nåt som vi har gjort tillsammans, utan det blir alltså mest en kort notis från min sida: “Ja, också har jag tänkt på och saknat Eric idag också!”. Lite sådär. Vad jag vill säga är att jag tänkte komma på nåt moment som inte handlar om honom. Good or bad. Jag tänker annars direkt på flygplatser när jag tänker på “a moment”. Har många bra och dåliga moment-minnen från flygplatser, alla sorgliga hejdån och ett par lyckliga hej.

Ett hyffsat, för att inte säga väldigt, lyckat moment var när jag precis hade kommit hem från USA och mina bästa vänner kidnappade mig, körde iväg med mig till Idas föräldrars uthus och hade ordnat överraskningsfest för mig där. Det var fint. Jag satt hemma och åt middag med mamma och pappa och ett par vänner till dem, när Emelie och Malena plötsligt dyker upp och bara: “Du ska med oss.” Jaja, tänkte jag.. Fixade håret snabbt som sören och satte mig i bilen, nervös och lite spänd. Så kör vi mot Sjöbo, jag minns inte om jag hade ögonbindel eller nåt sånt trams, men jag tror inte det…(?) Dock kom vi aldrig så långt innan vi var framme hos Ida, som sagt, och där hoppade vi ut och jag fick gå själv in i ett litet rum i deras garage typ. Därinne står alla mina favoritvänner och skriker surprise (typ, jag minns inte riktigt, kan ha kommit på det där sista helt själv också.) Och vi kramades och sjöng svenska låtar och drack sprit. I USA är ju åldersgränsen på alkohol 21 så där hade jag vara druckit typ några klunkar champagne på ett helt år, så när vi väl satte igång med det svenska traditionssupandet så blev jag full som ett svin på bara en cider eller två.
Ja.. Det var roligt. Ett riktigt roligt moment.

I huvudet på Jessica Malkovich

February 13th, 2011 | Posted by Jess in Annat. | Filosoferande. - (0 Comments)

Jag är redo för vår som typ alla andra i landet Sverige. Jag tänker ofta på vad Alex Schulman skrev en gång om att han hade fått ett email av Gud där Gud bad Alex att meddela svenska folket att det inte var tänkt att man ska bo i Sverige året om. Gud skapade Sverige som ett litet sommarland, inte för året-runt boende.
Igår var Emelie och Malena här och vi hade en kalorikväll, kan man kalla det. Chips, dippa, McDonalds, godis och cola. Jag var sockerhög och fnittrig och glad att få prata skit med dem. När de hade åkt hem så skypade jag lite med min Eric i Tyskland. Han är så söt. Och jag är väldigt redo att få kramas med honom igen på torsdagkväll.

Men först väntar en vecka med lite jobb imorgonkväll, lite skola och en massa förbereda och packa.