Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Kulturell i Sydney Opera House

June 18th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (1 Comments)

Jag är en teater-, film-, musikal-, och pjäsnörd som älskar att titta på när människor spelar andra människor och berättar historier om relationer och livet. Alltså var det ganska givet att jag ville gå på teater i Sydneys operahus. Helst hade jag ju velat se smörig och storslagen musikal ala Broadway, men det är kultur av lite mer sofistikerat slag som gäller i Sydney Opera House.

Det blev till slut en pjäs som heter Under Milk Wood och är skriven av en man från Wales, Dylan Thomas. Biljetten fick jag för halva priset eftersom jag var under 30 och i tid kom jag också, trots Olöfs och mitt skogsäventyr precis innan.

Under en timme och fyrtiofem minuter satt jag bredvid en tant i minkpäls och tittade på en riktigt fyndig och rolig pjäs med utmärkta skådespelare. Den handlade om en grupp människor, grannar de flesta av dem, som bodde i ett litet fiskesamhälle någonstans i Australien. De var ganska tafatta och lite generade och blyga, men hade vilda drömmar under natten som de sen brottades med på dagtid.

Ja, såklart svårt att förklara i ett blogginlägg så här, men det var coolt. Coolt också att ha tittat på teater i Sydney Opera House. Dessutom, som extra grädde på moset, så fick man se en naken mansrumpa också. Bara det gjorde det ju värt pengarna!

 

Innan det började vågade jag ta ett snabbt foto.

 

Bilden inte tagen av mig. Gifta paret på bordet drömmer båda om att den andra ska våga ta i lite mer.

 

Vilse i Sydney’s vildmark

June 17th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (1 Comments)

I torsdags hade jag bestämt träff med isländska Olöf som jag lärde känna här i Adelaide men som numera bor med sin pojkvän utanför Sydney. Klockan 13.00 skulle vi ses utanför ett apotek vid Wynyard station i Sydney. Det skulle sen visa sig finnas två likadan apotek vid den här jättestationen som sträcker sig över flera gator och kvarter. 45 minuter tog det innan vi hade hittat varandra, mest med hjälp av GPSen på min iPhone. Sen fick vi vänta en halvtimme innan bussen till slut anlände och vi var på väg mot Spit.

Jag hade nämligen fått tips om att det fanns en fin promenadsträcka från Spit till Manly, båda två delar av Sydney kan man väl säga. Bussen släppte dock av oss lite för tidigt så vi fick gå en fyra kilometer innan hajken ens hade börjat. Det bor en massa rika människor längs med havet som går in och ut genom Sydneys alla bukter och skär. Många fina hus, gårdar och mansions såg vi. (Ni som känner mig vet att jag älskar sånt. Drömmer litegrann om min egen framtid då.. ) Iallafall. Så småningom kom vi till en skylt där spåret började. Nu hade vi 9,5 km av kustvandring att se framemot.

 

 

Det hade dock ösregnat hela dagen innan så spåret, som var en stig, var väldigt blött och lerigt och det dröjde inte länge alls förrän skor och strumpor var blöta. Vi traskade vidare på gott humör. Stigen tog oss upp och ner för bergväggen mot havet. Genom tät djungel och typisk australisk bush vandrade två tappra européer. På en strand mötte vi en lyxhustru med labrador som skeptiskt tittade på sitt armbandsur och skakade på huvuet. Snabba er tjejer, sa hon, snart blir det mörkt.

 

 

Vi anande att det kunde bli så, men körde ändå vidare med tanken att vi ju kunde avbryta om det inte gick att ta sig vidare på grund av väder eller brist på dagsljus. Det blev mörkare och mörkare och särskilt de tätare delarna av skog gjorde det väldigt svårt att se stigen.

Men eftersom vi ännu inte haft möjlighet att avbryta promenaden, stigen kom liksom aldrig i kontakt med civilisationen, så hade vi inget val. Vi fortsatte. Snart såg vi inget annat än kolsvarta skuggor och mörksvarta skuggor. Ingen parkering. Ingen väg. Ingen annan människa. Ingen skylt.

Snacka om att jag i det läget var glad att Olöf ville följa med mig! Så småningom kom vi till en stenig strand. Vi kunde inte se var stigen fortsatte. Vi hade fyra olika alternativ. 1. Gå tillbaks till där vi senast hade möjlighet att avbryta (8 km och två timmars vandring). 2. Gå upp för en av stentrapporna (som ledde rakt in i rik familjs trädgård). 3. Gå upp för den andra stentrappan (som ledde rakt in i en annan rik familjs trädgård). 4. Ta oss ut på hala stenar där tidvattnet snabbt stod högre och högre (vi kunde inte se vart dessa stenar ledde).

Vi bestämde oss för alternativ 2 och tog oss smygande i mörkret in i en rik familjs trädgård och passerade förbi ett av deras gigantiska panoramafönster där en kvinna satt och tittade på gigantisk tv. Vår tanke var att det på andra sidan huset skulle finnas en gata som vi kunde promenera vidare på. Det fanns det inte. Bara en trappa till och ett slott till. Och ovanför det stora huset kunde vi se ännu ett stort hus. Hela bergväggen var täckt av rikemansbostäder. I samma ögonblick som jag satte min lerkleggiga gympasko på nästa trappas första steg så aktiverades rörelsedetektor och tvåtusen lampor i trädgård och på hus tändes. Jag var så nervös att jag skakade.

Vi bestämde att det var inte värt att riskera att bli skjutna som inbrottstjuvar eller hamna i fängelse som någon ringde polisen, så vi ringde på hos första rika kvinnan som kom och öppnade i morgonrock. Hon verkade förvånansvärt oförvånad att se två turister stå där i kvällsmörkret, särskilt med tanke på hennes hus isolerade läge. Hon pekade uppför berget och lovade att det skulle finnas en väg där som vi kunde navigera oss fram på. Ta liften, sa hon och pekade på en liten korg som befann sig bredvid hennes veranda. Vi klev in och hon satte igång den åt oss och så åkte vi lift cirka hundra meter rakt uppför berget, förbi de andra rikemansvillorna tills hissen sen stannade vid en parkeringsplats där två stora Mercedes stod parkerade. Vi hade hittat en gata.

Återigen fick min iPhone agera hjälpreda, vi gick och gick och gick, förbi stora lyxiga villor och små mysiga restauranger tills vi återigen hamnade på en led, denna gången en cykel- och gångled som längs med havet ledde oss hela vägen till Manly.

 

 

Jag tog några stapplande steg på den berömda Manly-stranden innan vi åt kycklingburgare till middag och sen satte oss på en färja tillbaks till Circular Quay och centrala Sydney.

Enligt stegräknare och annan modern utrustning hade vi då vandrat cirka 17 km istället för de tilltänkta 10. Riktigt bra dag alltså, iallafall motionsmässigt. Äventyret var också helt okej, utsikten och stigarna väldigt vackra, det märktes verkligen inte att vi bara var några kilometer från en av Australiens största städer. Jag tackade Olöf för sällskapet och gick sen med ömmande muskler mot Operahuset. Det var dags att vara kulturell!

 

 

Vackra Australien!

 

Sydney och te och studenter och saknad.

June 17th, 2012 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

 

 

Jag är tillbaks i Adelaide igen efter fyra grymma dagar i Sydney. Den staden var verkligen min typ av ställe och nu är jag bara lite bitter över att jag inte åkt dit tidigare så att jag kunde åkt mer än en gång. Men men. Fyra fina dagar blev det iallafall och ni kommer få höra om vad Sydney bjöd på under de närmsta dagarna gissar jag.

Det är söndag idag och livet känns helt okej. Jag börjar verkligen känna mig redo för hemfärd nu, det räcker med Ericabstines nu och framförallt så längtar jag efter en riktigt kram, en sådan där som jag bara kan få av någon som känner mig väl och som tycker om mig. En varm, hård och lång kram.

Vi har varit och druckit te i en snurrande restaurang idag, det var sista utflykten med housematesen, för nu kör snart tentaperioden igång och alla kommer att vara superupptagna. Jag skriver mer om teet och den snurrande restaurangen en annan dag.

Om någon timme har jag lovat Lindsey att följa med henne till Community Centret och hjälpa till att servera glass till trötta studenter som behöver socker och energi. Själv har jag ju inget pluggande kvar (SKITSKÖNT) men jag mår dåligt och är nästan stressad för Mariko som har massor kvar och kämpar som ett djur för att fixa det. Har ni en tumme över kan ni kanske hålla den för min japanska rumskamrat?

I övrigt så… ja.. Det är väl mest det att jag saknar Eric och så som jag tänker på. Snart har vi klarat det. Han är ju världens finaste människa som väntar så tålmodigt på mig och accepterar mig för den jag är på in- och utsidan. Suck. Saknad.

Vi hörs alltså lite senare, ja? Det blir bra. Hejdå!

 

Golvad av Sydney

June 13th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. | WOW! - (0 Comments)

Shit alltså, jag är i Sydney. Lilla jag ligger i en säng på ett vandrarhem med träningsvärk i benen och tänker att det var ett väldigt bra beslut att ta sig hit.

Hela dagen har det regnat, men i mitt sinne sken solen. Sydney påminner nämligen om New York, min favoritstad alla kategorier. Härliga, udda människor, skyskrapor och gamla hus om vartannat, massa smarrig mat, vatten och hav i närheten och landmärken som definierar hela staden.

Sjukt bra dag med mig själv och en bok och en himla massa promenerande. Och en ganska kass kamera, men de finaste bilderna finns ändå sparade i mitt huvud.

20120613-204749.jpg

20120613-204820.jpg

Nu kan jag ändå inte ändra något.

June 12th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Plugg. | Resa. - (0 Comments)

Hej.

Det finns inte så mycket att rapportera om från min sida av världen. Jag har lämnat in min Cultural Theory-tenta idag, tyvärr känns det inte lika bra i magen som jag hade hoppats. Man måste ju inte bara lämna in saker, man måste ju bli godkänd också. Jag har ingen aning om hur det ska gå i mina kurser här i Australien, lärarna verkar ju tänka helt annorlunda mot mina lärare i Sverige. Whatever. Eller nä, inte whatever, utan hoppas att jag klarar mig.

Men jag tänker iallafall försöka koppla av nu, för imorgon går flyget mot Sydney och jag har en lång lista på saker som måste spanas in där. Dessutom kan jag ju inte ändra mina inlämnade uppsatser nu ändå. Jag ska snart gå ut och hänga lite med mina housemates, äta köttfärsröra och mozzarella till middag och titta på Masterchef. Sen ska jag packa och skypa med älskade Eric innan huvudet landar på kudden igen.

Klockan 6.10 måste jag vara ute ur huset och gå till busstationen, vägrar ta taxi utan spar pengarna och går upp tidigare istället. Vi får se sen, hur mycket bloggning det blir från Sydney. Jag tänker ha roligt och vara kulturell och njuta av att vara i en av världens mest omtalade städer. Ska recensera den sen och berätta för er om det epitetet är välförtjänt eller ej..

Okej, vi säger det så länge! Hej!

Lägesrapport v. 17

June 11th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Ego. - (0 Comments)

Dagen har ägnats åt uppsatsskrivande. Det har varit väldigt tråkigt men också givande, för nu tror jag bannemig att sista uppsatsen i Australien är skriven. Den ska inte vara inne förrän på torsdag, men då är jag i Sydney, som jag tänker sticka till skolan och bli av med min redan imorgon.

Idag firar australierna att det är drottningens födelsedag så det är röd dag här. Mitt lilla hem är fullt med studenter som börjar få panik inför tentaskrivningarna och Lindsey har lagat pumpasoppa i köket som luktar ljuvligt.

Imorgon är det exakt tre veckor tills jag lämnar Australien. Och känslorna är blandade, som vanligt. Det går både snabbare och långsammare nu på slutet, men jag ser också med glädje framemot mina tre sista veckor i landet. Bland annat ska ju sightseeing i Sydney och High Tea i Glenelg hinnas med, samtidigt som jag måste packa ner mitt liv här i röda resväskan igen. Känns konstigt att tiden snart är slut och att de fem månaderna som jag bävade för i början nu ligger bakom mig.

Det känns också väldigt konstigt att jag verkligen inte träffat Eric på fem månader, det är ju sjukt lång tid, nästan ett halvt år som vi inte har haft fysisk kontakt. Märkligt. Som tur är har vi haft massor av psykisk kontakt, även om det inte låter så positivt, så har det ju såklart varit det.

Ja. Så ser det ut här nere just nu. Jag börjar bli hungrig, håller på med Projekt Töm Kylen På Kolhydrater så ikväll blir det något som innehåller paprika, tomater, fetaost och parmesan. Lite gratinerade grönsaker kanske?

Ha det fint hemma i Europa, snart ses vi!

 

Lägesrapport v. 16

June 4th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Filosoferande. - (0 Comments)

Idag är det den fjärde juni. Det betyder att om EXAKT en månad så landar jag i Frankfurt, den fjärde juli helt enkelt. Det ska bli härligt, även om jag just i skrivande stund trivs helt okej i Tyskland också.

Vi hade “fest” idag på sista turismföreläsningen, alla hade tagit med sig olika godsaker och sen tittade vi på film och pratade. Lite lågstadiekänsla över det hela, men det var ändå trevligt. Döm om min förvåning när en annan tjej, precis som jag, undvek kakorna, tårtan, kexen och godiset för att hon inte åt kolhydrater. Jag blev helt paff! Sen åt hon i och för sig ett äpple någon minut senare, så LCHF var det ju knappast hon höll på med, snarare sockerdetox, men ändå!

Det är svinkallt här nu, inomhus och utomhus. Jag dricker massa te och har raggsockar på mig. Ska snart ställa mig i köket och steka lite biffar till ett knydekalas vi ska ha borta i Community Centret ikväll. Jag bidrar med Erics och mina favoritbiffar med fetaost och persilja samt tzatziki och tomater. Det blir nog bra. Imorgon ska jag baka kanelbullar, lyckades till och med hitta färsk jäst i en ostaffär (!) i köpcentret, så det blir en stor sats, förhoppningsvis smarriga, bullar och sen har jag gjort mitt på bakfronten i Australien.

Lyckades även fila till min uppsats och fixade med referenserna, så nu är den klar att lämnas in nästa vecka. Imorgon tar jag paus från pluggandet och på onsdag ska vi ha seminarium om den sista uppsatsen som ska in. Den jobbigaste. Filosofiska termer och teorier ska blandas med mina egna tankar och bevis på att jag fattat vad allt går ut på. Suck. Den ska skrivas över helgen har jag bestämt. Sen. Sen är jag klar för i vår/vinter med pluggandet och kan åka till Sydney i lugn och ro samt samla tankarna och rulla tummarna lite innan jag åker härifrån.

Livet är under kontroll och det gillar jag ju. Alltså: Ha det bra där hemma! Vi höres!

 

Tur att jag ser intelligent ut.

 

Sängplats i Sydney

March 29th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (4 Comments)

Min Sydney-resa är ju bokad sen ett tag tillbaks. Den går inte av stapeln förrän i mitten av juni, men jag ville har bra priser och då är det bara till att dra fram plånboken och kalendern i tid.

Jag har än så länge inte hittat någon att åka dit med. Mina europeiska vänner här ska alla få besök av sina pojkvänner/flickvänner och vill, såklart, spara pengarna och upplevelsen tills de kan åka dit med dem. Jag misstänker att det blir så att jag sticker dit själv och gör det bästa av det. Då slipper man iallafall komma överens med tretusen människor om vart man ska äta lunch och om man ska gå in i den affären eller inte.

Något som jag däremot hittat och bokat är ett hostel, vandrarhem. Det fixades igår efter mycket bläddrande fram och tillbaks i min Lonely Planet Australia-bok samt efter att jag läst en massa recensioner på internet och kollat tillgängligheten där jag skulle kunna sova. Vill gärna ha något som är hyfsat lugnt och säkert när jag reser själv, samt sova i tjejsovsal känns också tryggast. Så det blev till sist Base, som är en kedja med hostels  i Australien och Nya Zeeland. Eric sov på ett av dem i NZ och var nöjd. De har en hel våning med bara tjejrum och extra många toaletter, schyssta priser och bra läge. Så tre nätter på Base ska jag väl kunna stå ut!

 

Planerar resa

February 28th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (0 Comments)

 

 

Jag var så glad innan idag när det visade sig att Marleen, min utbytesstudentvän från Holland som pratar engelska som en australier, ville följa med mig till Sydney senare under terminen. Vi kollade resor på påsklovet som vi har eftersom det varar i två veckor, men då har alla Aussieungar ledigt från skolan så det var dyrt och uppbokat att åka då. I juni däremot, hittade vi billiga biljetter, tror det skulle kosta runt 170 dollar för att åka fram och tillbaks, det är ungefär 1200 svenska riksdaler.

Eftersom tiden då vi hade tänkt resa egentligen är examsperiod så kände vi oss lite rädda för att boka utan att säkert veta att vi inte har några tentor då, så vi bestämde oss för att vänta till slutet av den här veckan då alla lärare talat om vad som ska hända.

Sen kom Marleen över när tjejerna höll på att laga middag och vi hängde i köket. Hon berättade att hon inte kan åka ändå eftersom hon inte har några pengar (samma situation som jag) och dessutom ska hon dit med sin pojkvän som kommer och hälsar på nån vecka senare. Såklart kan jag förstå henne och jag hade antagligen resonerat likadant, men det var ändå lite trist besked.

Nu har jag frågat tyska Julia om hon vill med, annars åker jag själv. Till Sydney ska jag och är det billigt och passar mig så får det bli så!